FN:s klimatpanel IPCC tar ställning för tät blandstad

FN:s klimatpanel IPCC lanserade nyligen den femte upplagan av sin så kallade “Assessment Report”, vilken är en omfattande genomgång av forskningsläget rörande jordens klimatförändringar. Jag bestämde mig för att ta en titt på vad IPCC säger om hur stadsplanering relaterar till koldioxidutsläpp, och gick därför igenom delrapporten “Mitigation of Climate Change”.

För en Yimby-sympatisör är rapporten mitt i allt elände ändå en på många sätt tillfredsställande läsning, då IPCC tar tydlig ställning för täthet och funktionsblandning. I huvudsak är det två kapitel som behandlar stadsplanering: Kapitel 8, om transporter, och kapitel 12, om bebyggelse, infrastruktur och fysisk planering.

Kapitel 12 innehåller det mesta av det relevanta materialet. Med stöd i empirisk forskning om hur tätheten påverkar antalet körda personkilometer i bil konstateras bl.a. att “Urban density is thus a necessary – but not a sufficient – condition for low‐carbon cities.” Förutom täthet är funktionsblandning och god kollektivtrafik nödvändiga: “Key urban form drivers of GHG emissions are density, land use mix, connectivity, and accessibility.  These factors are interrelated and interdependent. As such, none of them in isolation are sufficient for lower emissions.”

Den pedagogiska figuren till vänster (beskuren) används för att illustrera att täthet måste kombineras med funktionsblandning och goda villkor för kollektivtrafik, cykel och gång för att utsläppen ska bli tillräckligt låga. Den högra kolumnen visar de klimatsmarta alternativen, och den vänstra visar de som ger högre utsläpp.

IPCC beskriver hur täthet leder till minskade koldioxidutsläpp genom att (1) tätheten leder till kortare resvägar, samt (2) tätheten gör det möjligt att upprätthålla ett gott kollektivtrafiksystem: ”First, separated and low densities of employment, commerce, and housing increase the average travel distances for both work and shopping trips … Conversely, higher population densities, especially when co‐located with high employment densities are strongly correlated with lower GHG emissions … In the United States, households located in relatively low density areas (0-19 households/km2) produce twice as much GHG emissions as households located in relatively high density areas (1,900-3,900 households/km2) … Second, low densities make it difficult to switch over to less energy intensive and alternative modes of transportation such as public transportation, walking, and cycling because the transit demand is both too dispersed and too low ... In contrast, higher population densities at places of origin (e.g., home) and destination (e.g., work, shopping) concentrate demand that is necessary for mass transit alternatives.”

Det som i kapitel 8 sägs om stadsplanering består till övervägande del av överlapp med kapitel 12. Bl.a. konstateras att: “There exists a non‐linear relationship between urban density and modal choice ... For example, suburban residents drive more and walk less than residents living in inner city neighbourhoods … but that is often true because public transit is more difficult to deploy successfully in suburbs with low densities”. En viktig poäng som framförs är att även om ökande inkomster i många fattiga länder leder till att fler skaffar bil visar erfarenheten att tätare städer har större möjligheter att förmå folk att fortsätta åka kollektivt trots den förbättrade privatekonomin: “public transit mode shares have been preserved at fairly high levels in cities that have achieved high population densities and that have invested heavily in high quality transit systems”.

IPCC:s fokus ligger i princip uteslutande på klimatutsläpp. De tar alltså inte hänsyn till att täthet minskar städernas ytbehov, vilket gör att mer mark blir över till annat och kan användas för t.ex. livsmedelsproduktion eller lämnas som orörd natur. Ej heller tar IPCC hänsyn till folkhälsa, vilken gynnas av täthet då människor tenderar att få mer vardagsmotion i tätbebyggda miljöer, eller till att kostnaden för infrastruktur blir lägre per capita med ökad täthet. Det är väl värt att notera att IPCC trots detta snäva fokus landar i dessa högst Yimby-vänliga slutsatser. Detta understryker det vi vetat sedan länge: Tät blandstad är en outnyttjad win-win av sällan skådad dignitet.