Älvstrandsmodellen

GP har idag ett stort reportage om framtiden för Gullbergsvass. Det är ett mycket intressant och avslöjande reportage. När man läser intervjuerna blir det väldigt tydligt att det finns mycket olika sätt att förhålla sig till Göteborgs stadsutveckling på.



Björn Siesjö och jag vill sätta igång direkt och låta Gullbergsvass börja växa och utvecklas. Jag lyfter fram det Yimby talat om i flera år, att man behöver en övergripande men konkret stadsplan. Visa var gatorna ska gå, hur kvarteren ska ligga och dela upp kvartersmarken i mindre tomter. Sätt några enkla grundregler, som att det ska finnas lokaler i bottenvåningarna, och sälj sedan av tomterna till små och stora exploatörer.



Förslag till stadsplan för Gullbergsvass 1861

Så kan staden börja växa organiskt från dag ett. Stadsplanen kan justeras allteftersom stadsdelen utvecklas. Egentligen är det inget konstigt, det är så städer har utvecklats i tusentals år innan det modernistiska anläggningstänkande, som Ola Andersson beskrivit så träffande i Vykort från Utopia, slog igenom och det byggnadsindustriella komplexet grep makten över stadsbyggandet.

Martin Blixt från Älvstranden Utveckling representerar ett helt annat synsätt. Enligt honom bör man fortsätta med den så kallade "älvstrandsmodellen" när man planerar den framtida stadskärnan i Centrala Älvstaden. Modellen som gav oss Sannegården och Västra Eriksberg ska nu alltså breda ut sig även över centrala Göteborg.

Konceptet är enkelt och i stora delar det gamla vanliga modernistiska sättet att bygga grannskapsenheter: Projektledare från det kommunala utvecklingsbolaget låser in sig på ett sammanträdesrum med ett fåtal stora aktörer som delar upp området mellan sig. När de har bestämt sig för hur stadsdelen ska se ut och vem som ska göra vad så kommer de ut. Sedan bebygger man hela området enligt en fastställd tidsplan. Ekonomiskt är det en trygg och fördelaktig lösning för både kommunen och de stora byggarna. Åtminstone kortsiktigt.

Så vad vill Älvstranden Utveckling med Gullbergsvass? Ja, någon sammanhängande urban struktur kan vi glömma, det är Martin Blixt noga med att försäkra oss redan nu. Det är nämligen oerhört viktigt att det inte blir för mycket lokaler. Då kanske lokalhyrorna sjunker och man får en massa billiga lokaler där det kan hända spännande saker och det vore ju fruktansvärt. Nej, enligt Martin Blixt räcker det med ett "stråk" - omgivet av rena bostadsområden.

Martin Blixt lyfter fram Haga som ett föredömligt exempel. En stadsdel som efter den hårdhänta saneringen på 1980-talet egentligen bara består av en enda gata. En struktur som har mycket små möjligheter att växa och utvecklas eftersom man effektivt omöjliggjort för stadslivet att växa utmed tvär- och parallellgator.



Skolgatan i Haga

Blixt tror nämligen inte att det finns underlag för så mycket "handel och restauranger". Han verkar inte känna till att det även behövs kontor, förskolor, äldreomsorg, föreningar, you name it i en fungerande stadsdel. De som flyttar in i stadsdelen är nämligen inte bara bostadskonsumenter. De är också människor, med mänskliga behov som är större än en överdimensionerad balkong och ekparkett i vardagsrummet.

Det här verkar omöjligt för vissa att begripa. Och det är kanske inte så konstigt. Många av de som leder utvecklingen av vår stad, inom förvaltning och byggföretag, har själva valt bort staden. De bor i villor i socialt och ekonomiskt segregerade områden och kör bil överallt. De har ingen kärlek till staden, de förstår den inte och har inget större intresse för den heller.

För dessa människor är staden bara en kuliss till deras glassätande, de få dagar om året då de tar sig in till staden för att promenera fram och tillbaka på Haga Nygata. De ser inte staden som vi eller Jane Jacobs gör, som en ekonomisk användargemenskap, ett intrikat nätverk av människor och verksamheter som lever och andas dygnet runt, året runt.



Södra Larmgatan - en av alla "onödiga" gator i Göteborg

Frågan är om dessa människor någonsin kommer att begripa. Kanske vore det bättre och enklare att ge dem arbetsuppgifter som de klarar av, som att bygga småhusenklaver och köpcentrum, och överlåta planeringen av vår framtida stadskärna, vår framtida innerstad, till människor som förstår staden. Varför t.ex. inte låta vår kloke stadsarkitekt rita upp ett förslag till stadsplan över Centrala Älvstaden?

Rulla ut rutnätet. Då får vi något konkret att diskutera och fundera kring. När vi sedan tycker att vi har fått fram ett tillräckligt bra förslag att utgå från så styckar vi upp tomter och släpper in exploatörer, stora som små. Ja, tro det eller ej, även små exploatörer, byggemenskaper etc. kan vara med och bygga staden. Inget hindrar heller att vi kör femtioelva multidisciplinära workshops och intersektionella seminarier samtidigt.

Tänk om man vid förra sekelskiftet hade låtit samma stadsfientliga människor planera Göteborg. Då hade den nuvarande innerstaden inte existerat. Den urbana strukturen hade varit svag och sönderhackad och Göteborgs tillväxtkraft och attraktivitet hade varit obefintlig. För om man applicerade älvstrandsmodellens logik på den befintliga innerstaden så borde runt 80 procent av alla lokaler muras igen och en stor del av innerstaden förvandlas till bostadsenklaver.



Nordenskiöldsgatan - en av alla "onödiga" gator i Göteborg

Att det ligger fem italienska restauranger på Nordenskiöldsgatan beror inte på att någon kommunal projektledare för hundra år sedan räknade ut att det fanns underlag för det. Det beror på att det finns en grundläggande lokalstruktur och entreprenörer som prövar sig fram. Jag skulle vilja ta alla dessa stadsfientliga projektledare i handen, ta en promenad genom centrala Göteborg med dem och be dem peka ut alla gator som borde rensas på lokaler. Sedan skulle jag be dem att sätta sig i sina bilar och köra hem till sina villaenklaver, fundera över vad de håller på med och stanna där tills de fattat grejen.

På onsdag presenteras förresten resultatet av det två-åriga visions- och strategiarbetet inom projektet Centrala Älvstaden. Förhoppningsvis lägger man fokus på just strategidelen. Att den nya stadskärnan ska bli en tät, grön och hållbar blandstad - precis som översiktsplanen säger - behöver man ju inte ta två år på sig för att komma fram till. Den intressanta frågan är istället hur man ska kunna förverkliga de fina visionerna rent ekonomiskt, juridiskt och administrativt. Förhoppningsvis får vi något sorts svar på det på onsdag.

Annars är risken överhängande att Göteborgs framtid avgörs bakom älvstrandsmodellens slutna dörrar. Och då vet vi precis vad vi kommer att få.