Frihamnen: Blandstad vs ibland stad

Frihamnens blandstad blir i praktiken Sannegårdshamnen 2.0?

Ibland stad

I den första delen Frihamnen: Programplanen tittade vi på de övergripande ambitionerna och konstaterade att det finns bra ambitioner med en tät grön stad. Inte minst exemplet på blandstadskvarteret såg ut som ritat på recept från Yimby.

Ett trevligt blandstadskvarter enligt programplanen (grönt bostad, gult kontor, rött handel).

Men den andra delen Frihamnen: Ett nytt Skeppsbrohaveri visade att stora delar av området får en låg exploateringsgrad och med det följer en så dålig ekonomi att projektet blir svårt att genomföra.

Tätheten är även för låg för att kunna stödja ett stort utbud av lokal service. Trots planens vackra tal om blandstad och vikten av billiga lokaler så ska lokaler och service koncentreras till endast stråk och knutpunkter. Det betyder att många gator och delar av området inte får några krav på lokaler. Det är precis samma typ av planering som i Kvillebäcken och Eriksberg, och kanske framförallt Sannegårdshamnen (se första bilden ovan) om vi tar fasta på planens önskan om en låg bebyggelse över stora delar.

Planen med stråk och knutpunkter och 3-5 våningar och 6-8 våningar över stora områden.

Lokaler och service koncentrerade till stråk och knutpunkter i Kvillebäcken.

Subjektiv kulturmiljöhistoria

Så vad är egentligen anledningen till att man valt att tränga bort bostäder och blandstaden genom att hålla nere bebyggelsen? I programplanen står att läsa

Den låga bebyggelsen motiveras alltså med vindar och en läsbar "intensitet". För det första, vid de förhärskande sydvästliga och västliga vindarna ligger Frihamnen bakom Slottsberget-Lindholmen-Lundbystrand respektive Ramberget. För det andra, går det alldeles utmärkt att ta hand om vindar oavsett höjd på bebyggelse bara det är med som ett designkrav. För det tredje är vindar inget problem vid måttligt höga byggnader. Notera att hela Norra Älvstranden, inklusive de nya byggnaderna på gång vid Färjenäsparkens fot, har byggts mitt i hamninloppets bistra vind och som regel med mer än fem våningar.

Idén med den läsbara intensiten kommer från en utredning av kulturmiljön i Frihamnen som bland annat landat i

Tja, det är ju en möjlig beskrivning. En annan är att älven och Frihamnens kajer alltid har kantats av storskaliga och höga konstruktioner som dockor, kranar och fartyg. Bebyggelsen som finns längs älvstränderna är betydlig högre än programplanens 3-5 våningar, t.ex. Amerikahuset, Värmeverket vid Rosenlund, Kinesiska Muren, Sjöfartsmuseet, Stenaterminalerna, det ombyggda fryshuset vid Fiskhamnsgatan, och inte minst Lilla Bommen med Läppstiftet och Operan, och Lindholmen Science Park med kontorsbyggander och Kuggen, ja hela Norra Älvstranden. Talet om den låga skalan och långa siktlinjer är subjektivt nonsens. Det går alltså lika bra att skriva

Och de beskrivna siktlinjerna fanns inte när hamnen var full av fartyg, fordon och godshögar. De är något som skapats i utredarens medvetande under den, i historiskt perspektiv, korta tid som Frihamnen stått öde. Den som vill göra kulturmiljöhistoriska kopplingar kan lika gärna plocka upp rutnätsplanen som finns på 1910 års karta och skriva:

1910 års karta med rutnätsplanen över Kvillestaden "där man börjat bygga arbetarebostäder lite varstans" för att citera Kulturmiljöunderlaget.

Yimbys kulturmijlöhistoriskt korrekta förslag på stadplan för Frihamnen.

Förstå mig rätt, det är helt okey och till och med önskvärt att ta kulturmiljöhistoriska hänsyn. Problemet är när denna hänsyn grundas i en djupt subjektiv beskrivning, som dessutom motsägs av verkligheten, och framförallt när den hänsynen leder till förödande konsekvenser för stadens funktion.

Riktig blandstad

Vi kan jämföra med Olivedal där vi har kört riktig blandstad i över 100 år med ett välkänt positivt resultat. Genom att inventera stadsdelen har 506 gatulokaler identifierats. Då är förskolor, skolor och äldreboende inte medräknade, inte heller kontor och service som ligger inne i husen eller högre upp. De lokaler som vid inventeringen är sammanslagna räknas om en lokal. Det är bara gatulokaler som är räknade och det landade i 506 st spridda över hela området.

Blandstad på riktigt i Olivedal. Punkterna anger verksamhetslokaler i gatuplan. (Inventeringen är förtjänstfullt gjord av Johannes Hulter.)

Se även Johannes Hulters inventering av verksamheterna på Nordhemsgatan för exempel på den flora av aktiviteter som pågår i de lokaler som inte ligger vid det som idag skulle klassas som stråk och knutpunkter.

Olivedal är blandstad. Frihamnsplanen är inte blandstad. Olivedal fungerar och har fungerat över lång tid så vi behöver inte uppfinna hjulet igen. Nyckeln är en hög exploateringsgrad och hög boendetäthet. Men säger belackaren: Olivedal byggdes för 100 år sedan, vi kan inte bygga så idag! Nja, strukturen sattes för 100 år sedan men faktum är att det har byggts hus i området under alla tider. Linnégatan kantas av byggnader i olika åldrar. Det har byggts på 80-talet, på 90-talet, på 00-talet och senast byggde JM bostadsrätterna vid Värmlandsgatan, vilka huserar en lokal med kaffé/bar och en lokal med tre småföretagare och en konstnärsateljé man kan skåda från gatan. Gemensamt för alla dessa byggnader, med några få undantag, är att de har verksamhetslokaler i gatuplan.

Omvänd planering

Vi har nu sett på vilken bräcklig grund som tätheten hålls nere. Det betyder färre bostäder för alla de desperat sökande, en risk att hela projektet blir ekonomiskt ogenomförbart och det slår sönder förutsättningarna för en riktigt blandstad.

I grund och botten handlar detta om en helt felaktig prioriteringsordning och omvänd arbetsgång, som ser ut som följer

1. Subjektiva preferenser, bland annat förklädda till kulturmiljöhistoriska resonemang, ger att bebyggelsen ska vara låg och gles.
2. Det blir få bostäder, få människor och svårt att få verksamhetslokaler att bära sig ekonomiskt.
3. Hoppsan, vi kan inte skapa en levande blandstad så vi får koncentrera verksamheterna längs huvudstråk.

Detta borde vändas till

1. Vi ska förverkliga översiktplanens uttalade mål om blandstad över hela området.
2. Utred vilken täthet som behövs för att stödja en riktigt blandsstad med ett stort utbud av verksamhetslokaler och stadsliv i varenda kvarter och längs varenda gata.
3. Givet tätheten som behövs för att blandstaden ska fungera, arbeta med hur kulturmiljöhistoriska (och andra) hänsyn ska tas.

Det är inte svårare än så.

Vi kommer nu arbeta vidare med Yimbys yttrande över planen. Men det som händer i Frihamnen är så viktigt för Göteborgs framtid att vi alla måste ligga på för att få detta i rätt riktning. Ett sätt att göra det är att redan nu kontakta dina favoritpolitiker i Byggnadsnämnden och berätta att Frihamnen måste få fler bostäder, fler människor och rikligt med verksamhetsslokaler – dvs en riktigt blandstad.