Det sittplatsfria Göteborg

Om det finns möjlighet att sätta sig ner och vila får personer med nedsatt rörelseförmåga en större möjlighet att själva ta sig fram till fots i staden. Frånvaro av sittmöjligheter leder till en minskad tillgänglighet till staden. Sittplatser ger också fler möjligheter till att sätta sig ner och spana, samspråka eller äta något medhavt. Helt enkelt att ge liv till staden. Människor drar människor så sittplatser kan ha rent katalytiska effekter för liv, trygghet och integration längs våra gator.

Trots ett väldokumenterat behov saknas förvånande nog offentliga sittplatser som regel helt och hållet längs stadsgator i Göteborg. Som skäl mot fler sittplatser framförs ekonomiska och praktiska hinder, men frågan är till vilken grad de verkligen existerar. Problemet handlar mer om ett arv från funktionalismen som leder till obefintlig prioritering av sittmöjligheter längs stadsgator.

Föreskrifter och allmänna råd

Sittplatsers koppling till tillgänglighet är självklar och har en egen paragraf i Boverkets föreskrifter och allmänna råd BFS2011-5:

Det är viktigt att påminna sig om att sittplatser och annat som ökar tillgängligheten inte bara är till gagn för vissa specifika grupper så som äldre eller personer med funktionsnedsättning. Tillgänglighet i staden är lika viktigt för oss alla. Alla har då och då temporära nedsättningar av sin rörelseförmåga t.ex. på grund av träningsvärk, infektioner, feber, benbrott, sargade knän, tandoperationer eller stress. Och även kärnfriska hurtbullar behöver då och då kunna sitta ner och ta en paus.



Sittmöjligheter ökar tillgängligheten till staden för alla. Även för kärnfriska hurtbullar.

Valet av ordet gångvägar i det allmänna rådet är olyckligt. Åtminstone i min bok innefattar gångvägar väl trafikseparerade vägar för gångtrafikanter men inte nödvändigtvis trottoarer integrerade i stadsmiljö. Tittar man lite slumpmässigt i myndighetsdokument så verkar det inte heller där finnas någon tydlig definition och som regel är gångväg och trottoar två skilda saker. En skrämmande hypotes är att fokuset på gångvägar är ett konserverat arv från funktionalismens planeringsideal.

Det enda rimliga är att tillgängligheten till trottoarerna i kvartersstaden måste vara minst lika viktig som tillgängligheten till trafikseparerade gångvägar i en grannskapsenhet.

Offentliga sittplatser i Linné och Haga

Hur ser det ut i Göteborg idag? Jag har spanat efter offentliga sittplatser i delar av Linné och Haga. Privata sittplatser har jag undantagit då de kräver ett köp av en vara som motprestation. För den med nedsatt rörelseförmåga och/eller begränsat ekonomiskt utrymme är det inte rimligt att med jämna mellanrum behöva göra inköp bara för att få sitta ner och pusta ut eller interagera med stadslivet. Sittplatser finns även i många av JCDecauxs väderskydd för kollektivtrafiken. Men jag är tveksam till att räkna dessa som potentiella sittplatser för de gångtrafikanter som passerar. Dessa sittplatser upplevs som vikta för kollektivtrafikresenärerna och de är som regel upptagna av dessa resenärer.

Järntorget är förstås fullt av bänkar och har en stor sittvänlig fontän. Linnégatan mellan Järntorget och Linnéplatsen är ca 1 km lång. Det finns tre offentliga bänkar på gatans östra sida i kvarteren närmast Järntroget. Utanför Hagabion finns två-tre bänkar. Det fanns tidigare offentliga sittplatser mitt emot vid Ernst Jungens plats. Den platsen har överlåtits till Condeco som använder den för uteservering. Söder om Hagabion finns det inte en enda offentlig bänk på hela sträckan till Slottsskogen. Är verkligen större delen av Linnégatan sittplatssanerad? Det är så otroligt att jag hoppas att jag missat något fundamentalt.



Improviserade sittplatser vid Linnégatan ger stadsliv. Det borde enkelt gå att få plats med ett antal permanenta offentliga sittplatser här (utan att förstöra badmintonplanen).

Sveagatan har inga offentliga sittplatser. De har samlats på Sveaplan.

Längs Nordhemsgatan finns inga offentliga sittplatser - inte ens i de mycket branta backarna. Detta är mycket märkligt då i princip varenda trafikseparerad gångväg har bänkar strategiskt placerade i branta backar och trappor (ta en tur och studera gångvägarna på Guldheden).


Nordhemsgatan. På en lika lång och brant trafikseparerad gångväg hade det funnits minst två-tre bänkar.

Längs Vegagatans ca 700 m finns en offentlig sittplats vid korsningen med Prinsgatan och en vid hållplatsen Vegagatan (jag räknar med denna JCDecaux-bänk eftersom den är placerad utanför väderskyddet lätt tillgänglig från trottoaren). Det finns sålunda endast två bänkar på ett avstånd av ca 300 m i den långa sega backen. Dessutom är de placerade på var sin sida av gatan. Resterande 400 m mot Slottsskogen saknar offentliga sittplatser.

På hela sträckan från Haga kyrkoplan till Linnégatan har Haga Nygata endast offentliga sittplatser vid platsbildningen framför Västra Hagaskolan. Sommartid är platsen fylld med cafébord och det är inte helt tydligt med vad som är offentligt och vad som är privat. Tvärgatorna till Haga Nygata som är kliniskt rensade på stadsliv är även rena från sittplatser.



Västra Skansgatan. Utan sittmöjligheter blir det en vacker död stad.

Vid Långgatorna finns de offentliga sittplatserna endast i områdets ytterkanter. Möjligen kan trappan till det gamla polishuset på Tredje Långgatan användas av den som är sittsugen och har rörlighet. Lite otippat har P-garaget Koffen vid Masthamnsgatan rikligt med sittplatser.

Sammantaget ser bilden ut så här:



Platser för de få offentliga sittplatserna i Haga-Linné är markerade med gula cirklar.

Jag har säkert missat någon offentlig sittplats men knappast så många att det ändrar på det övergripande intrycket. Mitt intryck är att det är ser likadant ut i andra stadsdelar och områden med kvartersstad i Göteborg.

Min slutsats blir att som regel saknas det helt offentliga sittplatser utmed stadsgator i centrala Göteborg.

De offentliga sittplatserna är koncentrerade till trafikseparerade gångvägar, torg, parker och vissa av huvudstråken (t.ex. Vasagatan och Avenyn). Det är tydligt att Göteborg fortfarande sitter kvar i funktionalismens syn på tillgänglighet till trafikseparerade gångvägar och inte inkluderar trottoarer i kvartersstad.

Det är också tydligt att i Göteborg är den offentliga sittplatsen till 99% en parkbänk med ram i metall och ribbor i trä.

Hur många offentliga sittplatser behöver vi?

Det ser onekligen ut som vi har få offentliga sittplatser längs gatorna i vår stad och jag verkar inte vara ensam om denna slutsats. "Fler sittplatser" låg på topp 5 över medborgarnas egna förslag till förbättringar i Göteborgs stads stadslivsanalys. Så frågan är hur många offentliga sittplatser vi egentligen borde ha? Eller kanske snarare hur tätt bör sittplatserna vara placerade?

Tillgänglighet i Göteborgs stad ligger på Fastighetskontoret som har en generell formulering om att

För sittplatser i stadsmiljöer kan vi vända oss till Stockholms Stad som har haft målsättningen att bli världens mest tillgängliga huvudstad till år 2010. I sin handbok om tillgänglighet Stockholm - en stad för alla skriver man att

Jag förtydligar:
En soffa minst var 25:e meter i starkt frekventerade områden!
En soffa minst var 100:e meter inom bostäders närområden!

Låt oss se vad det innebär för Haga-Linnés kvartersstad...



Det är följaktligen denna gnistrande vintergata av sittplatser vi borde ha i kvartersstaden!

Det är både ogripbart och chockerande när man väl ser det obefintliga utbudet relaterat till det stora fastställda behovet, och man förstår att trafikseparerade gångvägar har en särställning jämfört med trottoarer vad gäller tillgänglighet. År 2013.

Varför finns inte fler sittplatser?

För att få ytterligare förståelse om varför inte fler sittplatser finns kan man studera ett tjänsteutlåtande från Stockholms trafikkontor från 2011 på en motion som just föreslog ett konkret mål om en bänk per var hundrade meter. Tjänsteutlåtandet bekräftar som väntat behovet

Ekonomi och "platsbrist" är inte helt oväntat de angivna hindren. Låt oss göra ett försök att undanröja dessa hinder.

Ekonomi och ansvar

I projektet KOLLA - kollektivtrafik för alla har Färdtjänsten, Trafikkontoret och Västtrafik arbetat med att minska antalet färdtjänstresor genom att göra kollektivtrafiken mer tillgänglig. Antalet färdtjänst resor har minskat men det är inte helt lätt att hänföra det till satsningarna på grund av dess begränsning i tid och omfång.

Forskaren Lisbeth Lindahl från FoU i Väst - GR har gjort en utvärdering av projektet i rapporten Färd med förbehåll och ger en mycket komplex bild som bland annat inkluderar kulturgeografi, psykologi och nationalekonomi. Hon pekar på att det upplevs som positivt av både människor och samhället att kunna undvika särlösningar (t.ex. färdtjänst). Människan får en känsla av frihet och normalitet och samhället ser minskade kostnader.

Med fler sittplatser i staden skulle fler få möjlighet att förflytta sig själva utan särlösningar. Att själv kunna förflytta sig och interagera socialt främjar även fysisk och psykisk hälsa. Även de som är som långt från särlösningsbehov rör sig oftare i en mer tillgänglig stad. Det skulle till och med kunna vara lönsamt: Det vi lägger ut på sittplatser kommer kanske kompenseras i minskade utgifter för särlösningar och hälsovård. Kanske kan även stadslivet som sittplatserna genererar värdesättas i ekonomiska termer.



Sittplatser längs våra gator ger större möjlighet för fler att ta sig till och från hållplatser.

Att entydigt kunna visa på samhällsekonomisk lönsamhet är kanske önsketänkande. Dessutom ligger ansvaret och utgifterna utspritt på olika förvaltningar och myndigheter där ingen har helhetsperspektivet. Stadsdelsnämnderna har fått ökat ansvar för (stads-) utvecklingen i stadsdelarna. Jag hoppas verkligen de försöker utreda frågan vidare och då ser till helheten.

Tills mer omfattande utredningar gjorts måste vi även ponera att hela investeringen i sittplatser inte kan räknas hem inom den kommunala budgeten. Vad har vi då för alternativ till finansiering och ansvarsfördelning?

Man kan tydligen redan idag sponsra en egen bänk. I sann Göteborgsanda finns det inga tydliga regler eller system utan det löses från fall till fall. Med en tillräckligt stor bunt med sedlar kan det mesta ordnas? Det går i alla fall bra att skänka långa bänkar eller måla bänkar röda. Du kan som synes till och med få en dödsruna på din bänk.

En annan finansieringslösning är reklamfinansierade sittplatser på det sätt som JCDecaux redan använder för väderskydd vid hållplatser. I Göteborg har de idag hand om 668 väderskydd, 15 toaletter, 550 papperskorgar och 175 stadsinformationstavlor.

Ett för mig självklart förfarande vore att kräva offentliga sittplatser som motprestation från restaurangägare som vill använda den offentliga trottoaren för sin privata uteservering. Det är förstås mycket viktigt att säkerställa att den offentliga sittplatsen signalerar "offentlig" och upplevs som offentlig av gångtrafikanterna som passerar.



Som motprestation skulle en enkel oftenligt sittplats kunna byggas ut från staketet i riktning mot oss.

Fastighetsinnehavare i Göteborg ansvarar bland annat för att sanda och skotta trottoarer och ta bort snö och is från gatubrunnar. Varför inte låta fastighetsägare få ansvar för att också tillhandahålla och/eller underhålla ett par offentliga sittplatser vid varje fastighet? Fastighetsägare och boende borde själva ta initiativ för samarbeten kring offentliga sittplatser istället för att ställa ut privata soffor. En privat sittplats placerad utanför den egna porten ger de boende i fastigheten en ökad tillgänglighet till just endast den egna porten - men inte till resten av staden.

Vid nybyggnation kan detaljplanen kräva offentliga sittplatser i anslutning till fastigheterna. Tillgängligheten och stadslivet som sittplatserna skapar kommer göra fastigheten ännu mer attraktiv. På min gata finns inga sittplatser och därmed uppehåller sig sällan någon där trots en mycket bred trottoar. Det är ett flöde av människor längs gatan och in och ut ur portar, men alla är på väg till en annan plats, ingen stannar upp. Ett par sittplatser här och där skulle givetvis främja stadsliv, möten, interaktion och trygghet på gatan.

Då var de ekonomiska hindren undanröjda. Låt oss övergå till praktiska lösningar på sittplatser och "platsbristen".

Praktiska lösningar på sittplatser och "platsbristen"

Vad gäller lösningar på sittplatser börjar jag med att berätta om en solskenshistoria från en bänk vid Lilla Änggården. En äldre kvinna kom och slog sig ner bredvid mig och pustade ut. Hon berättade att hon av en tillfällighet stött ihop med kommunalanställda som bar en parkbänk som skulle sättas upp en bit in skogen. Hon hade då frågat om de inte kunde sätta upp en bänk vid entrén till naturområdet, vilket skulle vara perfekt för hennes dagliga promenad från det angränsande bostadsområdet. Det gick naturligtvis inte och det var bestämt att det skulle var en bänk i skogen och fler bänkar kostar pengar och och och och. Men två dagar senare fanns en parkbänk där hon önskat! Det var den vi nu båda satt och samtalade på. Jag fick tacka henne då jag själv och andra motionärer knyter våra löparskor och gör diverse gymnastiska övningar på just hennes bänk. Bänken längre in i skogen har jag sällan sett någon använda...

Det finns tydligen ett visst utrymme för att få önskemål uppfyllda - åtminstone så länge det handlar om parker och gångvägar. Jag anar att önskemål om bänkar vid trottoarer oftare faller på (inbillad?) komplexitet ("platsbrist", markägarfrågor, grannprotester, snöröjning, ...) . På trottoarer är det dessutom inte Park- och naturförvaltningen utan Trafikkontoret som har ansvaret och därmed gäller en annan oklar policy.

Med tanke på alla uteserveringar till och med på Långgatornas smala trottoarer så är platsbristen överdriven. Dessutom är de flesta gator (Haga undantaget) kantade av parkeringsplatser för bilar. Det blir ganska många sittplatser på ytan av en parkeringsplats. Det går att omprioritera ytors användning - om man bara vill.



Nordhemsgatan. Det råder inte platsbrist. Går det bra att sätta upp en trafikskylt som tar halva trottoarens bredd så går det bra att ordna en sittplats. Det är kanske ännu bättre att byta ut den röda bilen mot en kombinerad yta för sittplatser och trafikskyltar.

Jag ser personligen helst att sittplatsen vänder ryggen mot fastigheten och ger utsikt över hela trottoaren, gatan och stadslivet. Som regel är fallet det omvända. Sittplatsen placeras mellan gata och trottoar och vänder ryggen mot den trafikerade gatan och mot mer än halva stadslivet. På många platser borde det vara möjligt att placera sittplatser tätt mot fastigheternas fasader.

Där det är trångt om utrymmet får vi släppa på BFS råd om ryggstöd och armstöd. Det är bättre att ha många sittplatser där vissa inte helt uppfyller rådet än ett fåtal som uppfyller alla tänkbara krav. Sittplatsen behöver naturligtvis inte alltid vara en separat bänk. Många andra objekt kan medge sittplatser, t.ex. rätt utformade murar, socklar, nischer och trappor. Man kan även göra enkla betongkragar med träsits runt träden i staden.



Mainstreet i Ann Arbor, Michigan. Betongkragar runt träden skapar offentliga sittplatser mitt bland uteserveringarna.

Göteborgs stadsmiljöpolicy är som sagt under framtagande men redan idag går det att läsa om stadens möbler att

Jag förstår inte varför Göteborg alltid ska ta den medelmåttiga och osynliga vägen. Likriktning och lugn istället för uttryck, inspiration, mångfald, diversitet och variation. Det senare är tydligen bara något man talar om och inte något som ska omsättas i faktisk handling. Varför skulle inte sittplatser istället kunna bli ett enkelt sätt att sprida offentlig konst, design och arkitektur i staden? Varför inte utforma intressanta och utmanande sittplatser med god funktion? Uppgradera stadsrummet! Bildsök t.ex. "design public benches" eller "architecture public seats" på nätet och låt dig inspireras!



Hitta din favorit.

Sammanfattning

Fler offentliga sittplatser behövs i staden. Behovet är väl dokumenterat utifrån både tillgänglighetsperspektiv och stadslivsperspektiv. Göteborg saknar som regel offentliga sittplatser utmed stadsgator. Sittplatserna i Göteborg täcker inte ens en liten bråkdel av det behov av sittplatser som Stockholms handbok i tillgänglighet har kvantifierat. Både ekonomiska och utrymmesmässiga hinder bör gå att undanröja med den bukett av idéer som presenterats ovan. Och varför inte låta en betydande del av våra 1000-tals nya offentliga sittplatser få sprida inspirerande och engagerade konst, design och arkitektur över staden.