Meny
....
Behovet av äldre byggnader
If you support our ideas, join Yimby Göteborg:s 6740 members. It only takes a minute and costs nothing.
Reflektioner efter "I skyskrapornas skugga"
Med tanke på den pågående debatten om stadens förändring, nybyggnation i klassisk stil, eller viljan från arkitekthåll i att i stället tala om kvalitet – frågor som vi själva vidrört under ett seminarium på stadsbiblioteket hösten 2023 – kan det vara intressant att fånga upp fler perspektiv. Detta blir dock ingen heltäckande redogörelse på något sätt, utan snarare ett försök att ringa in huvuddragen i de olika resonemangen som fördes under paneldiskussionen utifrån mina anteckningar, samt mot slutet bidra med funderingar och kommentarer till en del av de tankar som lyftes. I synnerhet då vissa av dessa tenderar att återkomma med jämna mellanrum i den pågående debatten.
Föga förvånande kommer samtalet ganska omgående in på de senaste årens många nyuppförda höghus i Göteborg. Linton menar att det finns ett värde i att vara i en stad där det händer något, men reserverar sig lite i fråga om det finns någon direkt tydlig vision för hur staden skall växa. Lydia flikar in att det känns som att Göteborgs byggande av höghus sker slumpmässigt överallt, och tycker att det skulle finnas en poäng i att hellre ha en samlad ö av skyskrapor, kanske mer i stil med La Défense i Paris.
[quote]
Man kan stå ute i Sisjön och se Saurons öga – ni vet vad jag menar!
– Adam Cwejman[/quote]
Jag tror mig kunna ana vad Adam menar, och det gjorde sig påmint även här ute i Hökälla på Hisingen under min spaning efter Nuet (utsiktstornet/konstverket som skulle rivas).
Eller kanske mer så här...
Panelen kommer sedan in på Köpenhamn, där man som bekant, i motsats till Göteborg, valt att inte bygga särskilt många höghus. Men kanske intressantare är Lintons spaning beträffande danskarnas syn på bevarande, rivning och förnyelse, och att man från Köpenhamns sida låter fler byggnader få stå kvar i staden trots ett tillstånd av förfall.
Detta menar han har att göra med att man har en lägre nivå på tillåten standard än i Sverige, vilket leder till prisvariation och möjlighet att välja en lägre standard, samt en ökad frihet att ta risker och förverkliga idéer då inte lika mycket pengar per månad behöver läggas på boendet. Nedgånget och sjabbigt blir på så vis billigt. Lydia lyfter fram att porrklubbarna på Andra Långgatan sannolikt gjort mycket för att behålla ruffigheten där.
[quote]
[Istället för att riva] behåll husen som inte har så hög standard, som är avskrivna – om man bara får!
– Johan Linton[/quote]
Lydia beskriver vidare hur det funnits – och finns – en stark rationalitets- och förnuftsdyrkan i Sverige. För att illustrera detta drar hon en parallell till de omfattande rivningarna av landshövdingehusen under 1960-talet, och byggandet av funktionalistiska satellitförorter som Hammarkullen: ”På pappret verkar det bättre, men något i kalkylen saknas”.
Cwejman tycker sig se tecken på en grovstädsmentalitet. Dagens mer punktvisa rivningar verkar dock i huvudsak bli en angelägenhet för ett fåtal entusiaster menar Lydia, medan nybyggen engagerar allmänheten i större utsträckning. (Ett exempel på detta skulle kunna vara turerna kring den tänkta rivningen av Valhallabadet.)
Cwejman lyfter här fram Yimby Göteborg och vårt arbete i positiva ordalag, men menar att det på många sätt rör sig om ett internetfenomen snarare än att man ses i verkligheten (mellan raderna kanske i kontrast till en uttalad förening som FASAD med regelrätta möten). Även Arkitekturupproret nämns som en grupp som nått ut med sitt budskap, men också de främst via datorskärmen. Linton bekräftar i viss mån AUs arbete, och att det är ett uttryck för något, men poängterar samtidigt att det krävs mer kunskap i diskussionen.
Det ligger något i kritiken, men samtidigt kan jag för egen del tycka att det blir lite orättvist om vi går till oss själva. Yimby Göteborg har genom åren arrangerat omkring 50 stadsvandringar över hela staden, samt många olika typer av offentliga tillställningar och samarbeten (på ideell basis utan någon som helst budget, bidrag eller ekonomiska tillgångar), inte minst hösten 2023 med stadsvandringen i Lorensbergs villastad och det efterföljande arkitekturseminariet på stadsbiblioteket, som en del av Kulturkalaset.
För att inte tala om alla gånger vi varit ute och föreläst på skolor, medverkat i debatter och paneldiskussioner, eller varför inte när vi tog emot Nordjyske Planlæggere, en delegation av stadsplanerare och arkitekter från Ålborg. Men visst, många nöjer sig helt klart med att läsa eller diskutera i Yimby Göteborgs Facebook-grupp. Det är bara inte hela sanningen.
Apropå våra senaste stadsvandringar, är det just här samtalet blir intressant med avseende på den bitvis hätska debatten om nyproduktion av klassisk arkitektur.
Förargelsens hus: "låtsasgammalt, men fint på något sätt". Ekmansgatan under vår välbesökta stadsvandring i Lorensbergs villastad.
Lydia beskriver en obehagskänsla inför Ekmansgatan 5, ”som en låtsaskuliss", men går i samma andetag i klinch med sig själv genom att tala om det som "fint på något sätt”. Linton flikar in en tanke om kommersiell kontra ickekommersiell arkitektur för att tala om kvaliteter, men mina anteckningar gör dessvärre inte riktigt resonemanget rättvisa (fast det är ju klart att kvalitets-diskursen gör sig påmind när väl samtalet tangerar "klassisk arkitektur").
Linnégatan är dock lyckad, menar Lydia, och ”även de nya husen [från 1980-talet], fastän de är ganska anskrämliga... Och när man är där inne så är det som små lådor. Men det är inte låtsasgammalt!”
[quote]
Blir inte det klassiska ett korrektiv mot Saurons öga?
– Adam Cwejman[/quote]
Linnégatan: "Ganska anskrämliga, men inte låtsasgammalt"
Här någonstans i tanken om det låtsasgamla slutade samtalet, eller åtminstone kråkfötterna i mitt anteckningsblock. Det var en trevlig tillställning med många tankeväckande synpunkter från samtliga i panelen, även om jag nog blev särskilt imponerad av Lydias intuitivt skarpa blick på dessa frågor. Sedan är det alltid roligt att få anledning att besöka en äldre biograf oavsett ärende.
Men det fanns även en del att fundera vidare över, och i synnerhet då Lydias beskrivning av Ekmansgatan 5, dels som en låtsaskuliss och källa till obehag, men samtidigt ”fint på något sätt”. (Vore det bättre om man i sedvanlig ordning hade satsat på chock- och kontrastverkan, för att distansera sig och framhäva det nya på det befintligas bekostnad? "Fuck the context", som Frank Gehry så finkänsligt uttryckte det.)
I tvetydigheten finns dock något intressant, som liksom pysande stiger upp ur det omedvetna, och förråder det inlärda, förväntade och korrekt reproducerade svaret hos en bildad medelklass med kulturellt kapital. Det här skulle vi nog med fördel kunna återkomma till mer utförligt i en senare text, men låt oss stanna upp ett slag vid tanken om det låtsasgamla, som uppenbarligen provocerar något hejdlöst givet den pågående debatten.
Jag vill förstå: på vilket sätt skulle inspiration från exempelvis 20-talsklassicismen vara mer låtsasgammal än från den i princip lika gamla funktionalismen? Med vilka måttstockar kan vi säga att en viss riktning inom arkitekturen från 100 år sedan skulle vara mer låtsasgammal än en annan från 100 år sedan?
Följaktligen blir i så fall även det omhuldade Avalon Hotel reducerbart till en låtsasgammal funkispastisch – om än en på många sätt lyckad sådan. Eller för att tala med författarna till acceptera: en lillgammal pendang till Nils Einars centrumhus på andra sidan Östra Hamngatan.
Det lillgamla Avalon Hotel med den utkragande takbassängen som ett samtida ornament, en keps käckt på sned.
Ombord på treans spårvagn hem, plockade jag upp en av de böcker som jag läste för tillfället, Richard M. Weavers Ideas have concequenses från 1948. Den handlar förvisso inte specifikt om arkitektur, utan är väl snarare en sorts diagnos av den västerländska civilisationen, och om hur författaren menar att man skulle kunna återerövra förlorade värden i en tid präglad av tilltagande relativism. Men där på en sida uppenbarade sig några formuleringar, som kanske bättre än något annat, ändå sätter ord på den strävan som så lättvindigt avfärdas som pastisch, kuliss eller låtsasgammalt:
[quote]
Whoever argues for a restoration of values is sooner or later met with the objection that one cannot return, or as the phrase is likely to be, 'you can't turn the clock back'.
[...]
In declaring that we wish to recover lost ideals and values, we are looking toward an ontological realm which is timeless. Only the sheerest relativism insists that passing time renders unattainable one ideal while forcing upon us another [!].
[...]
Now the return ... is not a voyage backward through time but a return to center ... every feature of modern disintegration is a flight from this toward periphery.
[...]
In proportion as man approaches the outer rim, he becomes lost in details, and the more he is preoccupied with details, the less he can understand them. A recovery of certain viewpoints associated with the past would be a recovery of understanding as such, and this, unless we admit ourselves to be helpless in the movement of a deterministic march, is possible at any time.
– Richard M. Weaver, Ideas have consequences, The University of Chicago Press, 1948 (s. 48-49, mina markeringar)[/quote]
Från denna synvinkel skulle viljan till ett byggande av klassisk arkitektur kunna ses som ett återvändande till centrum snarare än en rörelse bakåt eller något låtsasgammalt. Den modernistiska överbyggnaden är ur detta synsätt en parantes, ett tillfälligt villospår i ett mångtusenårigt byggande. Men måste vi egentligen välja antingen eller?
Samtidigt påminner den moderna tidens flykt – eller frigörelse beroende på perspektiv – från detta centrum mot periferin, samt en tilltagande fixering vid detaljer och successivt minskande förståelse för helheten, på många sätt av just det fenomen Lydia benämner som rationalitets- och förnuftsdyrkan. Ratio snarare än intellectus. Hans Asplund (Farväl till funktionalismen, 1980) noterade detsamma, och eftersökte därför en återerövring av arkitektyrket som ett intuitivt-konstnärligt prövande snarare än ett analytiskt-skrivande.
Josef Frank, som för oss i Sverige kanske är främst känd för sina textilmönster för Svenskt Tenn (men som även var verksam arkitekt, och efterföljare till Adolf Loos utvecklingsgren snarare än Bauhaus eller Le Corbusier), var inne på en liknande linje, där han menade att den europeiska arkitekturhistorien ofrånkomligen präglas av ett sökande efter vägen tillbaka till antiken:
[quote]
Den som iakttar de klassiska formerna själva, hur de under loppet av två årtusenden alltid hävdat sig som återkommande symboliska uttrycksmedel, måste inse att karaktären i europeiska strävanden aldrig har ändrat sig. Alla revolutioner och renässanser i byggnadskonsten har alltid haft som målsättning att efter tillfälliga villovägar hitta vägen tillbaka till antiken genom utveckling [min markering]. Det är likadant i vår tid och vi går nog mot en klassicism tills dynamiska själar har lugnat ner sig.
– Josef Frank, Arkitektur som symbol, 1931[/quote]
Hitta vägen tillbaka genom utveckling är en viktig observation.
[infobox]Inlägget diskuteras i facebookgruppen Yimby Göteborg: Länk.[/infobox]
Bilaga
[infobox]
För vidare läsning på ämnet:
"Arkitektur i klassisk och fri stil" – Sture Balgård, arkitekt (Byggnadskultur, 2009)
"Arkitektur – Moral eller kunskap?" – Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia (Yimby Göteborg, 2011)
...
Pågående debatt
"It-entreprenör vill bygga sekelskifteshus i Växjö" (SVT, 2016)
“Om det fanns en fri marknad skulle det byggas i klassisk stil” (intervju med arkitekten Albert Svensson, Smedjan, 17/7 2017)
“Det är inte arkitekturen som är problemet, det är kvaliteten” – Anna Björklund, arkitekt (debattartikel [med inbakad replik från arkitekt Albert Svensson], Smedjan, 27/7 2017)
"Vad folk vill ha" – Annica Kvint (reportage, Tidningen Arkitektur 8/5 2019)
"Klassisk arkitektur gör oss lyckligare" (reportage, Svensk Byggtidning, 22/11 2019)
"Avvikande åsikter är inte välkomna" – Albert Svensson, arkitekt (debattartikel Tidningen Arkitekten, 25/3 2020
"Bygg mer traditionellt vackert – funktionalitet är inte allt" – Jonas Attenius (S) (debattartikel, Göteborgs-Posten, 13/12 2020)
"För lite arkitektur i arkitekturen" – Malin Lernfelt (intervju med Ola Nylander och Mark Isitt, Byggnadskultur, 16/4 2021)
”Varför är arkitekter rädda för begreppet klassicism?” – Katinka Schartau, högskolelektor i Fysisk planering, BTH (debattartikel i arkitekten, 27/5 2021)
”Bygg mer som göteborgarna vill” – Mats Arnsmar (S) (debattartikel, Göteborgs-Posten, 30/10 2021)
"GOTTGÖRELSE ELLER AUKTORITÄR TENDENS? GÖTEBORGARNAS INSTÄLLNING TILL ATT BYGGA MER I 'KLASSISK' STIL" – Felix Andersson och Daniel Enström (i Alltid måndag? SOM-institutet, Göteborgs universitet, 2021)
"Göteborgarna överens – bygg i klassisk stil" – Felix Andersson och Daniel Enström, SOM-institutet (debattartikel, Göteborgs-Posten, 11/12 2021)
"Folkviljan har talat – arkitekterna har fel" – Arvid Hallén, programansvarig Oikos, och Eric Norin, arkitekt (debattartikel, Expressen, 13/12 2021)
"En vacker stad måste få kosta" – Håkan Boström (ledartext, Göteborgs-Posten, 15/12 2021)
"Omröstningar skapar inte bra arkitektur" – Gert Wingårdh, arkitekt, och Rasmus Wærn, arkitekturhistoriker (debattartikel, Göteborgs-Posten, 17/12 2021)
"Arkitektonisk kvalitet är viktigare än stil" – Johan Lundin, arkitekt (debattartikel, Göteborgs-Posten, 19/12 2021)
"Klassisk praktik är bättre än modernistisk ideologi" – Albert Svensson, arkitekt (debattartikel, Göteborgs-Posten, 22/12 2021)
”Jag vill lämna världen vackrare” – Albert Svensson, arkitekt (intervju, Tidningen Arkitektur, 31/5 2022)
"Sverige behöver en ny och mer demokratisk arkitektur" – Adam Cwejman (ledartext, Göteborgs-Posten, 10/8 2022)
"Sveriges arkitekter kan lära sig av Ekmansgatan 5" – Mark Isitt (kulturkrönika, Göteborgs-Posten, 19/8 2022)
”Den klassiska arkitekturen är usel!” – Nils Freckeus, arkitekt (debattartikel, Arkitekten, 8/9 2022)
"Klassisk stil räcker inte" – Claes Caldenby, professor emeritus i arkitekturens teori och historia (Tidningen Arkitektur, 10/1 2023)
"Arkitekturseminarium: Hur bygger vi staden som gör oss glada?" (Fastighetsägarna [video], 17/1 2023)
"Outtalade värderingar styr stadens form" – Fredrik Rosenhall, arkitekt, Inobi (Yimby Göteborg, 8/2 2023)
"S i Göteborg: 'Staden blir fulare för varje nytt hus'" (videoinslag, SVT, 6/3 2023)
"Nära hälften av svenskarna vill ha nya hus i klassisk stil" (videoinslag, SVT, 6/3 2023)
"Kulturnyheterna special: Fint eller fult?" (SVT, 6/3 2023)
"Kan det vara djävulen som ligger bakom arkitekturpriset?" (Fria ord, Göteborgs-Posten, 15/3 2023)
"Vill man bo i en homogen bubbla av inbillad dåtid så finns redan Jakriborg" – Kajsa Söderström, byggnadsingenjör (debattartikel, Göteborgs-Posten, 18/3 2023)
"Sverige behöver mer klassisk arkitektur – inte mindre" – Håkan Boström (ledartext, Göteborgs-Posten, 21/3 2023)
"Vi har ett kvalitetsproblem – inte ett stilproblem" – Pär Eliaeson, arkitekt och kritiker (Arkitekturtidskriften KRITIK, 30/3 2023)
“Debatten om klassisk arkitektur är bra – men arkitekterna kan bättre” – Jonas Dahl, vd Bornstein Lyckefors arkitekter (debattartikel, Arkitekten, 30/3 2023)
”Skrattretande att fördöma klassicistiskt experiment” – Thomas Hellquist, professor emeritus i arkitektur och gestaltning (debattartikel, Arkitekten, 19/4 2023)
"Arkitekten som vill bygga vackert och hållbart" (intervju med Eric Norin, Tradition Arkitekter, Epoch Times, 29/4 2023)
”Diskussionen om klassisk arkitektur öppnar en avgrund” – Tomas Lauri, arkitekt och kritiker (replik på Hellquist, Arkitekten, 3/5 2023)
"Behåll P3!" – Kajsa Crona, arkitekt och adjungerande professor i boendets arkitektur, Chalmers (kulturkrönika, Fastighetsnytt, 10/5 2023)
"Jag skulle vilja kalla mig för konservativ" – Eric Schüldt (essä, Expressen, 15/5 2023)
"Ja, det spelar roll om husen är fula eller fina" – Anna Andersson (kulturartikel, Aftonbladet, 18/5 2023)
"Vi måste inte bygga fula hus i hela Sverige" – Victor Malm (kulturdebatt, Expressen, 21/5 2023)
"Det går inte att vara lite lagom konservativ" – Pär Eliaeson, arkitekt och kritiker (kulturdebatt, Expressen, 23/5 2023)
"Önskan om arkitektur i 'gammal stil' är en förolämpning" – Ola Andersson, arkitekt (kulturkommentar, Dagens Nyheter, 24/5 2023)
"Min själ är inte gjord av betong" – Eric Schüldt (kulturdebatt, Expressen, 26/5 2023)
"Det är förslappat att tro att skönheten är tidlös" – Mikaela Blomqvist (kulturkrönika, Göteborgs-Posten, 30/5 2023)
"Från Götaplatsen till Hisingsbron – samtal om arkitektur, kvalitet och stil" (Krook och Tjäder, panelsamtal Platinan, 1/6 2023)
"Jag blev arkitekt för att skapa en skönare värld" – Mikael Ekegren, arkitekt och lektor på Chalmers (debattartikel, Göteborgs-Posten, 11/6 2023)
"Varför pratar alla om klassisk arkitektur?" (blogginlägg, Tengbom, 12/6 2023)
"Visst behöver arkitekturen skönhet – men klassiska drömmar är ingen lösning" – Tomas Lauri, arkitekt och kritiker (kulturdebatt, Dagens Nyheter, 15/6 2023)
"Ropen på hus i klassisk stil manar till besinning" – Mikael Ekegren, arkitekt och lektor på Chalmers (debattartikel, Göteborgs-Posten, 15/8 2023)
"Stadsvandring och seminarium om stadens form idag och i framtiden" (panelsamtal Göteborgs stadsbibliotek med föregående stadsvandring, 3/9 2023)
"Omdebatterade huset prisas som årets bästa byggnad i Göteborg" (Göteborgs-Posten, 16/11 2023)
"Ekmansgatan 5 hamnar farligt nära kostymfesten" – Mark Isitt (Göteborgs-Posten, 25/11 2023)
"Arkitekturupproret och den tvivelaktiga skönheten hos Ekmansgatan 5 i Göteborg" – Mark Isitt (krönika i Dagens samhälle, 23/12 2023)
"Vi måste prata om Göteborg" – Malin Siwe (krönika i Fastighetsvärlden, 1/3 2024)
46e Yimbyvandringen: Lorensbergs villastad med efterföljande seminarium på stadsbiblioteket (7/4 2024)
"Bygg för folket, inte experterna" – Naomi Abramowicz (ledartext i Göteborgs-Posten, 2/7 2024)
"Bygger vi bara i 'klassisk stil' så blir staden tråkig" – Peter Erséus, arkitekt (debattartikel, Göteborgs-Posten, 28/9 2024)
"Majoriteten vill bo i klassisk arkitektur" – Johannes Hulter (S), ordförande Stadsbyggnadsnämnden (replik till Erséus, Göteborgs-Posten, 11/10 2024)
"Frågan är hur vi skall bygga nytt utan att det blir plagiat av 'gammal stil'" – Peter Erséus, arkitekt (slutreplik, Göteborgs-Posten, 16/10 2024)
"Lyssna på göteborgarna – bygg klassisk arkitektur" – Adam Cwejman (ledartext i Göteborgs-Posten, 20/10 2024)
"Skönheten borde vara utgångspunkten" – Kjell Forshed, arkitekt (debattartikel Tidningen Arkitekten, 13/11 2024)
Tipsa gärna om vi missat någon artikel...[/infobox]
[infobox]Inlägget diskuteras i facebookgruppen Yimby Göteborg: Länk.[/infobox]
Reflektioner efter "I skyskrapornas skugga"
Med tanke på den pågående debatten om stadens förändring, nybyggnation i klassisk stil, eller viljan från arkitekthåll i att i stället tala om kvalitet – frågor som vi själva vidrört under ett seminarium på stadsbiblioteket hösten 2023 – kan det vara intressant att fånga upp fler perspektiv. Detta blir dock ingen heltäckande redogörelse på något sätt, utan snarare ett försök att ringa in huvuddragen i de olika resonemangen som fördes under paneldiskussionen utifrån mina anteckningar, samt mot slutet bidra med funderingar och kommentarer till en del av de tankar som lyftes. I synnerhet då vissa av dessa tenderar att återkomma med jämna mellanrum i den pågående debatten.
Föga förvånande kommer samtalet ganska omgående in på de senaste årens många nyuppförda höghus i Göteborg. Linton menar att det finns ett värde i att vara i en stad där det händer något, men reserverar sig lite i fråga om det finns någon direkt tydlig vision för hur staden skall växa. Lydia flikar in att det känns som att Göteborgs byggande av höghus sker slumpmässigt överallt, och tycker att det skulle finnas en poäng i att hellre ha en samlad ö av skyskrapor, kanske mer i stil med La Défense i Paris.
[quote]
Man kan stå ute i Sisjön och se Saurons öga – ni vet vad jag menar!
– Adam Cwejman[/quote]
Jag tror mig kunna ana vad Adam menar, och det gjorde sig påmint även här ute i Hökälla på Hisingen under min spaning efter Nuet (utsiktstornet/konstverket som skulle rivas).
Eller kanske mer så här...
Panelen kommer sedan in på Köpenhamn, där man som bekant, i motsats till Göteborg, valt att inte bygga särskilt många höghus. Men kanske intressantare är Lintons spaning beträffande danskarnas syn på bevarande, rivning och förnyelse, och att man från Köpenhamns sida låter fler byggnader få stå kvar i staden trots ett tillstånd av förfall.
Detta menar han har att göra med att man har en lägre nivå på tillåten standard än i Sverige, vilket leder till prisvariation och möjlighet att välja en lägre standard, samt en ökad frihet att ta risker och förverkliga idéer då inte lika mycket pengar per månad behöver läggas på boendet. Nedgånget och sjabbigt blir på så vis billigt. Lydia lyfter fram att porrklubbarna på Andra Långgatan sannolikt gjort mycket för att behålla ruffigheten där.
[quote]
[Istället för att riva] behåll husen som inte har så hög standard, som är avskrivna – om man bara får!
– Johan Linton[/quote]
Lydia beskriver vidare hur det funnits – och finns – en stark rationalitets- och förnuftsdyrkan i Sverige. För att illustrera detta drar hon en parallell till de omfattande rivningarna av landshövdingehusen under 1960-talet, och byggandet av funktionalistiska satellitförorter som Hammarkullen: ”På pappret verkar det bättre, men något i kalkylen saknas”.
Cwejman tycker sig se tecken på en grovstädsmentalitet. Dagens mer punktvisa rivningar verkar dock i huvudsak bli en angelägenhet för ett fåtal entusiaster menar Lydia, medan nybyggen engagerar allmänheten i större utsträckning. (Ett exempel på detta skulle kunna vara turerna kring den tänkta rivningen av Valhallabadet.)
Cwejman lyfter här fram Yimby Göteborg och vårt arbete i positiva ordalag, men menar att det på många sätt rör sig om ett internetfenomen snarare än att man ses i verkligheten (mellan raderna kanske i kontrast till en uttalad förening som FASAD med regelrätta möten). Även Arkitekturupproret nämns som en grupp som nått ut med sitt budskap, men också de främst via datorskärmen. Linton bekräftar i viss mån AUs arbete, och att det är ett uttryck för något, men poängterar samtidigt att det krävs mer kunskap i diskussionen.
Det ligger något i kritiken, men samtidigt kan jag för egen del tycka att det blir lite orättvist om vi går till oss själva. Yimby Göteborg har genom åren arrangerat omkring 50 stadsvandringar över hela staden, samt många olika typer av offentliga tillställningar och samarbeten (på ideell basis utan någon som helst budget, bidrag eller ekonomiska tillgångar), inte minst hösten 2023 med stadsvandringen i Lorensbergs villastad och det efterföljande arkitekturseminariet på stadsbiblioteket, som en del av Kulturkalaset.
För att inte tala om alla gånger vi varit ute och föreläst på skolor, medverkat i debatter och paneldiskussioner, eller varför inte när vi tog emot Nordjyske Planlæggere, en delegation av stadsplanerare och arkitekter från Ålborg. Men visst, många nöjer sig helt klart med att läsa eller diskutera i Yimby Göteborgs Facebook-grupp. Det är bara inte hela sanningen.
Apropå våra senaste stadsvandringar, är det just här samtalet blir intressant med avseende på den bitvis hätska debatten om nyproduktion av klassisk arkitektur.
Förargelsens hus: "låtsasgammalt, men fint på något sätt". Ekmansgatan under vår välbesökta stadsvandring i Lorensbergs villastad.
Lydia beskriver en obehagskänsla inför Ekmansgatan 5, ”som en låtsaskuliss", men går i samma andetag i klinch med sig själv genom att tala om det som "fint på något sätt”. Linton flikar in en tanke om kommersiell kontra ickekommersiell arkitektur för att tala om kvaliteter, men mina anteckningar gör dessvärre inte riktigt resonemanget rättvisa (fast det är ju klart att kvalitets-diskursen gör sig påmind när väl samtalet tangerar "klassisk arkitektur").
Linnégatan är dock lyckad, menar Lydia, och ”även de nya husen [från 1980-talet], fastän de är ganska anskrämliga... Och när man är där inne så är det som små lådor. Men det är inte låtsasgammalt!”
[quote]
Blir inte det klassiska ett korrektiv mot Saurons öga?
– Adam Cwejman[/quote]
Linnégatan: "Ganska anskrämliga, men inte låtsasgammalt"
Här någonstans i tanken om det låtsasgamla slutade samtalet, eller åtminstone kråkfötterna i mitt anteckningsblock. Det var en trevlig tillställning med många tankeväckande synpunkter från samtliga i panelen, även om jag nog blev särskilt imponerad av Lydias intuitivt skarpa blick på dessa frågor. Sedan är det alltid roligt att få anledning att besöka en äldre biograf oavsett ärende.
Men det fanns även en del att fundera vidare över, och i synnerhet då Lydias beskrivning av Ekmansgatan 5, dels som en låtsaskuliss och källa till obehag, men samtidigt ”fint på något sätt”. (Vore det bättre om man i sedvanlig ordning hade satsat på chock- och kontrastverkan, för att distansera sig och framhäva det nya på det befintligas bekostnad? "Fuck the context", som Frank Gehry så finkänsligt uttryckte det.)
I tvetydigheten finns dock något intressant, som liksom pysande stiger upp ur det omedvetna, och förråder det inlärda, förväntade och korrekt reproducerade svaret hos en bildad medelklass med kulturellt kapital. Det här skulle vi nog med fördel kunna återkomma till mer utförligt i en senare text, men låt oss stanna upp ett slag vid tanken om det låtsasgamla, som uppenbarligen provocerar något hejdlöst givet den pågående debatten.
Jag vill förstå: på vilket sätt skulle inspiration från exempelvis 20-talsklassicismen vara mer låtsasgammal än från den i princip lika gamla funktionalismen? Med vilka måttstockar kan vi säga att en viss riktning inom arkitekturen från 100 år sedan skulle vara mer låtsasgammal än en annan från 100 år sedan?
Följaktligen blir i så fall även det omhuldade Avalon Hotel reducerbart till en låtsasgammal funkispastisch – om än en på många sätt lyckad sådan. Eller för att tala med författarna till acceptera: en lillgammal pendang till Nils Einars centrumhus på andra sidan Östra Hamngatan.
Det lillgamla Avalon Hotel med den utkragande takbassängen som ett samtida ornament, en keps käckt på sned.
Ombord på treans spårvagn hem, plockade jag upp en av de böcker som jag läste för tillfället, Richard M. Weavers Ideas have concequenses från 1948. Den handlar förvisso inte specifikt om arkitektur, utan är väl snarare en sorts diagnos av den västerländska civilisationen, och om hur författaren menar att man skulle kunna återerövra förlorade värden i en tid präglad av tilltagande relativism. Men där på en sida uppenbarade sig några formuleringar, som kanske bättre än något annat, ändå sätter ord på den strävan som så lättvindigt avfärdas som pastisch, kuliss eller låtsasgammalt:
[quote]
Whoever argues for a restoration of values is sooner or later met with the objection that one cannot return, or as the phrase is likely to be, 'you can't turn the clock back'.
[...]
In declaring that we wish to recover lost ideals and values, we are looking toward an ontological realm which is timeless. Only the sheerest relativism insists that passing time renders unattainable one ideal while forcing upon us another [!].
[...]
Now the return ... is not a voyage backward through time but a return to center ... every feature of modern disintegration is a flight from this toward periphery.
[...]
In proportion as man approaches the outer rim, he becomes lost in details, and the more he is preoccupied with details, the less he can understand them. A recovery of certain viewpoints associated with the past would be a recovery of understanding as such, and this, unless we admit ourselves to be helpless in the movement of a deterministic march, is possible at any time.
– Richard M. Weaver, Ideas have consequences, The University of Chicago Press, 1948 (s. 48-49, mina markeringar)[/quote]
Från denna synvinkel skulle viljan till ett byggande av klassisk arkitektur kunna ses som ett återvändande till centrum snarare än en rörelse bakåt eller något låtsasgammalt. Den modernistiska överbyggnaden är ur detta synsätt en parantes, ett tillfälligt villospår i ett mångtusenårigt byggande. Men måste vi egentligen välja antingen eller?
Samtidigt påminner den moderna tidens flykt – eller frigörelse beroende på perspektiv – från detta centrum mot periferin, samt en tilltagande fixering vid detaljer och successivt minskande förståelse för helheten, på många sätt av just det fenomen Lydia benämner som rationalitets- och förnuftsdyrkan. Ratio snarare än intellectus. Hans Asplund (Farväl till funktionalismen, 1980) noterade detsamma, och eftersökte därför en återerövring av arkitektyrket som ett intuitivt-konstnärligt prövande snarare än ett analytiskt-skrivande.
Josef Frank, som för oss i Sverige kanske är främst känd för sina textilmönster för Svenskt Tenn (men som även var verksam arkitekt, och efterföljare till Adolf Loos utvecklingsgren snarare än Bauhaus eller Le Corbusier), var inne på en liknande linje, där han menade att den europeiska arkitekturhistorien ofrånkomligen präglas av ett sökande efter vägen tillbaka till antiken:
[quote]
Den som iakttar de klassiska formerna själva, hur de under loppet av två årtusenden alltid hävdat sig som återkommande symboliska uttrycksmedel, måste inse att karaktären i europeiska strävanden aldrig har ändrat sig. Alla revolutioner och renässanser i byggnadskonsten har alltid haft som målsättning att efter tillfälliga villovägar hitta vägen tillbaka till antiken genom utveckling [min markering]. Det är likadant i vår tid och vi går nog mot en klassicism tills dynamiska själar har lugnat ner sig.
– Josef Frank, Arkitektur som symbol, 1931[/quote]
Hitta vägen tillbaka genom utveckling är en viktig observation.
[infobox]Inlägget diskuteras i facebookgruppen Yimby Göteborg: Länk.[/infobox]
Bilaga
[infobox]
För vidare läsning på ämnet:
"Arkitektur i klassisk och fri stil" – Sture Balgård, arkitekt (Byggnadskultur, 2009)
"Arkitektur – Moral eller kunskap?" – Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia (Yimby Göteborg, 2011)
...
Pågående debatt
"It-entreprenör vill bygga sekelskifteshus i Växjö" (SVT, 2016)
“Om det fanns en fri marknad skulle det byggas i klassisk stil” (intervju med arkitekten Albert Svensson, Smedjan, 17/7 2017)
“Det är inte arkitekturen som är problemet, det är kvaliteten” – Anna Björklund, arkitekt (debattartikel [med inbakad replik från arkitekt Albert Svensson], Smedjan, 27/7 2017)
"Vad folk vill ha" – Annica Kvint (reportage, Tidningen Arkitektur 8/5 2019)
"Klassisk arkitektur gör oss lyckligare" (reportage, Svensk Byggtidning, 22/11 2019)
"Avvikande åsikter är inte välkomna" – Albert Svensson, arkitekt (debattartikel Tidningen Arkitekten, 25/3 2020
"Bygg mer traditionellt vackert – funktionalitet är inte allt" – Jonas Attenius (S) (debattartikel, Göteborgs-Posten, 13/12 2020)
"För lite arkitektur i arkitekturen" – Malin Lernfelt (intervju med Ola Nylander och Mark Isitt, Byggnadskultur, 16/4 2021)
”Varför är arkitekter rädda för begreppet klassicism?” – Katinka Schartau, högskolelektor i Fysisk planering, BTH (debattartikel i arkitekten, 27/5 2021)
”Bygg mer som göteborgarna vill” – Mats Arnsmar (S) (debattartikel, Göteborgs-Posten, 30/10 2021)
"GOTTGÖRELSE ELLER AUKTORITÄR TENDENS? GÖTEBORGARNAS INSTÄLLNING TILL ATT BYGGA MER I 'KLASSISK' STIL" – Felix Andersson och Daniel Enström (i Alltid måndag? SOM-institutet, Göteborgs universitet, 2021)
"Göteborgarna överens – bygg i klassisk stil" – Felix Andersson och Daniel Enström, SOM-institutet (debattartikel, Göteborgs-Posten, 11/12 2021)
"Folkviljan har talat – arkitekterna har fel" – Arvid Hallén, programansvarig Oikos, och Eric Norin, arkitekt (debattartikel, Expressen, 13/12 2021)
"En vacker stad måste få kosta" – Håkan Boström (ledartext, Göteborgs-Posten, 15/12 2021)
"Omröstningar skapar inte bra arkitektur" – Gert Wingårdh, arkitekt, och Rasmus Wærn, arkitekturhistoriker (debattartikel, Göteborgs-Posten, 17/12 2021)
"Arkitektonisk kvalitet är viktigare än stil" – Johan Lundin, arkitekt (debattartikel, Göteborgs-Posten, 19/12 2021)
"Klassisk praktik är bättre än modernistisk ideologi" – Albert Svensson, arkitekt (debattartikel, Göteborgs-Posten, 22/12 2021)
”Jag vill lämna världen vackrare” – Albert Svensson, arkitekt (intervju, Tidningen Arkitektur, 31/5 2022)
"Sverige behöver en ny och mer demokratisk arkitektur" – Adam Cwejman (ledartext, Göteborgs-Posten, 10/8 2022)
"Sveriges arkitekter kan lära sig av Ekmansgatan 5" – Mark Isitt (kulturkrönika, Göteborgs-Posten, 19/8 2022)
”Den klassiska arkitekturen är usel!” – Nils Freckeus, arkitekt (debattartikel, Arkitekten, 8/9 2022)
"Klassisk stil räcker inte" – Claes Caldenby, professor emeritus i arkitekturens teori och historia (Tidningen Arkitektur, 10/1 2023)
"Arkitekturseminarium: Hur bygger vi staden som gör oss glada?" (Fastighetsägarna [video], 17/1 2023)
"Outtalade värderingar styr stadens form" – Fredrik Rosenhall, arkitekt, Inobi (Yimby Göteborg, 8/2 2023)
"S i Göteborg: 'Staden blir fulare för varje nytt hus'" (videoinslag, SVT, 6/3 2023)
"Nära hälften av svenskarna vill ha nya hus i klassisk stil" (videoinslag, SVT, 6/3 2023)
"Kulturnyheterna special: Fint eller fult?" (SVT, 6/3 2023)
"Kan det vara djävulen som ligger bakom arkitekturpriset?" (Fria ord, Göteborgs-Posten, 15/3 2023)
"Vill man bo i en homogen bubbla av inbillad dåtid så finns redan Jakriborg" – Kajsa Söderström, byggnadsingenjör (debattartikel, Göteborgs-Posten, 18/3 2023)
"Sverige behöver mer klassisk arkitektur – inte mindre" – Håkan Boström (ledartext, Göteborgs-Posten, 21/3 2023)
"Vi har ett kvalitetsproblem – inte ett stilproblem" – Pär Eliaeson, arkitekt och kritiker (Arkitekturtidskriften KRITIK, 30/3 2023)
“Debatten om klassisk arkitektur är bra – men arkitekterna kan bättre” – Jonas Dahl, vd Bornstein Lyckefors arkitekter (debattartikel, Arkitekten, 30/3 2023)
”Skrattretande att fördöma klassicistiskt experiment” – Thomas Hellquist, professor emeritus i arkitektur och gestaltning (debattartikel, Arkitekten, 19/4 2023)
"Arkitekten som vill bygga vackert och hållbart" (intervju med Eric Norin, Tradition Arkitekter, Epoch Times, 29/4 2023)
”Diskussionen om klassisk arkitektur öppnar en avgrund” – Tomas Lauri, arkitekt och kritiker (replik på Hellquist, Arkitekten, 3/5 2023)
"Behåll P3!" – Kajsa Crona, arkitekt och adjungerande professor i boendets arkitektur, Chalmers (kulturkrönika, Fastighetsnytt, 10/5 2023)
"Jag skulle vilja kalla mig för konservativ" – Eric Schüldt (essä, Expressen, 15/5 2023)
"Ja, det spelar roll om husen är fula eller fina" – Anna Andersson (kulturartikel, Aftonbladet, 18/5 2023)
"Vi måste inte bygga fula hus i hela Sverige" – Victor Malm (kulturdebatt, Expressen, 21/5 2023)
"Det går inte att vara lite lagom konservativ" – Pär Eliaeson, arkitekt och kritiker (kulturdebatt, Expressen, 23/5 2023)
"Önskan om arkitektur i 'gammal stil' är en förolämpning" – Ola Andersson, arkitekt (kulturkommentar, Dagens Nyheter, 24/5 2023)
"Min själ är inte gjord av betong" – Eric Schüldt (kulturdebatt, Expressen, 26/5 2023)
"Det är förslappat att tro att skönheten är tidlös" – Mikaela Blomqvist (kulturkrönika, Göteborgs-Posten, 30/5 2023)
"Från Götaplatsen till Hisingsbron – samtal om arkitektur, kvalitet och stil" (Krook och Tjäder, panelsamtal Platinan, 1/6 2023)
"Jag blev arkitekt för att skapa en skönare värld" – Mikael Ekegren, arkitekt och lektor på Chalmers (debattartikel, Göteborgs-Posten, 11/6 2023)
"Varför pratar alla om klassisk arkitektur?" (blogginlägg, Tengbom, 12/6 2023)
"Visst behöver arkitekturen skönhet – men klassiska drömmar är ingen lösning" – Tomas Lauri, arkitekt och kritiker (kulturdebatt, Dagens Nyheter, 15/6 2023)
"Ropen på hus i klassisk stil manar till besinning" – Mikael Ekegren, arkitekt och lektor på Chalmers (debattartikel, Göteborgs-Posten, 15/8 2023)
"Stadsvandring och seminarium om stadens form idag och i framtiden" (panelsamtal Göteborgs stadsbibliotek med föregående stadsvandring, 3/9 2023)
"Omdebatterade huset prisas som årets bästa byggnad i Göteborg" (Göteborgs-Posten, 16/11 2023)
"Ekmansgatan 5 hamnar farligt nära kostymfesten" – Mark Isitt (Göteborgs-Posten, 25/11 2023)
"Arkitekturupproret och den tvivelaktiga skönheten hos Ekmansgatan 5 i Göteborg" – Mark Isitt (krönika i Dagens samhälle, 23/12 2023)
"Vi måste prata om Göteborg" – Malin Siwe (krönika i Fastighetsvärlden, 1/3 2024)
46e Yimbyvandringen: Lorensbergs villastad med efterföljande seminarium på stadsbiblioteket (7/4 2024)
"Bygg för folket, inte experterna" – Naomi Abramowicz (ledartext i Göteborgs-Posten, 2/7 2024)
"Bygger vi bara i 'klassisk stil' så blir staden tråkig" – Peter Erséus, arkitekt (debattartikel, Göteborgs-Posten, 28/9 2024)
"Majoriteten vill bo i klassisk arkitektur" – Johannes Hulter (S), ordförande Stadsbyggnadsnämnden (replik till Erséus, Göteborgs-Posten, 11/10 2024)
"Frågan är hur vi skall bygga nytt utan att det blir plagiat av 'gammal stil'" – Peter Erséus, arkitekt (slutreplik, Göteborgs-Posten, 16/10 2024)
"Lyssna på göteborgarna – bygg klassisk arkitektur" – Adam Cwejman (ledartext i Göteborgs-Posten, 20/10 2024)
"Skönheten borde vara utgångspunkten" – Kjell Forshed, arkitekt (debattartikel Tidningen Arkitekten, 13/11 2024)
Tipsa gärna om vi missat någon artikel...[/infobox]
[infobox]Inlägget diskuteras i facebookgruppen Yimby Göteborg: Länk.[/infobox]
Infrastruktur/Göteborg
Högbana i Göteborg?
June 2 20:05 by Hans Jörgensen
Reflektioner efter "I skyskrapornas skugga"
Med tanke på den pågående debatten om stadens förändring, nybyggnation i klassisk stil, eller viljan från arkitekthåll i att i stället tala om kvalitet – frågor som vi själva vidrört under ett seminarium på stadsbiblioteket hösten 2023 – kan det vara intressant att fånga upp fler perspektiv. Detta blir dock ingen heltäckande redogörelse på något sätt, utan snarare ett försök att ringa in huvuddragen i de olika resonemangen som fördes under paneldiskussionen utifrån mina anteckningar, samt mot slutet bidra med funderingar och kommentarer till en del av de tankar som lyftes. I synnerhet då vissa av dessa tenderar att återkomma med jämna mellanrum i den pågående debatten.
Föga förvånande kommer samtalet ganska omgående in på de senaste årens många nyuppförda höghus i Göteborg. Linton menar att det finns ett värde i att vara i en stad där det händer något, men reserverar sig lite i fråga om det finns någon direkt tydlig vision för hur staden skall växa. Lydia flikar in att det känns som att Göteborgs byggande av höghus sker slumpmässigt överallt, och tycker att det skulle finnas en poäng i att hellre ha en samlad ö av skyskrapor, kanske mer i stil med La Défense i Paris.
[quote]
Man kan stå ute i Sisjön och se Saurons öga – ni vet vad jag menar!
– Adam Cwejman[/quote]
Jag tror mig kunna ana vad Adam menar, och det gjorde sig påmint även här ute i Hökälla på Hisingen under min spaning efter Nuet (utsiktstornet/konstverket som skulle rivas).
Eller kanske mer så här...
Panelen kommer sedan in på Köpenhamn, där man som bekant, i motsats till Göteborg, valt att inte bygga särskilt många höghus. Men kanske intressantare är Lintons spaning beträffande danskarnas syn på bevarande, rivning och förnyelse, och att man från Köpenhamns sida låter fler byggnader få stå kvar i staden trots ett tillstånd av förfall.
Detta menar han har att göra med att man har en lägre nivå på tillåten standard än i Sverige, vilket leder till prisvariation och möjlighet att välja en lägre standard, samt en ökad frihet att ta risker och förverkliga idéer då inte lika mycket pengar per månad behöver läggas på boendet. Nedgånget och sjabbigt blir på så vis billigt. Lydia lyfter fram att porrklubbarna på Andra Långgatan sannolikt gjort mycket för att behålla ruffigheten där.
[quote]
[Istället för att riva] behåll husen som inte har så hög standard, som är avskrivna – om man bara får!
– Johan Linton[/quote]
Lydia beskriver vidare hur det funnits – och finns – en stark rationalitets- och förnuftsdyrkan i Sverige. För att illustrera detta drar hon en parallell till de omfattande rivningarna av landshövdingehusen under 1960-talet, och byggandet av funktionalistiska satellitförorter som Hammarkullen: ”På pappret verkar det bättre, men något i kalkylen saknas”.
Cwejman tycker sig se tecken på en grovstädsmentalitet. Dagens mer punktvisa rivningar verkar dock i huvudsak bli en angelägenhet för ett fåtal entusiaster menar Lydia, medan nybyggen engagerar allmänheten i större utsträckning. (Ett exempel på detta skulle kunna vara turerna kring den tänkta rivningen av Valhallabadet.)
Cwejman lyfter här fram Yimby Göteborg och vårt arbete i positiva ordalag, men menar att det på många sätt rör sig om ett internetfenomen snarare än att man ses i verkligheten (mellan raderna kanske i kontrast till en uttalad förening som FASAD med regelrätta möten). Även Arkitekturupproret nämns som en grupp som nått ut med sitt budskap, men också de främst via datorskärmen. Linton bekräftar i viss mån AUs arbete, och att det är ett uttryck för något, men poängterar samtidigt att det krävs mer kunskap i diskussionen.
Det ligger något i kritiken, men samtidigt kan jag för egen del tycka att det blir lite orättvist om vi går till oss själva. Yimby Göteborg har genom åren arrangerat omkring 50 stadsvandringar över hela staden, samt många olika typer av offentliga tillställningar och samarbeten (på ideell basis utan någon som helst budget, bidrag eller ekonomiska tillgångar), inte minst hösten 2023 med stadsvandringen i Lorensbergs villastad och det efterföljande arkitekturseminariet på stadsbiblioteket, som en del av Kulturkalaset.
För att inte tala om alla gånger vi varit ute och föreläst på skolor, medverkat i debatter och paneldiskussioner, eller varför inte när vi tog emot Nordjyske Planlæggere, en delegation av stadsplanerare och arkitekter från Ålborg. Men visst, många nöjer sig helt klart med att läsa eller diskutera i Yimby Göteborgs Facebook-grupp. Det är bara inte hela sanningen.
Apropå våra senaste stadsvandringar, är det just här samtalet blir intressant med avseende på den bitvis hätska debatten om nyproduktion av klassisk arkitektur.
Förargelsens hus: "låtsasgammalt, men fint på något sätt". Ekmansgatan under vår välbesökta stadsvandring i Lorensbergs villastad.
Lydia beskriver en obehagskänsla inför Ekmansgatan 5, ”som en låtsaskuliss", men går i samma andetag i klinch med sig själv genom att tala om det som "fint på något sätt”. Linton flikar in en tanke om kommersiell kontra ickekommersiell arkitektur för att tala om kvaliteter, men mina anteckningar gör dessvärre inte riktigt resonemanget rättvisa (fast det är ju klart att kvalitets-diskursen gör sig påmind när väl samtalet tangerar "klassisk arkitektur").
Linnégatan är dock lyckad, menar Lydia, och ”även de nya husen [från 1980-talet], fastän de är ganska anskrämliga... Och när man är där inne så är det som små lådor. Men det är inte låtsasgammalt!”
[quote]
Blir inte det klassiska ett korrektiv mot Saurons öga?
– Adam Cwejman[/quote]
Linnégatan: "Ganska anskrämliga, men inte låtsasgammalt"
Här någonstans i tanken om det låtsasgamla slutade samtalet, eller åtminstone kråkfötterna i mitt anteckningsblock. Det var en trevlig tillställning med många tankeväckande synpunkter från samtliga i panelen, även om jag nog blev särskilt imponerad av Lydias intuitivt skarpa blick på dessa frågor. Sedan är det alltid roligt att få anledning att besöka en äldre biograf oavsett ärende.
Men det fanns även en del att fundera vidare över, och i synnerhet då Lydias beskrivning av Ekmansgatan 5, dels som en låtsaskuliss och källa till obehag, men samtidigt ”fint på något sätt”. (Vore det bättre om man i sedvanlig ordning hade satsat på chock- och kontrastverkan, för att distansera sig och framhäva det nya på det befintligas bekostnad? "Fuck the context", som Frank Gehry så finkänsligt uttryckte det.)
I tvetydigheten finns dock något intressant, som liksom pysande stiger upp ur det omedvetna, och förråder det inlärda, förväntade och korrekt reproducerade svaret hos en bildad medelklass med kulturellt kapital. Det här skulle vi nog med fördel kunna återkomma till mer utförligt i en senare text, men låt oss stanna upp ett slag vid tanken om det låtsasgamla, som uppenbarligen provocerar något hejdlöst givet den pågående debatten.
Jag vill förstå: på vilket sätt skulle inspiration från exempelvis 20-talsklassicismen vara mer låtsasgammal än från den i princip lika gamla funktionalismen? Med vilka måttstockar kan vi säga att en viss riktning inom arkitekturen från 100 år sedan skulle vara mer låtsasgammal än en annan från 100 år sedan?
Följaktligen blir i så fall även det omhuldade Avalon Hotel reducerbart till en låtsasgammal funkispastisch – om än en på många sätt lyckad sådan. Eller för att tala med författarna till acceptera: en lillgammal pendang till Nils Einars centrumhus på andra sidan Östra Hamngatan.
Det lillgamla Avalon Hotel med den utkragande takbassängen som ett samtida ornament, en keps käckt på sned.
Ombord på treans spårvagn hem, plockade jag upp en av de böcker som jag läste för tillfället, Richard M. Weavers Ideas have concequenses från 1948. Den handlar förvisso inte specifikt om arkitektur, utan är väl snarare en sorts diagnos av den västerländska civilisationen, och om hur författaren menar att man skulle kunna återerövra förlorade värden i en tid präglad av tilltagande relativism. Men där på en sida uppenbarade sig några formuleringar, som kanske bättre än något annat, ändå sätter ord på den strävan som så lättvindigt avfärdas som pastisch, kuliss eller låtsasgammalt:
[quote]
Whoever argues for a restoration of values is sooner or later met with the objection that one cannot return, or as the phrase is likely to be, 'you can't turn the clock back'.
[...]
In declaring that we wish to recover lost ideals and values, we are looking toward an ontological realm which is timeless. Only the sheerest relativism insists that passing time renders unattainable one ideal while forcing upon us another [!].
[...]
Now the return ... is not a voyage backward through time but a return to center ... every feature of modern disintegration is a flight from this toward periphery.
[...]
In proportion as man approaches the outer rim, he becomes lost in details, and the more he is preoccupied with details, the less he can understand them. A recovery of certain viewpoints associated with the past would be a recovery of understanding as such, and this, unless we admit ourselves to be helpless in the movement of a deterministic march, is possible at any time.
– Richard M. Weaver, Ideas have consequences, The University of Chicago Press, 1948 (s. 48-49, mina markeringar)[/quote]
Från denna synvinkel skulle viljan till ett byggande av klassisk arkitektur kunna ses som ett återvändande till centrum snarare än en rörelse bakåt eller något låtsasgammalt. Den modernistiska överbyggnaden är ur detta synsätt en parantes, ett tillfälligt villospår i ett mångtusenårigt byggande. Men måste vi egentligen välja antingen eller?
Samtidigt påminner den moderna tidens flykt – eller frigörelse beroende på perspektiv – från detta centrum mot periferin, samt en tilltagande fixering vid detaljer och successivt minskande förståelse för helheten, på många sätt av just det fenomen Lydia benämner som rationalitets- och förnuftsdyrkan. Ratio snarare än intellectus. Hans Asplund (Farväl till funktionalismen, 1980) noterade detsamma, och eftersökte därför en återerövring av arkitektyrket som ett intuitivt-konstnärligt prövande snarare än ett analytiskt-skrivande.
Josef Frank, som för oss i Sverige kanske är främst känd för sina textilmönster för Svenskt Tenn (men som även var verksam arkitekt, och efterföljare till Adolf Loos utvecklingsgren snarare än Bauhaus eller Le Corbusier), var inne på en liknande linje, där han menade att den europeiska arkitekturhistorien ofrånkomligen präglas av ett sökande efter vägen tillbaka till antiken:
[quote]
Den som iakttar de klassiska formerna själva, hur de under loppet av två årtusenden alltid hävdat sig som återkommande symboliska uttrycksmedel, måste inse att karaktären i europeiska strävanden aldrig har ändrat sig. Alla revolutioner och renässanser i byggnadskonsten har alltid haft som målsättning att efter tillfälliga villovägar hitta vägen tillbaka till antiken genom utveckling [min markering]. Det är likadant i vår tid och vi går nog mot en klassicism tills dynamiska själar har lugnat ner sig.
– Josef Frank, Arkitektur som symbol, 1931[/quote]
Hitta vägen tillbaka genom utveckling är en viktig observation.
[infobox]Inlägget diskuteras i facebookgruppen Yimby Göteborg: Länk.[/infobox]
Bilaga
[infobox]
För vidare läsning på ämnet:
"Arkitektur i klassisk och fri stil" – Sture Balgård, arkitekt (Byggnadskultur, 2009)
"Arkitektur – Moral eller kunskap?" – Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia (Yimby Göteborg, 2011)
...
Pågående debatt
"It-entreprenör vill bygga sekelskifteshus i Växjö" (SVT, 2016)
“Om det fanns en fri marknad skulle det byggas i klassisk stil” (intervju med arkitekten Albert Svensson, Smedjan, 17/7 2017)
“Det är inte arkitekturen som är problemet, det är kvaliteten” – Anna Björklund, arkitekt (debattartikel [med inbakad replik från arkitekt Albert Svensson], Smedjan, 27/7 2017)
"Vad folk vill ha" – Annica Kvint (reportage, Tidningen Arkitektur 8/5 2019)
"Klassisk arkitektur gör oss lyckligare" (reportage, Svensk Byggtidning, 22/11 2019)
"Avvikande åsikter är inte välkomna" – Albert Svensson, arkitekt (debattartikel Tidningen Arkitekten, 25/3 2020
"Bygg mer traditionellt vackert – funktionalitet är inte allt" – Jonas Attenius (S) (debattartikel, Göteborgs-Posten, 13/12 2020)
"För lite arkitektur i arkitekturen" – Malin Lernfelt (intervju med Ola Nylander och Mark Isitt, Byggnadskultur, 16/4 2021)
”Varför är arkitekter rädda för begreppet klassicism?” – Katinka Schartau, högskolelektor i Fysisk planering, BTH (debattartikel i arkitekten, 27/5 2021)
”Bygg mer som göteborgarna vill” – Mats Arnsmar (S) (debattartikel, Göteborgs-Posten, 30/10 2021)
"GOTTGÖRELSE ELLER AUKTORITÄR TENDENS? GÖTEBORGARNAS INSTÄLLNING TILL ATT BYGGA MER I 'KLASSISK' STIL" – Felix Andersson och Daniel Enström (i Alltid måndag? SOM-institutet, Göteborgs universitet, 2021)
"Göteborgarna överens – bygg i klassisk stil" – Felix Andersson och Daniel Enström, SOM-institutet (debattartikel, Göteborgs-Posten, 11/12 2021)
"Folkviljan har talat – arkitekterna har fel" – Arvid Hallén, programansvarig Oikos, och Eric Norin, arkitekt (debattartikel, Expressen, 13/12 2021)
"En vacker stad måste få kosta" – Håkan Boström (ledartext, Göteborgs-Posten, 15/12 2021)
"Omröstningar skapar inte bra arkitektur" – Gert Wingårdh, arkitekt, och Rasmus Wærn, arkitekturhistoriker (debattartikel, Göteborgs-Posten, 17/12 2021)
"Arkitektonisk kvalitet är viktigare än stil" – Johan Lundin, arkitekt (debattartikel, Göteborgs-Posten, 19/12 2021)
"Klassisk praktik är bättre än modernistisk ideologi" – Albert Svensson, arkitekt (debattartikel, Göteborgs-Posten, 22/12 2021)
”Jag vill lämna världen vackrare” – Albert Svensson, arkitekt (intervju, Tidningen Arkitektur, 31/5 2022)
"Sverige behöver en ny och mer demokratisk arkitektur" – Adam Cwejman (ledartext, Göteborgs-Posten, 10/8 2022)
"Sveriges arkitekter kan lära sig av Ekmansgatan 5" – Mark Isitt (kulturkrönika, Göteborgs-Posten, 19/8 2022)
”Den klassiska arkitekturen är usel!” – Nils Freckeus, arkitekt (debattartikel, Arkitekten, 8/9 2022)
"Klassisk stil räcker inte" – Claes Caldenby, professor emeritus i arkitekturens teori och historia (Tidningen Arkitektur, 10/1 2023)
"Arkitekturseminarium: Hur bygger vi staden som gör oss glada?" (Fastighetsägarna [video], 17/1 2023)
"Outtalade värderingar styr stadens form" – Fredrik Rosenhall, arkitekt, Inobi (Yimby Göteborg, 8/2 2023)
"S i Göteborg: 'Staden blir fulare för varje nytt hus'" (videoinslag, SVT, 6/3 2023)
"Nära hälften av svenskarna vill ha nya hus i klassisk stil" (videoinslag, SVT, 6/3 2023)
"Kulturnyheterna special: Fint eller fult?" (SVT, 6/3 2023)
"Kan det vara djävulen som ligger bakom arkitekturpriset?" (Fria ord, Göteborgs-Posten, 15/3 2023)
"Vill man bo i en homogen bubbla av inbillad dåtid så finns redan Jakriborg" – Kajsa Söderström, byggnadsingenjör (debattartikel, Göteborgs-Posten, 18/3 2023)
"Sverige behöver mer klassisk arkitektur – inte mindre" – Håkan Boström (ledartext, Göteborgs-Posten, 21/3 2023)
"Vi har ett kvalitetsproblem – inte ett stilproblem" – Pär Eliaeson, arkitekt och kritiker (Arkitekturtidskriften KRITIK, 30/3 2023)
“Debatten om klassisk arkitektur är bra – men arkitekterna kan bättre” – Jonas Dahl, vd Bornstein Lyckefors arkitekter (debattartikel, Arkitekten, 30/3 2023)
”Skrattretande att fördöma klassicistiskt experiment” – Thomas Hellquist, professor emeritus i arkitektur och gestaltning (debattartikel, Arkitekten, 19/4 2023)
"Arkitekten som vill bygga vackert och hållbart" (intervju med Eric Norin, Tradition Arkitekter, Epoch Times, 29/4 2023)
”Diskussionen om klassisk arkitektur öppnar en avgrund” – Tomas Lauri, arkitekt och kritiker (replik på Hellquist, Arkitekten, 3/5 2023)
"Behåll P3!" – Kajsa Crona, arkitekt och adjungerande professor i boendets arkitektur, Chalmers (kulturkrönika, Fastighetsnytt, 10/5 2023)
"Jag skulle vilja kalla mig för konservativ" – Eric Schüldt (essä, Expressen, 15/5 2023)
"Ja, det spelar roll om husen är fula eller fina" – Anna Andersson (kulturartikel, Aftonbladet, 18/5 2023)
"Vi måste inte bygga fula hus i hela Sverige" – Victor Malm (kulturdebatt, Expressen, 21/5 2023)
"Det går inte att vara lite lagom konservativ" – Pär Eliaeson, arkitekt och kritiker (kulturdebatt, Expressen, 23/5 2023)
"Önskan om arkitektur i 'gammal stil' är en förolämpning" – Ola Andersson, arkitekt (kulturkommentar, Dagens Nyheter, 24/5 2023)
"Min själ är inte gjord av betong" – Eric Schüldt (kulturdebatt, Expressen, 26/5 2023)
"Det är förslappat att tro att skönheten är tidlös" – Mikaela Blomqvist (kulturkrönika, Göteborgs-Posten, 30/5 2023)
"Från Götaplatsen till Hisingsbron – samtal om arkitektur, kvalitet och stil" (Krook och Tjäder, panelsamtal Platinan, 1/6 2023)
"Jag blev arkitekt för att skapa en skönare värld" – Mikael Ekegren, arkitekt och lektor på Chalmers (debattartikel, Göteborgs-Posten, 11/6 2023)
"Varför pratar alla om klassisk arkitektur?" (blogginlägg, Tengbom, 12/6 2023)
"Visst behöver arkitekturen skönhet – men klassiska drömmar är ingen lösning" – Tomas Lauri, arkitekt och kritiker (kulturdebatt, Dagens Nyheter, 15/6 2023)
"Ropen på hus i klassisk stil manar till besinning" – Mikael Ekegren, arkitekt och lektor på Chalmers (debattartikel, Göteborgs-Posten, 15/8 2023)
"Stadsvandring och seminarium om stadens form idag och i framtiden" (panelsamtal Göteborgs stadsbibliotek med föregående stadsvandring, 3/9 2023)
"Omdebatterade huset prisas som årets bästa byggnad i Göteborg" (Göteborgs-Posten, 16/11 2023)
"Ekmansgatan 5 hamnar farligt nära kostymfesten" – Mark Isitt (Göteborgs-Posten, 25/11 2023)
"Arkitekturupproret och den tvivelaktiga skönheten hos Ekmansgatan 5 i Göteborg" – Mark Isitt (krönika i Dagens samhälle, 23/12 2023)
"Vi måste prata om Göteborg" – Malin Siwe (krönika i Fastighetsvärlden, 1/3 2024)
46e Yimbyvandringen: Lorensbergs villastad med efterföljande seminarium på stadsbiblioteket (7/4 2024)
"Bygg för folket, inte experterna" – Naomi Abramowicz (ledartext i Göteborgs-Posten, 2/7 2024)
"Bygger vi bara i 'klassisk stil' så blir staden tråkig" – Peter Erséus, arkitekt (debattartikel, Göteborgs-Posten, 28/9 2024)
"Majoriteten vill bo i klassisk arkitektur" – Johannes Hulter (S), ordförande Stadsbyggnadsnämnden (replik till Erséus, Göteborgs-Posten, 11/10 2024)
"Frågan är hur vi skall bygga nytt utan att det blir plagiat av 'gammal stil'" – Peter Erséus, arkitekt (slutreplik, Göteborgs-Posten, 16/10 2024)
"Lyssna på göteborgarna – bygg klassisk arkitektur" – Adam Cwejman (ledartext i Göteborgs-Posten, 20/10 2024)
"Skönheten borde vara utgångspunkten" – Kjell Forshed, arkitekt (debattartikel Tidningen Arkitekten, 13/11 2024)
Tipsa gärna om vi missat någon artikel...[/infobox]
[infobox]Inlägget diskuteras i facebookgruppen Yimby Göteborg: Länk.[/infobox]
Med tanke på den pågående debatten om stadens förändring, nybyggnation i klassisk stil, eller viljan från arkitekthåll i att i stället tala om kvalitet – frågor som vi själva vidrört under ett seminarium på stadsbiblioteket hösten 2023 – kan det vara intressant att fånga upp fler perspektiv. Detta blir dock ingen heltäckande redogörelse på något sätt, utan snarare ett försök att ringa in huvuddragen i de olika resonemangen som fördes under paneldiskussionen utifrån mina anteckningar, samt mot slutet bidra med funderingar och kommentarer till en del av de tankar som lyftes. I synnerhet då vissa av dessa tenderar att återkomma med jämna mellanrum i den pågående debatten.
Föga förvånande kommer samtalet ganska omgående in på de senaste årens många nyuppförda höghus i Göteborg. Linton menar att det finns ett värde i att vara i en stad där det händer något, men reserverar sig lite i fråga om det finns någon direkt tydlig vision för hur staden skall växa. Lydia flikar in att det känns som att Göteborgs byggande av höghus sker slumpmässigt överallt, och tycker att det skulle finnas en poäng i att hellre ha en samlad ö av skyskrapor, kanske mer i stil med La Défense i Paris.
[quote]
Man kan stå ute i Sisjön och se Saurons öga – ni vet vad jag menar!
– Adam Cwejman[/quote]
Jag tror mig kunna ana vad Adam menar, och det gjorde sig påmint även här ute i Hökälla på Hisingen under min spaning efter Nuet (utsiktstornet/konstverket som skulle rivas).
Eller kanske mer så här...
Panelen kommer sedan in på Köpenhamn, där man som bekant, i motsats till Göteborg, valt att inte bygga särskilt många höghus. Men kanske intressantare är Lintons spaning beträffande danskarnas syn på bevarande, rivning och förnyelse, och att man från Köpenhamns sida låter fler byggnader få stå kvar i staden trots ett tillstånd av förfall.
Detta menar han har att göra med att man har en lägre nivå på tillåten standard än i Sverige, vilket leder till prisvariation och möjlighet att välja en lägre standard, samt en ökad frihet att ta risker och förverkliga idéer då inte lika mycket pengar per månad behöver läggas på boendet. Nedgånget och sjabbigt blir på så vis billigt. Lydia lyfter fram att porrklubbarna på Andra Långgatan sannolikt gjort mycket för att behålla ruffigheten där.
[quote]
[Istället för att riva] behåll husen som inte har så hög standard, som är avskrivna – om man bara får!
– Johan Linton[/quote]
Lydia beskriver vidare hur det funnits – och finns – en stark rationalitets- och förnuftsdyrkan i Sverige. För att illustrera detta drar hon en parallell till de omfattande rivningarna av landshövdingehusen under 1960-talet, och byggandet av funktionalistiska satellitförorter som Hammarkullen: ”På pappret verkar det bättre, men något i kalkylen saknas”.
Cwejman tycker sig se tecken på en grovstädsmentalitet. Dagens mer punktvisa rivningar verkar dock i huvudsak bli en angelägenhet för ett fåtal entusiaster menar Lydia, medan nybyggen engagerar allmänheten i större utsträckning. (Ett exempel på detta skulle kunna vara turerna kring den tänkta rivningen av Valhallabadet.)
Cwejman lyfter här fram Yimby Göteborg och vårt arbete i positiva ordalag, men menar att det på många sätt rör sig om ett internetfenomen snarare än att man ses i verkligheten (mellan raderna kanske i kontrast till en uttalad förening som FASAD med regelrätta möten). Även Arkitekturupproret nämns som en grupp som nått ut med sitt budskap, men också de främst via datorskärmen. Linton bekräftar i viss mån AUs arbete, och att det är ett uttryck för något, men poängterar samtidigt att det krävs mer kunskap i diskussionen.
Det ligger något i kritiken, men samtidigt kan jag för egen del tycka att det blir lite orättvist om vi går till oss själva. Yimby Göteborg har genom åren arrangerat omkring 50 stadsvandringar över hela staden, samt många olika typer av offentliga tillställningar och samarbeten (på ideell basis utan någon som helst budget, bidrag eller ekonomiska tillgångar), inte minst hösten 2023 med stadsvandringen i Lorensbergs villastad och det efterföljande arkitekturseminariet på stadsbiblioteket, som en del av Kulturkalaset.
För att inte tala om alla gånger vi varit ute och föreläst på skolor, medverkat i debatter och paneldiskussioner, eller varför inte när vi tog emot Nordjyske Planlæggere, en delegation av stadsplanerare och arkitekter från Ålborg. Men visst, många nöjer sig helt klart med att läsa eller diskutera i Yimby Göteborgs Facebook-grupp. Det är bara inte hela sanningen.
Apropå våra senaste stadsvandringar, är det just här samtalet blir intressant med avseende på den bitvis hätska debatten om nyproduktion av klassisk arkitektur.
Förargelsens hus: "låtsasgammalt, men fint på något sätt". Ekmansgatan under vår välbesökta stadsvandring i Lorensbergs villastad.
Lydia beskriver en obehagskänsla inför Ekmansgatan 5, ”som en låtsaskuliss", men går i samma andetag i klinch med sig själv genom att tala om det som "fint på något sätt”. Linton flikar in en tanke om kommersiell kontra ickekommersiell arkitektur för att tala om kvaliteter, men mina anteckningar gör dessvärre inte riktigt resonemanget rättvisa (fast det är ju klart att kvalitets-diskursen gör sig påmind när väl samtalet tangerar "klassisk arkitektur").
Linnégatan är dock lyckad, menar Lydia, och ”även de nya husen [från 1980-talet], fastän de är ganska anskrämliga... Och när man är där inne så är det som små lådor. Men det är inte låtsasgammalt!”
[quote]
Blir inte det klassiska ett korrektiv mot Saurons öga?
– Adam Cwejman[/quote]
Linnégatan: "Ganska anskrämliga, men inte låtsasgammalt"
Här någonstans i tanken om det låtsasgamla slutade samtalet, eller åtminstone kråkfötterna i mitt anteckningsblock. Det var en trevlig tillställning med många tankeväckande synpunkter från samtliga i panelen, även om jag nog blev särskilt imponerad av Lydias intuitivt skarpa blick på dessa frågor. Sedan är det alltid roligt att få anledning att besöka en äldre biograf oavsett ärende.
Men det fanns även en del att fundera vidare över, och i synnerhet då Lydias beskrivning av Ekmansgatan 5, dels som en låtsaskuliss och källa till obehag, men samtidigt ”fint på något sätt”. (Vore det bättre om man i sedvanlig ordning hade satsat på chock- och kontrastverkan, för att distansera sig och framhäva det nya på det befintligas bekostnad? "Fuck the context", som Frank Gehry så finkänsligt uttryckte det.)
I tvetydigheten finns dock något intressant, som liksom pysande stiger upp ur det omedvetna, och förråder det inlärda, förväntade och korrekt reproducerade svaret hos en bildad medelklass med kulturellt kapital. Det här skulle vi nog med fördel kunna återkomma till mer utförligt i en senare text, men låt oss stanna upp ett slag vid tanken om det låtsasgamla, som uppenbarligen provocerar något hejdlöst givet den pågående debatten.
Jag vill förstå: på vilket sätt skulle inspiration från exempelvis 20-talsklassicismen vara mer låtsasgammal än från den i princip lika gamla funktionalismen? Med vilka måttstockar kan vi säga att en viss riktning inom arkitekturen från 100 år sedan skulle vara mer låtsasgammal än en annan från 100 år sedan?
Följaktligen blir i så fall även det omhuldade Avalon Hotel reducerbart till en låtsasgammal funkispastisch – om än en på många sätt lyckad sådan. Eller för att tala med författarna till acceptera: en lillgammal pendang till Nils Einars centrumhus på andra sidan Östra Hamngatan.
Det lillgamla Avalon Hotel med den utkragande takbassängen som ett samtida ornament, en keps käckt på sned.
Ombord på treans spårvagn hem, plockade jag upp en av de böcker som jag läste för tillfället, Richard M. Weavers Ideas have concequenses från 1948. Den handlar förvisso inte specifikt om arkitektur, utan är väl snarare en sorts diagnos av den västerländska civilisationen, och om hur författaren menar att man skulle kunna återerövra förlorade värden i en tid präglad av tilltagande relativism. Men där på en sida uppenbarade sig några formuleringar, som kanske bättre än något annat, ändå sätter ord på den strävan som så lättvindigt avfärdas som pastisch, kuliss eller låtsasgammalt:
[quote]
Whoever argues for a restoration of values is sooner or later met with the objection that one cannot return, or as the phrase is likely to be, 'you can't turn the clock back'.
[...]
In declaring that we wish to recover lost ideals and values, we are looking toward an ontological realm