Utskrift från gbg.yimby.se
....

Vad staden gör

 
I det nya numret av Arkitekten har Lars Marcus en replikmin replikhans eminenta artikel om representativitet och performativitet i stadsbyggandet. Marcus mycket läsvärda artikel betonade den avgörande skillnaden mellan hur staden "ser ut" (representativitet) och "vad den gör" (performativitet).



Var går gränsen mellan stadsbild och stadsliv?

Jag hade inte så mycket att invända mot denna huvudpoäng så jag fokuserade i min replik istället på två områden där jag tyckte Marcus var otydlig. Det första gällde betydelsen av urban täthet för att skapa närhet till människor och verksamheter. Marcus har en olycklig tendens att ständigt vilja spela ned detta samband, av oklara skäl.

I sin senaste replik erkänner han i ena stunden att detta samband är "uppenbart", för att i nästa stund hävda att täthet är "ineffektivt" för att skapa närhet. Intrycket man får är att Marcus helt enkelt har en personlig aversion mot tätare stadsbebyggelse (låt säga över tre-fyra våningar) som han utan större framgång försöker rationalisera.



"Traditionell kvartersstad" enligt SBK Göteborg

Den andra otydligheten gällde synen på den klassiska kvartersstaden, dvs. gathus sida vid sida som bildar kvarter i en öppen rutnätsstruktur. Jag efterlyste en tydligare insikt om hur extremt lite sådan bebyggelse det faktiskt finns i Sverige, mindre än 6 promille av alla bostadshus och mindre än 8 procent av alla flerbostadshus i Sverige är sådana gathus.


Gathus i traditionell kvartersstad återfinns under "Annat"

Marcus svar på detta är intressant. Han menar att det medför "stora problem" att använda sådana "förenklade typologier":

De löper stor risk att att förminska stadsmiljöer till representativa uttryck för något som de performativt inte kan leva upp till. Det Åsberg eftertraktar när han talar om kvartersstad har lite att göra med just kvarter medan det har mycket att göra med både närhet och täthet. Jag föredrar därför dessa begrepp, inte minst eftersom de öppnar för nya lösningar medan begrepp som kvartersstad inbjuder till efterapning.


Marcus svar är märkligt eftersom han i sin ursprungsartikel var mycket tydlig med att stadens fysionomi (gatunätets struktur, kvarterens storlek, fastighetsindelningen osv), kort sagt det urbana rummets geometri, är en fundamental aspekt av det performativa fältet, vilket även Jane Jacobs övertygande har visat. Det borde alltså vara uppenbart för honom att kvartersstad inte bara är en symbolisk "bild" utan också en fysisk struktur som "gör" saker.



Illustration ur Jane Jacobs "Den amerikanska storstaden liv och förfall"

Det är ingen slump att stadsmiljöer med kvartersstadens form ofta också är de stadsmiljöer där det finns ett blandat innehåll. Kvartersstadens form ger nämligen goda förutsättningar för gångflöden och närhet av människor och verksamheter, förutsättningar som andra typologier saknar.

Det besynnerliga är att allt detta borde vara självklart för Marcus, som den nestor inom space syntax han är. Men trots detta plockar han, utan ens en glimt av ironi, upp det uttjatade modernistiska mantrat om "nya lösningar" och varnar för "efterapningar" av kvartersstadens typologi. Som om det avgörande är hur "ny" en lösning är, inte hur bra den fungerar.

Jag har följande kompromissförslag till Lars Marcus. Fortsätt för all del att fundera kring vilka tidigare oanade "nya lösningar" som ger bättre förutsättningar för närhet och blandning än den klassiska kvartersstaden. Men i väntan på att du kommer på något så tycker jag vi kör på det som erfarenheten har visat fungerar i verkligheten, och som vi har så förtvivlat ont om. Deal?

Vad gäller slutsatsen i Marcus replik, att vi behöver en större teoretisk stringens i debatten, är det dock bara att hålla med. Vi behöver verkligen en mer genomgripande reflektion över de begrepp och teoretiska ramverk som vi rör oss med. Till skillnad från Lars Marcus tror jag dock att även Lars Marcus själv skulle vinna på att fördjupa sin analys.

Ett bra sätt att börja är att hänga på vår studiecirkel om Ola Anderssons "Vykort från Utopia", där finns mycket att lära sig om den urbana strukturens performativitet. :)
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Stockholm och Yimby Uppsala.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Krister (30 April 2012 07:00):
Kvarterstad och mycket biltrafik gör att risken för trafikolyckor ökar. Det är ju orsaken till att man försöker separera trafiken från bostadsområdena. Kvartersstad var idealiskt innan massbilismen fanns. Då kunde man gå över till andra sidan gatan utan risk att bli överkörd. Det kan man inte nu!
 0
Johannes Hulter (30 April 2012 08:25):
Krsiter: Mycket biltrafik gör att risken för trafikolyckor ökar, ja. Inte kvartersstad. Jag utmanar dig att visa upp statistik som stödjer din tes. Den finns inte.
 0
Alexander Åkerman (30 April 2012 09:08):
Tycker inte att Marcus svar är så olyckligt som du vill påstå. Du kritiserar honom för ett modernistiskt tänkande - om att det finns fler former än "kvarterstaden" som kan ge frukt åt närhet och rikt stadsliv. Ordet kvarterstad är tätt förknippat med vad vi hittar i vasastan och blir väldigt "representativt" på så sätt. Risken är att vi bara ser formen och missar det performativa aspekterna - vilket jag tror du håller med om. Idag byggs det ju många stadsmässigakvarterstadsdelar - de ser ut som vasastan, men här finns varken funktionsblandning, butiker eller stråk som inte är återvändsgator...

Marcus fokus på det performativa framför det representativa står inte i kontrast till den "goda kvarterstad" som du förespråkar, men han behöver absolut inte vara stadsfientlig (min översättning av din anklagan om modernist) bara för att han inte förordar samma representativa stadsform som du...
 0
Johannes Hulter (30 April 2012 10:08):
Alexander: Jag förespråkar ingen "representativ stadsform". det är precis det inlägget handlar om. Jag förespråkar en *performativ* stadsform. Och jag välkomnar alla som vill presentera "nya lösningar" på det. Men att bara *tala* om "nya lösningar" - och samtidigt avfärda den grundläggande stadsform som gett liv åt städer i tusentals år med att det skulle vara "efterapning" - det ger jag inte mycket för.

Och just detta, att svävande prata om "nya lösningar" och avfärda "gamla lösningar" (aka fungerande lösningar), bara för att de är gamla, är ett återkommande modernistiskt mantra (och en naturlig följd av den modernistiska historiefilosofin). Jfr: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​9/​0​9/​nyfunktionalism_​754.​html

Jag vill återigen inskärpa att det finns tusentals sätt att bygga kvartersstad (dvs. gathus sida vid sida som bildar kvarter i en öppen rutnätsstruktur). Vasastan är bara ett av många.

Sedan är det klart att man inte får blandning om man inte har lokaler i gatuplan och stänger av det integrerade gatunätet (som t.ex. S:t Eriksområdet). Att det finns strukturella *förutsättningar* för något är ju inte detsamma som att det automatiskt blir ett visst resultat. Men jag vidhåller att olika typologier ger olika *förutsättningar* för närhet och blandning.
 0
Jan Wiklund (30 April 2012 10:34):
Jag misstänker att Marcus är förtvivlat rädd för att bli utdefinierad i arkitektkretsar om han inte ställer upp på deras floskler. Han är redan ute i kanten så pass att jag kan förstå hans rädsla.
 0
Alexander Åkerman (30 April 2012 11:29):
Johannes: Men du måste ju hålla med om att många nya stadsdelar liknar "kvarterstaden" bara till formen, men misslyckas med det "performativa", något som kritiserats starkt här. Dessa stadsdelar marknadsförs som "kvartersstad" - finns det inte då en risk med det ordet? Att "kvarterstad" blir synonymt med ett visst uttryck snarare än dess funktion?

Är det inte bättre då att framhålla de "performativa" aspekterna än något som alltför ofta misstas för en viss form? Vi ska ju komma ihåg att de som styr där ute inte är lika hemma med dessa begrepp som vi är...

Och Jan: Tror du snackar strunt... Marcus har stor respekt bland arkitekter - e det inte därför han väcker stora reaktioner? Och vem är det som han försöker blidka med "modernistiska floskler"? Ola Andersson som precis skrivit en bok som skjuter stora bredsidor mot modernismen?

Tror snarare att det är arkitekten Thomas Lewan som känner sig hotad av space-syntax...
+1
Hans H (30 April 2012 12:15):
Alexander: Det finns många exempel på kvartersstad som inte är särskilt lyckad. Men det finns få eller inga exempel på andra format på en stad som ger närhet på samma sätt som ett genomsnittligt exempel på kvartersstad.

Hade det funnits bra exempel på andra format på staden som ger trivsam närhet och täthet och som är möjliga att flytta till andra platser hade Yimby gärna propaganderat för mer av den typen av stad med, omväxling förnöjer definitivt och är en kvalitet i sig.
Det bra exemplet saknas dock än så länge.

Och tilläggas kan också att idag kan ökad omväxling egentligen översättas till mer kvartersstad, det är den typen av stad vi har överlägset minst av.
 0
Johannes Hulter (30 April 2012 12:27):
Alexander: Jag nämnde ju S:t Eriksområdet som ett exempel. Det signalerar "kvartersstad" men är rent performativt en typisk modernistisk enklav. Men att det skulle finnas många sådana vet jag inte. Det mesta som byggs idag försöker inte ens signalera "kvartersstad". Vanligtvis är det både representativt och performativt modernistenklaver.

Sedan är ju definitionen av "kvartersstad" relativt klar (jfr Göteborgs SBK:s definition ovan), att en mängd modernismkramande arkitekter ändå väljer att tolka det som uteslutande "stenstadskuliss" är on them. De vill helt enkelt inte byta paradigm och skulle göra precis samma medvetna feltolkning oavsett vilket begrepp man skulle använda. Ja, det är väl bara att kolla på vilka reaktioner som spacesyntaxarna möter. Och de anstränger sig ju till det yttersta för att inte utmana fördomarna hos den stockkonservativa modernistfalangen.

Men visst, kom på ett annat namn så ser vi om det har lättare att få acceptans. Ola Andersson använder begreppet "den urbana strukturen", men jag är tveksam om det är så mycket mindre kontroversiellt. Du måste förstå att för de som har grannskapsfunkisen i ryggmärgen så spelar det ingen roll vad du kallar det. Det är själva de urbana stadsbyggnadsprinciperna de är allergiska mot.

Och så instämmer jag i vad Hans säger ovan.
 0
Johannes Hulter (30 April 2012 12:44):
Det här inlägget av Askergren illustrerar problemet med S:t Erik mycket bra: http:​/​/​www.​askergren.​com/​sankterik.​html

Hans alternativa förslag att istället dra in en generell kvartersstadsplan visar också hur smart men samtidigt kontroversiellt det är att skippa planestetiken och helt enkelt bygga stad. Den stora utmaningen idag är inte att prioritera framkrystandet av "nya" utflippade planmönster som i första hand kan avnjutas från helikopterperspektiv - utan att i all enkelhet bygga fungerande stadskvarter där mångfald och variation kan få växa fram av sig självt.
 0
Olof Antonson (30 April 2012 13:14):
På området som kallas Platån vid Eriksbergskranen på Hisingen finns ett par nybyggda kvarter. Det dessa har gemensamt med den klassiska staden är dock främst att de är slutna och har en förmåga att bättre hantera buller (hamnbanan går förbi en bit bort). Kvarteren är uppförda som en enda huskropp och det finns ingen funktionsblandning.

Den klassiska staden å andra sidan delar samma form - åtminstone sett från ovan - men där finns i stor utsträckning även visuell och funktionell blandning på gatunivå. Det intressanta är att man för 100 år sedan kunde skapa miljöer som uppfyller många av de kriterier vi idag menar är eftersträvansvärda i "den goda staden". Samtidigt reduceras beprövad erfarenhet till "efterapning". Synd att det skall gå prestige i dessa frågor.
 0
Alexander Åkerman (30 April 2012 15:01):
Hans: Att det inte finns någonting som skapar närhet på samma sätt som kvartersstaden är en definitionsfråga. Jag tror t.ex inte att Gamla Stan passar in under begreppet kvartersstad. Hur många "normala människor" skulle kalla gamla stan för kvartersstad? Medeltidsstad är ett vanligare ord. Går det att definiera hutonger i Peking, höghusbetong i Moskva eller Favelor i Rio som kvartersstad? De är alla funktionsblandade, relativt täta och har nån form av rutnätsstruktur om än i olika skalor. De fungerar också mycket olika. Och som Marcus säger så är närhet beroende av täthet, men täthet inte beroende av närhet. T.ex är höghusbetongen i Moskva relativt tät, men närheten är mycket dålig med motorvägar som skapar stora avstånd.

De "performativa" skillnaderna mellan gamla stan och det som senare byggts på malmarna är också stora. Gamla Stan är "planerad" främst för gående och malmarnas rutnät för omfattande fordonstrafik - om än i makligt tempo.

Och här ligger väl kruxet. Som Marcus belyser: Att "representativa" ord (eller bilder) som kvarterstad,medeltidsstad, "den urbana strukturen" är lösa begrepp som i praktiken kan fungera mycket olika och ge avarter som St:Erik.

Tänk om framtidens stad inte definierades av lösa begrepp utan av evidensbaserad analys. Space-syntax är här en mycket intressant evidensbaserad vetenskap, som skulle kunna bli ett övertygande verktyg att bedöma nya stadsplaner utifrån saker som:

Närhet, underlaget för butiker/affärer, hur folkströmmarna går, trafikströmmar - bullernivåer etc, prisvariationer på bostäder etc.

Tänk er om nya planförslag kunde bedömas utifrån evidensbaserade data, istället för som idag där det mest är vackra illustrationer som blir avgörande...
 0
Rasmus (30 April 2012 15:13):
Tycker man bör fokusera på begreppet blandstad i första hand eftersom det är performativt och inte representativt. Det finns redan tydliga tendenser till att man bygger kvartersstad i Stockholm utan att det blir blandstad. T ex fuskas det rejält med att bygga lokaler i bottenvåningen på den lilla bit kvartersstad som byggs vid Älvsjö Station just nu.
 0
Rasmus (30 April 2012 15:17):
Dessutom är det oerhört viktigt för att det verkligen ska bli blandstad att man slutar riva orenoverade byggnader, även om dessa representerar modernistiskt tänkande. Skälet är att det bara blir billiga lokaler och bostäder inmixat i ett omårde om orenoverad bebyggelse blir kvar när det byggs nya byggnader. Och de billiga ytorna behövs om man ska få tillräcklig blandning.
 0
Johannes Hulter (30 April 2012 15:59):
Alexander: "Höghusbetong" vet jag inte riktigt vad det är för något men allt från hutongerna och Gamla Stan till klassiska stenstadskvarter delar de grundläggande komponenterna i det OA kallar "den urbana strukturen" och har de kännetecken som jag talat om: gathus sida vid sida som bildar kvarter i en öppen rutnätsstruktur.

Som jag påpekade så finns det tusentals olika sätt att utforma det, vilket dina egna exempel visar. Och de kommer naturligtvis att fungera olika beroende på utformning och var i världen och i vilken tid de byggts. Men de har det gemensamt att de ger bättre förutsättningar för blandning än modernistiska enklaver.

Att planera för kvartersstad behöver alltså inte nödvändigtvis vara att planera för en mycket specifik sorts stenstadskvarter. Det finns en stor spännvid inom kvartersstaden och ett stort utrymme för variation. Där ser jag, precis som du, gärna att man använder evidensbaserade metoder för att komma fram till kloka planstrukturer i det enskilda fallet. Men jag ser också ett värde i att inte försöka detaljstyra utfallet alltför hårt (with or without evidensbaserade metoder). Rulla ut ett grundläggande rutnät och sätt vissa generella plankrav, sedan kommer livet och staden självt i många fall hitta den bästa konfigurationen.
 0
Anders Norén (30 April 2012 16:01):
Rasmus: Blandstad är också försåtligt, för många kommuner använder begreppet men avser "blandade upplåtelseformer" eller "både enfamiljs- och flerfamiljshus". (Nej, jag har inget bra förslag själv.)
 0
Johannes Hulter (30 April 2012 16:21):
Alexander: Vad "normala" människor menar med kvartersstad vet jag inte. De kanske tänker på samma sak som du. SBK:s definition ligger ju mycket nära min definition som du ser (med undantag av våningsantalet, och att jag inte skulle räkna in funktionsblandning) och jag tycker det är en högst rimlig definition om man fokuserar på det formmässiga och försöker hitta en minimal beskrivning.

Jag har funderat en del på detta och inte hittat något begrepp som ligger närmare. Kanske vore "generisk kvartersstad" mer exakt, men jag är tveksam om det skulle göra det mer begripligt för "normala" människor. Men jag är öppen för förslag... :)
 0
Johannes Hulter (30 April 2012 16:37):
Rasmus: Jag håller med, det är ju det som är målet. Kvartersstad är bara en förutsättning.

Begreppsmässigt ringar de ju in olika dimensioner, enkelt uttryckt handlar blandstad om innehållet och kvartersstad om formen. Men som sagt så tror jag att formen också är avgörande för det performativa. Form och innehåll hänger ihop.
 0
Alexander Åkerman (30 April 2012 17:37):
Johannes: Vi talar om samma sak men bråkar om ord. Detsamma gäller för din debatt med Lars Marcus. För dig är ordet kvartersstad viktigt. Nu har ju du definierat kvartersstad till att innefatta allt som inte är byggt efter trädstruktur.

Jag och troligen de flesta utanför detta forum förknippar "kvartersstad" med det du kallar "klassiska stenstadskvarter". Att Lars Marcus inte tar ordet "kvartersstad" i sin mun är därför naturligt.

Precis som du tycker jag att det vore en bra idé om man rullade ut en rutnätstruktur över förortspaghettin, som successivt kan bebyggas. Att detta inte görs idag är att det inte finns någon metod för att kompletteringsbygga och jag tror att den blandstadsomvandlade betong/villa-förorten är mycket olik de flesta "kvarterstadstypologier" som vi är vana vid.

Ang. "höghusbetongen" i Moskva. Moskva har efter Stalins härjningar en oändlig mängd av höghusbetongsklossar - i det lilla så liknar de många av våra miljonprogram. Men det intressanta är att: Eftersom i princip hela den traditionella "kvarterstaden" i Moskva ersattes med dessa höghusbetongklossar utan kontakt med gatan så tvingades stadslivet att bygga upp en struktur i strukturen av gator med butiksbodar och torghandel. - Alltså något som vuxit upp organiskt ut från tunnelbanenedgångarna mellan de spridda höghuskropparna.

Sen vill jag inte säga att Moskva är ett positivt exempel. Trots hög täthet (wiki) är avstånden otäckt långa, De massiva och kvantitativa motorlederna är den inbitne bilistens högsta dröm (mycket trafikkaos ändå), och det mesta av stadslivet finner man i den gigantiska tunnelbanan och koncentrerat till gigantiska köpcentrum (antagligen ett resultat av motorvägshysterin och de utspridda tunnelbanestationerna)...
 0
Johannes Hulter (30 April 2012 18:53):
Alexander: OK, om du är överens med mig bortsett från ordet "kvartersstad" så är jag nöjd. :)
Då får du hitta på ett bättre ord.

Men det är inte samma sak som "inte-trädstruktur" (dvs rutnätsplan). Det är gathus bredvid varandra i kvarter i rutnätsplan. Och det är något mycket specifikt och sällsynt. Mindre än 6 promille av bostadshusen. Läs inlägget en gång till. Långsamt. :)
 0
Johannes Hulter (30 April 2012 22:11):
Btw, jag rekommenderar verkligen skriften som jag hämtat referensbilden från: "Stadsbyggnadskvaliteter" från SBK Göteborg http:​/​/​www.​goteborg.​se/​wps/​wcm/​connect/​b6241b80​4216e54.​.​

Där gör man en mycket bra och pedagogisk genomgång av olika typologier. Till "traditionell kvartersstad" räknas inte bara stenstaden, utan även trähusbebyggelse etc som följer kvartersstadens mönster (sammanhängande gathus i rutnät).
 0
Martin K (1 Maj 2012 02:09):
En något off-topic kommentar angående figur 2.7 ovan som citeras här på Yimby ganska flitigt. Vet någon vad felstaplarna innebär i figuren? Är det ett 95% konfidensintervall? Det verkar isåfall mycket underligt att det bästa data som går att få tag på visar att vi har mellan 30-50% lamellhus och mellan 0-7% radhus bland flerfamiljshus i Sverige? Har vi inte haft hus och bostadsräkningar i Sverige (iallafall 1990), varför detta dåliga datamaterial?
 0
Rasmus (1 Maj 2012 02:20):
Förslag på begrepp:

Funktionsblandad stad där funktionsblandningen finns på alla nivåer från stadsdelar ner till enskilda byggnader.
 0
Johannes Hulter (1 Maj 2012 09:54):
Martin K: Om du klickar på länken kommer du till undersökningen, det finns ett metodavsnitt där som beskriver hur man gått till väga. Den typen av information får man inte av bostadsräkningen.
 0
Johannes Hulter (1 Maj 2012 10:10):
"Blandstad" är ju ett bra begrepp för att beskriva att en stadsmiljö är blandad (bla vad gäller funktioner).

Men "kvartersstad" är ju ett begrepp som rör själva formen, typologin. Frågan som Alexander lyfte var om inte detta begrepp används exklusivt för en viss typ av stenstadskvarter från förra sekelskiftet och att det därför är olämpligt att använda om man vill ringa in den generella strukturen av slutna kvarter av gathus i en rutnätsplan.

Jag har kollat lite vad man får för träffar om man googlar och kan inte se att begreppet "kvartersstad" enbart skulle ha den snäva betydelse som Alexander påstår. Wikin om Stockholms innerstad menar att allt innanför tullarna (även Gamla stan) kallas "kvartersstaden". Planerna för den nybyggda medeltidsbyn Jakriborg kallas "kvartersstad" där kvarteren är slutna. Skarpnäck beskrivs som "kvartersstad" osv. För det mesta verkar man avse just en en generell struktur av slutna kvarter.

Jag håller med Rasmus om att "blandstad" är det man ska ta ställning för. Kvartersstad är inget mål i sig. Min poäng var bara, innan detta blev ett begreppsanalytiskt seminarium, att kvartersstad ger mycket bättre förutsättningar för blandstad än andra typologier. Men det innebär ju inte att det automatiskt medför blandstad (vilket bla exemplet Skarpnäck visar).
 0
Gunnar Einarsson (1 Maj 2012 11:06):
Jan Wiklund: "Jag misstänker att Marcus är förtvivlat rädd för att bli utdefinierad i arkitektkretsar om han inte ställer upp på deras floskler. Han är redan ute i kanten så pass att jag kan förstå hans rädsla."

Ja, och en av de värsta flosklerna är rädslan för "efterapning", vilket för övrigt är exakt samma tankefigur som används som argument mot förfunktionalism.
Vi bör, tycker jag, för att markera mot modernisterna, uttryckligen framhäva det önskvärda med efterapning, att vi rentav kräver efterapning ungefär som Kurt Schwitters krävde en Merzteater. :p
Själv vill jag förstås kombinera epigonin i såväl performativt som estetiskt avseende. Det ena för att det stadsmässigt fungerar, det andra för att folk faktiskt kommer att gilla det nya som fungerar, åter känna förnöjsamhet när "något nytt" växer fram i staden i motsats till en förhärskande känsla av vankelmod, exempelvis genom att inte överklaga så mycket.
 0
Rasmus (1 Maj 2012 11:12):
Jag skulle vilja fästa uppmärksamheten på att storleken på tomterna är ett lika viktigt styrinstrument som själva grundplanen i form av kvarter eller annan struktur.

Det tenderar att bli helt olika mycket funktions-blandning och karaktären på funktionsblandningen blir också olika beroende på hur många fastigheter som finns inom ett och samma kvarter. Det är en enorm skillnad på om det är en fastighet per kvarter eller 4, eller 10 eller 20.

Likaså är det skillnad om alla fastigheterna bebyggs samtidigt av samma byggherre och om fastigheterna har varierande grundarea. Ju större variation desto mer funktionsblandning blir resultatet.
+1
Rasmus (1 Maj 2012 11:13):
Jag skulle vilja fästa uppmärksamheten på att storleken på tomterna är ett lika viktigt styrinstrument som själva grundplanen i form av kvarter eller annan struktur.

Det tenderar att bli helt olika mycket funktions-blandning och karaktären på funktionsblandningen blir också olika beroende på hur många fastigheter som finns inom ett och samma kvarter. Det är en enorm skillnad på om det är en fastighet per kvarter eller 4, eller 10 eller 20.

Likaså är det skillnad om alla fastigheterna bebyggs samtidigt av samma byggherre och om fastigheterna har varierande grundarea. Ju större variation desto mer funktionsblandning blir resultatet.
 0
Gunnar Einarsson (1 Maj 2012 11:31):
Rasmus, absolut! Det känns lika skrattretande, eller lite småtragiskt, varje gång som ett jättelikt byggprojekt av enskild byggherre, där tomter upptar hela kvarter eller mer, försöker framstå som variationsrikt genom att byta färg på putsen och möjligen "crazy"-placeringen av de i övrigt identiska hålögsfönstren.
Äkta variationsrikedom märks på en gång och är en spontan följd av ett bygglov per tomt som ett avslutat helt och att kvarteren genomgånde är uppdelade i ett stort antal tomter, vilka bebyggs efterhand som exploatörer investerar i tomterna.
 0
Johannes Hulter (1 Maj 2012 11:55):
Rasmus: absolut, småskalig fastighetsindelning och gradvis utveckling är mycket viktigt.
 0
Olof Antonson (1 Maj 2012 12:26):
Med risk för att låta som Claes Eriksson från Galenskaparna:

Eftersom vi byggt såpass mycket "stad", som egentligen inte är stad, utan snarare "anti-stad", behöver vi således tala om "blandstad". Samtidigt ligger det i stadens natur att vara blandad, eftersom blandningen är det som gör staden stad och inte anti-stad.

Kvartersstaden utgår från någon form av rutnätsstruktur, och är funktionsblandad, eftersom stad innebär blandning. Kvartersstaden är alltså en blandstad. Blandstaden är dock inte nödvändigtvis en kvartersstad, utan snarare en struktur med den traditionella kvartersstadens "performativa" egenskaper.
 0
Gunnar Einarsson (1 Maj 2012 12:30):
Det är dessutom viktigt i performativt avseende. Jacobs tar upp behovet av blandning av gammalt och nytt främst ur hyresvariations- och därmed funktionsblandningsperspektiv. Nu när massbilismen sannolikt sjunger på sista versen tillkommer, eller förstärks, dessutom det rena logistiska täthetsbehovet.
För detta är den tomtuppdelade gradvis bebyggda kvartersblandstaden (med under uppbyggnadstiden stumma brandmurar) bäst anpassad genom sin grundläggande flexibilitet. En tomt som sådan kan ju fylla alla möjliga roller och dessutom skifta funktioner i takt med att fastigheter rivs och nya kommer till.
 0
Johannes Hulter (1 Maj 2012 13:09):
Olof: Jag tror det är viktigt att hålla isär den fysiska och den funktionella strukturen analytiskt. Det går att bygga kvartersstad utan funktionsblandning (det har man ofta gjort sedan 80-talet och framåt) och det går (åtminstone teoretiskt) att bygga hus-i-park med funktionsblandning.

Precis som en rutnätsplan varken behöver innebära kvartersstad eller blandstad (det kan vara ett rutnät med monofunktionella punkthus på tomterna).

Men man får nog leva med att begreppen är lite lösa i kanterna, att det finns lite olika definitioner. Det är nog oundvikligt om man inte uppfinner ett eget ord med precis den definition man är ute efter. Men då blir istället utmaningen att få alla andra att lära sig det. Och inte misstolka det.
 0
Olof Antonson (1 Maj 2012 14:26):
@Johannes: Vi tillskriver nog ordet stad olika egenskaper/konnotationer; jag menar att funktionsblandningen finns inbakad i "kvartersstad". Det går förvisso att bygga kvarter utan funktionsblandning, kvartersbebyggelse skulle man kunna kalla det. Det går också att bygga dessa kvarter utan funktionsblandning i en annars blandad kvartersstad, och det kommer fortfarande att vara kvartersstad. Men vid någon punkt övergår denna kvartersstad till att bli något annat. Frågan är hur mycket renodling en stad kan klara av och fortsätta vara stad?

Funktionsblandning är en förutsättning för stad. Men i vilken utsträckning? Blandstad är väl ett övertydligt sätt att försöka sätta fingret på det, ungefär som att en del säger skateboard-bräda, mountainbike-cykel etc.

Johanneberg består till stor del av hus-i-park med viss funktionsblandning. Inte särskilt mycket dock, och kontakten med gatan är inte den bästa. Det är möjligt att området skulle varit livligare om det inte vore för placeringen uppe på ett berg.
 0
Erik (1 Maj 2012 18:20):
Johannes,

Jag tycker att du felciterar Lars Marcus när du säger att han anser att täthet är ineffektivt för att skapa närhet. Det skriver han inte. Han skriver att täthet inte nödvändigtvis skapar det stadsliv som du eftersträvar.

Sen lägger han till att närhet är viktigare för stadslivet - att man kan skapa stadsliv med närhet + låg täthet. Jag tolkar detta som att öar av täthet utan närhet till varandra är mer destruktivt för stadsliv än täthet i sig (jämför kungsladugård med sin relativt låga täthet).

Direkt efter felciteringen skriver du att:

"Intrycket man får är att Marcus helt enkelt har en personlig aversion mot tätare stadsbebyggelse (låt säga över tre-fyra våningar) som han utan större framgång försöker rationalisera."

Och det gör mig så ledsen. Det är en sån otrolig pajkastning på gång i den här bloggen mot alla som inte faller i led. Att förklara folks åsikter med egna ord är ett grepp man ser hela tiden. Eller be dem sticka ut till förorten. Pust. Är verkligen alla som inte är yimbyiter nimbyiter? Finns det inget utrymme för nyanserad debatt?
 0
Johannes Hulter (1 Maj 2012 19:14):
Erik: Nu citerade jag inte marcus i den passagen, jag sammanfattade hans resonemang. Möjligtvis var det för hårdraget att likställa närhet med "det stadsliv jag efterfrågar". I så fall ber jag om ursäkt. Det var inte min mening att vara nedlåtande mot Marcus, jag har den största respekt för honom. Men jag såg helt enkelt ingen annan förklaring på hans ständiga nerspelande av täthet.

Jag tycker också du överdriver en smula om du tycker detta är "otrolig pajkastning". Men jag antar att man är olika känsliga för sådant.
 0
Johannes Hulter (1 Maj 2012 19:17):
Erik: och om du läser Marcus replik så ser du att han sammanfattar mitt resonemang också, på ett sätt som jag kanske inte tycker är helt korrekt. Men sådana är ju nu en gång debattens förutsättningar, jag misstycker inte.
 0
Johannes Hulter (2 Maj 2012 09:41):
Erik: Men jag håller med dig om att man inte ska ägna sig åt pajkastning eller andra otrevligheter mot de som tycker annorlunda. Att folk har olika åsikter och även tolkar saker olika hör ju till saken men man ska inte vara otrevlig.

Nu tror jag iofs inte att jag och Marcus egentligen har så olika åsikter, vi kanske bara betonar olika aspekter. Jag ser också Marcus som en av de klokaste tänkarna inom stadsplaneringsfältet i vårt land. Jag tycker det framgick i mina repliker.
 0
Anders Norén (2 Maj 2012 12:56):
Närhet betyder förresten inte bara geografisk närhet utan även tidsmässig närhet (bilsamhället!) och, särskilt relevant för denna diskussion, upplevd närhet. Låg täthet och hög upplevd närhet (t.ex. småstad med finmaskigt, kontinuerligt gatunät där det är enkelt att orientera och förflytta sig) är antagligen mer gynnsamt för stadsliv än hög täthet och låg upplevd närhet (t.ex. högexploaterat funktionsseparerat område med visuella och fysiska barriärer i form av stora vägar och "grönytor"). Space syntax-analys är ett försök att sätta fingret på den upplevda närheten.

Alexander Ståhle skickade förresten denna hälsning till Yimby i går: http:​/​/​www.​arkitekt.​se/​s34928
 0
Johannes Hulter (2 Maj 2012 13:18):
Anders: Låg täthet och hög upplevd närhet (t.ex. småstad med finmaskigt, kontinuerligt gatunät där det är enkelt att orientera och förflytta sig) är antagligen mer gynnsamt för stadsliv än hög täthet och låg upplevd närhet (t.ex. högexploaterat funktionsseparerat område med visuella och fysiska barriärer i form av stora vägar och "grönytor").

Ja, jag tror du har helt rätt. Och jag gillar space syntax. Mycket. Min poäng var inte att täthet i sig eller kvartersstad i sig genererar närhet och stadsliv. Det är fullständigt uppenbart att det inte gör. Min poäng var att täthet och kvartersstad ger bättre förutsättningar ceteris paribus.

Alexanders mfl artikel är klok i många avseenden. Men jag är inte lika säker som han på att man får mycket bättre planer för att man avskaffar beskrivande begrepp som "rutnät". Jag ser istället en risk för att fokuset på "platsens förutsättningar" leder till att man man "planerar för nuet" istället för att skapa strukturer där stadsliv kan evolvera fram över tid. Men det är möjligt att jag är överdrivet orolig.
 0
Gunnar Einarsson (2 Maj 2012 14:21):
"Jag ser istället en risk för att fokuset på "platsens förutsättningar" leder till att man man "planerar för nuet" istället för att skapa strukturer där stadsliv kan evolvera fram över tid."

Precis. En fokusering på platsens förutsättningar riskerar att betyda en detaljfixerad, planeringsmässig subjektivism som låser fast ett område till omständigheter, tid och miljö som egentligen är i hög grad godtyckliga och föränderliga (bilsamhällets motorleder exempelvis).
Stadsplanering måste tvärtom utgå från en fast punkt och hållas på ett objektivt plan, där ramarna (kvartersstrukturen) etableras för att i sin tur fyllas med ett subjektivt innehåll (den spontant följande bebyggelsen och dess subjektivt upplevda stadsrum). "Rutnätet" är i så fall ett utmärkt begrepp för att beskriva dessa objektiva ramar för det föränderliga mänskliga livet. Det gäller bara att inte förstå begreppet snävt och superkonkret ordagrant. Ett "rutnät" i en stad är ju sällan närmelsevis exakt och måste inte vara rektangulärt. Inte ens Manhattan fixar det i längden.

Sedan borde man i speciella avseenden på särskilda lokaliteter där man redan på planeringsstadiet kan se platsens stadsrumspotential så att säga, kunna gå in mer i detalj och planera genom att ställa villkor på den blivande bebyggelsen, visst. Exempel på sådana punkter i Göteborg vore Otterhällan (utan det runda huset) samt Järnvågsgatan/norr om Järntorget, m.fl. I bägge fall är det här fråga om stadsrumspotential i egenskap av monumentalitet som borde tas tillvara (20-talets planerade Art deco-skrapor för Otterhällan samt för Järntorget en blivande stadscanyon - förslagsvis dominerat av Jugend och eklekticism - med dramatiska fasadklippor och platåeffekter).
Man kan dock tänka sig att tillfälligtvis göra motsvarande även i det lilla, där en viss portgång vid en gatukrök skulle skapa en subtil skönhet med en viss slags springbrunn på det lilla torget. Albert Lilienbergs stadsplanering överflödar ju av den här sortens "små" sentimentala detaljer, exempelvis i Kungsladugård, och det skall givetvis uppmuntras.
 0
Johannes Hulter (2 Maj 2012 14:33):
Gunnar: Ja, att förespråka ett generellt planmönster innebär ju inte att man inte tolererar enstaka avvikelser, t.ex. konstnärligt motiverade.

Jag blir som sagt orolig när man talar om att "planera för platsens förutsättningar". Jag tycker man ska "planera för platsens potential" istället. En stad är ju inte ett tillstånd, utan en process. Planeringen behöver inte föregripa den processen, utan kan nöja sig med att understödja den.
 0
Alexander Åkerman (2 Maj 2012 17:45):
Johannes: Tycker att deras svarsartikel är mycket klok. Förstår dock din oro över att "platsspecifika" lösningar riskerar att ta fokus från en långsiktigt hållbar helhet. Men samtidigt tror jag att staden är en extremt flexibel struktur och så länge som värdeorden samband och närhet prioriteras så tror jag att få saker kan gå fel.

Att planera genom att lägga ut ett generellt rutnät tror jag också har sina brister. Ta Hammarby sjöstad som exempel - här har det planerats genom ett generellt rutnät, men om stadsdelen istället hade planerats efter samband och närhet (space-syntax/platsens potential/spatial capital) så hade nog betydelsen av en ny brokoppling till Södermalm varit tydligare, vilket i sin tur hade influerat formen hos stadsdelens gatustruktur (om man vill att strukturen ska understödja flödena/stadslivet till max)

Det intressanta med Space-syntax är att det är ett verktyg som kan se till både helhetsperpektivet och det platsspecifika samtidigt.
+2
Jan Wiklund (2 Maj 2012 17:52):
Gunnar: Stadsplan och hus ska nog inte blandas ihop. Först gör man en stadsplan som är så generell som möjligt och ger plats för så mycket variation som det går. Sen är det upp till andra att fylla det med hus. Då blir variationen som störst.

Stadsplanen kan gott vara enkel. Typ Manhattan (fast gärna lite mindre kvarter tack). Eller Lindhagen. Eller Barcelonas Eixample. Detaljerna följer i nästa steg.

Både av principiella och av pragmatiska skäl. Nu har tydligen stadsbyggnadskontoren inte ens tid att tänka på stadens infrastruktur. Vad ska dom då blanda sig i husens utseende för?
 0
Johannes Hulter (2 Maj 2012 19:32):
Alexander: Det här är en mycket spännande fråga, som är värd sin egen tråd. Hur ser relationen egentligen ut mellan "traditionell" stadsplanering (rulla ut rutnätet etc) och space syntax. Är det ena bättre än det andra? Utesluter de varandra? Kan de kompletteras? Jag vill gärna tro att de kan kompletteras. Space syntax borde ju vara ett oerhört värdefullt redskap när man "rullar ut rutnätet". Ja, jag ska fundera vidare. Men den här frågan borde som sagt lyftas upp mer. Håller du på mycket med space syntax själv? Du kanske vill skriva ett inlägg om din syn på det?
 0
Alexander Åkerman (2 Maj 2012 20:24):
Johannes: Du har rätt, det är en mycket spännande fråga! Och tyvärr något jag har mycket kvar att lära mig om. Men jag tror att traditionell stadsplanering och space-syntax går utmärkt ihop. Skillnaden är väl att space-syntax gör att traditionella planer som tidigare gjordes "i blindo" kan analyseras och förstås redan i skisstadiet. Det är ju som de skriver "ingen stadsplan är generell", inte ens manhattan eller barcelona. Som Jane Jacobs briljant visar är ju t.ex kvarterens storlek av betydelse för stadslivets villkor, detsamma gäller för hur rutnätet binder samman stadens delar.

Space-syntax är ett verktyg för att analysera detta, men ingen universallösning - smaken är ju som baken...
 0
Johannes Hulter (2 Maj 2012 20:51):
Alexander: Nja, det de skriver är: "Det finns heller ingen stad där alla gator är helt jämställda, inte Manhattan, inte Barcelona, inte Stockholm. Tittar man närmare på dessa städer så finner man överlappande stråk och nät, en hierarki av stadsrum som skapar olika kvaliteter och värden. Att tala om rutnät må uttrycka en ambition om en mer generell gatustruktur, men det riskerar bli ett mål i sig som skymmer sikten för de mer konkreta målsättningarna i ett stadsbyggnadsprojekt."

Vilket faktiskt när man skärskådar det låter som om de menar att ingen stad består av ett helt "rakt" rutnät, där alla gator är lika breda och möts i 90 graders vinkel. Och det har de ju helt rätt i. Men ett sådant "absolut" rutnät är det väl ingen som förespråkar? Bara för det rör sig om ett rutnät så måste ju inte alla rutor vara lika stora och likformiga.

Om de å andra sidan menar att Barcelonas, Manhattans eller Stockholms planstrukturer inte utmärks av en stor grad av generalitet, så verkar inte tesen särskilt hållbar. Ingen kan väl titta på Manhattans numrerade avenyer och gator och tro att det är ett resultat av ett mödosamt och försiktigt utforskande av genius loci?

Men jag blir faktiskt mindre och mindre klar över vad deras poäng är för varje gång jag läser artikeln. Vad är det de säger, egentligen? Jag menar verkligen inte detta hånfullt, jag blev bara plötsligt osäker på deras poäng.
 0
Daniel (2 Maj 2012 20:56):
Man får inte glömma av den där filmen från 70-talet på svt:s hemsida om staden som byggdes på 70-talet, där dom tyckte att det räckte att husen var nära varandra så uppstod stadsliv, även om det inte fanns någon anledning till att gå ut.
 0
Gunnar Einarsson (2 Maj 2012 21:31):
Jan Wiklund, jag håller med. Jag argumenterade väl mer utifrån en tänkt idealsituation när jag hävdade att stadsplaneringen undantagsvis kan reglera vissa avsnitt i detalj, inte ett läge där det tar SBK 20 år (eller mer?) att tillåta återuppförandet av tre kvarter mellan Stora Badhusgatan och Skeppsbron samt återställa en kaj enligt traditionellt Göteborgsutförande. För mer än så behövs verkligen inte på Skeppsbron.
Vad gäller inblandning i hur husen ser ut, så gick det tydligen till så på Fahlströms och Lilienbergs tid att ritningar på nya fastigheter "granskades och gillades" av stadsarkitekten innan bygglov beviljades. Förutsatt rätt man på posten har i alla fall inte jag något emot om denna verkställande makt återupprättades.

Daniel, jag tänker ofta på den där filmen där Gårdstens arkitekt försvarade sig med att skivhusen åtminstone stod tätt ihop. Undrar om Jacobs kanske rentav lästes av denna generation arkitekter utan att begripas?
 0
Johannes Hulter (2 Maj 2012 21:48):
Gunnar, på tal om det, hur går det med det där inlägget? :)
 0
Mats O. (2 Maj 2012 22:38):
Gunnar

Rätt person på posten, menar du nog.
 0
Gunnar Einarsson (2 Maj 2012 22:47):
Johannes, jag har haft så mycket omkring mig inklusive ett examensarbete i pedagogik som jag måste fixa, men jag tänkte på krönikan senast idag faktiskt. Kände mig riktigt inspirerad.

Mats O, absolut! Vi måste ju föregå med gott exempel så att PK-polisen inte kommer och haffar oss för bristande genusmedvetenhet. :)
 0
Daniel (2 Maj 2012 23:01):
Det stora problemet med dokumentären med arkitekterna är att man började komma någonstans på 90-talet, men nu är man återigen tillbaka till 70-talet och bygger "stadslika" sovstäder. Men man tror att man bygger stad bara för att sovbarackerna säljs dyrt och ligger nära varandra.
 0
Rasmus (3 Maj 2012 00:10):
Skälet till att vi är tillbaks i 70-talet är två olika.

Dels så var mycket av det som hände på 90-talet oerhört revolutionärt och speciellt så utifrån svenskt perspektiv. Och det gäller inom massor med samhällsområden, inte bara stadsbyggnad. Konsekvensen blev en väldigt kraftig kontrarevolution som försökt vrida klockan tillbaka rejält. Det är naturligtvis helt dödfött men konsekvensen är att vi haft 10 förlorade år då kontrarevolutionen styrt och ställt som de vill.

Dels så är det det hysteriska fokuset på att vi måste bygga bort bostadsbristen i framför allt Stockholm och att det ska byggas bostäder för att härbergera 40.000 nya invånare varje år. Detta är ingenting annat än ett nytt miljonprogram och då blir konsekvensen också att makten över byggandet flyttar till de 3-4 största byggbolagen, dvs de som har kapacitet att bygga så mycket och så snabbt. Exakt vad som hände på 70-talet.
 0
Anders Norén (3 Maj 2012 07:22):
Gunnar Einarsson: Av din raljanta ton drar jag slutsatsen att du faktiskt anser att stadsarkitekten ska vara en man, att snoppen är det som i första hand kvalificerar till tjänsten.
 0
Jan Wiklund (3 Maj 2012 07:35):
Gunnar: Du har rätt i att man läste Jacobs men inte förstod, det påstår i alla fall Johan Rådberg i sin bok Doktrin och täthet i svenskt stadsbyggande 1875-1975, se http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​9/​10​/​yimbys-​foregangare_​817.​htm.​.​ Man tycks ha lagt sig vinn om att utgå så mycket som möjligt från de modernistiska doktrinerna och använda Jacobs som ett tillägg, en korrektion på marginalen, eller jästen efter degen in i ugnen. Och det går ju inte.

Och beträffande stadsarkitekter: Jag tror inte ens att byggnader måste godkännas i förväg, jag tror det räcker med att man bestämmer reglerna, och om nån bryter mot dem rivs huset på byggarens bekostnad. Men om någon har bra argument mot detta är jag beredd att ändra mig.
 0
Johannes Hulter (3 Maj 2012 09:00):
Mats/gunnar/anders: Genusperspektivet är intressant, oavsett om man är skeptisk till det (som jag anar att Mats och Gunnar är) eller ser det som ett mycket positivt och viktigt tillskott (som jag och Anders). Men i just det här sammanhanget är det off-topic. Så jag ser gärna att vi sparar den diskussionen till en egen tråd/inlägg. Är det någon som är sugen på att ta upp temat i ett inlägg så mejla samordnarna.
 0
Krister (3 Maj 2012 09:04):
Ädelfunkis:
Var tionde bostad som uppfördes i Sverige 1942-1975 var ritad av HSB:s tekniska kontor, vars verksamhet under dessa år leddes av Curt Strehlenert. Liksom Sven Backström var Curt Strehlenert övertygad om att inspirationen till framgång låg utanför Sverige varför han företog studieresor till både Ryssland och Amerika och mängder av länder i Europa. Mest omtalad blev Curt Strehlenert när han fick ansvaret att rita större centrumanläggningar.Exemplevis: Bandhagens Centrum, Gubbängens centrum, ett stort antal trevånings lamellhus i Svedmyra, Grindtorp och Viggbyholm i Täby och ett antal hus i omtalade Klostergården i Lund. Husen hade hög kvalitet men inte särskilt spännande arkitektur.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6732 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

Spamanvändare?
26 November 09:55 av Anders Gardebring
Göteborgsregionens folkmängd
20 November 22:58 av Matthias H.
nay73972
18 Augusti 13:03 av Nay73972 Nay73972