Utskrift från gbg.yimby.se
....

Kontextualism

 

En av många fascinerande aspekter med dagens stadsplanering är en besynnerlig planeringsideologi som skulle kunna kallas ”kontextualism”. Denna planeringsideologi har ett fast grepp om de flesta arkitekters och planerares föreställningsvärld och är mer eller mindre impregnerad i stadsplaneringens institutionella ramverk. Trots, eller kanske just på grund av, att detta tankemönster genomsyrar stadsbyggandet så fullständigt, så är det få som uppmärksammar det eller får för sig att ifrågasätta dess berättigande. Men vi kan förstås inte låta bli...

Enligt kontextualismen så kan man inte bara i all enkelhet förtäta ett område på det sätt som är mest fördelaktigt utifrån de mål som samhället lagt fast för sin utveckling. Nej, istället måste man, som det heter, ”utgå från kontexten”.

Detta kan i första stund låta vagt sympatiskt, ja, nästan som en truism, att varje plats har sina unika förutsättningar är ju självklart. Men vad betyder det egentligen att "utgå från kontexten"? Det intressanta är att det verkar kunna betyda lite vad som helst från fall till fall. På Bjurslättsplan betyder det t.ex. att strössla ut punkthus, trots att det inte finns några sådana i närheten.



Bjurslättsplan - Intervjuer med Stadsbyggnadskontoret 2010


Ibland verkar det helt enkelt vara ett argument man drar till med för att försvara vad det nu är som byggbolagen vill få byggt. Men det används också ofta för att tvinga ner exploateringstal och i största allmänhet göra den tilltänkta bebyggelsen så intetsägande och osynlig som möjligt.

Vi i Yimby stöter ofta på det som ett argument mot att bygga tät, levande blandstad där det inte redan råkar finnas tät, levande blandstad: "Kvartersstad där det inte redan finns kvartersstad?! Omöjligt, det respekterar ju inte kontexten!" Att respektera ”kontexten” verkar av någon outgrundlig anledning vara viktigare än att respektera översiktsplanen och demokratiskt fattade beslut om stadens utveckling.



Guldhedsstaden -  i intervjun ovan nämns Guldheden som en plats där kontexten gör det olämpligt att bygga kvartersstad, som Yimby och inobi nyligen föreslog att man skulle göra.

Ordet ”kontext” kommer av latinets contextus, och hänger förstås ihop med ordet ”text”, som har sitt ursprung i den bokstavliga betydelsen ”att väva”. Contextus har således både en bokstavlig betydelse (”väv”) och en bildlig betydelse (”sammanhang”) och det är i den senare betydelsen som ordet ”kontext” kommit in i vårt språk.

Sitt moderna ursprung har ordet ”kontext” i språkvetenskapen. För att kunna förstå och tolka en text så behöver man ha kunskap om det sammanhang som texten uppstått i. Inte bara vem upphovsmannen och den tilltänkta publiken var, utan framför allt hur samhället i vilket texten skapades såg ut och fungerade, vilken gemensam förståelsehorisont som texten förutsatte osv. Ju rikare denna kontext kan beskrivas desto fylligare och djupare blir läsningen och tolkningen av texten. Att beskriva kontexten är alltså en fundamental del av de hermeneutiska (förståelseorienterade) disciplinernas arbete.

Ordet ”kontext” har med tiden spridit sig vidare in i det allmänna språkbruket. Och som sagt även in i stadsplaneringens värld. Förmodligen har det kommit in via det ökade intresset för sociala och kulturella strukturer i befintliga stadsmiljöer som uppstod efter miljonprogrammets ofta okänsliga ingrepp. Urbanister som Jane Jacobs var tidigt ute och efterlyste en större förståelse för platsens unika förutsättningar. Etnologiska och bebyggelsehistoriska studier av befintliga miljöer uppvärderades starkt efter miljonprogrammet och vi fick till slut även riksintressen för kulturmiljön.

Någonstans i den här processen skedde dock en avgörande och ödesdiger förväxling. Från att ha varit deskriptiv blev den kontextuella analysen normativ. Från att enbart beskriva stadsmiljöernas historia och samtid så gick man över till att föreskriva hur olika stadsmiljöer lämpligen borde utvecklas i framtiden. Från ”är” började man att dra slutsatser om ”bör”. Och nästan alltid så utgick detta från en stark kontextuell konservatism: Det blev plötsligt ett egenvärde att kontexter inte förändrades eller, som det brukar heta, ”förvanskades”.



Marconigatan - 2008 föreslog Yimby funktionsblandad kvartersstad men enligt planarkitekten passade det inte ihop med den "befintliga bebyggelsens karaktär".



Stora Torp - 2009 föreslog Yimby funktionsblandad kvartersstad men enligt planarkitekten var det olämpligt pga "områdets karaktär".



Lindholmshamnen - 2012 föreslog Yimby funktionsblandad kvartersstad men enligt planarkitekten måste de nya kvarteren "förhålla sig till befintliga hus och gator".

Inom språkvetenskap och litteratur så är detta inget problem. Det har inga vidare konsekvenser att säkerställa att översättningar och nyutgåvor utgår från och försöker levandegöra den ”ursprungliga kontexten”. Ibland väcker det förvisso starka reaktioner, som t.ex. när den textkritiska nyversionen av bibeln gavs ut år 2000, där många välkända fraser hade fått ny språkdräkt. Men de gamla biblarna finns ju kvar för de som föredrar dem.

Inom stadsplaneringen så är situationen annorlunda. Alla stadsmiljöer är nämligen unika. Det ena alternativet kompletterar inte det andra, utan utesluter det. En kontextuell konservatism som kräver att nytillskott i bebyggelsen ”respekterar”, ”tar hänsyn till” etc, den ”ursprungliga kontexten” utesluter ofta i praktiken åtgärder som är nödvändiga för att skapa ett mer hållbart och välfungerande samhälle. Kontextualismen har dessutom den paradoxala effekten att det som trots allt lyckas bli byggt direkt upptas i den heliga kontexten så fort det väl är byggt. Det blir alltså svårt att rätta till misstag i efterhand. Så är t.ex. fallet med mycket av bebyggelsen från rekordåren, som nu i rask takt får en allt högre kontextuell status.

Att avskaffa denna godtyckliga kontextuella konservatism behöver inte leda till funktionalistiska totalsaneringar och kulturskymning. Tvärtom kan vi då istället fokusera på att ta tillvara och utveckla de befintliga stadsmiljöer som människor de facto uppskattar. Men inte för att de på något oförklarligt sätt ingår i en föreställd ”kontext” som till varje pris måste skyddas, utan just för att de är uppskattade och bidrar till stadsmiljöns hållbarhet, attraktivitet och mångfald.

Enskilda byggnader av särskilt kulturhistoriskt värde både kan och bör skyddas från rivning eller ”förvanskning” och enstaka kulturmiljöer kan få samma skydd. Men detta kan inte vara den generella utgångspunkten för ett dynamisk stadsbyggande. Vi kan inte döma oss själva till att enbart vara uttolkare och vördnadsfulla förvaltare av arvet från tidigare generationer. Vi måste få skapa vår egen kontext, som framtida generationer sedan kan ta över, förändra och utveckla utifrån sina behov.
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
+2
Krister (28 Februari 2013 08:00):
Det fina med modeord som kontextualism och kontext är att det skapar en osäkerhet auditoriet. De flesta tänker: "vad menar han?" Kontextualism????
På detta sätt kan tjänstemännen slå blå dunster i amatörpolitiker som inte vill avslöja sin okunnighet utan applåderar extra kraftigt efter anförandet som de inte förstått. Iblan lyckas teknikerna få igenom sin vision utan protester bara på grund av att ingen begripit vad de menat.
När väl politikerna insett vad de godkänt så är de tvungna att försvara idén även om de inte gillar den.
 0
Matthias H. (28 Februari 2013 16:16):
Så bra skrivet Johannes.
 0
Patrik Höstmad (28 Februari 2013 22:23):
Väl skrivet Johannes! Alltså är det inte slående att man i första hand försöker bevara strukturer och i andra hand att de nya byggnaderna inte ska få sätta ett nytt avtryck. Fokus blir att inte förändra när det i första hand borde vara på att tillföra nya kvaliteter.
 0
Johannes Westlund (1 Mars 2013 00:49):
Det finns väl dock en hel del rimliga poänger med att fundera runt kontexten, men kanske inte på det sätt som görs idag. Varje plats är som sagt unik och därför måste hänsyn tas till de förutsättningar som finns. Men kanske bör synsättet ändras. Kanske bör funderingen vara "hur kan den här fastigheten på bästa sätt bidra till och vitalisera nuvarande kontext?". Och då kanske man får att det inte är en så fruktansvärt god idé att smälla upp en 50 våningar hög skyskrapa på en infillslot i en klassisk kvartersstruktur. Eller så får man just det resultatet. Men om tanken är att hela tiden stärka kontexten så tror jag att man får ett sundare paradigm.

Sen finns ju andra kontextfrågor som är av en mer praktisk natur. Men de är ju självklara. Man kan ju exempelvis inte bygga vad som helst vart som helst, så sådana anpassningar måste ju alltid göras.
 0
Emanuel Alfredsson (1 Mars 2013 11:35):
Kontextualism får mig att tänka på apartheid, om än inte med människor, utan med hus och arkitektur.
 0
Alexander Åkerman (2 Mars 2013 16:25):
Personligen är jag av den åsikten att samtida stadsplanering inte verkar ha någon estetisk kunskap över huvudtaget och att det i sin tur bygger på oförmågan att förstå sig på relationen mellan del och helhet. Kontexten blir reducerad till tvådimensionella projektioner av platsens karaktär, men missar att se hur stadsdelens kvalitéer kan kompletteras och byggas vidare på i det aktuella projektet.

Så jag vill vara lite provokativ och säga att det överlag i samtida stadsplanering behövs en djupare hänsyn (och syn på) till kontexten. Till sist kan jag bara hålla med om åsikten att ingen del av staden bör konserveras eller ses som färdigutvecklad.
 0
Erik Sandblom (2 Mars 2013 16:43):
Jag gillar bilden med fåren!
 0
Mats O. (2 Mars 2013 19:59):
...det finns ett textilföretag i Lindome som heter "Det svarta fåret".
Kul namn : )
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6715 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter