Infillism

"Infill" är arkitektlingo för att peta in en byggnad i ett redan bebyggt område. Ofta rör det sig om mer eller mindre outnyttjade impediment (SLOAP=space left over after planning) som tas i anspråk för ny bebyggelse. Även nybyggen på gamla tomter inne i en kvartersstadsstruktur kallas ofta för infill.



Här kommer det kanske någon gång ett infill...

En iakttagelse man lätt gör är att infills, särskilt på tomter i den befintliga kvartersstaden, tenderar att bli bättre ur ett urbant perspektiv, än nyexploatering på jungfrulig mark. Studerar man de lyckade byggen som trots allt finns från de senaste decennierna så märker man att de i hög grad är just infills i kvartersstad.



Landsvägsgatan 5-3, 1990-tal



Södra vägen 4

Bebygger man en enskild, liten tomt inne i en kvartersstadsstruktur så blir resultatet i större utsträckning lyckat än när samma byggare ska göra något i ett nytt område. Längs Linnégatan är till exempel en stor del av husen relativt nybyggda men eftersom man i stor utsträckning följt kvartersstadsstrukturen och har publika gatuplan så märks det inte så mycket.



Linnégatan 59-57, ca 1980 (Semrén och Månsson).



Nordenskiöldsgatan 25-23. Förmodligen inte världens vackraste hus, men det bidrar till den urbana strukturen.

Det här är naturligtvis inget konstigt. Den stora skillnaden är ju just kontexten. Finns det redan en levande, tät blandstad runtomkring och brandgavlar direkt mot tomtgränsen så är tröskeln för att bygga urbant lägre. Samtidigt så är man ju med och skapar kontexten genom det man bygger. Hade inte tidigare generationer byggt urbant så hade det inte funnits någon urban kontext att anknyta till. Och det vi gör idag kommer att påverka kontexten för morgondagens generationer.

När ett infill-projekt funkar så gör det det eftersom det måste förhålla sig till ett begränsat utrymme och en urban kontext. Har man 20x20 meter att jobba på så finns det helt enkelt inte plats att fransa ut och skapa en massa nya impediment (eller "utforska nya spännande rumsligheter" som det brukar heta). Man tvingas använda marken effektivt. Finns det dessutom en urban kontext är det inte lika svårt (lätt är det aldrig) att övertala diverse stadsfientliga projektledare att följa och fortsätta den urbana strukturen i omgivningen.

Infills ger också möjlighet för mindre byggare att komma in på marknaden, byggare som inte kan vara med och slåss om de gigantiska projekten och som lätt knuffas undan av det stora byggoligopolet - t.ex. i den institutionaliserade variant av kartellbildning som kallas Älvstrandsmodellen.

Så, om det nu är så bra med infills, varför inte bara göra infills? Ja, det låter kanske konstigt men det är precis det vi möjliggör om vi upprättar en stadsplan. För det är det en stadsplan gör: skapar utrymme för - och en kontext till - infills. Och det var så vi byggde våra städer under hundratals år, innan modernismens tabula rasa-planering. Hus har lagts till hus och skapat kvarter efter kvarter av urban struktur. Det är bara att den modernistiska parantesen varat så länge nu att vi verkar ha glömt bort det. Det framgår dock med all önskvärd tydlighet av jubileumskartan från 1923 som visar hur Göteborg såg ut 1921 (rött är trähus, lila är stenhus).



Kartan visar nämligen inte bara befintlig bebyggelse utan även den fastställda stadsplanen; de gator, kvarter och tomter som man hade tänkt sig att bygga i framtiden. Zoomar vi in på det som idag kallas Linnéstaden så ser vi att många tomter fortfarande var obebyggda 1921.



Men man visste vart man var på väg, var gatorna skulle gå och var husen skulle ligga. Den här övergripande stadsplanen gjorde att tomterna kunde bebyggas oberoende av varandra. Exploatörerna vågade satsa på en urban utformning eftersom de visste att de inte skulle bli stående med ett ensamt hus på en åker, utan att staden skulle skjuta upp runtomkring efterhand.



Aschebergsgatan, tidigt 1900-tal. Mot söder.

Det är det modet dagens beslutsfattare behöver ha. Modet att säga: "Här ska staden ligga" och sedan ta fram en stadsplan utifrån beprövade planprinciper och låta staden växa fram - infill efter infill.

Korsningen Övre Husargatan/Nordenskiöldsgatan, 1902. Mot norr.



Korsningen Sveagatan/Nordenskiöldsgatan 1904. Mot norr.



Korsningen Linnégatan/Nordenskiöldsgatan, tidigt 1900-tal. Mot väster.



Linnégatan mot Skansen Kronan, tidigt 1900-tal. Mot nordost.