Krönika: Bakom den gula eterniten

Sedan 1990-talet finns här en man vid namn Torsten. Han hamnade här därför att han var i behov av en verkstad och fick höra om att det kanske kunde finnas en lämplig lokal på Tredje Långgatan. Då drevs verkstaden av ett gäng båtbyggare och Torsten lyckades få in en fot. Efter fem år så var det bara han kvar och Torsten kom att bli allt mer engagerad i platsen.

- Jag har byggt upp mitt vuxna liv kring den här platsen.  För mina barn är det en självklarhet att den finns. Det är en väldigt bra miljö för träbåtar, även om det inte var tänkt så från början.




Det första jag möts av när jag stiger in genom porten är en gul och rostig gammal skönhet på tre hjul. Den står näst på tur att köras till tippen. Under de 25 år som Torsten arbetat här har han rensat ut gamla grejer kontinuerligt. Nu har han skapat de ytor som är nödvändiga för hans arbete och han känner att verkstaden har börjat fungera bra för ändamålet.

- Det är billigt att hyra men det har varit ett stort jobb att ställa i ordning det. Det här platsar perfekt för mig, jag gillar ställen där man kan knåda om i lokalen så att det passar verksamheten. Det här är ju inte en plats för den som enbart tar med kommersiella överväganden, det blir en en del omkostnader som man inte kunnat räkna med och som gör att det handlar om någonting mer. 

Torsten tar med mig in i byggnaden och jag blir överväldigad av vad jag ser. Med det jordstampade golvet under mina fötter och de gamla bjälklagen ovanför mitt huvud känns det som att jag hamnat på en helt magisk plats. Den är som en resa i tiden samtidigt som den är här och nu och överallt. En plats som får mig att uppleva den med alla mina sinnen.

Vi vandrar vidare upp till övervåningen. Här fortsätter virrvarret av till- och ombyggnader, och här ligger lager på lager av historia och nutid om vart annat. En kontinuitet från slutet av 1800-talet. Maskinerna med flatremsdrift är från 1930-talet och används fortfarande. Torsten visar stolt hur en av dem till och med har kvar sin rem i äkta läder.

Numera har han även sin bostad på samma gata och efter snart tre decennier här har han märkt av hur Tredje Lång förändrats:

- Nu är det så hypat att man nästan känner för att flytta härifrån. Man glider ju själv med i förändringen men det känns ändå mer medelklass nu på något sätt … mindre rörigt. Förut var det mycket mer bladat med folk. Många av dem är borta nu. Det är inget entydigt utan mer än känsla jag har …





Torsten och hans verkstad ligger mitt i ett av stans hetaste områden och där är också en förnyelseprocess inledd. Som det ser ut i dagsläget kommer den gamla verkstaden att stryka med när gatan städas upp. Torsten hoppas på en ersättningslokal där han kan fortsätta snickra på sina båtar.

- Det är tragiskt att man inte kan låta den är här typen av kontinuiteter vara kvar. Det känns lite nu som när de gjorde om i Haga på 70-talet. Jag älskar den här platsen och det är en stor sorg att den rivs. Jag tror inte jag kommer vilja bo kvar på Tredje Långgatan efteråt.

- Det borde finnas möjligheter för unga att starta upp oprövade grejer. Sådana möjligheter försvinner när man tar bort sådana här platser. Det är en stor begränsning för hela samhället. Det är en viss blindhet att tro att det som inte passar in just idag måste vara borta för all framtid. Som att ”historien är slut, så är det med det”. Egentligen är det ju bara moden som kommer att förändras. Vart ska man gå för att testa ett nytt spår när staden är färdigsanerad? Vad fan gör man då?





Text & bild: Daniel Gillberg