Centralenområdet behöver stadsplanering

Den 30 maj var vi ett stort antal nyfikna göteborgare som hade samlats i Älvrummet för att få se presentationen av tre arkitektteams idéarbete om Centralenområdet. Presentationerna finns att ladda ner från Älvstadens hemsida. Området har stadens bästa läge vad gäller kollektivtrafikförsörjning och området behöver utveckas till en befolkad blandstad för att stärka kopplingarna mellan innerstaden och Hisingen och Gullbergsvass. I inbjudan beskrevs området som

Centralenområdet.

Det lite oklart vad det är för en stadsutvecklingsprocess som vi bevittnar. Projektledare för Stadsutvecklingsprogrammet för Centralenområdet är två personer från Stadsbyggnadskontoret. Men det är ungefär samma arkitektteam som var en del av RiverCity-workshopparna under visionsprojektet i Centrala Älvstadens regi. Man talar om idéarbete och inte planarbete. Det verkar som arbetssättet under visionsarbetet nu mer och mer spiller över till det som borde vara ordinarie planarbete. Det är i detta skede inte några konkreta planer vi bevittnar utan snarare idéer som vi eventuellt kan ta med oss i den oändligt långdragna diskussionen om stadsutvecklingen.

Enlig projektledaren Lena Jacobsson är inte heller stadsutvecklingsprogrammets slutprodukt en plan enligt PBL, utan ett mellanting mellan fördjupad översiktsplan och program. En handling ska tas fram under hösten som visar stadsbyggnadsidé, strukturplan med illustrationer och beskrivning. Processen ska förhoppningsvis – någon gång i framtiden – leda till en plan och byggande.

Teamen hade fått lite olika fokus att arbeta med. SLA/Henning Larsen Architects skulle behandla innehåll, täthet och skala, White/SpaceScape/West 8 skulle behandla vatten som kvalitet/tillgång och klimatanpassning och GüllerGüller/ZUS skulle behandla att överbrygga barriärer och skapa stråk. Vid presentationerna så visade de två första teamen en väldigt lättsam inställning till fokusuppgiften. Det var snarare ett totalt fokus på gröna stråk och gröna plättar. Lyckligtvis räddade GüllerGüller/ZUS delvis upp situationen genom att hålla sig till uppgiften och att utgå från staden och urbana stråk.

SLA/HLA

Redan i den inledande rubriken i presentationen sätter SLA/HLA tonen med

Det är helt rätt inställning att minska på trafikapparaten men är det verkligen en trafikapparat i grönt som ska vara målet? Var är staden?

Här är "staden".

SLA/HLAs förslag handlar till största delen om hus-i-park, dvs. byggnader som ligger lite lagom slumpmässigt vridna i parkmiljö. Många av byggnaderna kopplar inte alls till gatorna utan får en liten grön kil mellan gatan och byggnaden. (Det brukar sluta med att dessa kilar blir parkeringsplatser när planen väl är klar.) "Kvarteren" är lite lagom öppna och uppbrutna.

Teamet ställer frågan

Parkmiljöer kan var underbara en vårdag då solen och tussilagon tittar fram, i skymmningen en sommarkväll då grilldoften sprider sig eller under promenaden en ruskig och färgsprakande höstdag. Men samma parkmiljöer kan även vara ogästvänliga och otrygga en mörk kväll i november. Därför bör parker och gröna områden vara något som man inte tvingas att passera igenom, utan något som man kan välja att uppsöka. Obrutna gröna stråk skapar obebodda miljöer som man tvingas att passera – även en sen mörk kväll i hård vind och horisontellt regn. I en stad där vi prioriterar gående och cykel är det mycket viktigt att vi skapar miljöer som upplevs bebodda och därmed trygga att trafikera. Annars blir motorfordonens hölje det skydd som väljs under våra många mörka timmar.

Parkstråk får inte bara en lokal effekt på tryggheten när man ska passera. Gräns- och barriärskapande parkmiljöer som helt bryter stadsväven sprider även negativa återverkningar vidare till stadslivet utmed gatorna som de anknyter till. Problemet kan spridas långt bort från gränsen och zoner av stadsvakuum skapas i omgivningen, vilket Jane Jacobs har beskrivit väl.

Trafikbarriären är ersatt av en parkbarriär.

Är det något man ska ta med sig från förslaget så är det Göta älvbron som park och att de vill se en överdäckad E45. Vikten av denna överdäckning för stadsutvecklingen i området har vi skrivit om tidigare i samband med analysen av trafikstrategin som är på remiss. Utan överdäckning kommer vi ha ett 90 meter brett trafikdike som skapar en barriär och som på grund av trafikbuller omöjliggör bostäder i området.

SLA/HLAs förslag är att använda överdäckningen till ett parkstråk. Som sagt så kommer även en park att vara en barriär om man inte arbetar målmedvetet med att trygga kopplingen mellan dess sidor (t.ex. med paviljonger och livliga gator som tydligt korsar stråket). Det är möjligt att överdäckning med park är en kostnadseffektiv lösning, men låt då resten av omgivningen bli tät stad med hög boendetäthet och inte hus-i-park.

Göta älvbron som park är inte en ny idé – men en idé värd att utreda vidare.

White/SpaceScape/West 8

Förslaget från White/SpaceScape/West 8 heter "Queen's Park" och även här får man en föraning om vart det bär hän. Med Göteborgs historia av blått och grönt på 1600-talet och stadens nuvarande gröna bälten motiverar man tanken om en utvidgning av gröna bälten. Detta är utgångspunkten för hela förslaget.

Parkstråket Kungsparken-Trädgårdsföreningen utanför vallgraven ska fortsätta över Drottningtorget (som blir Drottningparken) och vidare till Operan/Lilla Bommen för att kunna koppla till Jubileumsparken i Frihamnen och vidare mot Ramberget. Älvstranden görs till ett grönt promenadstråk. Dessutom tillkommer en tvärgående parkaxel parallellt med Göta älv på marken som frigjordes då Götaleden blev Götatunneln. Stråket ska gå hela vägen från Skeppsbron till Skansen Lejonet. Genom Gullbergsvass gör man inte som SLA/HLA och utnyttjar en överdäckning av E45 till park, utan man skapar ett helt nytt parkstråk i Bergslagsgatans förlängning.

Vi har alltså inte mindre än tre gröna stråk och ett trafikdike (E45) som snittar upp stadsväven. Som exempel i syd-nordlig riktning får vi bangårdsbarriär - ett kvarter - parkstråksbarriär - ett/två kvarter - trafikdikebarriär - ett/två kontorskvarter - strandpromenad - älvbarriär. Den som tror att detta blir en bra fungerande stad med starka urbana stråk räcker upp en hand – och flyttar lämpligen till Lilla Edet.

Det kan inte bli bra stadsplanering när man utgår från de gröna stråken och försöker klämma in kvarter där det blir plats över. Utgångspunkten behöver vara hur vi skapar en fungerande, sammanhållen och hållbar stad – där park och natur är ett stödjande inslag.

Gröna barriärer snittar upp stadsväven i området.

Referensbild från White et al. visar grönt impediment i trafikapparat och lokallösa bostäder.

Gräsmattor som ingen nyttjar.

Kolla igenom presentationen och notera hur teamet har lyckats maximera antalet meningslösa gräsplättar i alla illustrationer. Det är ju i alla fall ärligt att det inte finns en enda person som nyttjar plättarna – inte i någon av illustrationerna.

Det vi tar med oss från detta förslag är den tydliga kvartersformen med slutna kvarter och den täta och hyggligt höga bebyggelsen i de delar som skonats från grönstråkshysterin.

Vi kan även ta med oss vissa delar av den föreslagna strandpromenaden.

GüllerGüller/ZUS

Det var verkligen befriande när GüllerGüller/ZUS till slut kom in och presenterade en lösning som andas dynamisk stad i rörelse. Det är inte så att deras alternativ saknar grönt. Men utgångspunkten är att få en fungerande stad och inte att få till obrutna gröna stråk. Det gröna är snarare koncentrerat till väl avgränsade parker än utsmetat längs stråk och runt byggnader. Det var bara GüllerGüller/ZUS som tydligt uppehöll sig vid den givna uppgiften. Deras presentation öppnar exakt som uppgiften var definierad: "Overcoming barriers, creating strategic links".

En av GüllerGüller/ZUS referensbilder är Gare de Nord - en järnvägsstation i stad.

En annan referensbild är De Resident i Haag. Vi bör definitivt ta inspiration av denna bild och börja avsluta våra nya högre byggnader på annat sätt än som avhuggna stubbar.

I planförslaget finns tydliga kopplingar och stråk mellan områdets alla delar. Tyvärr har de under resans gång varit lite för lyhörda och snappat upp höghusångesten som härjar i stan, så referensbilden från Haag får inte fullt genomslag.

Urbant så det förslår...

.... med tydlig inspiration från Iron Maidens "Somewhere in time". Betyg MVG.

Från GüllerGüller/ZUS tar vi med oss förmågan att bygga en sammanhängande stadsväv, att bygga vackra höga hus och att ge staden en urban karaktär.

En liten detalj med stora konsekvenser är den nya diagonalen genom Nordstans P-hus som de föreslår. Ett urbant stråk skapas med en tydlig koppling från Drottningtorget till Lilla Bommens hamn och en framtida bro till Frihamnen. Den knyter dessutom an till Norra Larmgatan som försvann i samband med saneringen av Nordstan. Den urbana diagonalen skapar den koppling mellan Drottningtorget och Lilla Bommen som de andra teamen tror går att skapa genom gröna stråk. Genialt! ...eller egentligen bara normal stadsplanering.

Diagonalen och gröna parker. 

Blandstad eller kontorsområde i park?

Under den funktionalistiska eran har trafikplaneringen till stor del skett före den mer detaljerade stadsplaneringen. Trafikapparater och leder planerades först för att klara ett visst flöde av förväntade personbilstransporter. Det blev ur stadens perspektiv suboptimala lösningar och stora barriäreffekter. Två av teamen har nu ersatt den förtur som trafikplaneringen hade med en förtur för planering av gröna stråk. Tanken är att kryp och växter ska få en obruten och väl dimensionerad infrastruktur. Orimligheten i denna syn på det gröna i en stad skrev vi om i samband med analysen av Grönplanen som är ute på remiss.

I de presenterade förslagen utgick alla teamen från 20% bostäder och 80% kontor i området (1000 boende och 8000 arbetande). Idag har vi en kontorsenklav vid Lilla Bommen som ligger skild från staden och som blir öde kl 18:00 när kontoristerna gått hem. Det är en låg boendetäthet innanför Vallgraven och Nordstan klipper under kvällstid effektivt av den sista kopplingen mellan boende och Lilla Bommen/Gullbergsvass.

Det borde vara ett mycket stort fokus på att skapa en stad som lever även efter kl 18:00 och som kan koppla den gamla staden med den nya i Frihamnen/Ringön och Gullbergsvass. Det finns ett stort behov av boende i Centralenområdet och 1000 personer placerade framförallt bort mot Gullbergsvass kommer inte förslå speciellt mycket.

Mycket låg boendetäthet innanför vallgraven och bort mot Nordstan och Lilla Bommen når den sin absolut lägsta nivå. Med endast 1000 nya personer i området kommer färgen inte ens ändras ett steg till mörkare blått.

Under frågestunden vid presentationen kom därför från publiken den rättmätiga frågan om denna fördelning på 20% bostäder och 80% kontor verkligen är bra för området. Svaret från ett av arkitektteamen var att denna fördelning mellan bostäder och kontor var given i uppgiften och bestämd av staden. Vid detta svar började en tjänsteman från Stadsbyggnadskontoret skruva på sig, resa sig och gå mot podiet. Han fick en mikrofon och sa att det nog inte alls var givet utan något i stil med att

Herregud! En sådan avgörande parameter kan ju inte bara höftas till, få bli input till det fortsätta stadsutvecklingsarbetet för att slutligen växa fast som ett axiom – utan vare sig utredning, diskussion eller beslut. Boendetätheten är ju en av de absolut viktigaste parametrarna när det gäller att skapa en fungerande blandstad.

Vi får inte slarva bort detta område med stadens bästa kollektivtrafikförsöjning på gröna stråk, hus-i-park och låg täthet. Lösningen är att utgå från GüllerGüller/ZUS förslag men att öka boendetätheten utan att för den skull minska på kontorsytan - den kan gott öka om någon vill bygga lite högre. Ta gärna med överdäckningen av E45 från SLA/HLA (och absolut inget mer) och strandpromenaden och kanske även den konsekvent slutna kvartersstrukturen från White et al.. Det kan bli riktigt bra men då måste man välja absolut rätt delar ur förslagen och krydda det många många fler boende.

Som av en händelse hamnar vi då ganska nära det förslag som Kanozi Arkitekter tagit fram i det arbete med RegionCity som Jernhusen driver parallellt. Eftersom Kanozi är stadsarkitekten Björn Siesjös gamla byrå så kan vi kanske hoppas på att hans tankar om staden och Centralenområdet inte ligger speciellt långt från detta förslag.

Kanozi levererar en riktigt stadsplan med tät stad.

Kanozi levererar en riktigt stad med en skyline.

Som vi sett handlade tyvärr det mesta om infrastruktur för fjärilar och alla team utgick från en låg täthet – framförallt en mycket låg boendetäthet. Resultatet blir föga förvånande en osammanhängande stad genomkorsad av barriärer. Det är långt mellan de bra idéerna, men det finns några om man letar mycket noga. Det bestående intrycket är tyvärr att dessa team tillåts hålla på och kläcka lustiga idéer helt utan att utreda konsekvenserna för staden och stadslivet.

Efter så mycket arbete där ingen behöver ta konsekvenser utan kan fabulera fritt är det hög tid att vi sätter igång ett seriöst planeringsarbete. Där konsekvenser av val utreds. Speciellt den nödvändiga boendetätheten måste utredas. Centralenområdet behöver omgående en stadsplanering och en plan värd namnet stad.