Butikers sittplatser ger liv i staden

Vad jag sett är det än så länge få förutom verksamhetsutövarna och deras trognaste kunder som vågar slå sig ner. Jag gissar att det bara är en tidsfråga innan vi andra vågar och vant oss vid att sätta oss ner för att pusta ut, samtala och spana. Besuttna eller inte så ger stolarna och bänkarna mer liv och variation åt trottoaren, gatan och stadsrummet.

Innan vän av ordning ropar "Privatisering av det offentliga rummet!" säger jag att det är rimligare att fokusera energin på att kämpa för att stadens offentliga funktioner förbättras, än att stoppa de (få) privata initiativ som de facto livar upp staden. För att få ställa ut ett bord och två stolar behövs dessutom tillstånd och att trafikkontorets regler följs. Kanske ska möblerna snarare ses som halvprivata eller halvoffentliga? De privata butikerna är också en del av staden och jag tror vi alla vinner på att de får dekorera en del av stadsrummet med liv. Inte minst William H. Whytes studie över hur urbana miljöer används av människor visar vad sittmöjligheter kan göra för stadlivet.

Det är ganska uppenbart att dessa privata platser inte kan vara stommen i det stora behov av offentliga sittplatser som jag har skrivit om tidigare under rubriken Det sittplatsfria Göteborg. Kvaliteten kan diskuteras, förelningen blir knappast jämn över staden och framförallt plockas sittplatserna in i butikerna när de stänger kl 18 och då har vi åter en miljö utan sittplatser. Därför måste gaturummet kompletteras med fler permanenta offentliga sittplatser.

Testa gärna att slå dig ner på en av de utställda sittplatserna för att göra sittplatsen offentlig och gaturrummet mer befolkat. Det kanske rent av kan bli en vana.