Utskrift från gbg.yimby.se
....

Krönika: Segregationsdebatten

 
Det började med bussresor till Saltsjöbadens ”Solsida” under parollen ”odla ditt klasshat”. Denna tillsynes provocerande resa vållade en intensiv debatt om företeelsen i synnerhet och bostadssegregation i allmänhet. Förbundet ”Allt åt alla” har även genomfört en liknande resa i Göteborg. Vid sidan av denna i PR-sammanhang mycket lyckade resa är det intressant att diskutera vad segregation är, vad som är myter och individuella tolkningar och hur detta påverkar debattklimatet.



Det verkar ofta glömmas att segregation kan yttra sig på olika sätt, mer eller mindre kopplad till hur vi planerar vår stad och hur människor faktiskt väljer att leva (kongregation). Yimby har tidigare publicerat artikeln ”Myter om segregationen” som är väl värd att uppmärksammas på nytt. Kan fördomar och okunskaper rent av öka segregationen? Det intuitiva svaret är ja. Trots det fortsätter ett uttalat klasshat att influera debatten om segregationen.

En vass argumentation ger uppmärksamhet, men att konsekvent hata andra människors val gör inte samhället bättre – innebörden i kritikernas argument urvattnas, fördomarna växer och segregationen lär bestå. Majoriteten bör mötas på mitten, likt Saltsjöbadsavtalet 1938, med strategier för hur samhället skall planera för att minska segregationen, men samtidigt inte reglera individens fria val.

Under våren har vi kunnat läsa flertalet besynnerliga påståenden om segregation och dess konsekvenser, ett exempel:

GP: Vad är det sämsta med Göteborg?
- Det är att det är segregerat och uppdelat mellan stadsdelar. Det är hemskt att det inte är uppblandat och att vissa stadsdelar ska vara fattiga medan överklassen tar över innerstaden och gör den stel och tråkig.

GP: Om du fick oinskränkt makt i Göteborg, vad skulle du göra då?
- Jag skulle ta tag i det nya Norra Älvstranden och få in mer mångkultur. Det känns som en låtsasstad, ett överklasstråk med asdyra lägenheter, som utesluter det jag står för.

Matilda Sjöström, artist och kulturarbetare




Norra Älvstranden – det hemska ”överklasstråket”

Vad som är stelt och tråkigt är per definition något subjektivt. Men problembeskrivningen kan kritiseras. Fattig och rik är två ytterligheter med ett vitt spektra emellan. Detta spektrum är stadsbyggandets egentliga utgångpunkt, inte bara för dess storlek, utan främst för dess variation i preferenser och livssituation, dess mottaglighet för vad som är socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart. Olikheter och variation i ekonomiska förutsättningar ger upphov till ekonomisk dynamik: inom stadsdelar genom ett bredare utbud av butiker, verksamheter och näringar; mellan stadsdelar genom boendeformer, faciliteter och resurser.

Jag är övertygad om att alla individer utan politisk förblindning ser centrala Göteborg som en attraktiv miljö fylld av möten och upplevelser. Det är dessa värden som alla stadsbyggnadsvänner vill värna och utveckla. Norra Älvstranden må ha bristande arkitektonisk variation, ineffektiva kollektivtrafikförbindelser och dåligt utbud av butiker och näringar, med det är väl knappast de boendes fel?



Kommers och rörelse längs Magasingatan, centrala Göteborg

Vad Matilda Sjöström egentligen talar om är vad DNs kulturskribent Jens Liljestrand i sin krönika ”Ska vi applådera hatet?” omnämner som ”legitimerat klasshat”. Denna affektiva reaktion på segregation är i linje med vad forskarlitteraturen betraktar som de ekonomiskt svaga områdenas sociala kapital och underlag för nätverkande, med förhoppning om att ändra ett social och ekonomiskt problem (”Nätverket Pennygångens framtid” är ett aktuellt exempel).

”Bostadsbrist och segregation ger tråkiga städer”

När ängsliga medelklassen, övre medelklassen och överklassen flyttar in i ett område, i en stadsdel så blir det snart en tråkig stadsdel. De klagar på ljud från krogar som då inte längre kan ha musik och i förlängningen kanske måste stänga. De klagar på oväsen och oljud som gör att det kommer krav på att krogar ska stänga tidigare….//…

I delar av Johanneberg där medelklassen och överklassen sakta men säkert försvinner har utvecklingen gått omvänd väg. Fler ställen som inte är så förväntade har öppnat för varje år. Inte för att det är som Långgatorna ännu men Mölndalsvägen-Södra Vägen kommer på sikt att bli det nya Andra Lång, Gibraltargatan den nya Linnégatan om utvecklingen fortsätter som idag. De ligger ju dessutom precis lika centralt som Andra Lång och Linnégatan.

Anders Svensson, vänsterskribent


I en blandstad händer det att mindre lämpade verksamheter tvingas maka på sig pga ägarnas önskemål. Det är en konsekvens av att leva tätt inpå varandra, lika mycket som det kräver kompromisser och hänsynstagande individer emellan. Jazzklubben Jazzås öde exemplifierar detta. Förhoppningsvis återuppstår liknande verksamhet i bättre lämpad lokal inom området om behovet och engagemanget återfinns.

Beslut om göteborgskrogarnas förkortade öppettider är däremot ett resultat av den politiska majoritetens röstande, inte ”medelklassens” klagan på oljud och fylla. För framtiden bör vissa regler ses över för att stärka stadens mångfald. Hur detta skall ske lär det tvistas, men mer av tredimensionell fastighetsstruktur är önskvärt – det skulle upprätthålla såväl äganderätt som fortsatt brett nöjesutbud.

Anders Svenssons påstående om att individer med hög betalningsvilja (av vänstern definierade som ”ängslig medelklass”) lämnar Johanneberg finner jag inget stöd för, inte heller upplever jag att utbudet av butiker har ökat i stadsdelen. Anders S. förutspår däremot precis vad teorin säger om gentrifiering och utbud; dit köpkraft koncentreras samlas butiker för sällanköp, resturanger och kulturverksamheter. Nedan graf är hämtad från Evidens-SpaceScapes’s geniala rapport över värdedrivande stadskvalitéer, som Yimby tidigare uppmärksammat.



Vi ser ett att tillgången på urbana miljöer ensamt har en stark effekt på priset på kvadratmeterpriset. Marginaleffekten är större i glesare områden vilket är ett uppenbart bevis för att den täta blandstaden höjer värdet på existerande fastighetsbestånd. Om ”rolig stad” definieras som koncentrationen av ”urbana verksamheter” och att människor är beredda att betala för det, förefaller det inte som att den ”ängsliga medelklassen” med hög betalningsvilja minskar utbudet i staden - tvärt om!

Som brasklapp skall tilläggas att variation i prissättning endast uppstår som konsekvens av att människor med skilda preferenser och budgetar blandas, varpå mindre kapitalstarka näringar kan verka. Därav finns ekonomiska argument, framför klasshat, för socioekonomisk blandning.
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Anders Svensson (25 Juni 2012 09:00):
Johanneberg och Krokslätt är vad jag har beskrivit inte bara Johanneberg.

Jag har bott i Krokslätt i 30 år och utbudet av livsmedelsaffärer är idag fler än tidigare (exempelvis fanns inte Willys och ICA Maxi i Elisedal, inget Maxi fanns vid Viktor Rydbergsgatan osv).

Antalet restauranger och caféer har också ökat rejält. Ett exempel är Utlandagatan som hade noll caféer och restauranger för 30 år sen. Idag finns där 5 stycken. Ett annat exempel är Mölndalsvägen mellan Getebergsäng och Almedal. Noll stycken för 30 år sen. 4 stycken idag. På Gibraltargatan samma utveckling och också på Eklandagatan. Jag kan lätt fortsätta. I närliggande Guldheden har det istället skett en minskning. Det är inga problem att visa på den utveckling som jag beskrivit.
 0
Anders Svensson (25 Juni 2012 09:17):
Det är också tämligen lätt att hitta statistik som visar att andelen låginkomsttagare är betydligt högre i Johanneberg-Krokslätt än i Göteborg som helhet. Det är bara att kolla på kommunens officiella statistik. Naturligtvis påverkas detta av den hög andelen studenter i området, men det kan inte förklara hela skillnaden.

I Majorna, Masthugget och Kungsladugård så är andelen låginkomsttagare lägre än i staden som helhet. Och andelen medelinkomsttagare högre. Som en jämförelse.

Om du tror att det såg ut på det viset för 40 år sen så har du ganska säkert rejält fel. Det gäller bägge de nämnda områden (Johanneberg-Krokslätt, resp Masthugget-Majorna-Kungsladugård).
 0
Daniel Gillberg (25 Juni 2012 09:48):
Ang. "Om ?rolig stad? definieras som koncentrationen av ?urbana verksamheter? och att människor är beredda att betala för det, förefaller det inte som att den ?ängsliga medelklassen? med hög betalningsvilja minskar utbudet i staden - tvärt om!"

Ta Andra Lång och redan nämna Jazzå som exempel. Jazzå byttes i princip ut mot Glenns Sport Bar. De "urbana aktiviteterna" på gatan har inte ökat eller minskat men förändrats av att den "ängsliga medelklassen" tagit sig dit.

Vilken av de båda - livemusik eller en sportbar - som bidrar till en "rolig stad" är ju en smaksak. Jag råkar vara en ev dem som fördrar livemusik, något som det sett till staden som helhet finns lite av i relation till sportbarer.

Så, det finns inte en blandstad utan flera, vissa har vuxit fram av sig själva, vissa har konstruerats av arkitekter. Vissa skapas på grund av låga hyror, andra för att fastighetsägare vill tjäna pengar (Magasinsgatan).

och som du säger: "I en blandstad händer det att mindre lämpade verksamheter tvingas maka på sig pga ägarnas önskemål.Men vilka dessa "mindre lämpade" är varierar beroende på vilken blandstad vi talar om. Och om den rådande blandstadsdrömmen tar bort t.ex. tar bort livemusiken i stan tycker jag att vi borde fundera på vad vi menar med "blandstad" och vad våra drömmar om det gör med stan.

/Daniel
 0
Gunnar Einarsson (25 Juni 2012 11:58):
Först trodde jag att den här krönikan skulle handla om etnisk segregation och inte om inkomstskillnader - det är ju inte samma sak och kan inte hanteras under ett och samma paraply utan att snedvrida diskussionen.

För att dock hålla mig till temat så kan jag ju bara tillägga att huruvida stadsdel A är ett arbetarfäste och stadsdel B ett rikemansnäste är något som jag personligen finner relativt ointressant. Vi kan bara erbjuda de yttre formerna och ge förutsättningar för livet i staden, vi kan inte och skall inte ge oss in och försöka detaljstyra de levnadsmönster som spontant genereras.

Det sagt kan vi förstås söka motverka geografisk segregation genom att möjliggöra för byggherrar att kombinera stora våningar, komplett med jungfrukammare, salonger och förmak, med billiga smålägenheter till enklare standard i samma fastighet, exempelvis i gårdshus och kanske utan hiss upp till femte våningen och liknande. Det är bara att inse att Sverige inte längre är något "rikt land" där alla kan förväntas ha råd med mångmiljonlägenheter, kompletta med induktionshällar och golvvärme i det helkaklade badrummet.

Tvärtom är det en stor mängd billiga hyresrätter som i nuläget fattas i beståndet. Det måste antingen göras lönsamt att investera i sådana eller så får det offentliga gå in och socialisera byggsektorn där marknaden har misslyckats.
 0
Daniel Bergqvist (25 Juni 2012 11:59):
@Anders S: Intrycket var att du resonerade med Johanneberg som utgångspunkt. Senast jag tittade hörde inte Krokslätt till Johanneberg. För fanns flertalet lokala butiker Johanneberg, tex järnhandel, lampaffär, fiskaffär etc. Att dessa inte finns kvar är väl snarare en effekt av förändrade konsumtionsmönster (köpcentra, storköp etc) och inte den lokala inkomstutvecklingen? Att vi idag har ett rikt utbud av butiker och restauranger längs tex Gibraltargatan och Eklandagatan tror jag hör till tillväxten av arbetsplatser i området (sjukhem, vårdcentral, gym, hotell, chalmers etc...)

@Daniel Gillberg: intressant aspekt om att det finns flera "blandstäder". Magasinsgatan och dess omgivning är likt långgatorna de mest attraktiva blandsstadskvarteren i Gbg som jag kan komma på. Om inte klubbägaren förmår skapa sin egna lönsamhet krävs nog en fastighetsägare som vill satsa på ett lokalt kulturstråk för att matcha en viss grupp till sitt bestånd...för visst känns det ombonat och unikt med en Jazzklubb inpå knuten.
 0
Johannes Hulter (25 Juni 2012 12:41):
Poängen i inlägget, att diskussionen om segregation, gentrifiering etc skulle vinna på att vara mer saklig och empiriskt informerad är lätt att hålla med om.

Att vräkningen av "störande" kulturformer skulle var någon sorts tecken på blandstad har jag dock svårt att hålla med om. Det är något som kan hända, men inte i sig ett tecken på en välfungerande blandstad.

Jag har också litet svårt att ta uttrycket "individer med hög betalningsvilja" på allvar. Det är ju ganska ointressant hur hög "betalningsvilja" man har, om man inte har några stålars.
 0
Fredrik Svensson (25 Juni 2012 13:49):
Jag tillhör väl gruppen "ängslig medelklassen" antar jag. När jag pratar runt bland folk jag känner och lite allmänt så känns det som de flesta som bor och tjänar som jag (övre kvartilen och i stan) och har konsumtionsbeteenden som jag (går frekvent på krogen och handlar det mesta i stan) också vill ha mer stad som jag.

Motståndet till stadsbyggnad och störande moment i stan tycker jag snarare verkar ligga hos de som bor:
i stan - Pensionärer och de som bott där länge. Många gånger kan de bearbeta en störande verksamhet i många många år. Samt är väldigt intoleranta till förändring av närmiljön.

utanför stan - Vanligtvis boende i kranskommunerna eller i villa-kransen kring Göteborg. De är ofta bilburna och vistas inne i stan någon gång i månaden. De har ofta en bild av stan som en attraktion. Allt ska då vara rent, fräscht och vara väldigt tillrättalagt.


Jag är ganska säker på att kategori ett ovan är de som satte stopp för jazzå. Jag är också övertygad om att det var en kampanj som hållit på i många år.

De flesta av yngre som flyttar in till stan gör så för att de vill bo i stan och inte i villa. Många har vistats utomlands och ser ingen direkt anledning varför något sådant inte skulle finnas här. Då accepterar man stadslivet och "använder" stan flitigt.

Det stora problemet tycker jag är kategori två ovan som pensionerat sig och ska lämna villan och börja bo i stan. De har redan en disneyland-liknande bild av stadslivet, och har med råge mer ekonomiska medel än andra i samhället. Kontentan blir att de är väldigt lite accepterande för störande och lite "skitigare" verksamhet och de har inga större problem att konkurrera ut de som vill ha det.

För mig tycker jag det ser väldigt lite ut som klasskamp och mycket mer som generationskamp.
 0
Johannes Hulter (25 Juni 2012 14:01):
Fredrik: Det vore intressant att få se lite mer statistik på vilka det är som gnäller och varför. Det är ju enda sättet att få reda på vad som faktiskt ligger i botten. I ett av få fall som jag känner till lite närmare (Publiks livespelningar) så var det dock en kille i 30-års åldern som precis flyttat in. Trots att han kunde köpa billigare, just på grund av ljudet, så satte han igång att protestera direkt efter inflytt.

Den här typen av problem är svåra att undvika när man har en överhettad BRF-marknad. Incitamenten för att vara intolerant blir väldigt starka. Det gäller inte bara ljud utan allt som riskerar att minska värdet på investeringen.

Och för att vara tydlig: Det är inget som bidrar till en levande blandstad...
+1
Gunnar Einarsson (25 Juni 2012 14:19):
BRF-revolutionen är det värsta som har hänt svensk bostadsmarknad. Den hindrar nybyggen för att inte sänka värdet på "investeringen" och av samma anledning skapas som sagt boendeintolerans. Så mycket bättre och flexiblare det hade varit med i stort sett enbart hyresrätter som på 70- och början av 80-talet.
Med tanke på att det svenska folket har belånat sig över öronen på sitt boende och att boendet antingen bara har tillåtelse att öka i värde eller break even, så skulle vi, om vi satte igång att förverkliga de stadsdrömmar vi har här på Yimby och släppte ut en massa boendeutbud på marknaden, tydligen bara skapa en bolånekris av amerikansk-grekisk-spanska dimensioner. Eller på något annat sätt kan jag inte tolka följande från Cornucopia:
http:​/​/​cornucopia.​cornubot.​se/​20​12/​0​6/​all-​svensk-​bnp-​o.​.​
 0
Olle Jansson (25 Juni 2012 14:36):
På midsommardagen började jag lyssna på radioprogrammet Konflikt på P1 men stängde av för att det blev lite för obehagligt. Det handlade (bland annat) om villaägare i Vallentuna som aktivt arbetade för att stoppa flyktingboende i deras närområde. Flera av dem ville inte gå ut med namn, vilket måhända indikerar att de förstår det ohållbara i deras resonemang, men det främsta argumentet handlade om vad ett flyktingboende värdeutvecklingen på deras egendom.

Måhända är jag politiskt naiv men nog vore det trevligt och kanske på flera sätt bra om till exempel arbete och produktiva investeringar var framkomlig vägar för ekonomisk förkovran för den genomsnittlige kälkborgaren i lika hög grad som spekulation på sitt eget boende.
 0
Daniel Bergqvist (25 Juni 2012 14:39):
@Gunnar: man kan även se ägandet som en möjlighet för näringar att komma närmare konsumenten och stärka sin besittningsrätt. Om klubben Jazzå ägt sin lokal, eller varit del av föreningen, hade de sannolikt legat kvar än idag. Där har ägandet som besittningsmodell ett viktigt försprång framför att hyra lokal eller bostad. Yimby bör driva frågan om tredimensionell fastighetsbildning och ägarlägenheter just av denna anledning.
 0
Fredrik Svensson (25 Juni 2012 14:49):
Gunnar: Fast det där stämmer inte. Ränte-dopning och recirkulering av vinstpengar gör att priserna ökar medans andelen av disponibel inkomst står still. Skulderna ökar alltså utan att man betalar mer av lönen.

Alltså är "belåningen upp över öronen" sant i form av lånebelopp, men inte i form av hur mycket man faktiskt betalar i räntekostnader.

Sedan skjuter folk in vinstpengar från tidigare boende. DN gjorde en undersökning hur mycket folk hade i lån och det låg i ganska bra paritet till medelinkomst i samhället. Medelpriserna i områdena är dock mycket högre.

Effekten blir lite bisarr, för det räcker inte med att belåna för lägenheten, man behöver också ha en ordentlig slant att skjuta till utöver det om man ska flytta in.

Göteborg har redan idag en ganska hög andel hyresrätter i centrum. Hittar inte statistiken, men i Göteborg i sin helhet är 2/3 hyresrätter. Tror det är något liknande även inne i stan.

Sen kan man diskutera huruvida exklusiviteten i centrumboendet skulle ändras, men i det stora hela tror jag inte det av den enkla anledningen att nybyggnadsvärdet är så pass högt ändå.
 0
Anders Svensson (25 Juni 2012 15:03):
Poängen i inlägget kan man hålla med om som Johannes Åberg skriver. Om det hade blivit poängen. Men problemet är att krönikan inte lever upp till det mans äger sig vilja göra. Den missar sin egen poäng.

@Daniel Men mer konkret om servicen i Johanneberg (husen på höjden), och Krokslätt (som vi som bor här kallar Burås, Fredriksdal, Mossen, Elisedal, Almedal och Getebergsäng) söder om Eklandagatan) så har den blivit bättre. Järnaffären som alltid funnits finns kvar (Werners, Sjögrens, nån anna har aldrig funnits under mitt liv här) och dessutom har vi fått Maxi. Bankkontoren har försvunnit, men så är det överallt.

Det finns heller ingen tillväxt av arbetsplatser. Varken runt Gibraltaargatan eller runt Mölndalsvägen, de två centrala gatorna i området. Snarare har vi tappat stora arbetsplatser (Saab, som mest 900 anställda), Elanders (ersatt av ICA-Maxi), Alrik Hedlund med fler. De har dock i allmänhet ersatt av nya. Chalmers har växt som arbetsplats men inte så mycket som man kan tro.

Vi kan också se att bostadsrättspriserna i södra Göteborg är lägre än i Majorna-Masthugget. Ytterligare ett tecken på att nån gentrifiering inte äger rum i det gamla medelklassområdet Johanneberg och arbetarklassområdet Krokslätt. Folk har också fått ändrade konsumtionsvanor och det är förstås också en orsak till fler butiker, restauranger och affärer.

@ Fredrik Att Jazzå stängde berodde på nya boende i huset. Inte på några äldre. Det räcker med att prata med ägarna för att veta detta.
+1
Daniel Bergqvist (25 Juni 2012 15:49):
@Anders S: Vid sidan av tillväxt i antalet arbetsplatser har dåtidens arbetare på Mölndals och Krokslätts fabriker ersatts med tjänstemän inom tex data och it, försäkring och konsultbolag etc... varpå behovet av restauranger ökat.
I övre Johanneberg har allt fler fastigheter ombildats till bostadsrätter och prisutvecklingen i nedre Johanneberg har smittat av sig. Fastighetsbolag vill exploatera centralgaraget och rusta upp området. Om det nu trots alla turer blir av tror jag på accelererande gentrifiering av området som helhet. Förhoppningsvis kan det få föreningar att satsa på de halvprivata gårdarna och återställa balkonger och fasad => kulturvärde!

Du vill peka ut stadsdelar och områden efter stereotypa bilder av "rik" och "fattig". Det föder förutfattade meningar och stillestånd i utvecklingen av staden. Du ser bara orättvisor i någonting som de flesta ser som mångfald - ett brett utbud av butiker och näringar uppkommet ur skillnader i individers betalningsviljor.
 0
Gunnar Einarsson (25 Juni 2012 16:14):
Fredrik Svensson, ökar utbudet så faller bostadspriserna på en marknad som redan utgör en gigantisk bubbla, ty den har nått efterfrågans gränser. Värdena som idag utgör grund för belåning och lånefinansierad konsumtion är ihåliga och med dem imploderar hela ekonomin.
 0
Gunnar Einarsson (25 Juni 2012 16:19):
Daniel Bergqvist, visst kan man se det så, men jämfört med en hel generation unga som inte kan finna överkomligt boende för att deras föräldrar måste vidmakthålla illusionen av värdestegring och "sova sig till rikedom" på bostadsmarknaden, så väger i mitt tycke fördelarna av "stärkt besittningsrätt" tämligen lätt.
 0
Fredrik Svensson (25 Juni 2012 16:26):
Gunnar: Som jag skrev tidigare så är inte marknaden så överbelastad som många domedagsprofeter vill få oss att tro. Sen kan vi spekulera i effekter hela dagen för det kan man omöjligen veta.

Min egen spekulering i frågan är att staden är så pass underutbyggd att vi omöjligen kan hålla tillräcklig utbyggnadstakt för att mätta efterfrågan. Därmed kan vi bygga så kraftigt vi kan och stenstaden kommer ändå fortfarande vara överlägset attraktivt eftersom det är där "defacto"-centrum ligger. Vinsten blir att de som annars känner sig tvungna att flytta till Kungsbacka och Lerum istället flyttar till nybyggnadsområdena på t.ex masthuggskajen.

Effekten blir nog kanske t.om snarare att värdet på stenstaden ökar ännu mer.
 0
Patrik Höstmad (25 Juni 2012 23:30):
Det är även viktigt att vara medveten om att var man drar gränsen för området som diskuteras påverkar utfallet (vilket debatten även ovan visar).

För mig är Korkslätt mycket villor söder om Eklandagatan, men inkluderar vi Olofshöjd och lite flerbostadshus så ser demografin och inkomsterna naturligtvis annorlunda ut, och tar vi även med Möndalsvägen så finns till och med verksamheter och ett embryo till blandstad (om än lite väl baserad på bil).

Masthugget nere vid torget, 3:e och 4e Långgatan har en hel del hyresrätter, bfr Masthugget och Nordostpassagen förhållandevis billiga bostadsrätter och med ett studenthem upp mot Masthuggskyrkan får vi fin spridning och de åtråvärda låginkomsttagarna. Drar vi oss upp längs Linnégatan går medelinkomsten upp för att falla om vi inkluderat Annedal.

I princip vilken tes som helst kan drivas med rätt vald områdesindelning. 

Vad gäller restaurangerna på Utlandagatan är de överfulla med folk från Chalmers under lunchtid....
 0
Mats O. (25 Juni 2012 23:30):
Det som verkligen är segregerande i dagens Sverige är friskolesystemet. Speciellt tillväxten av skolor på religös basis är oroväckande.

Därför blir det lite löjligt när vänstern arrangerar bussresor under deviset "överklassafari" och låtsas vara upprörda över dom rikas bostadsområden. Oftast samma vänstermänniskor som har bråttom att segregera sig själva till ett bostadsområde där dom bor med människor som har samma värderingar som dom själva och placerar sina barn i samma friskolor som sina vänners barn.
 0
Emanuel Alfredsson (26 Juni 2012 11:11):
Sedan har vi segregationen mellan NPF och NT. Där måste vi lösa upp formen för speciella stödboenden för att sprida ut den över stan. Inga stödghetton skall få existera. Jag som NPF vill faktiskt inte ha med dessa att göra, nämligen.
 0
Sara S (28 Juni 2012 15:38):
"En vass argumentation ger uppmärksamhet, men att konsekvent hata andra människors val gör inte samhället bättre ? innebörden i kritikernas argument urvattnas, fördomarna växer och segregationen lär bestå. Majoriteten bör mötas på mitten, likt Saltsjöbadsavtalet 1938, med strategier för hur samhället skall planera för att minska segregationen, men samtidigt inte reglera individens fria val."

Ursäkta men av flosklerna att döma så har du nog inte begripit någonting.

Klasshat handlar inte om att hata människors val, jag förstår inte vart du fått det ifrån, utan om att hata klassförhållandena - dvs. människornas uppdelning i överordnade och underordnade, utsugare och exploaterade etc.
Och att "mötas på mitten" betyder i sammanhanget att förtryckare och förtryckta, utsugare och utsugna, makthavare och maktlösa, rika och fattiga, borgare och proletärer (ja, de är poler men de allra flesta ligger inte mitt emellan utan mer eller mindre långt ut på kanterna) ska "komma överens" om en ordning de båda är lagom missnöjda med. Men vi är väldigt många i det här landet (en majoritet?) som inte tycker att det borde finnas en sådan uppdelning ö.h.t. utan tror på idén om alla människors lika värde.

Jag tror också att vi är väldigt många som inte tycker att staden eller samhället i allmänhet har särskilt mycket att erbjuda oss. Visst har man något hak man trivs att hänga på, någon butik vars utbud man uppskattar, en park man gillar att sitta i och så men helhetsuttrycket är ändå ett stort "meh".

Samhället och kulturen är till 99% kommersiell och måste vara så, eftersom vi lever i ett samhälle där kommersiell framgång är det som avgör om en verksamhet får fortsätta att existera eller inte. Och vi är många som inte gillar kommersiell kultur och samhällsliv. Som inte gillar att det är det ekonomiska värdet istället för det mänskliga som alltid står i främsta rummet. Vi vantrivs i den borgerliga kulturen. Jag tror att de flesta arbetare känner som jag, faktiskt.
 0
Daniel Bergqvist (28 Juni 2012 16:26):
@Sara S: ekonomiska kontraster är en del av blandstaden. Det uppstår ett större utbud av butiker, näringar och verksamheter i och mellan stadsdelar om individer i staden tjänar "från ingenting till hur mycket som helst" (för att generalisera principen). Våra familjestrukturer och konsumtionsval påverkar även det utbudet. Som exempel kan nämnas bilismen och "avskaffandet" av "hemmafruarna" som stadsdödande faktorer.

Att skylla samhällsutvecklingen, så som segregation och inkomstskillnader på en viss grupp är inte rationellt. Många människor vill inte leva i ett totalt jämlikt och blandat samhälle. Jag misstänker att du inte accepterar det? Individer är, med facit i hand, ganska duktiga på att skapa segregation - såväl medelklassen i allmänhet som invandrare i synnerhet. Det medför naturligtvis samhälleliga konsekvenser som inte är positiva, med det är inte vad krönikan handlar om.

Klasshatets innebörd är naturligtvis även som du beskriver, men konsekvenserna blir att man hatar andra människors val. Det exemplifieras genom två citat i krönikan - har du läst dem? Kanske bör vänstern i allmänhet och du i synnerhet sluta hata och förakta den stadsmiljö vi har, uppskatta den innan man eventuellt klandrar på ens medmänniskor. Tycker man att ändå att Norra Älvstranden är ett överklasstråk får man väl ta tag i saken, förbättra sin ekonomi och flytta dit själv.
 0
Johannes Hulter (28 Juni 2012 18:52):
Jag skulle bli mycket förvånad om det fanns något empiriskt stöd för tanken att ekonomisk ojämlikhet skulle befordra blandstadskvaliteter. Även ur ett strikt kommersiellt perspektiv så torde det snarare vara så att ju bredare och ekonomiskt starkare mellanskiktet är desto starkare blir den samhälleliga konsumtionen. Entreprenören Nick Hanauer hade för övrigt ett intressant TED Talk om just detta nyligen: http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​bBx2Y5HhplI

Sedan måste man nog ha någon sorts strukturell analys om man ska kunna få en någorlunda begriplig bild av samhället. Allt beror inte bara på fria individers fullständigt oberoende och fria val eller "betalningsvilja". Det finns något gemensamt över, under och mellan dessa individer och det är det vi kallar ett samhälle och det regleras med det vi kallar politik, som i grunden är en maktkamp mellan olika intressen.
 0
Daniel Bergqvist (28 Juni 2012 21:11):
@Johannes: god budget och/eller inkomstutveckling är ju en definition av tillväxtekonomin så givetvis har du rätt. Dock leder variation i inkomster och budget till skida preferenser och betalningsviljor; "alla kan inte handla på NK, alla kan inte handla på HM". Ju fler skilda preferenser desto fler butiker och näringar. Behövs det empiriska studier på detta? Gällande blandstadskvalitéer så anser iaf jag att ett stort utbud av näringar och butiker är just en kvalité. Skillnader i inkomst och budget leder även till att vi investerar olika mycket i vårt boende - storlek, layout och läge skapar mångfald. Trafikalt kan man se att vissa förutsättningar även påverkar hur vi reser och förflyttar oss. Blandade trafikströmmar är, mig veterligen någonting som vi stadsvänner efterlyser, såväl Yimby.
+1
Johannes Hulter (28 Juni 2012 22:04):
Daniel: Jag ifrågasätter ju det första ledet i din tankegång där. Jag ser inte varför en ökad inkomstspridning (om vi ska uttrycka det så) skulle leda till ökad preferensvariation. Det som händer är väl snarare att en större del av befolkningen inte längre kan konsumera i enlighet med sina preferenser. Med ett brett och ekonomiskt starkt mellanskikt finns däremot möjligheten för de individuella preferenserna att slå igenom. Ju fler som har möjlighet till rikt varierade konsumtionsmönster, desto större borde variationen bli.

Det bästa torde alltså vara ett samhälle som ger så många människor som möjligt tid och resurser nog att kunna utforska sina individuella preferenser, ensamma eller tillsammans. Det innefattar också, men inte enbart, kommersiella preferenser.
 0
Daniel Bergqvist (28 Juni 2012 23:36):
Om jag säger såhär; ens preferenser varierar över tid och inkomstutveckling. Är individen på en viss nivå inkomstmässigt dag 1 konsumeras en viss varukorg. Efter ett år har individens budget och preferenser ändrats varpå en annan varukorg konsumeras. Effekten blir att en större uppsättning butiker behövs för att förse individen med varor och tjänster över tid.
Om alla redan från dag 1 har likvärdiga preferenser och budgetar tenderar man att spendera likvärdiga produkter (färre antal butiker och/eller fåtal marknadsaktörer).
Du uttrycker att en hög medelnivå på inkomsten möjliggör för individen att undersöka och utrycka sina preferenser. Det håller jag absolut med om! Men det utesluter inte att individer med skilda budgetar tvingas konsumera på ett visst sätt varpå fler butiker och näringar uppkommer i olika prisklasser.
Slutsatsen blir att det är positivt för blandstaden med höga genomsnittliga inkomstnivåer, stark genomsnittlig köpkraft, men att det samtidigt krävs en hög spridning i budgetar för att möjliggöra variation i prissättning av produkter (=>fler butiker).
+1
Johannes Hulter (28 Juni 2012 23:50):
Daniel: Skillnaden är nog att jag, till skillnad från dig uppenbarligen, tror att preferenserna hänger samman med individens personlighet, snarare än individens inkomst. Jag tror helt enkelt inte att man får andra preferenser för att man får mindre pengar, man har bara inte råd att köpa det man vill ha. Enklare uttryckt, det är inte så att man börjar gilla falukorv och makaroner bara för att man blir fattig. Men man har inte så mycket att välja på.

Att svenskar går ut på lönehelgen beror inte på att en preferens för att festa uppstår i och med att de får pengar. De är sugna på att festa helgen innan lön också. Men de har inga stålar.
 0
Daniel Bergqvist (29 Juni 2012 10:04):
@Johannes: Jag håller med :) men hur förklaras då de varor och tjänster vars efterfråga ökar då priset går upp? Någonstans ändras även ens preferenser av inkomsten. Den effekten är troligtvis inte den dominerande, absolut inte(!), men vi kan inte utesluta att inkomsten över tid påverkar preferenserna.
 0
Johannes Hulter (29 Juni 2012 10:14):
Daniel: Visst, det kan säkert vara så. Och just därför tror jag att det bara förstärker variationen ju fler som får möjlighet att berika sitt preferensspektrum. Det gäller inte bara inkomst, det kan även gälla utbildning etc. Ju fler som får större möjligheter (tid, socioekonomiska resurser) desto mer mångfacetterad blir troligen den mänskliga väven av beteenden, hobbies, intressen etc.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6712 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter