Utskrift från gbg.yimby.se
....

Är direkt solljus direkt nödvändigt?

 
Det var en gång, för ungefär hundra år sedan, ett land där trångboddhet, mörker och sjukdom regerade de industrialiserade städerna. De fattiga, industriarbetarna, var de som värst drabbades, då de hostande trängdes i städernas centrala delar, och de kunde skatta sig lyckliga om de någon gång kunde fly ifrån fabrikernas rök för att få lite solljus i ansiktet. Urbaniseringen innebar uppenbara problem. Som en reaktion mot detta introducerades de funktionalistiska idéerna som skulle skingra mörkret och röken och ge hela folket drägliga boendemiljöer i glänsande nya förorter. Äldre generationer ger än idag uttryck för en viss aversion mot staden och drar en lättad suck när de minns utbyggnaden av förortens större, ljusare bostäder.



Såhär hundra år senare har en hel del hänt. Solljus och avskildhet är inte längre de bästa preventionerna mot sjukdomar som tuberkulos. Ett miljonprogram har genomförts, städerna splittrats och massbilismen introducerats. Ambitionerna om att höja boendestandarden lyckades, trångboddheten minskade. Samtidigt står miljonprogrammets förorter till viss del tomma och de som bor där flyttar oftast så snart de bara kan därifrån. Det pågår just nu en flykt tillbaka till staden.

Kuriöst nog så är det mesta som byggs än idag utformat till stor del utefter funktionalismens idéer om solvinklar, gleshet och separatism. Kravet på tillgång till direkt solljus i alla bostäder lever inte bara kvar, det finns även ambitioner om att skärpa det. Varför? Det råder nog inte så många tvivel om att en bostad med bra solförhållanden är lättare att sälja än en bostad med sämre solförhållanden (om alla andra faktorer är lika, vilket de aldrig är), men hur ligger det till med tanken om att direkt solljus är nödvändigt för hälsan hos de boende?

Få faktorer verkar väga så tungt som solvinklarna i stadsbyggnad idag. Så fort man studerar typologin på de områden som bebyggs så inser man snart vilken oerhörd inverkan solvinkelfrågan har på stadens utformning och det liv som finns i den. Kvarteren sprängs sönder. Uppenbarligen är solvinklar viktigare än täthet, social blandning och urbana rumsbildningar. Det finns såvitt jag kan se två alternativa förklaringar till detta: Antingen bygger man så för att man tror att sådan bebyggelse är mer attraktiv och att man tjänar mer pengar på att bygga så, eller också bygger man så för att det finns hälsoaspekter att ta hänsyn till där exponering av direkt solljus är nödvändigt.


Allt som oftast ser planerna ut ungefär som den här: uppbrutna strukturer som släpper in solljus.

Vi kan lämna det första alternativet därhän för en stund, och fokusera på det andra. Är det av hälsoskäl som Boverket ställer krav på att varje bostad ska ha tillgång till direkt solljus någon gång under året? Yimbys Patrik Andersson gjorde lite efterforskning i samband med en diskussion om den höga, täta staden. För det första så måste vi ta hänsyn till att fönsterglas i princip enbart släpper igenom UVA-strålning, inte UVB-strålning som är den som startar produktionen av D-vitamin i huden. UVA-strålningen å sin sida har flera direkt negativa hälsoeffekter, som åldring av huden, risk för hudcancer och nedbrytning av D-vitamin. Vill man producera D-vitamin med hjälp av solljus hjälper det alltså inte att sitta hemma i vardagsrummet och sola genom rutan, utan då får man pallra sig ut i friska luften. Ett mer säkert och effektivt sätt att få i sig D-vitamin är genom kosten. Strålsäkerhetsmyndigheten konstaterar att de negativa hälsoeffekterna av direkt solljus klart överväger de positiva.

Det finns naturligtvis andra hälsoaspekter som är värda att beakta. Kanske finns ett mer indirekt samband mellan solljus och psykisk hälsa? Om inte annat så kan nog de flesta vittna om att de tycker sig bli upplyfta och uppiggade, eller kort och gott lyckligare av sol och ljus. Jag kan själv skriva under på det. Men märk väl att det vi talar om här är direkt solljus som ska finnas tillgängligt i varje bostad. Om det skulle finnas några studier som påvisar ett samband mellan brist på direkt solljus i bostaden och psykisk ohälsa så är det i alla fall ingenting som Boverket refererar till när de formulerar sina krav. Det kanske också är rimligt att anta att miljöer som gör människor deprimerade inte borde vara miljöer som är attraktiva att bo i, låt vara att alla kanske inte alltid vet sitt eget bästa i hälsofrågor. Man ska också komma ihåg att ljus inte är detsamma som direkt solljus. Bostäder och boendemiljöer går att göra mer eller mindre ljusa utan att man måste ha direkt solljus in på köksbänken, till exempel genom att reflektera ljus mot byggnader eller använda stora fönster.

Samhället ser inte ut som på 30- eller 40-talet. Vi arbetar inte längre större delen av vår vakna tid i mörka fabriker, utan vi har mer fritid än någonsin. Hemmafrun existerar inte längre på samma sätt, och har därför inte behov av att ha ljus in i lägenheten, och ungarna är oftast på förskolan medan föräldrarna jobbar. De flesta sitter antagligen inte gärna inne och solar ens om de har möjlighet att göra det, utan går hellre utomhus en stund och njuter av vädret. Jag skulle gissa på att fler snarare ser direkt solljus som en obekvämlighet i regel, varför så många har persiennerna neddragna när det är soligt väder. Men det är spekulationer.


Solljus är uppenbarligen en väldigt viktig säljpunkt för Sannegården, husen verkar först och främst fungera som solterasser.

Ändå vill Boverket skärpa solkravet. Såhär skriver man i en revidering från 2006:

Enligt gällande krav på direkt solljus räcker det med att bostaden endast har ett litet fönster där solstrålarna kan komma in för att uppfylla kravet. Med den förslagna formuleringen uppfylls kravet först när man får in solljuset i den del av bostaden där man ofta vistas. Förslaget kan innebära viss begränsning i stadsplanering, t.ex. hur tätt byggnader kan stå, och av planlösning i bostaden eftersom något rum eller någon avskiljbar del av rum där människor vistas mer än tillfälligt behöver orienteras åt något icke nordligt väderstreck. Fördelen är att bostäder med solljus blir mer attraktiva (sic!) eftersom de ger de boende möjligheter att dagligen njuta och dra nytta av solljuset.


Kravet på solljus får en mening. Ändringen av kravet kan komma att påverka planlösningen i bostäder något, eftersom solljus ska kunna lysa in i något rum eller någon del av rum där man vistas mer än tillfälligt. Ändringen innebär en kvalitetsförbättring på så sätt att alla får möjlighet att njuta och dra nytta av solljuset i bostaden.



Miljöer som denna är inte tillräckligt attraktiva för att få byggas, då de inte är solvinkeloptimala.

Det kan kanske uppfattas som nästan komiskt, men då ska vi ha klart för oss vilka enorma inverkningar kravet har. "Förslaget kan innebära viss begränsning i stadsplanering" säger man, men solvinkelhysterin har snarare totalt sprängt sönder staden, på bekostnad av en enorm förlust av stadsvärden. Det är svårt att hitta någon rationell förklaring till varför det är som det är. Många verkar fortfarande känna någon slags stark revulsion inför bara tanken på urbanitet, som om de ser de gamla tbc-infesterade industristäderna innanför ögonlocken varje gång de blundar. Kommentarsfälten i större publikationer brukar ofta fyllas av upprörda påståenden om att "det är väl klart att folk inte vill bo i den smutsiga innerstan!" så fort förtätningsfrågan kommer på tal. Nej, alla vill inte bo i stan, men i relation till tillgång på bostäder är det uppenbarligen så är det uppenbarligen fler som vill det än som vill bo i uppsprängda förortskvarter, sol på vardagsrumsparketten eller inte.

Så till frågan om attraktivitet och vinstmaximering då. Jag vet inte om det fortfarande är förvånande för många, men det är alltså urbana miljöer, med tillgång till service, kultur och kollektivtrafik, som är de mest attraktiva miljöerna idag. Dagens Industri rapporterade, till exempel, helt nyligen om en studie som visade detta, men det har man kunnat observera länge nu. Maria Meyer-Martins, vd för ­Boplats Göteborg, hade ju helt rätt när hon i en intervju konstaterade att det finns en massa tillgängliga bostäder på nära pendlingsavstånd till Göteborg i närliggande orter som Trollhättan. Där finns det ju gott om just sådana uppbrutna, soliga bostadsområden som Boverket anser är de mest attraktiva. Ändå är det konstigt nog Göteborg de flesta vill flytta till när de vill bo i Göteborg, och då gärna till stadskvarteren. Byggbolagen borde alltså gynnas av att bygga tät kvartersstad, eftersom det är de bostäderna som ligger högst i pris, medan bostäder i de soliga och öppna förorterna går ner i pris. Om man bygger slutna kvarter blir ju dessutom exploateringsgraden högre, vilket borde gynna byggbolagens vinstsyften. Tanken om att bostadskvarter måste ha optimala solvinklar för att vara attraktiva verkar alltså inte hålla hur man än tittar på det.


Fantastiska solförhållanden för Masthuggsterassen, men trots det och centralt läge var det svårt för Riksbyggen att fylla husen efter att de byggts.

Man behöver inte mörklägga hela staden bara för att man sluter kvarteren istället för att splittra dem. Vad det handlar om är att några lägenheter i kvarteret får något sämre solförhållanden, och att det byggs bostäder som annars inte skulle byggts och som därför får bättre solförhållanden. Existerande bostäder är mer attraktiva än icke-existerande bostäder, något som borde vara relevant med dagens stora bostadsbrist. Så länge man inte har funnit bättre motiveringar än en diffust upplevd höjd attraktionsnivå som motsäger empiriska studier om vad som faktiskt är efterfrågat, så borde man inte ha något krav på direkt solljus in i alla bostäder.
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Stockholm.
Kommentarerna nedan är från båda dessa siter.
+5
Jan Wiklund (21 Januari 2013 08:56):
Diskussionen i de här frågorna brukar bli helt irrationell. Hur många diskussioner har man inte haft med s.k. experter som själva bor i innerstan men argumenterar stenhårt för att innerstan är ohälsosam och egentligen inte borde få finnas. Frågan varför då de själva bor där kan de inte svara på.

Antingen råder en total skillnad i deras tänk mellan teori och praktik, eller också en total skillnad mellan dem själva och "folk".
+6
Jon Cederberg (21 Januari 2013 09:35):
En lärarinna på KTH-Arkitektur sa leende att hon bodde i en sekelskifteslägenhet i innerstan, men var så illa tvungen eftersom det inte fanns så centrala modernistiska bostadsområden. Grejen är ju att om Norrmalm hade varit ett modernistiskt bostadsområde hade det heller inte haft kvaliteten av centralitet.
+5
Jon Cederberg (21 Januari 2013 10:18):
Att anpassa lägenheter och bostadsområden efter solförhållanden på sommaren när folk är på stranden om de inte är på semester är ju vansinne. Glesheten omöjliggör ett fungerande, hållbart samhälle och när större delen av arbetsåret är mörk och större delen av dygnet är mörkt blir ju de gles förorterna extra deprimerande. Det kan blir mörkt på dagen på grund av dåligt väder men det blir aldrig ljust på natten på grund av fint väder. Inga verksamheter kan bära sig i bottenvåningarna på Boverkets idéfastigheter så de blir mörka redan vid femtiden, medan de trånga gränderna i innerstaden lyses upp av butiker, restauranger och boende i närstående byggnader. Tonåringar som jobbar natt på 7-eleven äventyrar sin hälsa mer i en full nattbuss till en mörk, modernistisk ljus-och-luft-förort än gående genom en tät innerstad upplyst av skyltfönster.
+4
Harald Frostvide (21 Januari 2013 11:15):
Vi bor i en lägenhet med svårslagen solvinkel. Runt sommarsolståndet har vi sol från klockan 11 på dagen fram till klockan 8-9 på kvällen. Vilket gör att vår balkong är obrukbar för den som inte gillar att solblästras obarmhärtigt och omöjlig att odla växter på. (De dör av uttorkning ofelbart) och vårt vardagsrum är omöjligt att vistas i sommartid utan att man fäller ner persiennerna över det gigantiska fönstret.
Om jag kunde skulle jag faktiskt betala mer för en lägenhet med mindre solvinkel.
 0
Rasmus Larsson (21 Januari 2013 11:18):
Solvinklar saknar helt ekonomisk betydelse enligt den här studien. http:​/​/​www.​tmr.​sll.​se/​Vart-​uppdrag/​Transport-​bostad-​oc.​.​
+1
Jan Wiklund (21 Januari 2013 11:26):
Rasmus: Dom har ju inte ens försökt! Torde kanske betyda att dom innerst inne vet att den variabeln är irrelevant. Eller kanske det saknas data om den saken?
+2
Jan Wiklund (21 Januari 2013 11:34):
Jon: Din KTH-lärare lever antagligen enligt principen "Jag vill äta kakan och ha den kvar".

Att det ibland handlar om total skillnad mellan "oss" och "dom" visar erfarenheten hos en av mina arbetskamrater. Hon bodde tidigare i Askersund och var inblandad i ett motstånd mot en ny förort. Hon och hennes kamrater försökte argumentera med politikerna om att folk hellre ville bo centralt men det trodde inte politikerna på. Själva ville dom det, det medgav dom, men dom var övertygade om att "folk" ville bo "ute i naturen".

Politiker som folkets representanter (och inte dess daddor) gällde inte längre i Askersund, tydligen.
+3
Erik Jungnelius (21 Januari 2013 12:16):
Ja, det är väl inte helt kul att erkänna att man har levt i en lögn i flera årtionden, och att många beslut man fattat bara varit rent nonsens. Det skulle ju kunna undergräva ens trovärdighet. Så det gäller att hitta en väg ur detta utan att folk tappar ansiktet kanske...

Själv bor jag på bottenplan och har inte lidigt av bristen på direkt soljjus rakt in i lägenheten, det är ju i själva verket ganska jobbigt att ha, som Harald konstaterade.
+4
Rasmus Larsson (21 Januari 2013 12:17):
Jan: Det intressanta med studien som SpaceScape gjort är att de undersökt 500 variabler som påståtts eller kunde misstänkas ha betydelse och solvinklar kvalade inte in bland de variabler som hade betydelse. Det står inte uttryckligen att de undersökt variablen solvinklar men att de skulle missat en så central tes inom stadsbyggnadsteorin att den inte finns med bland de 500 testade variablerna är osannolikt. Men jag ska kolla med dem om det ingår så vi kan få ett slutgiltigt svar. :)
 0
Emanuel Alfredsson (21 Januari 2013 12:50):
Dessa rena herrgårdsideal går inte ihop med vänsterpolitik. Det är därför SD växer idag.
I England har man övergett dessa ideal, eftersom att det blev stört omöjligt att få någon naturlig sammanhållning med den. Deras skräckexempel Sheffield är i princip inget konstigare än Vällingby.
+4
Gustav Svärd (21 Januari 2013 12:52):
Välskrivet inlägg om något jag själv funderat på många gånger.
Här i Stockholm förtätar man nu en del i förorterna, förtätning som i regel sker på ett sätt som är menat att passa in i den befintliga bebyggelsen, vilket får mig att fundera på om de som planerar ens insett vad dessa områden har planerats kring för kvalitéer. Fler punkthus placerade mellan de äldre kanske vid första ögonkastet ser ut som en liten ändring, men i praktiken så har man ju faktiskt tagit bort områdens stora fördelar: solvinklar och grönt utanför fönstret. Detta utan att lägga till den täta urbana stadens fördelar. Troligen görs detta bl.a. p.g.a. solvinklar - de måste bli gott om sol i allt det nybyggda och inte störa för mycket i det gamla. Det blir dock inte så bra när det är punkthus som står lite tätt: inte så mycket sol som förut alls och verkligen inte lika mycket grönt utanför köksfönstret. Så skapar vi högre täthet utan varken funkis/modernism-förortens fördelar eller den täta urbana stadens fördelar. Inte så konstigt att det skapas nimbyism.
 0
Karl (21 Januari 2013 12:59):
Jon: Jag tror i och för sig inte att din KTH-lärarinnas attityd är vare sig ovanlig eller helt inkonsekvent. Det finns säkert många som på allvar uppskattar den modernistiska förortens kvaliteter, men som ändå bor i stan därför att de värdesätter ett centralt läge och ett i andras ögon attraktivt område högre. Det är nog inte alltid själva urbaniteten som får folk att söka sig till bostäder i innerstaden.
+4
Robin Andersson (21 Januari 2013 13:09):
Tack Hannes för denna krönika. Det är otroligt viktigt att denna fråga diskuteras. Det är allt för många tjänstemän på stadsbyggnadskontor som fortfarande höjer upp värdet av "rätta" solvinklar före alla stadskvaliteter i världen. Det är viktigt att Boverket får sig på käften för detta agerande!
+1
Jan Wiklund (21 Januari 2013 13:49):
Karl: Men de urbana kvaliteterna består ju till största delen av just att det är nära till allt.

Det handlar inte om estetik. För att ta stockholmsexempel är Drakenberg eller Plankan urbant, trots att det ser ut som miljonprogram, medan Skarpnäck är förort trots att man estetiskt sett har försökt skapa innerstad.

Det är bara att följa Jacobs kategorier: täthet och mångsidig användning. Och den mångsidiga användningen får man dels förstås för att sådan är tillåten men i första hand för att det är nära till dem som tänks utnyttja den.

Sen skulle det förstås bli ännu bättre urbanitet i Drakenberg och Plankan om det vore lite tätare också. Men tätheten måste gälla ett stort område för att den ska ha nån betydelse. En tät stad kan bära fläckar med sämre täthet, men en gles hjälps inte upp med några fläckar med bättre.
 0
Erik Sandblom (21 Januari 2013 14:22):
Oj finns det verkligen statliga krav på solvinklar? Kontrollerar man efterlevnaden också?

Du skriver "vi har mer fritid än någonsin" men stämmer det verkligen? Annars säger man ju att många föräldrar är dubbelarbetande.

Intressant artikel och bra skrivet!
+3
Alexander Åkerman (21 Januari 2013 14:48):
Jag bor i en tvåa i markplan med fönster åt ett enda håll - norr. Att lägenheten ligger i Umeå innebär att den får in en liten gnutta solljus under sommar månaderna, men hela vinterhalvåret kan sägas vara totalt solfritt.

Visst det är lite tråkigt - lägenheten är ganska mörk - men ska lägenheter som denna totalförbjudas i nya hus? Nej, jag tycker inte det... Jag ska erkänna att jag trivs ganska bra med lägenheten - det är området jag klagar mest på...
 0
Karl (21 Januari 2013 14:53):
Jan: Ja visst, men jag är inte så säker på att folk alltid tänker så. Jag kan förstås ha fel, men jag har åtminstone fått intrycket av att ett ideal om "ljusa och fräscha" lägenheter som har "nära till grönområden" är ganska spritt även bland boende i innerstan, trots att idealet skulle vara betydligt lättare att uppfylla i miljonprogrammet - men där vill man inte bo, för det är ju "långt bort" och dessutom "farliga områden".
+1
Jan Wiklund (21 Januari 2013 15:23):
Karl: Jojo, vilja äta kakan och ha den kvar är vanligt.
 0
Martin Kolk (21 Januari 2013 16:42):
Det finns städer som Moskva där även centrum är genomgående 'modernistiskt' men naturligtvis ändå centralt och extremt eftertraktat.

Vilken typ av kvarterstyper och byggnader är kanske än mindre dimension av centralitet som kan öka känslan något men på det stora hela underordnad den geografiska verkligheten (samt hur transporter är organiserade).

Modernism är ju också inte så oeftertraktat som folk ofta beskriver det här. Jag tror att Fredhäll har nog så höga kvadratmeter priser som mer kvartersorienterade nybygda områden i Norra Kungsholmen. Båda med ganska jämförbara lägen.
+3
Jan Wiklund (21 Januari 2013 17:41):
Martin: Det har tidigare på den här webbplatsen refererats till en undersökning som Johan Rådberg gjorde (någon som har en länk?). Den visar att allt annat lika så betingade villor och gammaldags kvartersstruktur de högsta priserna per kvm medan modernistiska flerfamiljshus var betydligt mindre eftertraktade.

Men givetvis betyder läget mest, se Rasmus Larssons inlägg ovan.

Dock: centralitet är en funktion av täthet och mångfald. Det går inte att glesa ut hur mycket som helst och ändå behålla centraliteten.
 0
Daniel Ohlvin (21 Januari 2013 17:50):
Man blir helt matt. Oavsett om argumenten tjänstemännen använder skulle stämma, så motiverar inte det att tvinga fram solvinklar på politisk väg. Folk har en förmåga att själva värdera hur de vill bo, tro det eller ej, och de kanske inte värderar samma saker högt som politikerna gör (som inte ens ska bo i husen själva). Men det är väl beroendeframkallande att få bestämma över nya saker hela tiden.
+1
Ingenjör (21 Januari 2013 18:26):
Det är något som inte stämmer.

Kvadratmeterpriser och efterfrågan är hägst i den centrala kvartersstaden. Då borde fastighetsutvecklare utveckla mer av den varan, men se så blir det inte.
Yimby verkar för precis det jag alltid har velat ha - mer kvartersstad, gräsökenstaden har jag aldrig räknat som stad.

Fastighetsutvecklare borde verka för det som skapar mest värde = kvartersstad
Kommunen borde verka för det som kräver minst infrastruktur (ledningar, vägar, kollektivtrafik) och ger lyckligast medborgare = kvartersstad
Bland boende skattas kvaliteter som närhet till kollektivtrafik, restauranger, butiker, arbetsplatser högt = kvartersstad

Sol får vi nog ändå så att det räcker.

Bra skriven artikel!

Vad händer förresten med den anskrämliga planen på Lindholmen?
 0
Patrik Höstmad (21 Januari 2013 18:58):
Ang. planen på Lindholmen. Just nu arbetar SBK med alla yttranden som kom in i höstas. Bland annat ett från Yimby som bla sa gör riktiga slutna kvarter och riktiga gator istället för uppsplittrad bebyggelse uppe på ett parkeringsdäck. Även BN sa gör ett alternativ med slutna kvarter. Resultatet = utställningen är planerad andra kvartalet 2013. Det finns väl en uppenbar risk att man behåller grundstrukturen och försöker modifiera den lite och sedan säger att titta nu är det "slutna kvarter".

http:​/​/​goteborg.​se/​wps/​portal/​invanare/​bygga-​o-​bo/​komm.​.​
 0
Ingenjör (21 Januari 2013 19:34):
Det är lite ironiskt det där med planen vid Lindholmen

"Planens formella namn:
Blandad stadsbebyggelse vid Götaverksgatan"

Saxat från planens plats på nätet

Måtte det bli någon ordning på den. Bra yttrande från Yimby där - också.
 0
Pagodroma (21 Januari 2013 23:09):
Jag bor i centrala Göteborg, i just ett område med de slutna kvarter som skribenten och yimby eftersträvar. Anledningen till att jag bor här är att jag vill ha närhet till arbete och aktiviteter. Men det jag mest saknar i min bottenvåningslägenhet mot en kullerstenstäckt innergård med ett enstaka tanigt träd är just sol! Det är trist att behöva sträcka mig ut i köksfönstret för att se om det är ngn blå himmel. Jag har inget behov av att bo ute på landet, men för den skull betyder det inte att jag tycker att hus från sent 1800-tal är den optimala modellen för hur man skall bygga i staden. Om man skall bygga nya kvarter, så måste de också kunna rymma både ljus och grönska. Jag skulle också gärna vilja veta hur Hannes bor, det är inte oväsentligt i en debatt som denna.
 0
Johannes Hulter (21 Januari 2013 23:36):
Pagodroma: Det är väl ganska oväsentligt hur artikelförfattaren bor? Det är väl bättre att bemöta argumenten istället?

Sedan har jag lite svårt att förstå utgångspunkten för din argumentation. Du har alltså bosatt dig i en lägenhet med dåliga ljusförhållanden, eftersom (får man anta) du värderar närhet till arbete och aktiviteter högre än soltillgång. Det tycker jag låter som en fullt rimlig avvägning. Om du numera värderar soltillgång högre så kanske du ska ompröva ditt beslut att bosätta dig på bottenvåningen i en mörk innergård? Det finns säkert många som gärna byter lägenhet med dig.

Det är lite som om någon skulle bosätta sig på översta våningen i ett höghus, och sedan argumentera mot byggande av höghus eftersom de tycker det är obehagligt att bo så högt upp.

Sedan finns ju inget hinder för ljus och grönska bara för att man bygger kvartersstad men solvinklarna kommer naturligtvis inte att optimeras på samma sätt som i traditionell funkis. Inlägget ovan visar, på ett föredömligt vidsynt sätt, varför det inte behöver vara ett problem.
+4
Tore Kullgren (22 Januari 2013 03:27):
Direkt solljus blev ett obligatorium i svensk bostadspolitik genom boken acceptera (1931):

Redan vid samhällets planläggning bestämmes till stor del den enskilda stadens kvalitet. Vi har tidigare påverkat hur äldre stadsplaner framtvingat en stor procent bostäder, som aldrig nås av direkt solljus. Numera måste vi oavvisligt ställa den fordran på ett bostadsområde, att de så planlägges, att varje lägenhet får tillräcklig tillgång till sol och luft, ett krav, som helt och hållet omkastat de äldre stadsplanebegreppen, vilka laborerade med slutna kvarter och rumsbildande gatuanläggningar. Gatan och platsen var en gång utgångspunkten för stadsplanen, och byggnadernas uppgift ur stadsplanesynpunkt var framför allt att bilda väggar åt dessa, någon gång att vara fond för gatuperspektivet.

Den sociala rättvisa, som vår tid kräver, och medvetandet att det ej längre duger att låta människors hem först och främst bli motiv i en stadsbild, har emellertid haft till konsekvens, att vi måst överge det slutna kvarterssystemet för nya bostadsområden.Det duger ej längre att med utgångspunkt från ett formellt schema fixera stadsbildens yttre skal och sedan i detta pressa in de enskilda cellerna, bostäderna, så gott sig göra låter. Man har radikalt måst ändra tillvägagångssättet och liksom vid bostadens planläggning, vartill vi senare återkommer, börjat arbeta inifrån och utåt, och med den perfekta bostadslägenheten som byggnadssten bygga upp helheten, stadskroppen.Senare årtiondens utveckling kan också uppvisa en klar utveckling fram mot en helt ny stadsplanetyp.

Kvarterens inre har rensats från skymmande gårdsflyglar. T-husen har försvunnit och i stälet för ett gytter av små gårdar och gårdsflyglar har man fått en eller ett par för ett kvarter gemensamma stora, ofta planterade gårdar.Visserligen har man i det längsta tvekat att taga steget fullt ut och släppa det slutna kvarteret. Med sina fyra inåtgående hörn blir detta alltid i de inre vinklarna både oekonomiskt att bebygga och omöjligt att utnyttja till välbelysta bostäder. De öst-västliga längorna skuggar på ett ofördelaktigt sätt de nord-sydliga. Därtill kommer att husen vanligen givas ett djup av 15 meter, som med de små våningstyper, vilka nu måste byggas, ej kan utnyttjas för genomgående lägenheter. Följden har blivit att längs norrsidorna bildats en hel rad bostäder utan något direkt solljus. Dessutom blir avståndet till grannens hus tvärs över gatan mycket mindre än till grannhuset tvärs över gården, varigenom bostäderna mot gatan blir sämre belysta än de mot gården.
+4
Robin Andersson (22 Januari 2013 06:37):
Underbart, Tore! Detta är dårskapet mitt i prick! Ett bevis för att man på 30-talet fick för sig att gatans uformning är helt oväsentlig i relation till bostaden. Mot detta är det ju ganska lätt att argumentera. Med facit i hand är det ju uppenbart att sådana områden som man föreslår inte blev speciellt bra ur alla andra aspekter utöver solaspekten. Långa och otrygga avstånd som skapat ytterligare transportbehov och barriärer för flöden mellan stadsdelar, etc.

Självklart ska man ställa krav på boendekvaliteten men också på stadsmiljön. Idag har vi en marknadsekonomi i större utsträckning. Där ställer kunderna krav på bostädrrna som de köper. Kommunernas jobb borde ju istället vara att ta stadens parti vid varje projekt. Idag är det ingen som riktigt gör det (förutom Yimby då).
 0
Krister (22 Januari 2013 06:57):
Om kvartersstad skall byggas måste husens djup vara maximerat. Annars blir det bara fönster åt ett väderstreck i mindre lägenheter. Många nybyggda mindre lägenheter lider av dåligt med dagsljus så att man måste ha lampor tända hela dygnet.
 0
Patrik Höstmad (22 Januari 2013 07:12):
Bra grävt Tore! Det verkar som alla gamla ovanor härstammar från antingen Acceptera eller SCAFT68...
 0
Pagodroma (22 Januari 2013 07:23):
@Johannes Varför spelar det roll var artikelförfattaren bor? Jo, det är lika relevant som när många på den här sidan raljerar över debattörer som talar förortens lov men bor i stan. Och jag har inte beklagat mig över hur jag bor, utan påtalat varför jag inte tycker att vi idag, 2013, skall bygga på samma sätt när vi vet att ljus och grönska har en påtaglig positiv inverkan på hur vi mår. Gärna kvartersstad och gårdar, men då större gårdar som ger plats för ljus om än inte sol vid alla tider. För då blir det som Krister skriver, lampljus hela dagen.
+1
Daniel Holm (22 Januari 2013 08:35):
Min första lägenhet hade bästa solläge: sydvästläge högst upp i ett punkthus med 8 våningar. Solen stekte på så man fick börja slänga upp fönstren redan i april. Detta är inget jag längtar tillbaka till... Gärna kvällssol (när man är hemma) på balkongen, men i övrigt är jag nöjd med ljus av mer indirekt slag.

Rent allmänt så finns det förstås olika åsikter om vad som är bäst. Jag har även haft bekanta som inte alls gillar ljuset och säkert gärna skulle köpa en lägenhet i ett "mörkt" hörn. Men varför i hela friden en myndighet ska sätta sig över folks egna värderingar och bestämma att direkt solljus är ett krav, det förstår jag inte. Möjligen är det själva översitteriet dom är ute efter, och effekten av deras handlande är med deras ögon mindre intressant.
+2
Jan Wiklund (22 Januari 2013 09:18):
Pagodroma: Kan man inte göra lite olika så folk får välja vad som passar dem bäst?

Själv bor jag i en lägenhet som har ganska dåligt med ljus - norrläge, längst ner, och dessutom alldeles för liten för två personer tycker jag. Å andra sidan har vi en trevlig gård. Och vi har fördelen att ha nära till allt.

Vi har vägt fördelar mot nackdelar och kommit till slutsatsen att vi inte offrar närheten för eventuellt en större eller ljusare lägenhet.

På sjuttitalet drev politikerna en kampanj mot små lägenheter. Det var ovärdigt att bo i en etta, ansåg man då, alla ettor skulle slås ihop till större lägenheter. Folk som bodde i ettorna ville bo kvar, men vad de ville betydde inget; normen "en etta är en ovärdig bostad" smällde högre.

På den tiden hade jag just efter fyra år lyckats byta en tvåa i en förort mot en etta i Vasastan och var överlycklig över detta.

Nåväl, bara några år efter att lägenhetssammanslagningarna härjade som värst framträdde Mats Hulth, som var ledande politiker då, i tidningen och beklagade att det inte fanns några smålägenheter. Hans barn hade nämligen just blivit vuxna och behövde billiga lägenheter (det här var på den tiden en toppolitiker inte nödvändigtvis hade en massa pengar). Kanske hade han lärt sig att behov och önskemål var olika, och att man inte kan äta kakan och ha den kvar.

Detsamma gäller även ljus i lägenheter.
 0
Johannes Hulter (22 Januari 2013 10:13):
Pagodroma: Jag kanske missförstod dig men som jag uppfattade det så var ditt enda argument mot "1800-talsstad" att du inte gillade att bo så för det var för lite solljus. Vilka andra argument redovisade du? Jag citerar din kommentar, in extenso:

"Jag bor i centrala Göteborg, i just ett område med de slutna kvarter som skribenten och yimby eftersträvar. Anledningen till att jag bor här är att jag vill ha närhet till arbete och aktiviteter. Men det jag mest saknar i min bottenvåningslägenhet mot en kullerstenstäckt innergård med ett enstaka tanigt träd är just sol! Det är trist att behöva sträcka mig ut i köksfönstret för att se om det är ngn blå himmel. Jag har inget behov av att bo ute på landet, men för den skull betyder det inte att jag tycker att hus från sent 1800-tal är den optimala modellen för hur man skall bygga i staden. Om man skall bygga nya kvarter, så måste de också kunna rymma både ljus och grönska. Jag skulle också gärna vilja veta hur Hannes bor, det är inte oväsentligt i en debatt som denna."
+1
Johannes Hulter (22 Januari 2013 10:22):
Pagodroma: Låt oss tänka efter lite på hur vi ska lösa din situation. Hur skulle din bostad kunna få bättre ljus? Ja, Hannes redovisade ju några olika förslag som går att implementera även med slutna kvarter. Men hur skulle du kunna få direkt solljus in i din bostad? Ja, då måste vi riva några hus runt ditt hus. OK, då river vi några hus runt ditt hus. Nu har vi fått direkt solljus in i din lägenhet. Men ska vi säkerställa att alla bostäder har samma ljusförhållanden så får vi fortsätta riva. Och efter ett tag så har vi rivit bort just de kvaliteter (närhet) som gjorde att du flyttade dit från första början.

Om vi byter ut "rivning" mot "nybyggnation" i det här tankeexperimentet så får inte konskevensen att vi tar bort kvaliteter (närhet) utan att vi missar att bygga in dem. Vilket ju också är synd.

Ett alternativ är förstås att du flyttar till en lägenhet med bättre ljusförhållanden. Det tycker jag verkar enklare. Inte för dig kanske, men för alla andra.
 0
Sven R (22 Januari 2013 11:28):
De översta våningarna i Pagodromas hus kanske har bättre ljusförhållanden än en marklägenhet (t.ex radhus) eftersom det förmodligen inte finns lika många skuggande trädkronor.
 0
Johannes Hulter (22 Januari 2013 12:51):
Sven: Ja, det är ju viktigt att påpeka att slutna kvarter ("1800-talsstad") inte innebär att *inga* bostäder får direkt solljus. Men distributionen av solljus blir mer heterogen än i klassisk funkis. Den som är mån om att maximera sitt inflöde av sol i bostaden bör alltså inte bosätta sig på bottenvåningen i ett slutet kvarter. Det är nämligen ganska irrationellt om man nu vill ha mycket sol.
+3
Hannes Johansson (22 Januari 2013 13:21):
Det här med att många (de flesta?) säger att de värderar öppenhet och ljus högt när man ställer en direkt fråga om vad som är viktigt med en bostad är ju intressant. Jag tror det beror på att de inte ser omgivningens stadsmässighet eller närhet som boendekvaliteter i sig, och när de får frågan om vad de uppskattar i ett boende så tänker de först och främst på boendekvaliteter. Så, många kan säga saker i stil med att de inte trivs jättebra i sin lägenhet, "men det ligger ju i alla fall centralt". Centraliteten som avses är med största sannolikheten inte närheten till en viss geografisk koordinat, utan det är just närheten till stadslivet och den service och de arbetstillfällen som finns där som är det viktiga. Göteborgs geografiska centrum ligger ju strax norr om Brunnsbotorget om jag har förstått det hela rätt, och det kan man väl inte påstå är Göteborgs mest efterfrågade område.

Det är nog inget orimligt antagande att de flesta allra helst hade bott i en ljus lägenhet i lugnt läge "mitt i stan", men det är uppenbarligen omöjligt, eftersom den "stan" man vill bo i kräver att alla lokaler inte kan ha optimala sollägen. Som andra varit inne på, man kan inte både ha kakan och äta den.
 0
Karl H (22 Januari 2013 23:03):
Jag tycker Pagodroma har poänger, framförallt den att vi nu 2013 borde kunna bygga bättre kvarter än vad man gjorde på slutet av 1800-talet. Mitt ideal är de kvarter som byggdes på början av 1900-talet där alla boende i kvarteret delar samma (stor-)gårdsyta.

Ett sådant kvarter i ny tappning tex:
8-10 våningar högt
50x70m kvarter
11m breda hus
18 meter breda gator runt om
..får ett exploateringstal på cirka 3,2. (Om jag nu räknat rätt..) Det är riktigt okej och tillräckligt urbant för att vara Göteborg iaf.
 0
Johannes Hulter (22 Januari 2013 23:05):
Karl H: Storgårdskvarter är mitt personliga ideal också. Men det finns många som uppskattar mer intima gårdsrum också, a la Haga. Det går säkert att mixa på ett trevligt sätt. Det måste ju finnas mångfald... :)
 0
Karl H (22 Januari 2013 23:27):
..i blandstaden, menar du? ;)

Det skulle vara intressant och se vad exv. vi här på Yimby alternativt random svenne föredrar för typ av kvarter. Intima gårdsrum a la Haga eller andra alternativ.

Sedan skulle det vara intressant att se hur mycket direkt solljus på parketten det vinnande förslaget får. (Så får yimby en anledning till att göra en solstudie)
 0
Johannes Westlund (23 Januari 2013 00:01):
Min bild av upprinnelsen till den här artikeln var diskussioner om hur hög staden kan bli, utan att förlora täthet. Det går att räkna sig fram till att täta skyskrapsstäder inte nödvändigtvis når en avsevärt högre täthet än 8 våningars kvartersstad. En viktig orsak till att man inte kan bygga hur högt och tätt som helst är just ljus, vilket är en komponent som leder till att avstånden mellan byggnaderna tenderar att öka när våningstalen skjuter i höjden.

Diskussionen här tog en annan mycket mera intressant vändning, vilket är roligt. Jag personligen ser inget negativt med tät kvartersstad. Alla lägenheter kanske inte får optimalt ljus, men solen når ändå ner till gatorna någorlunda.

Men i princip går det att övertolka slutsatserna till att det är fullkomligt rimligt att bygga 30 våningars skyskrapor ungefär lika tätt som Vasastan. Då riskerar hela kvarter och gator hamna i evigt mörker. Inte bara lägenheterna längst ner blir mörka. Det kan handla om hela nedre tredjedelen av stan. Och då pratar man plötsligt en helt annan form av mörker.

Kanske är det dock så att fokuset på solvinklar är missriktat. Kanske är det infall av dagsljus man bör titta på? Samt att ljuset når ner till gatan. För når det inte ner till gatan blir det mycket svårt för de som bor i ofördelaktiga lägen att alls få tillgång till sol.

En intressant funderin i sammanhanget är att människor i tät kvartersstad kanske har bättre välmående till följd av att man uppmuntras att röra sig ute. Medan man i de ljusa förorterna insuper solen bakom glas och alltså får mindre positiva effekter av den så går kvartersstadsbor ut i solen på promenader eller cykelturer som är längre än 10 meter till bilen. Jag bara spekulerar fritt.
 0
Mats O. (23 Januari 2013 07:43):
Finns det nån källa eller annan uppgift på att dom som bor i förorter skulle vara mer benägna att sitta inomhus och att dom som bor i centrum oftare är ute och promenerar eller cyklar ?

Jag tycker hela resonemanget låter lite fördomsfullt gentemot folk i förorterna.
 0
Hannes Johansson (23 Januari 2013 08:27):
Johannes W: Att ett givet kvarter blir tätare, dvs får högre exploateringstal, ju högre husen är råder ingen tvekan om, så den diskussionen tycker jag vi kan avsluta en gång för alla. Att ett givet kvarter eller område får bättre stadsliv eller blir mer attraktivt ju högre husen är, däremot, finns det stora anledningar att betvivla. Om nu Vasastan hade haft samma struktur som idag men bestått av enbart byggnader på 30+ våningar så är det mycket möjligt att det haft en negativ effekt på attraktiviteten och stadslivet. Jag har inte tillräcklig fakta till hands just nu för att kunna hänvisa till områden som ser ut ungefär så och som är attraktiva i andra länder. Men jag tror att risken är att det blir, som du säger, för mörkt och att det hade haft en utarmande effekt på stadslivet.

Men, avståndet mellan att ha ett direkt krav på att samtliga bostäder som byggs ska ha bra tillgång till direkt solljus, vilket är vad artikeln handlar om, till att bebygga hela områden stora som Vasastan med tätt stående skyskrapor, är enormt. Jag skulle nog säga att verkligheten idag befinner sig i den ena extremen, men det betyder inte att vi måste ta oss till motsatta extremen i spektrat.
 0
Johannes Westlund (23 Januari 2013 09:25):
Mats O: Hela resonemanget bygger på att kvartersstad inbjuder till att ta sig runt till fots eller per cykel medan förorten på många sätt är byggt runt att man tar bilen. I kvartersstaden blir det naturliga och snabbaste att gå eller cykla och då får man så att säga det på köpet. Det finns forskning som visar att den fysiska utformningen på närmiljön påverkar människors hälsa. Är miljön bilberoende blir hälsan lidande, det är inte så mycket svårare än så. Sen finns det naturligtvis undantag.

Hannes Johansson: Det är fullt möjligt att göra den hyfsat extrema tolkningen. Jag håller med om att vi idag är lite i andra änden, men det svänger. Men som jag skriver så kanske det hela är så enkelt som att vi bör sätta regler i termer av dagsljus istället för i termer av direkt solljus.
+3
Jimmy (24 Januari 2013 19:40):
Själv tycker jag mest direkt solljus är störande när man sitter vid datorn eller gör andra sysslor hemma för den delen. Den bländar, på sommaren blir det snabbt för varmt, och man ser dessutom damm och smuts som annars inte syns så väl. Att se lite himmel är dock trevligt.

Jag håller dock inte med om att vi har mer fritid än någonsin. Det finns studier som visar att vi har mindre fritid än någonsin. Lägg till det dessutom allt längre pendlingsavstånd. Något ironiskt den här tiden på året är att när jag sluter jobbet vid 16 ser man fortfarande solen, men när jag väl kommit ut till min miljonprogramslägenhet i söderläge på 7:e våningen har solen gått ner och det är mörkt...
+1
Oscar A (24 Januari 2013 22:06):
Det är minst sagt skrämmande om kraven på solljus skärps ytterligare. Hur skall man kunna bygga kvartersstad?

Föressten, för vilka är Boverkets regler bindande?
 0
Pagodroma (28 Januari 2013 11:06):
Varför måste vi tänka Vasastan i 6, 8 eller 20 våningar? Det verkar rätt fantasilöst. Ett tankeexperiment: Om husen mot gatan där jag bor hade varit en våning lägre (dvs mot sydväst) så hade jag haft betydligt mer ljus på gården, även om det inte varit direkt solljus. Med en något större gård, som där jag bodde tidigare i ett relativt nybyggt hus på Linnegatan, hade det blivit ännu bättre men fortfarande den typ av stadskvarter som Yimby så hyllar. På den gården fanns det dessutom träd och det finns bra mycket forskning som visar att närvaron av grönska i boendemiljön bidrar till välmående och ex sänker blodtrycket. Om man dessutom skulle använda modern teknologi och på gården placera ett torn med prismor som fångar upp ljuset högst upp och sprider det på gården skulle helt nya möjligheter skapas. Detta har jag sett själv i ett fantastiskt kontorshus i Boston. För det handlar inte bara om solvinklar utan naturligt levande och varierande ljus. Jag tycker att det hos vissa av Yimbys vapendragare finns väl mycket av YWOTT (Yes We Own The Truth) och att enda vägen till lycka är förtätning. För övrigt, om kvartersstaden skall bli en hälsosam miljö kommer det att krävas mycket mer än biltullar för att få luftmiljön att bli bättre.
 0
Johannes Hulter (28 Januari 2013 11:10):
Pagodroma: Du kanske blir överraskad nu, men jag håller helt med dig. :) Hur vi ska få in ljus och grönt i stadsmiljöer, utan att tumma på de urbana kvaliteterna, är en mycket intressant fråga. Här finns utrymme för många spännande och nytänkande idéer. Men då måste man släppa den krampaktiga 30-tals föreställningen att det enda sättet att uppnå det är att dra isär husen.
+1
Hannes Johansson (28 Januari 2013 12:51):
Pagodroma: Jag vet inte om det framgår med önskvärd tydlighet i artikeln, men jag argumenterar ju inte emot att ljus är positivt och eftersträvansvärt. Det är föreställningen om att ett krav på direkt solljus är det mest lämpliga sättet att uppnå målen som jag ifrågasätter.

Jag tycker annars Yimby brukar vara ganska bra på att underbygga argumenten som framförs och att det inte är så mycket som upphöjs till obestridliga sanningar. Men man måste tänka på att medan vi sitter här och funderar på om det inte någonsin kan finnas några bättre strukturer än just förtätning medelst kvartersstad så smälls det fortfarande upp en massa funkisbebyggelse som vi ser som mycket problematisk.

Så, medan vi (eller rättare sagt, proffsen) undersöker hur vi kan hitta lösningar som är ännu bättre än kvartersstad för att uppnå de mål vi har, kanske det är i alla fall är bra att man även i dagsläget börjar bygga det bättre alternativet av de vi känner till idag, tills vi har en ännu bättre lösning.
 0
bodi (4 Februari 2013 01:01):
Alltså är det här verkligen ett så stort problem? det är ju ganska långt från boverkets krav på direkt solljus till modernistisk stadsplanering. De enda lägenheterna som kanske inte uppfyller kravet på direkt solljus i sthlms stenstad är väl de som är enkelsidiga och ligger mot en gård och åt norr. Då blir det visserligen problem vid nybygge om söder ligger åt en gata, och bullerreglerna kickar in. Då kanske man tvingas ha öppningar för solljus i kvarteren, eller enbart ha genomgående lägenheter (dvs loftgångshus eller tvåspännare). Allt i kvartersstad alltså. De söta små solljusreglrerna är kanske lite irrationella men ändå ganska harmlösa om man jämför med bullerreglerna, som verkligen dikterar hur och var man får bygga. Förresten, exemplet från skarpnäck är nog snarare ett slags försök till att komplettera i samma stil eller något liknande än att man vill bygga efter solvinklar. Håller f ö med om att gott om dagsljus förstås är viktigare än direkt solljus.
+2
Herbert Tingesten (4 Februari 2013 01:41):
Det finns förstås också en utilitaristisk aspekt: blir den totala mängden lycka större om man bygger så att x personer får maximalt solljus eller om man bygger så att dubbelt så många får bostad, dock med några som blir mörkare?
 0
Jan Wiklund (4 Februari 2013 09:56):
Speciellt som man kan komplettera mörka lägenheter med annat godis. Jag har en bestämd känsla av att fokuset på solljus är en typisk suboptimering där en aspekt framhålls på alla andras bekostnad.

Det bakomliggande problemet är förstås att bostadsmarknaden är säljarens marknad. I en växande storstad bjuds det alltid ut för lite, eftersom byggandet inte hinner med. Det gjorde det inte på den s.k. fria marknadens tid heller, det har att göra med trögheten och den inneboende monopolismen som beror på att man hanterar en absolut begränsad resurs, nämligen mark.

Och på säljarens marknad måste köparen skyddas.

Om då myndigheterna vill göra det lätt för sig driver dom slött en aspekt, eller ett fåtal aspekter, och låter resten klara sig själva.

Jag tycker vi borde fundera på vilka faktorer som borde finnas med på ett köparens skydd på säljarens marknad, så att man får så lite suboptimering som möjligt samtidigt som det inte blir alltför mycket att hålla reda på.

Alltså bortsett från de regler till allmänningens och infrastrukturens skydd som vi i regel har funderat över på yimby.se.
 0
bodi (4 Februari 2013 11:08):
Jag tror alltså inte det här är en regelverksfråga... boverket säger ju ex inte hur många soltimmar det ska vara. det räcker med en solstrimma per år. det är ganska svårt att bygga en lägenhet som inte har något direkt solljus alls. kravet genererar inte modernistisk stadsplanering per automatik. Sedan förekommer ofta en optimering av denna aspekt på bekostnad av andra, men det har inget med regelverket att göra, utan snarare med ideologi och vana hos myndigheter och dålig analys hos byggherrar...

men jag har också en känsla av att man när man köper ny lägenhet så vill man ha extra allt, dvs två balkonger med morgon- resp kvällssol, genomgående lgh osv när man nu betalar och får välja - det eftersom man oftast bygger för ganska rika personer. husen är alltså ganska marknadsanpassade, men sedan blir dessa soloptimerade lamellhus lämnade åt andra än barnfamiljer och pensionärspar som flyttar från villan och då är det ju förstås ett problem om stadskvaliteterna optimerats bort.
+4
Jon Cederberg (4 Februari 2013 14:53):
Nej, man mäter det man värdesätter. En av de viktigaste läxorna Arkitektskolorna förmedlar att man faktiskt inte hinner ta alla parametrar i beaktning när man ritar, så om man utgår från att få optimalt solljusintag missar man bevisligen att gatuhandel omöjliggörs av bara farten och därmed inte bidrar till upplysta gator efter 17:00 större delen av året. Om man hade fokuserat på optimal detaljhandel som trygghetsskapande, upplysta gator så hade miljonprogrammets utfall kunnat bli levande stadsdelar (som ett modernt Paris) istället för problemförorter i akut behov av renovering eller rivning.
+4
Robin Andersson (4 Februari 2013 15:54):
Jag anser att huvudproblemet är att det är folk drivna av ideal snarare än empirisk kunskap om staden som funktion som har ansvarat över stadsplaneringen de senaste 100 åren.

Staden som funktion är naturligtvis det viktigaste av allt. En attraktiv och effektiv plats för möten mellan människor, företag, kunskap och kulturer. Funktionsseparering har genomförts för att optimera områden för en enda funktion. När bostadsområdets funktion som plats för bostäder styr den fysiska strukturen till en upplöst form så ger det en negativ effekt för stadens huvudsakliga funktion. Likadant gäller renodlade handelsområden, där plats för parkering är god, men där strukturen knappast ger en attraktiv stadsmiljö i övrigt.
+1
Jan Wiklund (4 Februari 2013 16:43):
Ideal kanske är att ta i. Snarast handlar det väl om en oförmåga att hantera organiserad komplexitet, som framgår av Johannes Åsbergs sammanfattning av det sista kapitlet i Life and death, se http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​12/​0​3/​vilken-​sorts-​problem-​en-​s_​.​.​
+4
Rasmus Larsson (19 Februari 2013 10:03):
Tycker man bör ersätta kravet på direkt solljus med ett krav på tillräckligt dagsljusinsläpp. Borde kunna mätas i candela per kvadratmeter lägenhetsyta som om fönstren var strålkastare. Det skulle med nödvändighet tvinga upp takhöjden i stora lägenheter och i lägenheter med uteslutande norrläge eller bara fönster mot en innergård för att fönsterytorna skulle bli tillräckligt stora. Dvs man dimensionerar fönsterytorna utifrån samma princip som man gjorde före funktionalismen för att få ljusa lägenheter.
+2
Jan Wiklund (19 Februari 2013 12:49):
Rasmus: Wow! Du menar inte att funktionalismen innebar mindre ljus i lägenheterna?! Det är ju i så fall helt sensationellt och innebure att den inte ens levde upp till sin egen paradprincip!
+1
Patrik Höstmad (19 Februari 2013 13:34):
Jan: Du kan väl inte vara förvånad. :)

Med industrialiserat och standardiserat byggande har kvaliteter reducerats till enkla regler. Kopplingarna mellan kvalitet och regel kan vara väldigt svaga. Det kvalificerade omdömet har tyvärr ersatts av enkla principer.
+2
Robin Andersson (19 Februari 2013 14:03):
Patrik: Spot on! Det är ju en stor del av problemet med PBL och stadsbyggande idag. Stadsbyggandet är styrt av förenklade principer. Det finns många sätt att uppnå det man vill uppnå, men med dessa principer begränsas man juridiskt till vissa specifika lösningar. Lösningar som ger andra problem med sig.

Å andra sidan, som jag tidigare har nämnt, så tycker jag inte kommunerna arbetar tillräckligt aktivt med att hitta bra lösningar inom den befintliga PBL. Drömmen vore naturligtvis en total förändring/makulering av PBL.
+3
Jan Wiklund (19 Februari 2013 14:34):
Vi borde absolut starta en (riksomfattande) arbetsgrupp för en bättre PBL! Gärna en som möts på förberedda möten och däremellan umgicks på ett yimby-forum!

Regler/lagar är nödvändiga, men dom ska naturligtvis syfta till vad de avses syfta till. Närapå-regler som multipliceras blir till sist väldigt lite.

Och som någon gammal jurist uttryckte det: ju sämre jurister, desto fler lagar.
+1
Rasmus Larsson (20 Februari 2013 13:02):
Jag är på. Behovet av en sån arbetsgrupp blev uppenbart när jag var på träffen med referensgruppen för en av PBL-utredningarna. Det finns dock andra än aktiva Yimbyister som sannolikt vill var med i den. Har träffat tjänstemän både från Stockholms Stad och Boverket som är inne på exakt samma linje som Yimby i den här frågan.

Problemet är att dagens PBL skapar en för komplicerad process för landsortens byggplanering så de behöver en enklare process. I Storstäderna är istället problemet att vissa viktiga aspekter inte kommer med i planeringen pga att utredningar och beslut tas i fel ordning så det behövs två parallella processer i PBL.

En förenklad för landsorten och en helt ny planprocess för Urbana miljöer som lämpligen kallas Urbanplan-process (namnet var ett förslag från en tjänsteman på Boverket).

Tyvärr så följer regeringen och dess utredningar spåret om en förenklad process som bara kommer göra nytta i landsorten. Vilket beror på att landsorten dominerar lobbyingen pga att det är så vansinningt många kommuner trots att många av kommunerna har färre invånare än en stadsdelsnämnd i Stockholms Stad.

Därför är det helt nödvändigt att vi själva bildar en arbetsgrupp som gör en skuggutredning och kommer med ett eget mycket genomarbetat förslag på Urbanplan. I princip så klart att vi skriver en färdig proposition åt regeringen.
 0
Robin Andersson (21 Februari 2013 08:17):
Spännande. Jag skulle gärna deltaga i en sådan grupp.
 0
Jan Wiklund (21 Februari 2013 09:36):
Folk utanför Stockholm kan väl föreslå tid och plats för en träff så fortsätter vi på ett forum sen?
+3
Harald Enoksson (21 Februari 2013 12:33):
Orkar inte läsa alla era kommentarer så ha överseende om någon redan tagit upp det här i tråden men nu är det så här att JA, direkt solljus är direkt nödvändigt så jag har börjat på en skrivelse till regeringen om att evakuera alla boende norr om polcirkeln för att ge dem ett människovärdigt liv. Ni som vill vara med och fila på formuleringarna kan kontakta mig via PM. Jag vore även tacksam om någon med ett bra öga för detaljer ville granska mitt motionsutkast om tillsyn av persienn- och rullgardinsförekomst hos ungdomar och datorentusiaster.
/Endast seriösa svar, tack
+3
Robin Andersson (21 Februari 2013 14:27):
Harald: Bra initiativ. Kolla om vi kan försöka förbjuda användandet av ytterväggar i gestaltningsprocesserna. De blockerar ju en jäkla massa solljus de med.

En vild idé, men kan vi inte försöka skicka en motion till USA:s regering att skjuta kärnvapen mot solen, så att den delas? Då kanske vi kan få solljus på båda sidorna av planeten konstant!

ääähhhuummm ....
+2
Daniel (21 Februari 2013 14:52):
Var det inget om genomskinliga hus i DN?

jag har aldrig förstått detta med kläder förresten, det enda dom gör är att blockera allt nyttigt solljus.
+3
Jon Cederberg (16 Mars 2013 13:12):
Just nu sitter jag framför datorn med störande direkt solljus på skärmen och en utsikt mot skuggade grannfastigheter. Utsikten mot innergården på andra sidan lägenheten är däremot upplyst och fin. Vad man ser från en lägenhet är bättre om man själv är i skugga, men det tas inte med i solstudier.
+1
Rasmus Larsson (16 Mars 2013 17:23):
@Jon Idén om att utsikten utanför fönstret är det centrala i arkitektonisk gestaltning medans fönstret i sig representerar en skyddad betraktelseposition är central i klassisk japansk arkitektur.
+5
Eva Mohlin (25 Mars 2013 11:24):
Vilken intressant sida jag hittat!

En sak jag kommer att tänka på är att när folk tar på semester till sydeuropa och liknande så säger man ofta "så pittoreskt och vackert med alla små gränder!".
Och visst är det. Dessa fula glasakvarier till hus man bygger nu betyder bara att folk måste ha gardinerna fördragna dygnet runt för att grannarna inte ska ha full insyn. Plus att det inte finns nånstans att sätta bokhyllorna.
+2
Harald Frostvide (26 Mars 2013 10:56):
Bokhylleproblemet som Eva pekar på är verkligen något som har stört mig i så gott som alla moderna lägenheter jag tittat på.
Inte nog med att rumsfördelningen är sådan att det finns ett stort sovrum och ett stort vardagsrum, resten av rummen är erbarmligt små och tänkta för en säng om max 90 centimeters bredd. (därför omöjliga att använda som arbetsrum för två personer) det finns ingen plats för bokhyllor. Ofta är lägenheterna så dåligt planerade att det inte ens går att ställa in bokhyllor i vardagsrummet då det finns en enda sammanhängande vägg där man nästan är tvungen att ha TV:n om man nu vill ha en sådan. Resten är gigantiska fönster som släpper in det förbannade jävla solljuset och "öppen planlösning mot köket" som släpper in stekoset i vardagsrummet.
Jag blir gråtfärdig av svensk byggnorms enformighet och skrapar trisslotter som en besatt för att ha en chans att få köpa mig en lägenhet som är anpassad för mina önskemål och behov.
+6
Eva Mohlin (2 April 2013 11:15):
Tror att det var Fredik Lindström som sa att dagens öppna planlösning kommer att bli som 70-talets gillestuga, dvs - va f*n skulle man med det till? Jag förstår det heller inte, vem vill sitta och glo på smutsig disk och allmän köksröra? Plus oset, som sagt.
+4
Daniel (2 April 2013 11:37):
Man bygger dessa bostäder och hävdar att det är det som folk vill ha, men undra om någon hade accepterat samma tankesätt om det hade varit matproduktion eller musik. Iom att vi enbart äter råa kålrötter då det är det enda som odlas, så betyder det att det är det enda som vi vill ha, och den musik vi vill lyssna på är enbart falskspelande blockflöjter då det är endast den musik som produceras.
Likaså med bostäder. Vi vill ha öppna soliga planlösningar i grönska glest mellan husen för det är just dom nyproduktionerna vi köper.
+7
Robin Andersson (2 April 2013 21:44):
Det är ett problem att allmänheten inte kan diskutera arkitektur och stadsbyggnad på samma nivå som vi kan diskutera musik, film eller mat. Det saknas nyanser och kontraster i den allmänna diskussionen i ämnet. Ord som "grönt" och "tryggt" används för att beskriva raka motsatser. Vi måste börja diskutera stadsbyggande mer avancerat och få in detta i hemmen och "på stan". Gröna är inte nödvändigtvis glesa områden med hus i park. Trygga gator är inte nödvändigtvis bilfria gator. Osv.
+3
Jan Wiklund (3 April 2013 06:06):
Det sprider sig, Robin! Det märker jag inte minst på jobbet. Eller på föredraget om Lindhagenplanen vi höll för en hyresgästförening i Solberga. Låsningarna verkar större bland vissa yrkesskadade arkitekter, tycker jag, även om det förvisso finns vettigt folk där också.

Men du har rätt i att den spontana reaktionen är starkt påverkad av hundra år av modernistisk indoktrinering. Det krävs viss argumentation. Men inte mycket.
 0
Oskar Syrén (11 Maj 2013 12:09):
Det du säger är verkligen sant, Robin!
 0
Carl-johan Rosén (14 Maj 2013 10:15):
Okey. Behöver vi fönster över huvud taget? En kompakt byggnad utan fönster rymmer betydligt fler bostadsutrymmen. Ersätt lokal utsikt med önskad, helväggsskärm, EHD(ExtremeHighDefinition). Skärmens ljus är identiskt med solljus. Havsutsikt i stadens inre. Eller den pittoreska europeiska urstaden gränder. Eller gläntan i skogen där älgen betar....
 0
Jon Cederberg (14 Maj 2013 14:46):
Goddag yxskaft!
 0
Johan Engström (28 Juni 2015 14:30):
Soldyrkan gav funktionalismens genombrott, men föddes i den starka jugendkulturens nudism, vegetarianism och heliofili. Samma rötter inom nazismen som för Bruno Mathsson. Kraft genom ljus och glädje, hälsa genom naturen. Många lider i dag brist på vitamin D, som vi får genom att exponera oss för solljus eller äta t ex sill. Ultraviolett ljus verkar i viss mån bakteriedödande, men också nedbrytande. Ljus kan också verka upplättande för humöret, men det kan en kopp te i ett mörkt rum med läslampa också göra.
De hus som uppfördes i s.k. solgårdskvarter skulle renas av sol och vind. I dag är det viktigare att bygga för mikroklimat, så att våra hus håller sig varma om vintern och svala om sommaren. Det enskilt största hotet mot vår hälsa i dag är vår förbrukningen av fossila bränslen. Detta borde mana oss att bygga tätt.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6740 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter