Vi vill ha en verklig dialog om det nya Göteborg

Under rubriken "Vi vill ha en verklig dialog om det nya Göteborg" skriver jag idag på GP Debatt om att vi behöver få till stånd en dialog om stadsbyggnadsfrågorna med våra politiker. En dialog som behandlar mycket konkreta detaljer i den fysiska planeringen. De som har hängt ett tag på Yimby kanske känner igen delar av tankegångarna från ett inlägg i april med titeln "Medborgardialog vs. politikerdialog". Det jag efterfrågar en mycket konkret dialog mellan oss medborgare och våra politiker om hur vi ska bygga framtidens Göteborg. Frågan är för viktig för att med ett öppet mandat lämnas till tjänstemän på förvaltningar och kommunala bolag.

Vi kan ta Frihamnen som ett konkret exempel där nu Vision Älvstadens tal om att "kommunicera med aktiv öppenhet" praktiseras. Är det någon som har en aning om hur det kommer att se ut när det väl landar? Vi har matats med visionsillustration efter visionsillustration från olika arkitektteam där ingen visionsillustration är den andra lik. Genom att allt är möjligt är inte heller något kommunicerat. För all del har en arbetsskiss visats på hemsidan (men helt utan förklaring) och för all del har representanter från frihamnsgruppen i Göteborgs stad funnits på plats vid några lokala happenings för att berätta om programarbetet som pågår.

Arbetsskiss över Frihamnen

Men Frihamnen är ingen lokal fråga. Det är ingen tjänstmannafråga. Det är en politisk fråga. I höstas skrev jag en debattartikel i GP om Frihamnen och hur problematiken i Frihamnen borde lösas - den möttes med tystnad. Ja, inte från medborgare och branschfolk som sagt att det var en klockren analys, men från förvaltningar, kommunala bolag och våra politiker. Älvstranden och stadsbyggnadskontoret har nu fått mycket fria händer och inom några månader borde i den bästa av världar en programplan gå ut på samråd. (Den skulle ha varit ute innan jul men eftersom stadsbyggnadskontoret kör med flexibla deadlines så blev inte så fallet.) När väl programplaner och detaljplaner går ut på samråd är det i stort sett omöjligt att få till stånd några avgörande förändringar.

I samrådet beaktas medborgares synpunkter aldrig till den grad att det blir några avgörande planändringar. Vår konstruktiva kritik på planens uppenbara svagheter i vårt yttrande över planen för Nya Munkebäck bemöttes med ett torftigt

Likadant i planen för Sisjövägen, där punkthus ska spridas ut glest över ett helt skogsparti istället för att koncentrera bebyggelsen och minimera intrånget i skogen där vårt yttrande fick svaret

Synpunkter bemöts inte med konkreta svar och inga planändringar införs. Och turerna kring planen för Götaverksgatan visar hur svårt det är att få till stånd förändringar när väl en plan ligger ens med politikernas och stadsbyggnadskontorets uttryckliga önskan. För att få till stånd förändringar behöver det bildas protestgrupper och fackeltåg och då kan det gå att stoppa, men sällan att påverka (lex Skansberget). Direkta felaktigheter rättas till och slår länsstyrelsen näven i bordet blir det kanske lite mer betydande ändringar (sänkningar av höjd). Våra yttranden är dock mycket viktiga i kunskaps- och opinionsbildningen för att visa på de bättre och hållbarare alternativ som till slut måste börja komma.

Vi hade behövt något mycket konkret att diskutera de senaste 2-3 åren för att medborgarna skulle ha kunnat vara med och ha en reell påverkan på det konkreta innehållet i Frihamnen. Vi borde ha diskuterat över en konkret plan, en plan med konkret beskrivning av innehållet, en plan med förslag på konkreta planbestämmelser, en plan som nu blivit kraftigt reviderad ett antal gånger och som alla känner sig lagom missnöjda med men ändå kan acceptera.

Jag avslutar denna exemplifierande utvikning som jag avslutar debattartikeln.