Utskrift från gbg.yimby.se
....

Trottoarens funktioner: Trygghet

 
Yimbys studiecirkel om Den amerikanska storstadens liv och förfall fortsätter...

Städernas gator tjänar många fler syften än att ge plats åt fordonstrafiken, och trottoarerna - gångtrafikanternas del av gatan - tjänar många fler syften än att ge plats åt gångtrafiken.



The White Horse Tavern på Hudson Street där Jane Jacobs bodde.

Del ett av Jane Jacobs bok handlar om städernas unika egenskaper. Det första hon då väljer att ta upp är trottoarens trygghetsskapande funktion. Det som utmärker en storstad är enligt Jacobs att de allra flesta man träffar, även precis utanför det egna huset, är främlingar. Det är därför grundläggande att man kan känna sig trygg bland alla dessa främlingar.

Ordningen på gatorna och trottoarerna upprätthålls inte främst av polisen, även om polismakten förstås är nödvändig. Istället är det, enligt Jacobs, ett närmast omedvetet och mycket invecklat system av oskrivna lagar och regler som människorna på gatan själva skapar och övervakar. Bryter det systemet samman hjälper det inte hur mycket poliser eller väktare som man fyller området med.

Jane Jacobs listar tre huvudegenskaper som en gata måste ha för att fylla en trygghetsskapande funktion:

- Det måste finnas tydliga gränser mellan offentliga och privata rum (klara spelregler).

- Husen längs med gatan måste vända sig mot gatan (ögon från fönstren).

- Det måste finnas en viss genomströmning av folk på gatan (ögon på gatan).

För att uppnå en genomströmning av människor så är det förstås nödvändigt med en stor blandning av funktioner längs gatan. Eftersom modern stadsplanering totalt ignorerat dessa förutsättningar och istället löst upp gränserna mellan privat och offentligt, fjärmat husen från gatan och dessutom tagit bort funktionsblandningen, så har man lyckats skapa ett stort antal otrygga områden. Som en reaktion på otryggheten har människor börjat fly in i sina bilar eller stänga in sig bakom taggtrådsstängsel i grindsamhällen.

Jacobs ser detta som en tragisk utveckling. Den gamla staden såg kanske oordnad ut, men under ytan fanns en komplex struktur, det Jacobs kallar en "gatans balett", som bland annat upprätthöll trygghet. Hon beskriver den genom att skildra ett dygn längs hennes gata och genom skildringar av livet i North End i Boston, en fattig men välfungerande stadsdel.

Vi som bor på Hudson Street, precis som invånarna i North End i Boston eller i vilken levande stadsdel som helst, är inte duktigare på att hålla ordning på trottoarerna än de som försöker leva i ett revirsamhälle utan ögon. Vi har bara haft turen att bosätta oss i en stadsmiljö där det är ganska enkelt att upprätthålla ordningen därför att det finns så många ögon på gatan.


Alla inlägg i serien:
Studiecirkel om Jane Jacobs
Jane Jacobs: Förord
Jane Jacobs: Inledning
Trottoarens funktioner: Trygghet
Trottoarens funktioner: Kontakt
Trottoarens funktioner: Barnuppfostran
Parkens funktioner
Bostadsområdets funktioner
Vad som alstrar mångfald
Behovet av blandade primära funktioner
Behovet av små kvarter
Behovet av äldre byggnader
Behovet av koncentration
Några myter om mångfald
Mångfaldens självdestruktivitet
Gränser och deras vakuumzoner
Avslumning och förslumning
Gradvis förändrande pengar och omvälvande pengar
Subventionering av bostäder
Erosion av städer eller utgallring av bilar
Visuell ordning: dess begränsningar och möjligheter
Hur man räddar ett betongghetto
Att styra och planera stadsdelar
Vilken sorts problem en stad är

Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Stockholm och Yimby Uppsala.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Martin (15 September 2011 07:25):
Kan man konkretisera hur dagens stadsplanering löser upp gränsen mellan offentligt och privat?
 0
Krister (15 September 2011 07:50):
Om du promenerar på Kungsgatan eller i Haga är du helt anonym men ändå del i gatans gemenskap. I förorten däremot möts du av misstänksamma blickar om du inte är känd i området. "Vad har han här att göra?" tycks folk tänka. De enda som man ser ute i förorten är hundägare och ungdomsgängen.
 0
Patrik Höstmad (15 September 2011 08:38):
Att det måste finnas ögon från fönstren och att trottoarerna måste användas kontinuerligt känns självklart och detta behandlar hon omfattande och övergtygande med många exempel.

Men att det måste vara tydliga gränser mellan offentliga rum och privata rum nämner hon bara i förbifarten. Hon hänvisar inte till några tydliga anekdoter, observationer eller fakta. Enda motiveringen är "...så att den yta som behöver övervakas har klara och hanterbara gränser; ...". Jag tycker hon är lite svag och vag här om hur hon sett detta i labbet.

Skulle man inte kunna tänka sig att det måste finnas ögon från fönstern och ögon från gatan är nödvändiga vilkor men att uppdelning privat/offentlig inte är det?

I småstaden Göteborg tycker jag mig ha observerat att den tydliga gränsen inte alltid är viktig så länge det finns genomströmning och tillräcklligt många ögon.
 0
Göran Åhman (15 September 2011 09:20):
Martin@ Hus i park är ett bra exempel på hur man gör gränsen mellan offentligt och privat otydlig. Än värre blir det i de områden som dessutom är trafikseparerade, som i våra stora förorter från 60-talet och framåt. Där vet många ggr inte ens de inblandade (ex. park- och natur, fritid- och förening, olika fastighetsägare, trafikkontoret osv osv) vilka ytor de skall sköta om, eller i vilket fall hur gränserna mellan ansvar och skötselområden går. Vilket kan och enligt min mening ofta leder till vanskötta områden som än mer förstärker otrygghet mm.
 0
Johannes Hulter (15 September 2011 09:20):
Martin: I en traditionell kvartersstad är gatan och trottarerna helt offentliga och innergården privat (egentligen halvprivat). Det är två olika sorters rum med olika regelsystem som är mycket lätt att identifiera för folk. Man känner det väldigt direkt när man rör sig från gatan in på en innergård. I en typisk modernistisk plan finns ofta bara ett halvoffentligt rum med oklara regler som sträcker sig från gator fram till och runt husen. Finns bra beskrivningar av detta här: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​8/​0​7/​stadsbyggnadskvaliteter_​52.​.​
 0
Johannes Hulter (15 September 2011 09:29):
Patrik: Du har rätt i att hon inte fördjupar sig i det där (det kommer iofs mer om det längre fram i boken). Dela gärna med dig av dina observationer!

Oavsett om man ser det som bra eller dåligt så tycker jag personligen iaf att det är enklare att "övervaka" ett rum när man vet vilka spelregler som gäller där. Man sätter vissa gränser för gatans offentliga rum och andra för gårdens halvprivata tex. och man känner sig själv tryggare med vad som är "ok" och "inte ok" på olika ställen. Och att spelreglerna blir klarare när rummet är mer tydligt fysiskt definierat är ju logiskt. Men hur man sedan ska värdera det är som sagt en annan fråga.
 0
Patrik Höstmad (15 September 2011 11:02):
Johannes:

Olskroken, kvarteret mellan Kobbarnas väg och Gubberogatan är uppbrutet mot Redbergsvägen. Både gatorna och storgården i kvarteret har genomströmning och ögon från fönster och känns trygga. Detta även om det är oklart om vem som "äger" gården.

De slutna kvartern i Lillienbergs Kålltorp har tydliga öppningar och en "gångväg" som löper genom alla kvartern parallellt med Björcksgatan. Både den gångvägen genom kvarteren och trottoarerna utmed Björksgatan har ögon på sig och känns trygga. Detta även om det är oklart om vem som "äger" gårdarna.

I samma område mellan Qvidingsgatan och Forsstenagatan står det skrivhus och gården är helt öppen i kortändarna. Både gatan och gårdarna anväds av de boende, skolungdomarna i Kålltorpskolan, en förskola och promenerande som passerar förbi till Delsjöområdet. Detta även om det är oklart om vem som "äger" gårdarna.

Min hypotes är att har man bara nått tillräckligt med genomstömning och tillräckligt många ögon så är det inte viktigt med gränsen privat/offentligt för känslan av säkerhet.

Jag ser att gränsen kan vara mycket viktig av andra aspekter: hålla barn instängda, tillåter att man som boende kan ställa ut egna utemöbler som inte diffunderar iväg, man ha sin egen odling av ätbart, mm.

Kanske gränsen är mindre viktig för tryggheten om man generellt har mindre problem med bus och otrygghetskänsla i staden.
Kanske gränsen är viktigare för tryggheten i städer med större sociala skillnader.
 0
Johannes Hulter (15 September 2011 11:18):
Patrik: Ja, du kanske har rätt. Jag funderar bara på om det handlar så mycket om vem som "äger" ytan. Gränser kan ju vara tydliga utan att markeras av fastighetsgränser. Parken i Olskroken till exempel upplevs ju som "offentlig", den känns tydligt definierad. Det handlar kanske mer om att rummen har en tydlig karaktär, mer än vad det är för rumstyp (gata/gård etc). Jag tänker tex på offentliga innergårdar som ju finns i bla Berlin (Hackescher Höfe). Eller ja, vi har ju de här i Sverige också (i Göteborg tex da Matteo vid Magasinsgatan). De platser du nämner har kanske en tydlig offentlig prägel, bara att de inte är "offentliga platser" i traditionell mening? Det finns ju också gator som upplevs som tydligt "privata" trots att de formellt sett är offentliga. Det här är bara funderingar, vad tror du?
 0
Johannes Hulter (15 September 2011 11:21):
Alltså min flummiga poäng är helt enkelt att det avgörande kanske är att rummet upplevs ha en tydlig offentlig eller privat karaktär (oavsett om det sedan i formell mening är det ena eller andra).
 0
Olof Antonson (15 September 2011 12:55):
I den gråzon mellan offentliga och privata områden, så uppstår tyvärr ofta något i stil med: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​Publishing/​FileStore/​211/​a99ecb18-​.​.​

Bilden visar före detta Härlandafängelsets vaktbostäder som blivit bostadsrätter. Dessa är i princip en enklav som skär av en naturlig gångväg till och från fängelset, som idag är kulturhus. Alternativet till att passera området är att gå runt spårvagnsspår på egen banvall, diverse övergångsställen etcetera. Det handlar om en omväg som är cirka 10 ggr längre än om man går genom vaktbostäderna. Hade dessa varit inordnade i ett slutet kvarter, som inte gick att passera igenom, så hade det inte varit ett problem,eftersom man inte ens tänkt tanken, men nu inbjuder utformningen till genomströmning. Särskilt med tanke på den stora målpunkt som ligger på andra sidan staketet. Om man nu skall ha ett område där man inte vill ha genomströmning, och där det är "förbjudet att passera", så kanske man inte skall använda sig av en typologi som signalerar "här är den bästa vägen". Nu är vaktbostäderna gamla, men det förändrar inte det faktum att den bästa vägen går rakt igenom det området. Det är absurt att någon kan med att vilja förbjuda gående (är det ens tillåtet?) samtidigt som man inte erbjuder ett motsvarande alternativ.

Även vid Bo01 finns en del skyltar i de "gränder" mellan huskropparna som meddelar besökaren om att det minsann är "privat område". Mycket tråkigt.
 0
Patrik Höstmad (15 September 2011 14:46):
Johannes: Ja det håller jag med om och det är inte flummigt. Det är inte ägandet eller gata-gård som är det avgörande på offentligt-privat.

Det borde betyda att om vi har stor genomströmning av främlingar så har vi (mer eller mindre) per definition en offentlig plats, ovasett om det är gata, gård, park eller impediment eller oavsett vem som rent formellt äger den. Återigen verkar det vara genomströmningen som är den överordnade huvudprincipen.
Är jag något på spåret?

Jag köper att hus-i-park och liknande som inte har kontakt med gatan eller glest utplacerade skivhus utmed gator (som delar av Guldheden) skapar en känsla av (otrygg?) ödslighet på kvällar och nätter. Men igen, jag tror det främst beror på bristen på genomströmning av främlingar (till fots) och alldeles för få ögon.

Jag tycker det finns starka argument för tydligheten mellan vad som upplevs offentligt och privat, men att just den upplevda säkerheten inte är ett speciellt starkt argument.

Olof: Det du tar upp handlar kanske inte om upplevda tryggheten och säkerheten, men är inte mindre irriterande för det. Jag antar att det är kommunen som styckat av vaktbostäderna och som borde tänkt efter före.

Mer på samma tema: Vid Kålltorps Garden Center spärrades en gångväg till Lilla Kärralundsgatan av i samband med att Judiska begravningsplatsen expanderade och en ny fastigheten utmed Lilla Kärralundsgatan byggdes. Det fick till följd att folk började klättra över staket och började gå och cykla mellan och PÅ gravarna. Jag har inte varit där på ett tag så nu kanske någon har tagit sitt förnuft till fånga.

I båda dessa fall handlar det om avsaknad av ett småskaligt gatunät som skulle erbjudit alternativa vägar som inte är långa omvägar.
 0
Daniel (15 September 2011 16:25):
Sockenvägen i Lundby i Göteborg är ett sådant område som är svårdefinierat om vem som äger vad.
http:​/​/​www.​hitta.​se/​LargeMap.​aspx?​gatubild&gvX=​640​6364.​.​

Längst till vänster ligger en bostadsrättsförening. Deras tomtmark slutar ungefär en meter innan gångvägen. Kommunen äger gångvägen och båda sidorna om den.
Sedan om man tittar till höger om gatan så undrar man vad det är för konstig gräsmatta som ligger framför huset.
Hela området känns ganska osäkert trots att det egentligen finns ganska mycket folk här (särskilt när flunsåsparken har aktiviteter).

Ett annat område är industriområdet i mölndal
http:​/​/​www.​hitta.​se/​LargeMap.​aspx?​gatubild&gvX=​63970​0​6.​.​
Gångvägen som går ner till vänster, gränsar den till tomter eller vad gör den? området är sankt och har mycket buskage. Dessutom så ligger polishuset precis brevid och dom som släpps ut därifrån hänvisas till detta område som inte har någon busstrafik mer än under kontorstid. Om jag skulle jobba sent i detta område så får jag antingen vandra på denna gångväg för att kunna ta mig till en vettig busshållplats på andra sidan motorvägen eller skaffa mig en bil.
 0
Olof Antonson (15 September 2011 16:42):
@Patrik: Jag håller med dig om att det kanske inte hade så mycket med upplevd trygghet att göra, utan det var nog mer på temat vad som är offentligt/privat. Men samtidigt får jag lite flashbacks till min vistelse i USA och alla höga stängsel med "No Tresspassing"-skyltar. Trist utveckling är det i alla fall.

Rent allmänt så tycker jag att de mest otrygga platserna är de man inte kan undvika på väg till ett visst ställe, med följd att potentiella gärningsmän kan utnyttja detta, till exempel genom att agera nån sorts "tull". Det finns en särskild gångtunnel jag tänker på som går i en vinkel med en platsbildning längst in, där jag råkat ut får sådant (ungefär som i filmen Falling Down med Micheal Douglas). I en sån miljö blir en främling per automatik ett hot.

Fungerande stadsmiljöer är självsanerande, och det finns en vetskap om att alltid någon griper in eller ringer polisen om något händer. Främlingar blir då en tillgång. Sedan finns det platser som pendlar mellan de olika ytterligheterna beroende på när man besöker dem, till exempel Nordstan.
+1
Martin Ekdahl (15 September 2011 22:08):
Jag gillar nog den där Jacobs ju mer jag hör om henne.
 0
Martin Kolk (16 September 2011 01:10):
Jag tycker till exempel amerikanska eller kinesiska städer där allt är inhängnat och det är väldigt enkelt att se vad som är privat och inte är fruktansvärda. Det är möjligt att små delar av staden blir trevligare men om något ökar det otryggheten när man istället för att gå igenom en park eller en gård måste gå längs ett långt stängsel på utsidan. På samma sätt har jag noterat att svenska gårdar nästan alltid har öppningar i de flesta väderstreck medan de utomlands typiskt är slutna med endast en ingång. Det senare skapar städer där det är väldigt trist att vara fotgängare. Jag tycker snarare YIMBY borde slå vakt om öppenheten i svenska städer (Yes walk In My BackYard) som skapar en mycket mer trivsam stad att röra sig i.

Att uppmuntra fönster mot gatan samt livliga trottoarer är dock naturligtvis eftersträvansvärt.
 0
Göran Åhman (16 September 2011 02:38):
Martin Kolk: Ja att dela av offentligt och privat med ett staket duger inte till att öka tryggheten. Snarare kan det som Olof så riktigt påpekar öka otryggheten genom att "flyktvägar" saknas. En tät och livlig gata saknar oxå flyktalternativ, men där behövs det inte då man är omgiven av "naturliga väktare".

Jag har bott i Göteborgsstadsdelen Majorna i över tjugo år och under dessa år har många, ja de flesta av de gamla landshövdingehuskvarteren (som är väl avgränsade mellan privat och offentligt) ändå varit öppna. Dvs portikerna in mot gårdarna har endast varit blockerade av låga grindar, för att hindra barn för att i lekens virvlar springa ut i gatan. Gården, ofta vacker, grönskande och mysig har varit möjlig att skymta för förbipasserande, ja tom att gå in på bara för att se hur fint de boende gjort på just den gården. Men man är besökare och känner sig som det oxå och skulle knappast breda ut sin picnickfilt där, vilket mycket väl de boende kan och oxå gör i samband med lek eller solbad. Tyvärr kan jag tycka, blir det allt vanligare med låsta portiker i Majorna såväl som att lägenheter ersätter verksamhetslokaler i bottenplan.

Framförallt det senare hotar på sikt hela stadsdelen eller iaf dess stadsmässiga kvaliteter och på sikt även dess attraktivitet. Här tror jag faktiskt fastighetsägarna sågar på den berömda grenen...
 0
Johannes Hulter (16 September 2011 09:26):
Martin: Med "tydliga gränser" avses inte stängsel och taggtråd, det är precis den sortens "revirskapande" som Jacobs vänder sig mot. Hennes poäng är mer att revirskapande (med stängsel, låsta portar etc) är något som människor börjar göra om de känner sig otrygga bland stadens alla främlingar. Jag vet inte om du läst kapitlet men det framgår tydligt där. Vill man undvika revirskapande så behövs som sagt ögon på gatan och ögon från fönstret och, enligt Jacobs, tydliga gränser mellan privat och offentligt. Vilket alltså inte betyder stängsel, utan snarare att de olika "rummen" är lätt urskiljbara. Som Göran beskriver i Majorna, där det är väldigt tydligt vad som är offentligt, halvprivat och privat, trots att det inte finns några direkta fysiska hinder.
 0
Jan Wiklund (20 September 2011 10:44):
Återigen tycker jag att Johan Asplunds distinktion hjälper att förstå (http:​/​/​www.​adlibris.​com/​se/​product.​aspx?​isbn=​91737460​29). Storstaden består av främlingar. Försöker man göra om storstaden till en samling av grannar som känner varandra förstör man den bara, utan att för den skull uppnå målet. Det var det man försökte göra med den såkallade grannskapsenheten.

Jacobs vill hitta en stadsmodell där vi kan leva med främlingskapet och få det att fungera tryggt och bra. Gående människor som passerar hela tiden är ett sätt.
 0
Erik Westberg (25 September 2011 17:26):
Boken kom med posten i början av veckan och nu har jag börjat läsa ikapp. Offentligt och privat i all ära, men det Jacobs ser som viktigt är främst genomströmningen, så den tycker jag det borde pratas mer om!

Jacobs historia om julgranen som kom bort, och de som blev kvar, fick mig genast att tänka på Söderdalen i Jakobsberg. Där ska området ha en fasad mot Järfällavägen och Frihetsvägen som förväntas vara trafikerade men inne i området ska ingen genomfartstrafik finnas utan ett system av återvändsgränder där de boende möjligen kan tillåtas köra i 30 km/h. Allt detta planeras utifrån ett resonemang om familjevänlighet och barnsäkerhet och jag fick ett klart intryck av att vemhelst som föreslår någon form av genomfartstrafik i själva området omedelbart skulle stämplas som barnamördare med blod på sina händer.

Jag känner att vi, eller i alla händelser jag, behöver mer kunskap i trafiksäkerhetsfrågor, i sig inte mitt favoritämne, för att kunna skilja fakta från myter i den här debatten. Vissa är förstås så känslomässigt bundna till synen på trafikseparering som det enda barnsäkra att alla sakargument är överflödiga. Icke desto mindre bör vi ta fram sakargumenten, annars får vi aldrig någon acceptans för lösningar som ger mer genomströmning.
 0
Jan Wiklund (26 September 2011 16:25):
Här ett forskningsresultat som säger att bästa sättet att skapa trafiksäkerhet är täta korsningar: http:​/​/​newurbannetwork.​com/​article/​key-​safer-​roads-​ide.​.​

Fast den är förstås amerikansk.

Tanken är i alla fall att om det finns många korsningar kör man försiktigt. Men om det är SCAFT kan man tryggt fräsa på, tror man.
 0
Johannes Hulter (28 September 2011 10:15):
Erik: Jag tror du har helt rätt. Jag håller precis på med ett sådant inlägg. Det finns en ogrundad men utbredd föreställning om att SCAFT-områden är säkrare. Gräver man i det så märker man dock att det faktiskt i stor utsträckning saknas jämförande empiri på området. Men som sagt, jag får återkomma till det... :)
 0
Erik Westberg (9 Oktober 2011 21:06):
Johannes: Sitter och tittar på trafikplan för Sundbyberg, en kommun med både stads- och förortsbebyggelse. http:​/​/​www.​sundbyberg.​se/​download/​18.​3bead510​65a683c0​d.​.​

Olyckorna med fotgängare 1996-2001 verkar i första hand ha ägt rum efter centrums huvudgator. Dessutom finns några stycken vid Hallonbergens centrum. Cykelolyckorna är mer spridda, men håller sig till genomfartslederna. På smågatorna verkar inga personolyckor äga rum, oavsett om det är kvartersstad eller SCAFT. 0-0 med andra ord.
 0
Jan Wiklund (10 Oktober 2011 10:38):
Erik: Regeln skulle således vara att närhelst biltrafiken tar kommandot över en gata/väg så händer det olyckor där?
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6740 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

Högbana i Göteborg?
2 Juni 20:05 av Hans Jörgensen
Nytt hotell på Vasagatan 22
19 Januari 14:08 av Sebastian Dahl
Welthauptstadt Germania vs. Berlin
6 Juli 2023 11:50 av Carl S
Uthyrningsdel
21 April 2023 15:51 av Gregor Fulemark
Göteborgsregionens folkmängd
10 November 2022 13:47 av Matthias H.