Städer är en funktion av mänsklig aktivitet

En förfallen Sluss…

Städer är i grunden en funktion av mänsklig aktivitet. I Stockholm och Göteborg tappade stadskärnorna ungefär hälften av sina invånare mellan 1945 och 1980, samtidigt som medelåldern rörde sig kraftigt uppåt. Under 70-talet blev situationen närmast desperat när kärnans fall spred sig till hela stadsområdet – under decenniet tappade de båda städerna hundratusentals invånare. Utvecklingen var helt jämförbar med den man kan se i amerikanska storstäder som Cleveland eller Detroit.

Följden av befolkningsraset var synbar för blotta ögat, förfallet var bedövande. I Göteborg blev följderna fruktansvärda när sju hela stadsdelar drabbades av systematisk förintelse, för att ersättas med förortsliknade betonglängor. Stockholm klarade sig bara marginellt bättre.


…som såg sina bästa dagar innan Essingeleden kom till…

Och det är här som förfallet blir intressant, för egentligen kan man analysera det som en effekt av att den mänskliga aktiviteten stannade av. Stockholm, Göteborg eller Detroit expanderade våldsamt när industrialismen bröt igenom mellan 1870-1914. Serier av innovationer ledde till en makalös industriutbyggnad. Lönerna steg snabbt vilket gjorde städerna till magneter och befolkningarna fördubblades på enstaka decennier. Den tilltagande aktiviteten manifesterades i ett byggande som söker historiska motsvarigheter, samtidigt som enorma investeringar gjordes i ny infrastruktur. Ironiskt nog skulle alltsammans bara några decennier senare förfalla på ett lika spektakulärt sätt.


…Stockholms största gaskokare…

Själv har jag sett förfallet i vitögat. Jag glömmer aldrig när jag och min vän Annika stod högst upp på en övergiven skyskrapa i Detroit och såg ut över den döende staden. Det som slog emot oss var den totala avsaknaden av liv. Nere på gatorna härskade tomhet – människorna var borta och på rivningstomterna fanns inte ens bilar parkerade. All den energi som ska karaktärisera en storstad var försvunnen.


…är en del av platsens förfallande infrastruktur …

Och utan mänsklig energi dör städer. Det sägs att man bör skriva av två-tre procent av en byggnads värde varje år. Efter ungefär 30 år innebär det att drygt två tredjedelar av värdet är borta. Resonemanget låter ibland abstrakt – intuitivt känns det inte alltid logiskt att fastigheter tappar sina värden i en rak skala.

Men intuitionen leder fel. Över en 30-årperiod förändras tekniken och smaken på ett radikalt sätt i ett dynamiskt samhälle. Kontinuerliga investeringar i elsystem, avlopp, isolering, energilösningar o.s.v. gör att man utan överdrift kan påstå att det byggs ett nytt hus inne i det gamla ungefär vart fjärde-femte decennium. Förändringarna är nästan lika stora på utsidorna: fasadrenoveringar och vindsutbyggnader får ofta genomgripande resultat.


…Den Heliga Graalen är lika rostig som allt annat, men höjdpunkten är nog ändå…

Men det betyder också att städer som är dynamiska ständigt behöver infusioner av mycket stora mängder kapital – som bara kan skapas av en fortsatt mänsklig kreativitet och dynamik. En stad som inte klarar av att svara på omvärldens innovativa tryck utsätts för kontinuerliga förluster av arbetsplatser, inkomster och befolkning – vilket kommer att led till ett lika obarmhärtigt förfall. Det som Göteborg och Stockholm mellan 1945-1980 och Detroit – som aldrig fick uppleva någon vändning – visar är hur snabbt kollapsen sker.

För städer är bara en förlängning av de människor som finns där inne. Växande industrier skapar efterfrågan på nya byggnader, vars utformning sedan blir en funktion av den mänskliga fantasin, produktivkrafternas utveckling (vad klarar kranarna) och den institutionella överbyggnaden (vad tillåter lagen).

Det här skapar två sorters städer. Den ena befinner sig i Laxå/Detroit hörnet, och den retirerar sakta bakåt bland ruiner och en åldrande befolkning. Förfallet och den sjunkande standarden på husen och infrastrukturen gör att kreativa människor försvinner allra snabbast, vilket skapar ett negativt urval. I Detroit är halva befolkningen analfabeter, i de svenska Bergslagsstäderna når ohälsotalen rekordnivåer.


…när vi hittar det bortglömda proppskåpet…

Den andra typen av stad växer befolkningsmässigt och ekonomiskt. Här investeras det ständigt i nya byggnader. Två av de faktorer jag skrev om tidigare (fantasi och produktivkrafter) gör att byggandet egentligen aldrig kan vara statiskt – tekniken utvecklas, och fantasin är i hög grad en rörlig egenskap. Det gör att växande städer befinner sig i en evolutionistisk process av ständig förändring.

Och här är dagens svenska överbyggnad på väg att utvecklas till ett dåligt skämt. Hela regelsystemet, med stel planering, rika överklagandemöjligheter, bristfällig kommunikation mellan olika myndigheter, föråldrade finansieringssystem för infrastrukturen och – inte minst – de ofta bisarra Riksintresseskrivningarna gör att antalet möjliga arkitektoniska uttryck pressar ihop nybyggnaderna på ett sätt som får kritikerna att storkna. Hoppressningsmekanismerna fungerar likadant överallt. Själv kan jag tänka på hur stiliga skyskrapsförslag pressades ihop till ett mussel-liknade beläte nere vid Hotell Continental och hur Helsingborg under loppet av några enstaka år berövats två oerhört spännande byggnader.


…till ett utplånat spårvagsnät.

Det vi har gjort är samtidigt djupt ohistoriskt, för städer har alltid förändrats. Den oreflekterade konservatismen kan bara dominera i stagnerande samhällen, vilket väl gör det logiskt att Sverigedemokraterna hör till Länsstyrelsens varmaste anhängare i Helsingborg.

Jag har valt att illustrera den här krönikan med bilder från Slussens allra mest kollapsande delar av det allra enklaste skäl – förfallet demonstrerar tydligt valet mellan förändring och konservatism. Det snabbt växande Stockholm har minst av allt något behov av att delas på mitten av en kollapsande motorvägskorsning, men för vår ryggmärskonservatism spelar det uppenbarligen ingen roll. Minnen och nostalgi är naturligtvis naturliga mänskliga drivkrafter, men det verkar angeläget att diskutera i hur hög grad de dessutom ska dominera lagrummet.