Göteborg 2035: Var är vi? Hur kom vi hit?

"Vårt läge är kanhända inte hopplöst – bara vi."

Vi har idag ett läge med stor efterfrågan på centralt belägen blandstad som inte har mötts av en tillräckligt omfattande produktion. Detta trots att gigantiska arealer av bilparkering år efter år står och väntar på att få komma in i matchen och bli stad. Det finns vissa förklaringar till detta men förstås inga ursäkter.

Befolkningsutvecklingen

Vi börjar med det mest fundamentala: Hur antalet Göteborgare utvecklats över tid. (Om inte annat anges i det följande är källan SCBs statistikdatabas.)

Fram till 1970 ökade folkmängden kontinuerligt med ca 2 procent per år. Fler och fler Göteborgare tillkom i en strid ström. Men sedan händer något dramatiskt år 1970. Och det handlar inte om ett avtagande av ökningen. Det handlar om ett komplett brott mot allt var trender heter. Efter att folkmängden ökat varje år i över 170 år (och säkert sedan stadens grundläggning) börjar den helt tvärt att minska. På bara något år går vi får en stadig ökning till en makalös minskning av folkmängden.

Förklaringar kan man hämta i att produktionen av villor i kranskommunerna exploderade tillsammans med fördelaktiga skatteavdrag för villaägarna. Med inflationen som hjälp var man snart skuldfri – i alla fall personligen. "Gröna vågen" där idealet var att flytta från staden till landsbygden och en varvskris i Göteborg som började verka i slutet på 1960-talet gjorde sitt till. Det är för övrigt lite ironiskt att den "gröna vågen" till stor del byggde på massbilism.

Storgöteborg aka Göteborgsregionen (wikipedia).

Men trots varvskrisen som varade fram till ca 1985 så slutade Storgöteborg aldrig att växa. Det var inte Göteborgsregionens minskade attraktivitet som i första hand var orsaken till nedgången utan det handlade i första hand om en omflyttning av de boende inom regionen. Från centrum till periferin. Nedgången i centralorten är inget unikt för Göteborg, Stockholms kommun hade en liknande utveckling.

På 20 år från 1970 till 1990 går kranskommunernas folkmängd från att vara hälften av Göteborgs folkmängd till att nästan vara lika stor.


 Sedan 1970 vi fått 175 000 nya invånare i kranskommunerna och endast 60 000 i Göteborg.

 

Efter 1970 fortsätter folkmängden att minska i 15 år för att bottna i mitten av 80-talet för att sedan långsamt börja öka igen. Inte förrän år 2000 har vi igen åter kommit upp i 1970 års befolkningsmängd.

Det betyder att idag har vi endast haft drygt 10 år med större befolkning än 1970! Dessförinnan hade vi en 30 år lång period med minimalt behov av nya bostäder.

Vad får en sådan utveckling för konsekvenser?

En konsekvens?

Ett nyvaket bostadsbyggande

Och medan invånarna flydde kommunen efter 1970 fortsatte miljonprogramsmaskinen att producera bostäder. Miljonprogrammet varade mellan 1965 och 1975 och var en kraftsamling kring bostadsbyggande av sällan skådat slag. I princip lyckades man bygga en miljon nya bostäder i Sverige på 10 år.

Under miljonprogrammet höjdpunkt producerades över 100 000 bostäder per år i Sverige, vilket ska jämföras med dagens ca 20 000 - 30 000 bostäder per år (wikipedia).

Miljonprogrammet varade 1965-1975 och SCBs statistik för bostadsproduktionen i Göteborgs stad sträcker sig bakåt till 1975. Vi ser där de sista dyningarna av miljonprogrammet med en produktion 3729 bostäder under året.
 

Lägenheter i flerbostadshus och småhus.

Och som Jan Jörnmark berättade i Yimby Göteborgs facebookgrupp så beskrev VDn på Göteborgs Bostads AB det i en intervju 1974 med att

17.000 tomma lägenheter! Samtidigt som befolkningen lämnar kommunen. Där kan vi verkligen tala om KRIS! Man var till och med tvungen att börjar riva såväl gamla som nybyggda hus. Produktionen föll drastiskt med endast viss kompletterande byggande. Rivningstomterna blev stående tomma och öde eller asfalterades och nyttjades till bilparkering.

 

Ett avrivet hamnkvarter.

Runt 1995 försvann de sista omfattande subventionerna för bostadsbyggandet och efter ett ryck med de sista subventionerna (framförallt i kranskommunerna) tvärdog nyproduktionen. Inte förrän runt 2000 fylldes de sista tomma lägenheterna i Göteborg. Och då var det de sista längenheterna i miljonprogrammet i stadens periferi som fylldes. Innerstadens högre attraktivitet hade redan fyllt dess bostäder.

Det är inte svårt att förstå att bostadsbyggandets maskineri måste ha gått ner på tomgång med 30 års stagnation på bostadsmarknaden. Och visst verkar det som hela systemet fortfarande är nyvaket och inte riktigt har fått upp farten.

Eftersom vi vet att de sista bostäderna fylldes runt år 2000 kan vi uppskatta behovet av bostäder i Göteborg. Det finns ett vedertaget mått som används i den nordeuropeisk planering som pendlar mellan 500-600 nya bostäder per 1000 nya invånare. Storstäder som Göteborg ligger nära 600 på grund av en stor andel enpersonshushåll.

Uppskattat bostadsbehov med antagande om 600 nya bostäder per 1000 nya invånare (storstad) och antalet bostäder.

Vad vi ser är att från år 2000 fram till 2007 följer antalet bostäder inte riktigt behovet och år 2007 saknas i storleksordningen 3000 bostäder. Därefter sker ett trendbrott och behovet börjar öka mycket snabbare än antalet bostäder. Uppskattningen indikerar att det saknas i storleksordningen 15000 bostäder idag och att behovet ökar mycket snabbare än antalet bostäder tillkommer. Det politiska målet på 2500 bostäder per år 2011-2014, dvs. totalt 10000 bostäder, framstår som i minsta laget.

Dessutom konstaterar utbyggnadsplaneringen att

Det är tydligen hög tid att stadsbyggnadsapparaten börjar vakna till ordentlig.

Villamattornas massbilism

Det är inte bara dagens bostadspolitik och bostadsbyggande som påverkats av utvecklingen. Även de problem med persontransporter vi har i regionen idag är starkt förknippat med den omflyttning från centrum till periferi som vi sett. När Göteborgarna drar till villorna i kranskommunerna ökar biltrafiken och den har stadigt ökat över kommungränsen. Idag är trafikmängden nästan tre gånger så stor som 1970 och samtidigt har trafiken i city minskat till en tredjedel.

  Från trafikstrategin.

Det är denna ständigt ökande mängd av bilar från villorna i kranskommunerna som nu politiker och tjänstemän försöker bemästra genom trängselskatten och Västsvenska paketet. Och givetvis behöver alla dessa fordon parkeringsplatser när de kommer till sina arbetsplatser i Göteborg.

Välkommen till Göteborg!

Den fattiga kusinen från staden

Ett annat problem med utvecklingen är att Göteborg tappar skatteunderlag till kranskommunerna.

Utbyggnadsplaneringen konstaterar att

Om man förenklar tendensen så är det studenter och invandrare som är våra nya göteborgare. Och de färdigutbildade Göteborgarna flyttar till resten av landet och då framförallt kranskommunerna när de skaffat sig ett riktigt jobb.

Studerar man åldersfördelningen i Göteborg så har vi då inte helt oväntat många i åldern 20-35 år samtidigt som vi har färre över 40 år än riksgenomsnittet. Jämför vi dessutom med en av de kranskommuner som Göteborgarna flyr till framstår det tydligt att en hel del flyttar. Dessutom är det i stor grad de med hög inkomst som drar vilket givetvis gör att omfattande skatteintäkter som vi kunde haft i Göteborg går till andra kommuner. Se Jan Jörnmarks artikelserie i GT för mer information om inkomsternas uteckling i regionen.

Göteborg 2035

Slutligen vad är det för framtid som skissas i Utbyggnadsplaneringen? Rapporten talar om 150 000 nya invånare i kommunen och en årlig ökning på ca 1%. Det låter kanske mycket men den årliga ökningen är mer modest än de ca 2% per år vi hade fram till 1970. 

Göteborgs folkmängd från 1800 till 2012 och uppskattat fram till 2035 enligt Utbyggnadsplaneringen.

Runt 2005 uppskattade Göteborgsregionen att folkmängden i Storgöteborg skulle vara en miljon 2020. Det skulle med Utbyggnadsplaneringens antagande betyda att folkmängden inte ökar i kranskommunerna. Det är förstås orealistiskt. Det hade varit intressant med en ny sammantagen prognos även för kranskommunerna.

Så där, då vet vi vilken grop vi ska se till att kravla oss ur. Yimby åkterkommer snart med en kritisk granskning av planerna för framtiden. Stay tuned.

...och ja, första fotot kom självklart från Skeppsbron.