Utskrift från gbg.yimby.se
....

Vi vill ha en verklig dialog om det nya Göteborg

 
Byggnadsnämndens vice ordförande Kjell Björkqvist (FP) och ledamot Carl Otto Lange (M) svarade på GP-debatt under rubriken "Bättre dialog är på gång" och vi gav slutrepliken "Viktigt med tidig, tät och bred dialog".

Under rubriken "Vi vill ha en verklig dialog om det nya Göteborg" skriver jag idag på GP Debatt om att vi behöver få till stånd en dialog om stadsbyggnadsfrågorna med våra politiker. En dialog som behandlar mycket konkreta detaljer i den fysiska planeringen. De som har hängt ett tag på Yimby kanske känner igen delar av tankegångarna från ett inlägg i april med titeln "Medborgardialog vs. politikerdialog". Det jag efterfrågar en mycket konkret dialog mellan oss medborgare och våra politiker om hur vi ska bygga framtidens Göteborg. Frågan är för viktig för att med ett öppet mandat lämnas till tjänstemän på förvaltningar och kommunala bolag.

Vi kan ta Frihamnen som ett konkret exempel där nu Vision Älvstadens tal om att "kommunicera med aktiv öppenhet" praktiseras. Är det någon som har en aning om hur det kommer att se ut när det väl landar? Vi har matats med visionsillustration efter visionsillustration från olika arkitektteam där ingen visionsillustration är den andra lik. Genom att allt är möjligt är inte heller något kommunicerat. För all del har en arbetsskiss visats på hemsidan (men helt utan förklaring) och för all del har representanter från frihamnsgruppen i Göteborgs stad funnits på plats vid några lokala happenings för att berätta om programarbetet som pågår.

Arbetsskiss över Frihamnen

 

Men Frihamnen är ingen lokal fråga. Det är ingen tjänstmannafråga. Det är en politisk fråga. I höstas skrev jag en debattartikel i GP om Frihamnen och hur problematiken i Frihamnen borde lösas - den möttes med tystnad. Ja, inte från medborgare och branschfolk som sagt att det var en klockren analys, men från förvaltningar, kommunala bolag och våra politiker. Älvstranden och stadsbyggnadskontoret har nu fått mycket fria händer och inom några månader borde i den bästa av världar en programplan gå ut på samråd. (Den skulle ha varit ute innan jul men eftersom stadsbyggnadskontoret kör med flexibla deadlines så blev inte så fallet.) När väl programplaner och detaljplaner går ut på samråd är det i stort sett omöjligt att få till stånd några avgörande förändringar.

I samrådet beaktas medborgares synpunkter aldrig till den grad att det blir några avgörande planändringar. Vår konstruktiva kritik på planens uppenbara svagheter i vårt yttrande över planen för Nya Munkebäck bemöttes med ett torftigt

Kommentar: Planens utformning bygger på ett vinnande tävlingsförslag. Att området är bilfritt var en av kvaliteterna i tävlingen. Bullersituationen har utretts vidare inför granskningen.

Likadant i planen för Sisjövägen, där punkthus ska spridas ut glest över ett helt skogsparti istället för att koncentrera bebyggelsen och minimera intrånget i skogen där vårt yttrande fick svaret

Kommentar: Planen är utformad med hänsyn till det mycket kuperade området där kraven på tillgänglighet omöjliggör en kvartersstad. Hänsynen till befintliga naturvärden bidrar till att en förhållandevis gles bebyggelse är följden.

Synpunkter bemöts inte med konkreta svar och inga planändringar införs. Och turerna kring planen för Götaverksgatan visar hur svårt det är att få till stånd förändringar när väl en plan ligger ens med politikernas och stadsbyggnadskontorets uttryckliga önskan. För att få till stånd förändringar behöver det bildas protestgrupper och fackeltåg och då kan det gå att stoppa, men sällan att påverka (lex Skansberget). Direkta felaktigheter rättas till och slår länsstyrelsen näven i bordet blir det kanske lite mer betydande ändringar (sänkningar av höjd). Våra yttranden är dock mycket viktiga i kunskaps- och opinionsbildningen för att visa på de bättre och hållbarare alternativ som till slut måste börja komma.

Vi hade behövt något mycket konkret att diskutera de senaste 2-3 åren för att medborgarna skulle ha kunnat vara med och ha en reell påverkan på det konkreta innehållet i Frihamnen. Vi borde ha diskuterat över en konkret plan, en plan med konkret beskrivning av innehållet, en plan med förslag på konkreta planbestämmelser, en plan som nu blivit kraftigt reviderad ett antal gånger och som alla känner sig lagom missnöjda med men ändå kan acceptera.

Jag avslutar denna exemplifierande utvikning som jag avslutar debattartikeln.

Politiker, det är ni, och inte stadsbyggnadskontoret eller Älvstranden Utveckling AB, som bestämmer hur staden Göteborg ska se ut. Ni måste ta mod till er och börja diskutera med oss om hur vi rent konkret ska bygga framtidens Göteborg. Det vi medborgare behöver är en levande och mycket konkret politikerdialog om stadsbyggnadsfrågorna. Inte minst under det just påbörjade valåret.
Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Michael Hjortstierna (18 Januari 2014 23:07):
Klart man ska ha en dialog häremellan, men blir ju otroligt rädd när man hör hur många resonerar, vi ska inte ha någon Västlänk, ingen nya arena, inget nytt Valhallabad, vi vill inte ha en större tillväxt i Göteborg (VV Theo) allt är bra som det är. Det skrämmer i vart fall mig, mycket!
Ibland kan man förstå att politiker, som förhoppningsvis, är mer insatta, tvingar igenom vissa saker utan insyn. Visst, absolut kasst när det gäller demokratin! Men titta på hur saker går till i denna stad och hur långsamma byggprocesserna är. Det är ju ett jätteproblem, Skeppsbron, Odinsgatan, Skansberget...
Å andra sidan blir man ju skrämd över alla köplador och externa köpcentran som också växer och växer och växer. Alla fullständigt i avsaknad av bostäder och annan verksamhet, Sisjön, Bäckebol, Kållered, Munkebäck (!), Backaplan mm. Kan man räkna med att den "vanlige" Göteborgaren förstår stadsplanering när inte ens våra tjänstemän på stadskontoret vet vad/hur en blandstad bör se ut?
När man läser att stan har 200 000 sökande efter bostad och vi bygger kanske 2 500-3 000 per år, blir man ju bara ledsen över hur mycket fart denna stad tappar av endlöst tjafs som aldrig tar slut.

Jag vill se visioner, nya lösningar för kollektivtrafiken (Västlänken är ju bara en del), nya arenor (bygger Stockholm en som tar 50 000, bygger vi en som tar 60 000) och så sorgebarnet, bostäder minst dubbla el tredubbla antalet mot idag.
Göteborg ska väl inte satsa att vara näst bäst, vi ska väl vara bäst? Bäst att bo i, studera i, turista i osv.
Ett fotbolls- eller hockeylag satsar väl aldrig på att vara 2:a, det är ju ett misslyckande eller? Var är visionerna och framtidstron?
+1
Matthias H. (18 Januari 2014 23:25):
Så bra att du för debatten framåt Patrik. Grymt.
 0
Mats O. (19 Januari 2014 11:28):
Fast problemet Michael Hjortstierna, är ju att väldigt många göteborgare inte tycker som du.

Dom vill inte ha västlänken, dom vill inte ha nya arenabyggen, dom gillar inte vägtullarna, dom tar hellre bilen till ett köpcentrum och handlar än att ta spårvagnen till centrum och dom -hör och häpna!- tvivlar på att politikerna är "mer insatta" i frågorna än vanliga medborgare.
+1
Patrik Höstmad (19 Januari 2014 12:49):
Jag tror att en nyckel till att få medborgarna att bli "mer insatta" är att det finns forum för diskussioner med politiker med konkret innehåll. Bara för att man har en mer konkret diskussion så betyder det inte att medborgarna tar besluten, det är det fortfarande politikerna som gör. De kan då, precis som nu, lyfta blicken och ta andra hänsyn än de medborgarna fört fram. Skillnaden är att vi har haft en diskussion mellan politiker och medborgare och inte mellan tjänstemän och medborgare vilken sedan filtreras och kortfattat sammanställs för politiker och tjänstemän att läsa.
 0
Alexander Åkerman (19 Januari 2014 18:28):
Ibland kan jag undra lite över Yimbys yttranden, hur de tas emot av stadens tjänstemän. Ofta går ett Yimby-yttrande ut på hur förslagen kan bli mer "stadsmässiga" - allt efter principer om rutnät, hus mot gata och verksamhetslokaler. Inte sällan bifogas yttrandet med en fin liten illustration som "rutifierar" föreslagen bebyggelse. Det är i alla fall min erfarenhet av yttranden i yimby Uppsala.

Erfarenheten kommer efter ett tag lära gemene kommuntjänsteman att räkna Yimbys åsikter på ena handens fingrar och för varje nytt samråd kan denna kommuntjänsteman förutspå yimbys åsikter långt innan själva yttrandet inkommer.

Finns det inte en risk att "yimby" blir att räkna som ett enfrågeparti utan förståelse för "helheten"? Alltså en röst som kan förminskas av experterna?
+5
Johannes Hulter (19 Januari 2014 21:28):
Alexander: Visst, om vi tyckte det var viktigare att ständigt överraska kommunens handläggare än att skapa fungerande blandstad utifrån vår analys. Men det tycker vi inte. Det är ärligt talat helt betydelselöst hur kommunens handläggare uppfattar våra yttranden, för det har hursomhelst ingen inverkan på projekten. Det visar de oengagerade goddag-yxskaft-svaren med all tydlighet. Anledningen till att vi skriver yttranden är inte för att imponera på kommunens handläggare, utan det är ett sätt att bedriva opinionsbildning gentemot medborgare och politiker, visa vad som skulle kunna vara möjligt med en annan, bättre stadsplanering.

Tjänstemännens samrådssvar är för övrigt betydligt mer förutsägbara än våra yttranden och brukar låta ungefär såhär: https:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​WOdjCb4LwQY
+4
Patrik Höstmad (19 Januari 2014 23:44):
Apropos förståelse för "helheten". Det kan nog uppfattas av vissa hårdnackade planarkitekter som att vi inte alltid tar hänsyn till "helheten". För planarkitekten är "helheten" framförallt en lokal kontext. Hur ser det ut i den närmaste omgivningen? Frimärksplanering. Vilket t.ex. leder till att glesa modernistiskt planerade områden ska förbli glesa modernistiskt planerade områden. Matargator förblir matargator får inte bli stadsgator. Parkeringsplatserna utmed matargatan fylls med lokallösa punkthus.

I våra yttranden ser vi längre än en till den lokal kontexten. Vad är bra för staden som helhet nu och i framtiden? Vad behöver detta projekt för att bidra till ÖPns "attraktiva stadsmiljö", "komplexitet med blandning av funktioner", "visuell mångfald", "möjligheter till möten mellan människor", "stadsrum" etc. ? Vilken täthet behövs för ett stödja ett lokalt utbud av service och handel?

Med Yimbys vidare syn på "helheten" hade aldrig Högsbogatan drabbats av sex lokallösa punkthus med identisk form och höjd. Det hade planerats som ett aktivt stadsmässigt stråk som kopplar ihop Kungsladugård med Högsbo.
http:​/​/​goo.​gl/​maps/​ZRuoF
 0
Alexander Åkerman (20 Januari 2014 19:43):
Jag håller förstås med er. Men planeringskonsten är mer än bara urbanism. Här ingår även andra ideal, såsom: projekteringsekonomi, lägenhetsplaner med utsikt och ljusintrålning, ordnandet av parkeringar och angöring för sopbil - rena funktionalistiska ideal som många gånger nervärderar kvartersstaden. Går det t.ex att bygga slutna kvarter utan att boendekostnaden stiger i taket till följd av dyra parkeringslösningar? Kan kvarter mäta sig mot punkthus kostnadsmässigt?

Andra ideal som "ekosystemtjänster" och avancerade dagvattenavrinningssystem missgynnar också kvartersstaden.

Så länge dessa ideal står oemotsagda kommer tjänstemännen att lättvindigt avfärda Yimbys åsikter och inte ha större svårigheter att övertyga politiker i frågan. Det kan vara lätt att säga att dessa ideal är reliker (t.ex kraven på parkeringar, ljus, buller o hänsyn till strandskydd) som ändå borde förändras, men jag tror också på en lite mer pragmatisk argumentation som visar hur kvartersstaden kan möta dessa andra ideal inom det spelfält som är tillgängligt redan idag.
 0
Michael Hjortstierna (20 Januari 2014 20:13):
Sorry, om jag lät lite uppgiven...
 0
Johannes Hulter (20 Januari 2014 20:48):
Alexander: Yttrandena är ju ett resultat av de medlemmar som är med och tar fram dem. Så om man saknar något i yttrandena så är det ju bara att vara med och se till att det kommer med. :)

Det gör också att våra yttranden faktiskt skiljer sig åt en del, eftersom det är olika människor som är med och tar fram dem varje gång. Kolla t.ex. vårt yttrande för Utbyggnadsplanering, Trafikstrategi och Grönplan. Det blev väldigt innehållsrikt. Godkänt? :)

http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​13/​0​6/​goteborg-​20​35-​yimbys-​yttr_​.​.​
 0
Alexander Åkerman (20 Januari 2014 21:30):
@Johannes: Jag vill inte kritisera och jag tycker att de aktiva inom nätverket gör ett jättejobb att ta fram yttranden, diskutera många aspekter av stadsbyggande, samt även debattera publikt och driva opinion.

Jag gillar även er bredd, som du redan överbevisat mig med. Vill minnas en riktigt komisk konfrontation med att en "anpassning till miljön" alltid resulterade i punkthus i park. Däremot tror jag att det är bra att försöka förstå "den andra sidan" och deras logik. Att förstå hur de tänker och vilka brister de ser i Yimbys idéer. Sen gäller det att försöka motbevisa detta.

För att återigen ställa frågan på sin spets: Går det att bygga kvartersstad utan att boendekostnaden stiger i taket till följd av dyra parkeringslösningar? Kan stadskvarter mäta sig mot punkthus kostnadsmässigt? Det är en vanlig åsikt i branschen att punkthus är överlägsna i detta fall. På många ytor, som den i Högsbo kan man också debattera om hus mot gatan skapar mera "stad"...
 0
Johannes Hulter (20 Januari 2014 23:21):
Alexander: Vet inte om jag riktigt hänger med i dina resonemang, utveckla gärna.

Ang fråga 1: Varför skulle boendekostnaden (pga parkering) stiga med en kvartersstadslösning istället för punkthus?

Ang fråga 2: Tänker du på att det blir större andel boyta (pga fler bostäder/trapphus) och eftersom det är det man kan ta betalt för så är det alltså är mer lönsamt för byggaren av den anledningen?
+3
Håkan Tendell (20 Januari 2014 23:27):
Den grundläggande frågan är vilken slags stad vi bör sträva efter. Vilken funktion den ska fylla.

En inställning kan vara att de flesta av husen ska tjäna som praktiska förvaringsutrymmen för produktionsenheterna och deras marktjänstansvariga. Produktionsheten ska ha nära till parkering för att lätt kunna ta sig med bil mellan fabriken/kontoret, köpcentrat och förvaringsutrymmet. Marktjänstansvarig ska ha gott om solljus för att lättare kunna upprätthålla arbetsmoralen beträffande städ, disk och tvätt samt uppfödning och uppfostran av framtidens produktionsenheter och marktjänstansvariga. Teveprogram ska sändas varje kväll i huskropparna för att underhålla boskapen, dämpa fritänkandet och på så sätt hålla massorna i schack. Dock ej onsdagskvällar, vilka bör ägnas åt reproduktion. Rikets storbönder önskar en ständigt ökande skara av konsumenter.

En annan inställning kan vara att staden ska vara en plats som genererar såväl väntade som oväntade möten mellan människor genom att de tillbringar stor del av sin fritid utanför bostäderna. På trottoarer och torg. I små parker. I bowlinghallar och butiker. På barer och bibliotek. En stad byggd för friare tankeutbyte. I en sådan värld blir stadsmiljön viktigare eftersom människan tillbringar större tid i den.
 0
Johannes Hulter (20 Januari 2014 23:56):
Alexander: Mitt intryck är inte att exploatörerna nödvändigtvis helst vill ha punkthusipark(eringsplats). Men det har blivit någon sorts olycklig minsta gemensamma nämnare för arga grannar, grannskapsenhetsälskande arkitekter, konservativa arkitekturhistoriker, byggare, trafikingenjörer och veliga politiker. I de kontakter jag haft med Fastighetsägarna och Sveriges Byggindustrier så är man framför allt intresserad av högre exploatering och snabbare processer. Hellre täta, attraktiva stadsmiljöer, än glesa fält av trist punkthusipark(eringsplats). Vi skrev förresten en debattartikel med dem om just det: http:​/​/​www.​gp.​se/​nyheter/​debatt/​1.​436965-​bygg-​hogt-​och.​.​
 0
Daniel Andersson (21 Januari 2014 11:16):
Håkan: Det kan vara kul att skruva retoriken ibland, men, i en diskussion om punkthus kontra slutna kvarter, är inte ditt inlägg lite guilt by association?
Landshövdingehuskvarteren i Gamlestaden vid SKF och i Majorna/Kungsladugård/Hisingen vid hamnen och tidigare varven kunde väl vid dess tillkomst i hög grad ses som rationella arbetarlogement. Samtidigt köar folk för att frivilligt köpa bostadsrätter i nybyggda punkthus (annars skulle de inte fortsätta byggas). Fast de kanske är så indoktrinerade att de fullständigt internaliserat uppgiften att vara effektiva produktionsenheter?

Yimby eftersträvar tät levande, varierad och integrerad blandstad. Olika typer av hus bör jämföras efter hur väl de bidrar till det. Ett försök att jämföra punkthus med slutna kvarter: Antag kvadratiska kvarter med en bredd på 96 m mellan gatumitt, lägenheter à 6 m bredd och 10 m djup i det slutna kvarteret och 8m*8m-2m*2m i punkthusen. De är i båda fallen 60 m^2. Med 3*3 punkthus i kvarteret får vi in 36 lgh/våning. I kvarteret får vi in 40 lgh +4 lite större hörnlägenheter. Grovt räknat motsvarar i detta fallet 4 våningar punkthus 3 våningar i slutet kvarter. Ingen stor skillnad och pga den luftigare formen byggs också ofta punkthus högre.
(I praktiken placeras sällan punkthus så tätt som i exemplet och det är möjligt att öka tätheten i det slutna kvarteret med gårdshus.)

Se illustration:
http:​/​/​uf.​yimby.​se/​se/​f10​7ef53-​bf16-​4f10​-​a6f2-​dba75fe3.​.​

Vad gäller ljus i lägenheterna vinner punkthus svagt med 16 m yttervägg per lägenhet mot 12 m i det slutna kvarteret. Det innebär dock även ökad värmeförlust, och fönstren ligger i angränsande riktningar. I kvarteret med genomgående lägenheter blir det ljust mer utspritt överr dygnet och korsvädring funkar bättre.

Hur blir det med fasad mot gatan i gatuplan? Detta är väl vad kvartersvänner stör sig mest på med punkthus.
Det slutna kvarteret har 4 sidor á 80 m=320 m. Punkthusen har 4 sidor med 3*16m vardera=192 m. Men punkthusen har massvis av sidor, totalt 9*4*16m=576m. Med smågator mellan punkthusen ger de alltså utrymme för betydligt mer skyltyta!
Då blir det dock ingen gårdsyta för de boende. Ett alternativ kan vara att ha en terrass för de boende en våning upp motsvarande den gröna ytan i bilden. Under detta kan någon större affär hålla till, kanske en basar/saluhall, eller så kan det vara parkering. Inbuktningarna mellan punkthusen kan tex utnyttjas som vindskyddade lägen för uteserveringar.

En fördel med slutna kvarter som punkthus saknar, är att de förra har en tyst(are) sida mot gården. Mot bullriga gator skall fasaden alltså vara utan öppningar. Men, bulleraspekten utesuter inte nödvändigtvis andra typologier vid lugna, i det närmaste trafikfria, bakgator.
+1
Woyland Wallin (23 Januari 2014 13:49):
Hej Patrik
Läser insända kommentarer här ovan och hör samma visa varje dag, "Ni måste bygga mer". Jag frågar mig vem skall göra det ?
Här i Göteborg finns det byggherrar stora som små. Kommunen arbetar helst med de större, för det är trevligare, då kan man ha åsikter på utförande och kommunen kan lägga sig i det ena och det andra.
Övriga världen ser inte ut på det sättet. Där finns en byggherre, som har kunder och han vet att han måste bygga, så kunden är nöjd och han kan då få betalt för det han gjort.
Det finns också konkurrens i övriga världen, inte i Sverige, därför måste han som bygger där, vara fiffigare och hitta lösningar på sin produkt, så att han kan sälja/hyra ut så mycket han kan. Här i Göteborg, så vill S, V och Mp, att man skall bygga fina öppna ytor på Skeppsbron, för folk att mötas, som i det gamla Sovjet. Oppositionen vill ha så många hus på så lite yta som möjligt, så kommunen kan få stora intäkter på markförsäljning. Vi medborgare vi vill ha smala gator, affärer i bottenplan och bostäder i två våningar där ovan.
Vinner S,V och Mp valet kan vi försöka glädja oss åt de öppna ytorna och vandra där med bakåtblåst hår tillsammans med andra friluftsmänniskor.
Skall man ändra på bostadsbyggandet måste man ta bort Boverket, som skapat alla de problem som vi försöker lösa. De skapar fler problem, än vad Regeringen hinner ta bort. Därefter skall det vara byggherren, som skall tala om för tjänstemännen och politikerna vad han kan och skall bygga och vad han kan konkurrera med, i sitt bolag, allt för att skapa nöjda kunder.
Sedan skulle det vara på sin plats att de politiker, som vill tala om bostadsbyggande har personlig erfarenhet, om vad det ÄR att bygga hus, detta med att bygga hus och olika hus för olika lokaler och ändamål. I Kina bygger 30 våningar på "7 dagar", i Sverige tar det sju år, nej kanske inte, men "två år" i alla fall.

Kommer vi inte dit, så har vi många år av bostadsbrist, debatter och stora nationell ekonomiska problem framför oss.
Slutligen politiker kan inte och får inte säga till oss hela tiden att "Det fattas bostäder och de måste byggas mera bostäder". Det är vi som skall säga det till dem och vi kräver att de löser problemen med byråkratin.
WW
 0
Hans Jörgensen (23 Januari 2014 21:54):
Den eviga diskussionen; punkthus vs. stadskvarter. Jag tror man kan vara pragmatisk även som yimbyit, att det ena kan vara bra på vissa ställen och det andra på andra ställen.
Till exempel då att stadskvarter passar mycket bra på slät och måttligt sluttande mark, medan husipark kanske passar bättre i grövre terräng - där gator/vägar med fördel görs till serpentivägar (jämför Guldheden) för att minska lutningar. Därmed inte sagt att det blivit helt lyckat för andra än bilförare. Och det går att förtäta stadsmässigt där med. Går.
Men problemet vi har är ju att det byggs husipark överallt där nytt ska byggas, även på slätmark i centrala stan. Till exempel Bjurslättsplan i centrala Hisingen. Ett område som varken är helt glest eller tätt med göteborska mått, men som skulle behöva förtätning. Där ska ju bli andra halvan av innerstan är det väl tänkt. Där hade det gått utmärkt att få stadskvarter vilket Johannes H med flera visade för några år sen.
 0
Hans Jörgensen (23 Januari 2014 22:05):
Nästa sak som stör mig är att Gbg har tappat sin särprägel om man nu kan använda det ordet. Det som byggs här ser exakt likadant ut som i resten av landet lagom. Så har det nog varit åtminstone sedan 40-50-talen (även om vår 50-tals-folkhems-arkitektur har en del pärlor för den som vänjer ögonen och har tid på sig).

Men varför i helsike kan inte Göteborg visa lite lillebrors-jävlar-anamma? Gå sin egen väg? Nej, här ska det i bästa fall efterlikna något sorts stockholmskt föredöme, fast i billiga kopior och 3 år efter.

Landshövdingehus 2.0 någon? Allt fint snack om det unika i Gbg, den hållbara staden, bla bla bla. Gå från workshop till verkstad och gör - förebilden har vi här hemma i stadsdelarna från 1900, -10, 20-talen.
Vi kan förstås också inspireras av förebilder runt om i världen. Göteborg - öppet mot världen var väl vår nya kommunslogan.
 0
Johannes Hulter (23 Januari 2014 22:57):
Hans J: Angående terrängen, kolla Övre Masthugget eller Nordhemsgatan http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​12/​0​6/​stadsplanering-​for-​smafor_​.​.​

Terrängen är ingen anledning att bygga punkthus. Däremot kan det vara rätt val om tomten är för liten för slutna kvarter. Typ Föreningsgatan: http:​/​/​farm2.​staticflickr.​com/​1340​/​5132627280​_​0​fe754cd.​.​

Sådana punkthus har jag inget emot… :)
 0
Hans Jörgensen (24 Januari 2014 11:51):
Johannes, jovisst Ö.M är ju ett exempel på hur det går att bygga fina kvarter i brant terräng. Och det finns ju liknande runt om i värdlen, SanFransisco lär väl ha vissa likheter.
Men, brant terräng är förstås inte optimalt för stadskvarter. Ö.Masthugget är ju främst ett bostadsområde och knappast blandstad, förutom mot Fjällgatan är det glest med lokaler. Det har antagligen att göra med de lite svåra transportförhållandena. Och att stan slutar däruppe spelar väl också in (jag tror att för att bebyggda områden ska kunna ha verksamheter behövs en viss inbäddning av yttre bebyggelse innan skogen tar vid, fast om det går att ordna bra trafikstråk om än bara för G/C så kan det nog hjälpa).
Men jag gillar förstås Ö.M skarpt ändå, trots lokalbristen. Den har ju kvaliteter genom just sin branthet - det ger en dynamik både fysiskt (bra flås :) och visuellt. Uppe i masthuggsgatorna finns fina siktlinjer (minsann) tack vare höjdskillnader och gatornas läge. Det är ett av få ställen i GBG där man kan se vyer av älvdalen från gatunivå, dvs. utan att behöva klättra upp på en knalle eller ha en lägenhet med utsikt. Sådana områden kan alltså ha värden för gatans användare utan att de nödvändigtvis behöver ha mängder av verksamheter som drar, och utan att man behöver bo i något av husen.

Håller med om Föreningsgatan som ett bra exempel där punkthus kommer till sin rätt.
 0
Johannes Hulter (24 Januari 2014 12:20):
Visst blir förutsättningarna för urbana verksamheter sämre med komplicerad terräng (helt enkelt för att det försvårar för gående och cyklister). Men de blir ju inte mindre dåliga för att man bygger punkthus istället…

De enda fördelar jag kan se med punkthus är att man får en större andel boyta (eftersom man får in fler lägenheter per trapphus, även om de då naturligtvis blir ensidiga med medföljande bullerproblem etc.), vilket kan öka vinsten för byggaren. Och gillar man modernistisk stadsstruktur (öppet och "luftigt") med mycket diffus halvoffentlig mark mellan gata och hus så är ju punkthus helt klart att föredra. That's it.
 0
Hans Jörgensen (24 Januari 2014 13:08):
Det var lite vad jag var inne på i tidigare kommentar, att kvarterstad inte möjliggör "serpentinvägar", som däremot oftare finns i husipark-stadsdelar. Det är förstås en fördel för att kunna transportera saker till affärer m.m att kunna ha hyggligt breda gator som ändå klarar höjdskillnader.
Det kan ju också var fördel för gång & cykel, dels att de går att trafikseparera (lättare och kanske säkrare framkomlighet än på Masthuggsgator), dels att de också kan göras som serpentivägar vid behov.
Kontentan är att en stadsdel som övre Masthugget inte har lika lätt att bli den blandstad som t ex finns nere i Linnéstan.
 0
Johannes Hulter (24 Januari 2014 13:19):
Men jag förstår inte riktigt. Varför skulle man inte kunna ha sammanhängande bebyggelse längs serpentinvägar (om man nu vill det)? Jag är inte heller så säker på att befolkningen på ÖM hade föredragit långa serpentinvägar upp istället för brantare, men kortare, raka gator. Det får vara *väldigt* brant om serpentinvägar ska vara meningsfulla.

Och att Övre Masthugget inte får samma stadsliv som Linné är ju självklart, men med punkthus hade det ju blivit ännu sämre.
 0
Daniel Andersson (24 Januari 2014 13:31):
När det blir brant är det vanliga att gatorna går på hyllor (som cornicher) längs berget. Det blir, grovt förenklat, ett hoptryckt rombiskt rutnät. Se till exempel på Monacos bergssidor: http:​/​/​www.​vidiani.​com/​maps/​maps_​of_​europe/​maps_​of_​mon.​.​
 0
Hans Jörgensen (24 Januari 2014 14:05):
Ja det bästa vore ju om det gick att kombinera / optimera både bra framkomlighet och täthet och urbanitet i "besvärlig" terräng. Som bebyggda serpentivägar, fast det blir ju inte rutnätsstad av det. Jag tror det går att göra en hel del urbana förbättringar i "husipark"-områden (omsträckning av gator och G/C-vägar, bebyggelse av impediment, m.m)

Just pulsådern till Ö.M går är ju en serpentinväg, alltså fjällgatan. Det är den som är mest urban (sett till verksamhetstäthet) i hela stadsdelen. Det skulle antagligen gå att ha en del verksamheter där även om den inordnades i en kvartersstruktur, men kanske inte lika enkelt. Uppe på flacka delen av fjällgatan ligger ju kvartersstrukturen intill gatan och det är där verksamheterna finns, så den är kanske ett exempel på optimering eller åt det hållet. Ännu bättre vore förstås om man gjorde nåt åt andra sidan gatan, dvs. Masthuggsterassen. Vilket skulle gå.
Och som sagt, kvartersstaden på Ö.M (som alltså är ett nästan monofunktionellt bostadsområde) har sina värden ändå/tack vare just kvartersstrukturen (siktlinjer från gator, fin bebyggelse).
+1
Woyland Wallin (24 Januari 2014 14:55):
Den stora frågan är alltid vem skall betala det som byggs.
Själv vill jag ha en bostad med väggar golv och tak. Att sedan betala all dessa tjänstemän som arbetar i årtal med "planarbete" och därefter för va anslutning som är den dyraste
i världen, elanslutning likaså och byggherren skall från tomtgräns dra in ledningar i huset. Vägar som är överdimensionerad,gatlyktor som kostar multum rabatter,lekplatser,parkeringsplatser 1,1 per lägenhet och annat, som man kräver även om det inte behövs. Den som skall bo i huset kan inte kontrollera kostnaden eller ha synpunkter på dem. Endast tjänstemän med totalt tolkningsföreträde har rätt att yttra sig, kräva och godkänna åtgärden. Detta är bara på utsidan. Trappuppgångar, ytor och utrymmen, som ingen använder under hela sin boendetid i huset skall betalas av den som flyttar in där.
Själva byggprocessen är en katastrof och en urgammal process. Man bygger till kostnader som slutligen "kunden" skall betala och som är 3-4 ggr högre än materialvärdet.
Andra länder bygger på ett modernt sätt. Men har man bara dessa få stora byggbolag, som totalt saknar konkurrens, får man glatt betala vad de anser de behöver vinst och vi sitter här och talar om punkthus här och det andra där.
Skall Sverige komma i närheten av andra länders konkurrens system och diffrentierade bostadsbyggande som man talar om i samtliga partiprogram, måste vi göra något åt Boverket.
Skall de fortsätta att producera regler, krav, beslut och kontrollplaner kommer vi att endast ha ett fåtal bostäder som resultat i år.
Mats Arnsmar (S) sa till mig när jag frågade honom, vad Göteborg skall göra åt alla de 100 000 tal, som står på Boplats Göteborg. Han svarade då att det är inte mer än 5 000, som står där och de är dem vi bygger åt.
Så med den kunskap och integritet (läs intellekt), som våra valda politiker har, kommer denna sidan att leva kvar många år framåt. Hej och hå.
WW
 0
Johannes Hulter (24 Januari 2014 20:09):
Hans: Vänta, är det så att du likställer "kvartersstruktur" med 90-gradigt rutnät? För så behöver det ju inte vara. Det går utmärkt att bygga kvartersstad i ett oregelbundet rutnät, ja, det är väl det vanligaste. Jag trodde vi talade om punkthus kontra gathus (kvartersstad) i brant terräng.
 0
Hans Jörgensen (24 Januari 2014 21:16):
Johannes, nej inte begränsat till rätvinkligt men det vi brukar kalla kvartersstad ligger väl ofta närmare skarpa vinklar än långa böjda former. Men det finns säkert sådana. Grejen med serpentinvägar är ju dock att ta upp höjdskillnad så en tvärförbindelse över "öglan" skulle bli brant och kanske på sin höjd kunna användas till gångväg (trappor). Ungefär som vid Vegagatan-Jungmansgatan-Fjällgatan.

Men visst finns flera ställen det skulle gå att bygga gathus längs serpentinväg i brant terräng, fast det kan kräva bergsprängningar. Kanske skulle det gå längs Kjellmansgatan upp mot Masthugget, övre delen av gatan har just gathus (studentbostäder) längs med västra sidan. Saknas bara lokaler där!
 0
Matthias H. (24 Januari 2014 22:03):
Woyland, flera av de problem du tar upp visar hur viktigt det är att yimby finns och fortsätter kämpa för riktigt stadsbyggande.
 0
Johannes Hulter (24 Januari 2014 23:18):
Hans: Ja, som sagt, det finns ingen anledning att bygga punkthus pga terräng. Skönt att vi kunde reda ut det. :)
 0
Johannes Hulter (24 Januari 2014 23:19):
Woyland: Tack för dina synpunkter, det är oerhört värdefullt att få ditt perspektiv "inifrån" branschen.
+4
Woyland Wallin (25 Januari 2014 15:49):
Tack för kommentar.
Här i Göteborg har vi ett system, som gör att inget annat kan byggas här i Göteborg, än dessa stora betong klossar i miljonprogram utseende och funktion.
Den som bestämmer om bostadsförsörjnings programmet här i Göteborg, är inte politiker utan tjänstemän, på Fastighetskontoret. Det är de tjänstemännen, som skriver de ärenden som man har på Fastighetsnämnden och de samarbetar, inte direkt öppet, utan enligt Göteborgs andan och med de större byggarna i staden. Hela organisationen med de 220 personerna på kontoret har formats, som ett andra Stadsbyggnadskontor och tar fram projekt och områden med titeln "Tävling".
Tjänstemännen där formar och tar fram planer på områden i stan, som endast är anpassade för de större byggbolagen. Därför ser det ut som det gör i Göteborg. Vi kan skriva på denna hemsida och ha synpunkter på hur staden formas, ändå styr man som tjänsteman på Fastighetskontoret bostadsbyggandet och bostadsförsörjnings programmet i Göteborg helt fritt och utan påverkan av någon.
Fastighetskontoret tar flera gånger över det som Stadsbyggnadskontoret är satta att utföra. Därefter formulerar Fastighetskontorets tjänstemän, enskilda projekt helt efter exploatörens önskemål, samtidigt som man ser till att den store byggherren inte får konkurrens och på något sätt hindras i sin verksamhet.
Detta vet jag och många med mig av egen erfarenhet.
Som liten byggherre har jag och flera med mig sökt marktilldelning på Fastighetskontoret många gånger. Vi uppfyller med råge den markanvisnings policy man har antagit på Fastighetskontoret och i kommunen.
2006 inlämnade vi den senaste ansökan och sedan dess har vi samtalat med 8 personer, som inte har haft besluts ansvar. Ärendet har bollats fram och tillbaka och hela tiden har man sagt att det finns inte någon mark till oss små byggbolag. Efter tumultet om Cannes fick vi äntligen ett brev om att komma in med mark/projekt förslag. Vi sände in 10 olika mark delar, som inte kan användas för annat. Vi blev för ett tag sedan kontaktad av en avdelningschef, som sa att vi skulle bli kontaktad av en annan person för sammanträffande och samtal om 4 -6 bostäder. Vi har träffats och på mötet säger "de två" tjänstemännen från Fastighetskontoret till oss, som kom till det avtalade mötet, att det finns ingen mark för vårat ändamål och man är inte intresserad av att arbeta med ett så litet antal bostäder.
För det första är det de själva, som angett antalet, vi kan bygga 50 -60 bostäder och har inga problem med det. För det andra har man dragit ut på ärendet i 8 år, enligt vår uppfattning för att trötta ut oss och inte skapa någon konkurrens situation för andra, som de samarbetar med. Detta strider mot all policy inom kommunen och Fastighetskontorets egna.
Det är på detta sätt och tillsammans de politiker, som inte vill ha annat än dessa stora betong byggen och till den höga produktions kostnad, som man hjälper fram de rätta bolagen och då blir det bara de 5000, som har en betalnings vilja och kan få en bostad.
Det spelar ingen roll att vi för talan i detta media, Göteborgs andan har många skepnader och egenskaper.
Skall man städa måste man börja uppifrån och göra helt rent. All skit måste ut.
Vore tacksam om en kommentar på detta och om någon har ett svar på, hur man skall komma till botten med de ruttna kontoren i stan.
Skriv
WW
 0
Hans Jörgensen (25 Januari 2014 17:47):
Tack Woyland.

Buss på nu, GP, GT västnytt eller UG.
Ni läser ju här också.
 0
Matthias H. (25 Januari 2014 19:09):
Hans, ja vi kan ju alltid drömma att nån av dom du räknar upp grottar ner sig i detta men hittills har det ju inte skett. Malin lernfelt på GP skriver bra men hon gör ju inga reportage, de som gör reportage rapporterar bara och ifrågasätter aldrig varför ny planer ser ut som dom gör (nästan alltid bedrövliga) och att dom inte följer översiktsplanen.

Herregud, om man är journalist och stadsbyggnadsintresserad så finns det ju ändlöst med uppslag att grotta ner sig i. Synd att jag inte är det själv, jag hade varit som en vagel i ögat på tjänstemännen på stadsbyggnads- och fastighetskontoren samt politikerna i Byggnads- och fastighetsnämnderna.
 0
Håkan Tendell (25 Januari 2014 19:19):
Det tycks som om den viktigaste ritningen att få klar så snart som möjligt inte är ritningen över Frihamnen, Heden eller Gullbergsvass, utan en ny ritning över hur stadsplanering bör gå till i den här stan. En ritning som bygger på tydlighet och öppenhet från start till mål.

Som det är i dag känns det som att jag lever i Sustainable Gothenburg - Open to The World - but not regarding how building development actually is proposed and planned.
 0
Patrik Höstmad (26 Januari 2014 00:23):
Woyland Wallin tack för dina kommentarer. Om det stämmer är det helt horribelt hur det fungerar. Hur man ska komma till botten med detta? Tja, för det första så behövs det politiker som vill att det ska byggas. Målet om 2500 bostäder per år är på tok för dåligt. Vi får väl se om någon går ut och är offensiv i valet (även om kvantitet inte är det enda). Sedan behövs det politiker som ställer tydliga krav på förvaltningarna och som följer upp vad de egentligen gör.
 0
Johannes Hulter (26 Januari 2014 09:56):
Att på planekonomiskt sätt sitta och putta ut 2500 per år strider egentligen mot hur städer fungerar. Man borde snabbt planlägga för 100.000 och låta de som vill bygga göra det (så länge de följer stadsplanen). Sedan kan man för all del ha prognoser för tillväxten, och så blir det mer eller mindre än det beroende på exploateringstrycket.
 0
Mats O. (26 Januari 2014 11:25):
Skyll inte bara på tjänstemännen i SBK. Kommunen har alltså gjort planer på 100-tals nya bostäder i Hammarkullen och Hjällbo men ingen aktör har visat intresse för att bygga där, inte ens kommunens egna bolag.

Det är inte bara små byggare som Woyland Wallin som upplever svårigheter utan även stora som Wallenstam har sagt att Göteborgs stad är svåra att ha att göra med. Wallenstam bygger inget nytt i Göteborg (förutom några bostadsrätter på S:a Hamngatan). I Uppsala och Stockholm håller man däremot på att färdigställa uppemot 1000 nya hyreslägenheter. Stena Fastigheter äger mark i västra Göteborg där man vill bygga nya hyreslägenheter. Kommunen säger nej och vill att Stena bygger i nordöstra Göteborg istället.

Om nu vissa politiker och stadsplanerare är så besatta av få "medelklassen" till nya bostäder i nordvästra Göteborg, varför föregår då dom själva inte med gott exempel och säljer sina hus i Kungsladugård och flyttar till Hjällbo ?
+4
Woyland Wallin (26 Januari 2014 15:55):
Tack förde positiva kommentarerna.
Utgångspunkten för bostadsbyggande är att någon vill bo
någonstans.
En exploatör förstår detta och han,med sin erfarenhet tar då fram ett förslag, om han äger marken i området.
Gör han inte det går han till Fastighetskontoret med en markansökan och hoppas på att Fastighetsnämnden tar beslut om hans förslag.
Erfarenhetsmässigt så kommer detta att ta 5-10 år. Varför så lång tid frågar sig några. Jo vi har tjänstemän på kontoren,
både Fastighets, Stadsbyggnads och Trafikkontoren som tycker att de begriper detta och startar då,om de finner förslaget intressant. Är exploatören en mindre byggherre, hör man aldrig av sig, är exploatören påstridig kallas man till ett möte där man i trevliga ordalag talar om att kontoret inte är intresserat av att ha med den mindre exploatören att göra. Har man nu hållit på i 45 -50 år på detta viset finns det inte så många små och mindre kunniga byggherrar kvar.
I stället kommer man på att från Fastighetskontoret starta projekt i nordöst, där är marken mycket billig och den planen om flera tusen lägenheter skulle ge mycket kapital till Fastighetskontoret. Problemet är, att man har inte ens tittat ut genom fönstret och tagit reda på om medborgarna i Göteborg vill bo där. Planera är färdiga och har kostat mycket pengar, men ingen byggherre vill betala planarbetet och marken. Byggherren kan inte sälja eller hyra ut till bostadssökande, de som Fastighetskontoret har planerat. Marken är för dyr, bostäderna blir för dyra och området är inte så attraktivt, så de som söker ny bostad bor hellre kvar i Allmännyttan än att skaffa något liknande i samma område till dubbelt vad de bor för.
Sen säger politikerna, vi har områden som ingen vill bygga på och vi har lagt ner mycket kapital och arbete på att ta fram planerna för dessa, varför är de på detta viset???

Sedan Patrik måste Du förstå att det är tjänstemännen, som skriver tjänsteärendena till politikerna, som sen skall ta beslut på tjänsteärendena. Det spelar ingen roll om politiker försöker komma med förslag till tjänstemännen, politikerna är inte överens, så de styrande (S), (V) och (Mp), överlåter till tjänstemännen, att ta beslut om bostadsförsörjnings programmet. Det går bra att läsa Fastighetskontorets uppdrag, så förstår man hur besluts ordningen går till. På detta sätt som vi har det i vår kommun är det enda att få bort de, som sitter där idag.
Då förstår de att man kanske skulle göra, som byggherrarna säger och bygga bostäder enligt efter frågan och inte enligt vad de själva på kontoren tycker.
Det är lång väg kvar Patrik, men håll lådan öppen.
WW
 0
Gunnar Einarsson (26 Januari 2014 22:37):
Woyland Wallin, oerhört intressanta inlägg! Nu har jag bara en fråga: Vad tjänar Fastighetskontoret egentligen på sitt sjuka beteende att missgynna små byggherrar och gynna de stora byggföretagen som bygger ful, dyr och dålig husipark på platser där människor inte vill bo?
Nu vet jag inte ägoförhållandena, men det finns ett gäng gamla ödetomter även centralt som bara väntar på att exploateras. Exempel på sådana är Lilla Risåsgatan 28, Södra Viktoriagatan 31 och Södra Hamngatan 47. På mig verkar det som om marktilldelningen borde ha kunnat skötas på en eftermiddag.

Hans Jörgensen, serpentinvägar må lindra gatulutningen, men blir ett tidsödande helvete för fotgängare, och det är för fotgängare framtidens stad primärt måste byggas, om du frågar mig. Bättre att anlägga sidolöpande gator platåvis, i "kornischer" som någon uttryckte det och förbinda dessa uppför sluttningen med gatutrappor, som på Nordhemsberget. Så borde man exempelvis kunna göra på baksidan av Medicinarberget, där dels Carl Hammaréns Backe, dels Medicinargatan dras ut och bägge avslutas med en vändzon, men uppför sluttningen förbinds trappvis.
 0
Gunnar Einarsson (26 Januari 2014 23:13):
Läser Wallins inlägg av den 23 Januari, kl. 13:49 och vill reflektera över hur bostadsbyggande gick till förr i tiden. Så långt jag har fattat det borde det ha gått till på liknande vis som i dagsläget "i utlandet", d.v.s ungefär så här: Tomtinnehavare/byggherre bestämde sig för att bygga. Arkitekt anlitades som lade fram ritningar, vilka förevisades stadsarkitekten som efter granskning verkställde planen genom att ge bygglov. Byggmästare, som tydligen ofta var identisk med byggherren, uppförde fastigheten. Ett stenhus i sex våningar tog sedan ungefär ett år att smälla upp.
I ett sådant system utgick som synes initiativet från byggherren. Myndigheterna hade endast att godkänna planen, men stadsarkitekten hade också makt att ge avslag (verkställande makt), vilket innebar att press sattes på byggherre och arkitekt att framställa något som såväl var funktionellt, kvalitativt godtagbart, i enlighet med stadsplanens intentioner samt inte minst vackert (läs: sekelskiftesvackert, givetvis).
Ser egentligen bara fördelar med ett sådant system. I alla fall lyckades man mer eller mindre frambringa ett helt Göteborg över en 40-årsperiod och det är väl inte alldeles undermåligt jobbat relativt nutida tidsskalor.

Nu vet jag inte om det exakt var så här det gick till, men vill vi ha effektiva "planprocesser" så skadar det nog inte att studera och hämta inspiration från den förmodernistiska tidsålderns ärendegång.
 0
Jens Ekengren (27 Januari 2014 11:45):
Gunnar: det är väl något sådant Yimby propagerar för - en grundplan där det mesta är tillåtet inom givna, relativt vida gränser, som är tydligt motiverade. När det kommer in ett förslag ska tjänstemännen bara ha att bocka av att det hela följer de övergripande planerna och reglerna.
 0
Hans Jörgensen (27 Januari 2014 22:20):
Gunnar: "kornischerlösningen" blir väl i praktiken samma sak som serpentinväg tvärförbunden med trappor/gångvägar (sett till framkomlighet för gående). Som det redan ser ut på flera ställen i stans lite mer kuperade delar. Jag tycker också gatorna kring Övre Djupedalsgatan är en förebild för att det går att bygga stadsmässigt i brant terräng. Men på vissa ställen tar det nog ändå stopp, alltså vid typ stup (så som Ö.Djupedalsg. /Majorsgatan slutar i väster mot Vegagatan).
Nu har vi pratat om gatustrukturen och inte om bebyggelse och konstaterat att även i den gamla förmodernistiska staden kring Nordhemsberget så avbryts det kontinuerliga gatunätet av nord-sydliga åskanter.
Det är i såna lägen, alltså längs bergskanter, som jag tror punkthusbebyggelse gott och väl kan vara ett alternativ till gathus (alltså längor). Gäller bara att förse punkthusen med lokaler.
Johannes nämnde tidigare sitt accepterande av punkthus då tomtytan inte kunde medge kvarter.
Jag skulle vilja påstå att i många fall är det just terräng som begränsar tomtytan, därmed begränsar ju terrängen möjligheten att bygga kvarter. Som till exempel längs Högsbogatans västsida med relativt ny bebyggelse. Där tycker jag punkthus passar, men de skulle givetvis ha försetts med lokaler ut mot gatan. Hade blivit en riktigt trevlig gata.

Ett exempel där det lyckats är längs Slottsskogsgatans norra sida mot Gråberget med punkthus från 40-talet (nr 54 o 52).

https:​/​/​www.​google.​se/​maps/​preview/​@57.​687114,11.​92451.​.​

Den sidan tycker jag är mer dynamisk än motsatta sidans monotona landshövdingelänga (nåja tre våningar trä), så gott som tom på lokaler utan vid korsningen Slottskogsgatan/Ekedalsgatan.
Just gluggarna mellan punkthusen ger en fin inblick mot naturen längs gråbergets sydsida.
Det finns flertal exempel i Gbg där man utnyttjat randen mellan slätt och berg till punkthus, men tyvärr alltför få ställen där man försett husen med lokaler.

Ett annat exempel är Kalendervägen (nr 44) i Kortedala.
https:​/​/​www.​google.​se/​maps/​preview/​place/​Kalenderv%C3%.​.​

(vet inte om googlelänkarna funkar men ni hittar nog på nåt sätt :)
 0
Johannes Hulter (27 Januari 2014 22:43):
Hans: Nordhemsberget är ett bra exempel. Nordhemsgatan ligger på en höjd mellan Vegagatan och Linnégatan. Hur har man löst det? Mycket enkelt. Slutna kvarter på Linnégatan trappar upp till Nordhemsgatan med en ravin mitt i innergården. Sedan en rad slutna kvarter på själva höjden, precis fram till kanten på stupet ner mot Vegagatan och sedan kvarter direkt från berget fram till Vegagatan (numera rivna). Sömlöst, som om det inte fanns någon terräng alls. Hade inte Nordhemsberget funnits hade planen kunnat se likadan ut ovanifrån ändå. Med andra ord, terrängen är inget problem. Sedan kan man vilja ha punkthus av andra anledningar, som jag nämnde. Men det är en annan sak.
 0
Hans Jörgensen (27 Januari 2014 22:54):
Men Johannes, om vi tar kanten längs Vegagatan som exempel,
Från scratch kunde man alltså välja mellan kvarter (som det en gång fanns) eller punkthus (eller nåt annat). Grejen är att kvarter inte hade givit någon mer stadfunktion än punkthus, eftersom tvärgatorna från Vegagatan österut inte kunnat fortsätta uppför berget. De hade förstås kunnat bli gångvägar (trappor), men det hade ju gått med punkthus också.

För övrigt har punkthusen fördelen att ge fler hörnlägen (då kvarteren är större) vilket kan tänkas vara bra om man satsat på lokaler (givetvis med hög takhöjd :) i varje hörne.
 0
Johannes Hulter (27 Januari 2014 23:53):
Hans: Men nu handlade det inte om huruvida kvarter ger någon mer stadsfunktion än punkthus i brant terräng (dock har det legat flera lokaler längs med trapporna, en restaurang finns kvar på Övre Majorsgatan) utan om huruvida terrängen i sig kräver punkthus. Vilket alltså inte är fallet.

Sedan kan man utöver detta fråga sig huruvida kvarter ger någon mer stadsfunktion än punkthus i brant terräng. Man kan förstås ha (eller inte ha) lokaler i botten på såväl punkthus som sammanhängande kvarter, skillnaden är att den potentiella lokalutbredningen blir större med kvarter. Och att man kan få in mer folk och fler entréer. Visst man säga att punkthus har "fler hörnlägen", men det beror ju bara på att de skapar mycket mer tomrum mellan varje fastighet. Det är ju inte fler gathörn, som skapas, bara fler hörn.

Egentligen är det inte så komplicerat, gör bara tankeexperimentet att man strött ut punkthus över Nordhemsberget istället. Hade det blivit mer eller mindre urbant?
 0
Woyland Wallin (30 Januari 2014 09:02):
Tack för de positiva kommentarerna.
G Einarsson har helt rätt, initiativet måste komma från byggherren/kunden.
Här i stan har Stadsbyggnadskontoret flera tusen önskemål om bygglov och planer, från markägare, exploatörer och byggherrar i sitt arkiv, förmodligen i källaren. De har svarat på dessa önskemål att, "Vi är inte intresserade".

På Fastighetskontoret har man tagit fram byggplaner och fina underlag i områden, som ingen vill bo i. Sedan går man ut och säger att, "Ingen vill bygga där vi har tagit fram planer, för flera tusen boenden". Man tycker att byggherrarna är dumma.

Fastighetskontoret har de senaste fem åren fått mängder av markönskemål, de skriftliga är 589 stycken. Av de blev 76 bostäder på. Skulle man givit ut fler markanvisningar, lika många som Malmö eller Stockholm, skulle det blivit 4 -5 000 bostäder per år i Göteborg. Nu blir det inte mer än knappt 2 000. Behovet är mycket högt i Göteborg, ingen vet riktigt hur många man behöver per år, på grund av inflyttning, studenter och unga vuxna, som vill in i samhället/staden.
Har man t ex egen privat mark, som man vet är intressant för bostadssökande och byggherre, kan man söka bygglov på den.
Problemet är att det kommer att dröja 10 -15 ja, det kan dröja mer än 20 år, innan Stadsbyggnadskontoret tycker att, nu är det intressant att se på de området.
Sammantaget det som Stadsbyggnadskontoret och Fastighets kontoret gör, är att de avgör, vem, var och när det skall bygga bostäder i Göteborg. Har man nu detta system, måste staten betala eller tillhandahålla byggkreditiv till byggherren, då kan han ju vänta hur länge som helst i princip. Tyvärr har vi ju nu inte det systemet i Sverige längre, så det är byggherren och exploatören, som finansierar det som byggs idag och då måste kommunala kontor göra, som byggherren säger, annars får vi bara ett litet utbud av bostäder och fel bostäder som resultat.
De som vi har för ögonen varje dag här i Göteborg.
WW
 0
Woyland Wallin (30 Januari 2014 09:12):
Läser här ovan om den utdragna debatten om punkthus !
Köpmarken kan Du göra vad Du vill med den,om Du kan få bygglov vill säga.
WW
 0
Johannes Hulter (30 Januari 2014 12:00):
Woyland: En viktig fråga - Var är det du och andra skulle vilja bygga och var är det Fastighetskontoret vill att ni ska bygga? Är det så att exploatörerna vill bygga utspritt längs motorleder (sprawl) och FK vill utvidga innerstaden så tycker jag FK gör rätt. Men om det är så att FK vill använda gamla planer från miljonprogrammet istället för nya planer i mer urbana lägen så tycker jag de gör fel.
 0
Hans Jörgensen (30 Januari 2014 23:19):
Johannes, ursäkta om jag verkar tjatig då detta är utanför trådens ämne. Vi kanske delvis pratar förbi varandra, men sen behöver vi faktiskt inte vara helt överens.

Nordhemsberget tycker jag som sagt är ett föredöme för kvartersstadsbebyggelse i (måttligt) kuperad terräng, något som dagens planerare & arkitekter kunde inspireras av.
Men nivåskillnaderna är inte oöverkomliga där även om det lokalt är så pass brant att trappor behövs. Mellan Linnégatan och Nordhemsgatan är det uppskattningsvis 15-20 m höjdskillnad. Rätt lite jämfört med många andra höjder i Gbg.

Jag menar att vid branter med större nivåskillnader alternativt brantare förhållanden (för brant för trappor, kan förvisso övervinnas med sprängningar), där kan likaväl punkthus som "kvarter" utgöra bebyggelse längs höjdranden. Om en given gatusträckning längs bergskanten ger ett smalt utrymme mot sluttningen är förstås punkthus det smidigaste och ibland enda tänkbara. "Kvarter" skulle fortfarande kanske vara möjligt även då genom att de klättar upp längs sluttningen, fast det kan ju kräva omfattande sprängningar.

Jag tycker det viktigaste är att önskade urbana nyckeltal uppfylls:

* Befolkningstäthet
* Lokal/verksamhetstäthet och dess koncentration till gatuplan.
* Gatustruktur
* Koppling bebyggelse-gata.

Sen om det blir kvarter eller punkthus är väl en fråga om vad man gillar. De har olika fördelar. Personligen skulle jag nog föredra att bo i ett kvarter med tanke på ett läge mot den slutna innergården. Men andra kanske föredrar punkthus.

Lokaltätheten, liksom "hur mycket folk man får in", är förresten inte bunden till själva punkthusen utan kan ökas med mellanliggande bebyggelse så som vid Fridhemsgatan t ex.

När jag tänker efter finns flera fina exempel på där "punkthus" använts just i randen längs en höjdskillnad:

* Viktoriagatans västsida
* Bangatans östsida (kan diskuteras huruvida det är punkthus men några riktiga kvarter finns inte).
* Eklandagatans västsida (något utdragna hus på längden men ändå)
* Norra Gubberogatan östsida (ung. som eklandagatan)

Sen finns exempel på fungerande skivhus/lamellhus-blandstad där terrängen inte helt motiverat det, som i praktiken får samma funktion som ett punkthus sett till dess gränssnitt mot gatan.

* Redbergsvägen, södra sidan
* Fridhemsgatan

Som sagt tror jag inte vi kommer längre åtminstone i denna tråd. Men jag ville poängtera att man kan vara öppen för fler lösningar än slutna kvarter, så länge de önskade "stadsnyckeltalen" uppfylls, även om just kvarter är en väldigt fungerande lösning på många ställen.
 0
Johannes Hulter (30 Januari 2014 23:47):
Hans: Nej, som sagt, vi är inte överens. :)
 0
Johannes Hulter (30 Januari 2014 23:48):
Inte överens om allt, ska jag väl tillägga. För mycket verkar vi ju vara överens om.
 0
Gunnar Einarsson (1 Februari 2014 15:01):
Jens Ekengren (27 Januari 11:45), jo absolut. Det lilla magiska ordet i mitt inlägg var givetvis "tomtinnehavare".

Ett sådant system förutsätter en fastlagd och grafiskt återgiven stadsplan med inritade kvarter med antingen fördefinierade tomter eller tomtmark som styckas av och säljs per kvadratmeter.

Det grundläggande behovet av en äkta stadsplan har vi ju varit inne på många gånger här på Yimby Göteborg. Faktum är att jag undrar om staden egentligen borde få företa sig något alls innan en sådan har upprättats. Frimärksplaneringen och ställer ju ofta till det för vidare planering.
 0
Gunnar Einarsson (1 Februari 2014 20:50):
Hans Jörgensen (27 Januari 22:20), jovisst, framkomligheten blir ju densamma med tvärgående trappor, men hur stadsmässigt blir det? Ursäkta, men när du skriver "serpentinvägar" så är det Kjellmansgatan, Dr. Allards Gata vid Ehrenströmsgatan och Fjällgatan vid Bangatan jag tänker på.

Så får jag även tillägga att det bara är Övre Djupedalsgatan som slutar med en tvärt mur och ett brant stup. Övre Majorsgatan har en trappa ner på Vegagårdarna, vilken därmed bildar en förbindelse med Vegagatan och Nordosten. Oj, vad man sprang i de där trapporna på högstadiet! Från början, långt före vår tid, landade trappan faktiskt på den inre bakgården till ett helt vanligt landshövdingehus i Kv Smugglaren. Det hade förstås även gått att anlägga motsvarande trappor på Övre Djupedalsgatan om man nu hade velat.

Sedan när det gäller kvartersbebyggelse i sluttning så är det väl bara att medge att det finns vissa gränser, men det tar inte desto mindre ett bra tag innan de nås. Således skulle jag vilja hävda att kvartersbebyggelse bör eftersträvas så långt det är möjligt. För det andra är det också skillnad på punkthus och punkthus. Jag menar att rent tekniskt så är ju även Föreningsgatan 2 att betrakta som ett punkthus, så i det läget är det väl rätt okej. :) Och de här fristående landshövdingehusen längs Medicinareberget vid Linnéplatsen som revs på 80-talet minns väl en del av oss ännu:
http:​/​/​www.​slapsgille.​se/​arkivet/​Vykort5/​content/​image.​.​
För det tredje bör det framhållas att oavsett stup och stigningar så är ju i alla fall halvkvarter som skapar en stadsmässig miljö möjliga. Återigen är Bangatan ett bra exempel på det.

Slutligen har du säkert rätt i att de gavelställda lamellerna på Slottskogsgatan antagligen funkar rätt bra för att vara just gavelställda lameller. Men landshövdingehusen på motsatt sida är inte en riktigt rättvis jämförelse då dessa saknar lokaler. En bättre jämförelse vore hörnet Ekedalsgatan/Godhemsgatan där krogen Old Town ligger. Du gissar säkert vad vilken miljö som jag uppfattar som mera urban.
 0
Hans Jörgensen (3 Februari 2014 19:55):
Gunnar: de där villorna på vykortet har jag ju inget minne av.
Däremot minns jag träkråkslotten på Södra Vägen intill Lisebergs västra sluttning, innan de revs nån gång under 90- eller tidigt 00-tal. Ett av dem, "Biskopsvillan", har enligt wikipedia flyttats till Örgryte. (Men varför flyttades det inte till Biskopsgården?). Det hela för att lämna plats åt ett nytt mindre charmigt bostadshus & VKM. Notera att ur urban synvinkel hade det här säkert varit rätt, om det hade blivit fler bostadshus istället för vidsträckt P-yta, då VKM ju har tillfört en (eller snarare flera funktioner till den sidan gatan.

Visst var både Carlsrogatan och Södra Vägen fina exempel på hyggligt stadsanpassade villor. Men de är ju inte urbana, enligt "vår" definition, dvs att de totalt saknar publika lokaler i gatuplan (i regel). Det samma kan ju sägas om de praktfulla punkthusen på Viktoriagatan och jugendhuset på Föreningsgatan.

Och trapporna som du har sprungit i kring Nordhemsberget, de hade ju kunnat finnas även med (urbana) punkthus längs Vegagatan.
Jag själv är uppvuxen i GBG-regionens eget Norrland, dvs Ale
(som minsta kommun och med 3% av Gbg-regionens invånare länge körde sin kommunslogan: Ale - En stark del av Göteborg :)
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6713 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter