Utskrift från gbg.yimby.se
....

"Göteborg - mellan segregation och kreativitet" - en studie av den svenska bostadsmarknaden. Del 2.

 

I den första delen av den här genomgången av ”Göteborg – mellan segregation och kreativitet” beskrev jag hur en helt ny bostadsmarknad började växa fram efter avsubventioneringen av byggsektorn i början av 1990-talet. Utvecklingen gör att man både kan sätta fingret på de viktigaste dragen i förändringen, men också på den mycket stora skillnad som öppnade sig mellan landets båda största städer för drygt två decennier sedan. Det som blev möjligt var helt enkelt att återförtäta och nyutveckla centrum och attityden till den här förändringen visade sig vara helt annorlunda i Stockholm jämfört med i Göteborg. I huvudstaden var förtätningstendenserna tydliga tidigt och begreppet "att bygga staden inåt" användes redan 1997 för att beskriva huvudinriktningen för det som ett par år senare blev stadens nya översiktsplan. Därefter inleddes en mycket dynamisk period när flera nya centrala stadsutvecklingsområden togs fram. Västra Kungsholmen är sannolikt det mest lyckade.


Bostadsproduktion i antal lägenheter i Stockholm och Göteborg.

 

Andel bostäder producerade Inom Tullarna respektive SDN Centrum och Majorna-Linné.

 

Skillnaderna mellan de båda städerna syns tydligt i graferna här intill. Efter 1990 drog Stockholm ifrån Göteborg byggmässigt i största allmänhet, men i den delen som producerades i innerstaden i synnerhet. I Göteborg blev det till och med en ideologi att man skulle hålla tillbaka de centrala projekten. Under 2004 klagade Lennart Wallenstam på den tröghet som fanns i Göteborg och som i allt högre grad gjorde att företaget flyttade verksamheten till huvudstaden, vilket enligt GP ”Byggnadsnämndens ordförande Owe Nilsson (s) /bemötte det/ med att bolaget bara ansöker om byggen på attraktiva centrala tomter.- Ja, men det gör vi i Stockholm också. Ska man bygga nytt… måste man bygga där folk vill bo.”

Året efter bekräftade det då ganska nyutnämnda kommunalrådet Anneli Hulthén att utkantssatsningarna fortfarande var prioritet nummer ett: ”Det är helt rätt uppfattat av GP att Opaltorget, Frölunda torg och Gärdsås torg nu står först i kön…” Men problemen med den ”rättvisa” strategin har sedan dess blivit uppenbara. Flera av de perifera projekten har inte gått att genomföra både av planskäl och för att de realiserabara värdena i dessa lägen är för små för att skapa ett intresse från de kommersiella byggarna.

Opaltorget kan vara den plats i Göteborg som slukat mest planeringsresurser det senaste decenniet. Av det märks fortfarande inte ett spår.

 

Följden har blivit att Göteborg kommit att släpa efter, både befolknings- och inkomstmässigt. På grafen här bredvid ser vi de båda städerna indelade i ett par olika utvecklingsområden. På den första ser vi befolkningsutvecklingen innanför respektive stad med 1945års gränser och på den andra ser vi utvecklingen i de områden som inkorporerades mellan 1946-1951. I Stockholm var det Spånga-Hässelby, i Göteborg framförallt de västra stadsdelarna och Backa.

Där ser vi dels de betydande nedgångarna i de båda städernas innerområden, men också återhämtningen efter framförallt 1990. Där syns också hur de första efterkrigsdecennierna dominerades av tillväxt i inkorporeringsområdena. Men det blir också tydligt från båda graferna att Göteborg de senaste decennierna utvecklats mycket svagare än Stockholm i båda dessa stadsområden. Skulle Göteborg ha förtätas i samma takt som Stockholm hade det idag bott mer än 100 000 fler människor i dessa båda områden. Det paradoxala verkar alltså vara att återförtätningen i ytterstaden gått snabbare i Stockholm, trots att det är i den mindre staden det varit en uttalad strategi att göra just detta.

 

Befolkning i olika delar av Stockholm och Göteborg.

 

Allt talar i praktiken också för att det borde vara så. Inflyttningen till centrala Stockholm har skapat en kraftigt ökad efterfrågan som sedan lett till stegrade nybyggnadspriser i ett allt större område. Allra mest påtagligt är det om man ser Spånga, Solna och Sundbyberg som en enhet i staden. Där bor det idag 300 000 människor och sedan millennieskiftet har det varit landets snabbast växande stadsområde. På ett spontant sätt är det där som den svenska motsvarigheten till Paris la Defense eller Londons Docklands växt fram.

Summerar man det som hänt i de båda städerna är det uppenbart att Stockholm klarade av att haka på den urbana återförtätningen, som också varit en av de senaste decenniernas allra starkaste internationella trender. Göteborg anpassade i mycket mindre grad sin institutionella omgivning till den nya utvecklingen och resultatet har blivit en ytterligare utspridning. Några tendenser till att bryta denna besvärliga blockering finns inte heller, utan istället går i stort sett alla centrala byggplaner in i oklara långbänksförfaranden, inte minst på grund av den svaga ledningen. Tillväxten är istället koncentrerad till ett par halvperifera områden i Lundby och Gårda-Krokslätt som båda har rötter i det sena 1800-talets industrialisering.


AGA fabriken på Lindholmen...

...och mejeriet i Kallebäck är två industritomter i gamla Lundby och Örgryte kommuner som det närmaste decenniet kommer att ge plats för mer än tusen lägenheter.

 

Ser man nu framåt kan vi konstatera att vi nu åter är på väg mot slutet av en 20-25 års cykel. Otvivelaktigt verkar det också som att förtätningstendensen håller på att klinga av och bli allt svårare och dyrare. I Stockholm är den senaste tidens signaler från så skilda aktörer som politiker, domstolar, länsstyrese och skönhetsråd entydiga: byggandet försvåras i de flesta lägen, men mest av allt i kärnan. Liknande tendenser syns också i grannkommunerna, inte minst var maktskiftet i Sundbyberg betecknande.

Till det kommer att både kostnadsutvecklingen och den bristande förståelsen för vad som verkligen styr bostadsmarknaden lett till att ett flertal aktörer med Riksbanken i spetsen gör allt de kan för att begränsa både efterfrågan och utbud. Följden kommer att bli en uppbromsning och ytterligare fördyring av byggandet i huvudstadsregionen. Det sker dessutom samtidigt som landets befolkning ökar i rekordtakt. Möjligen öppnar detta också för en come back från Göteborgshållet, där en viss krismedvetenhet trots allt börjat sprida sig de allra senaste åren.

Rimligen kommer allt detta att tvinga fram reformer, både i riktning mot enklare planförfaranden i vissa delar av de olika kommunerna och i riktning mot att den rådande segregationen bekräftas genom att någon form av affordable/social housing lösning skapas även i Sverige. Länge har politikerna sluppit ta konsekvenserna av att vi haft en oerhört starkt segregerad bostadsmarknad, genom att ”miljonprogramsområdena” de facto fungerat som social housing. När den reserven nu är borta kommer reformer att tvingas fram. Hur dessa kommer att se ut blir det synnerligen spännande att se, inte minst därför att handlingsförlamning sedan några år varit normaltillståndet i bostadspolitiken.

Fortsättning följer...

Gå med i Yimby Göteborg
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Malmö, Yimby Stockholm och Yimby Uppsala.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Jan Jörnmark (14 Januari 2016 09:48):
Jag talar om boken på Arkdes i Stockholm den 21 januari kl 17-18. Sedan släpps den i Göteborg den 3 februari kl 18 på Pustervik.

https:​/​/​www.​facebook.​com/​events/​110​87168258270​67/​
 0
Ekonomix (14 Januari 2016 11:46):
Intressant. Jag undrar hur det förhåller sig om man jämför förortenas ålder. Min känsla är att expansionen i norra Stockholm främst har skett i de förorter som redan fanns 1950 eller byggdes ut omedelbart efter enligt mönster från de tidigare inkorporeringarna av Bromma och Brännkyrka.

Men att expansionen inte varit så kraftig i de typiska miljonprogramsorådena i norra gamla Spånga. Dvs i Tensta, Rinkeby, Husby etc. på Stockholmssidan och i Rissne, Hallonbergen etc. på Sundbybergssidan. (Spånga delades mellan Stockholm och Sundbyberg 1950.)

Måhända är det så att det i Göteborg i större utsträckning handlar om typiska miljonprogramsoråden från 60- och 70-tal? Graferna antyder det.
 0
Jan Jörnmark (14 Januari 2016 12:45):
Det kommer mer om de frågor du ställer i del 3. Vi talar här om helt avgörande skillnader. Och för den delen att Lex Bollmora var Stockholms verkliga välsignelse.
 0
Ekonomix (14 Januari 2016 13:03):
Vi får vänta på del tre. Dock var man ju inte riktigt nöjd med Lex Bollmora. Man ville ha både planmonopol och markägande för att säkra den totala makten över byggandet. Vårbyaffären kom ju bara ett par år senare. Och inte heller i Skärholmen byggs särskilt mycket nytt idag.

Huddinge själva stöp dessutom mer eller mindre på sitt eget bostadsbyggande när krisen slog till och man har väl knappt hämtat sig ännu. Flemmingsbergs grusplaner ekar tomma trots alla försök och från den första januari får man dessutom nya biltullar mot sig...

Så frågan blir väl om det kanske helt enkelt är så att kommungränserna hamnat gynnsammare för Stockholm än för Göteborg?
 0
Jan Wiklund (14 Januari 2016 15:03):
Hmmm.. det är alltså byråkratin som börjar försvåra byggande i centrala lägen i Stockholm, samtidigt som samma byråkrati i Göteborg håller på att bli mer tillåtande? Vad kan denna anomali bero på, tror du?

På att de som kan, dvs har nån sorts makt, redan har skaffat sig bostadsrätter i centrum vars värde de inte vill se minska? Eller finns det någon mindre egoistisk förklaring?
 0
Daniel (14 Januari 2016 16:24):
Ett problem för Göteborgs statistik när det gäller segregeringen är inkopereringen av Angereds Kommun.
Hade den hamnat som egen kommun (likt Botkyrka, Salem och Södertälje) så hade Göteborgs segregering inte varit lika stor. Stockholm är ju också väldigt segregerat men man får ju fram andra siffror i statistiken då gränserna är dragna annorlunda.
 0
Jan Jörnmark (14 Januari 2016 19:27):
Ni sätter huvudet på spiken. Poängen är att de sex kommunerna inkorporerades i Gbg och sedan knöts kommunens kraft till att hantera dom. Det tog bort kraft och fokus från de två som är med i grafen här, och som varit så centrala för Stockholms utveckling de sista fyra decennierna.

Det gjorde att Stockholm hade turen att kunna lämna flera av de mest problematiska flerfamiljsområdena till grannkommunerna. Och det gjorde också att det fanns begränsade ytor att växa på när tillväxten startade igen från 1980-talet.
 0
Ekonomix (14 Januari 2016 20:00):
Det finns väl en skillnad till. De område i Spånga där man började expansionen odelbart, Vällingby och Hässelby Gård/Strand ägde man redan. I Göteborg fick man först ägna tid åt att införskaffa marken, vilket gjorde att man han in i en tid med en typ av byggande som i efterhand framstått som oattraktivt och därmed inte kommersialiserbart. Men detta gäller även norra Spånga där kommunerna fick tillgång till (den då militära) först senare.

Däremot skiljer väl inte 80-talet sig särskilt mycket mellan Stockholms och Göteborgs kommuner? I Stockholm blev det stopp på grund av markbrist/miljörörelser med undantag av relativt små områden som Skarpnäck och Södra Stationsområdet. I Göteborg blev det stopp på grund av varvskrisen.

Här framstår skiljelinjen mellan Stockholms kommun och dess kranskommuner, eftersom expansionen fortsatte i de senare. I och för sig inklusive Sundbybergsdelen av Spånga med Rissne.

Men ännu mer i Huddinge som fram till 1949 i mångt och mycket varit en spegelbild av Spånga, på södra sidan stan. Men där utvecklingen tog en annan riktning då kommunen aldrig blev inkorporerad, med undantag av Skärholmsområdet. Här kom den kraftiga expansionen av flerfamiljshus på 80-talet, med en mycket djup 90-talskris som följd.

Fram tills dess hade expansionen skett med småhus, vilket också blivit den linje man slagit in på efter millennieskiftet.
 0
Jan Jörnmark (14 Januari 2016 20:29):
Det skiljer sig på 80-talet, men de riktigt stora skillnaderna öppnar sig efter reformerna i början av 90-talet. Uppenbart är att den politiska ledningen i Göteborg (för politiken är viktig i det här sammanhanget) inte var i lika bra stånd eller till och med ovillig att hantera detta.

Apropå varven och 80-talet var dom i princip redan över då. Men det har visat sig svårt att acceptera detta, vilket inte minst syns i hanteringen av nedläggningen av den sista delen av Götaverken de sista arton månaderna.

Den oförmågan blir väldigt tydlig i ett par exempel: http:​/​/​www.​expressen.​se/​gt/​kultur/​stadens-​sjal-​ligger-​.​.​

och
http:​/​/​www.​expressen.​se/​kultur/​frihamnen-​star-​ode-​i-​ti.​.​
 0
Jan Jörnmark (14 Januari 2016 20:48):
När det kommer till Göteborgs och Stockholms kranskommuner blir skillnaderna ännu tydligare från och med 1990-talet. Hade Mölndal växt som Solna sedan millennieskiftet hade det bott 10 000 fler i Mölndal, hade Lerum (vår riktiga underpresterare) växt som Nacka (strukturellt är de ganska lika varandra) hade Lerum haft 60 000 istället för 40 000 invånare.
Hur mekanismerna ser ut kan man ana sig till här: http:​/​/​www.​expressen.​se/​gt/​kultur/​odemark-​i-​centrum/​

Men ännu mer här: http:​/​/​www.​flodanyheter.​se/​wp-​content/​uploads/​20​14/​0​8/​.​.​
 0
Martin Ekdahl (14 Januari 2016 21:54):
Ganska deprimerande läsning för Stockholms del. En förtätning som i mina ögon inte ens ligger i startgroparna stoppas av en byråkratisk kloss av politiker, domstolar, länsstyrelse och skönhetsråd. Detta är så frustrerande. Kanske ligger en del av lösningen i att riva upp länsstyrelsens och skönhetsrådets makt. Men med den politiska ledning som vi idag har både på det nationella och lokala planet är det nog något som vi bara kan drömma om. Och samtidigt växer bostadskön vidare..
+1
Jan Jörnmark (14 Januari 2016 22:12):
Det du skriver är så oerhört sant, Martin. På nån sorts meta-nivå pratas det om förenklingar och gud vet vad av politiker, men vad spelar det för roll när verkligheten ser ut som den gör?

Titta på det här citatet: "Den senaste tiden har länsstyrelsen upphävt flera detaljplaner med bostäder i Stockholm. I juni kunde Mitt i berätta om de upphävda planerna för 400 studentbostäder på Gärdet och just nu utreder myndigheten huruvida planerna på 160 lägenheter i Kristineberg måste stoppas för andra gången. Enligt Ragnvi Josefsson kan det vara en tillfällighet att det finns projekt med genomförandeproblem just nu. Men under ett längre tidsperspektiv finns det flera skäl. – Det är klart att de gynnsamma lägena att bygga på börjar ta slut i Stockholm..." menar då handläggaren på Länsstyrelsen.

Då har myndighetspersonerna tagit ställning. Dom har dessutom skapat Moment 22 situationer:"Skiljelinjen ligger i att staden räknade med att den här verksamheten inte skulle vara störande för omgivningen. Det är bara det att omgivningen blir förändrad när man bygger bostäder. Det blir en känsligare omgivning till spårområdet som lättare kan bli störd, säger Ragnvi Josefsson som är ansvarig handläggare på Länsstyrelsen"

Har tjänstemännen bestämt sig för att tolka lagsystemet så här är det i princip över, om inte politikerna oerhört tydligt markerar vad som krävs och tillsätter utredningar för att helt gå över lagsystemet. Att dom pratar och skriver debattartiklar som igår är däremot irrelevant. Det kan vi ju då jämföra med den deprimerande resultat som Riksintresseutredningen kom fram till. http:​/​/​mitti.​se/​520​-​lagenheter-​stoppas/​
+1
Karl M (14 Januari 2016 22:27):
I fallet med Malmö hamnar nog i ett sorts mellanläge jämfört med de andra storstäderna. Där växte Malmö befolkningsmässigt till 1971 (Oxie inkorporerades 1968, Bunkeflo 1971). Sedan skulle Bara, Svedala och Burlövs kommuner ha gått upp i Malmö storkommun, men alla tre (som blev två när Bara gick samman med Svedala som sista påtvingade kommunsammanläggning 1977, något som skapade det lokala Barapartiet som sedan valet 1979 haft 10-15% i kommunalvalen) klarade sig ur det greppet. Alla de villasamhällen man hade tänkt inkorporera som man gjort med Oxie och Bunkeflo rann ur greppet.



Det som varit svårare för Göteborgs del tror jag har varit att varven men inte de andra stora industrierna (Volvo, SKF) gick i putten på 1970-1980talen. I Malmö försvann alla de gamla storindustrierna som varit "kronjuvelerna" i stadens näringsliv under efterkrigstiden 1985-1995 efter en lång nedgångsperiod på 15-20 år (förutom Kockums varv även sådana industrier som "Strumpan" vid nuv. Mobilia, kalkbrottet på Limhamn, Mazetti på Bergsgatan, Svenska Tobaksfabriken m.fl.). Att i princip alla de gamla industrisysselsättningarna försvann så snabbt plus att den kommunalpolitiska situationen var instabil kring 1985-1994 (Malmö styrdes av S till 1985, därefter borgerliga styren 1985-1988 och 1991-1994 i minoritet med stöd av Skånepartiet) gjorde att även sossarna till slut ändrade sig och bröt med de gamla linjerna även stadsbyggnadsmässigt (Bo01 skulle ha hamnat ute vid Limhamns gamla industriområden långt från stadskärnan, men 1996 ändrade sig kommunen och förlade det till Västra Hamnen). Det intressanta är att valförlusten 1985 berodde i mångt och mycket på en stadsbyggnadsfråga (där det ansågs vara en skandal att hotellet på Triangeln blev 22 våningar högt och att man skulle bygga en busstation på andra sidan Södra Förstadsgatan. Efter maktskiftet slutade det med att busstationen inte blev av utan där byggdes brf:er istället, och att hotellet fick behålla sin tänkta höjd men blev 20 istället för 22 våningar genom att de översta våningarna avsattes som teknikutrymmen). En annan intressant sak är att efter Kockums nedläggning så funderade man redan då på bostadsbyggande i Västra Hamnen, men släppte tomten till SAAB (se TT 1986-05-26 Orden från Malmö Stadsmiljögrupp är tämligen profetiska: "Politikerna i Malmö hade inofficiella planer på bl a bostadsbygge på kockumsmarken [där SAAB byggde sin bilfabrik som lades ned 1991 /km]. De har man nu fått släppa. - En tragedi att vi missar möjligheten att få närkontakt med havet, säger Håkan Orwén i Malmö stadsmiljögrupp. Malmö kunde fått en mycket attraktiv stadsdel på varvsområdet. ")
 0
Jan Jörnmark (14 Januari 2016 22:41):
Det där är intressant, inte minst om Malmö och Saab. Ger perspektiv på att Gbg tjugo år senare fortfarande inte kan ge upp drömmen om att Götaverkens reparationsvarv ska återuppstå. Det är faktiskt helt otroligt (och t o m litet rörande). http:​/​/​jornmark.​se/​places_​photo.​aspx?​placeid=​379&Photo.​.​
+1
Karl M (15 Januari 2016 00:55):
Det kunde förstås alltid alltid varit värre... I Dagens Industri 1981-12-01 föreslår Olof Johansson (mannen som senare blev centerhövding) att Dataskatt (mannen tituleras "Dataminister" i tidningen) ska införas: "Vi behöver pengarna för att ge till andra eftersatta områden i samhället. En speciell skatt på datorer skulle också komma att inverka dämpande på spridningen av ny teknik"
+1
Karl M (15 Januari 2016 01:15):
En annan sak om man ska studera 1970-1980talen är att läsa STF (Svenska Turistföreningen) och dess årsskrifter. De var riktiga lyxskrifter med färgfoton för samtliga landskap plus Göteborg och Stockholm som egna årsböcker jämfört med de "riktiga" landskapen, vilket kanske säger något om hur prekärt Sthlm och GBG faktiskt ligger i förhållanden till de traditionella landskapen (GBG må vara Västergötland, men Västergötlands traditionella betydelse finns och fanns runt Skaraslätten och Vänersborg/Trollhättan. Göteborg ligger 5-8 mil från en traditionell stad. För Stockholms del handlar det om att staden ligger mellan Uppland och Uppsala och Södermanland med Eskilstuna/Nyköping som centralbygder). Stockholm och Göteborg ges för årsböckerna 1973 och 1978. I fallet med Göteborg skriver STF att 60% av stadens näringsliv står och faller med varven, SKF och Volvo. Samt att staden aldrig berott av ämbetsmannatraditioner som i huvudstaden men att "donationer försvårigats genom stegrande skattesatser vilka har urholkat donationernas betydelse [Sahlgrenska, Chalmers etc]". I årsboken för Stockholm handlar det mer om jävligheten i att 20% av Rinkebys befolkning är född utomlands (men har åtminstone vita jobb! jmft med idag...) och att "betongen" dömer människor till ofrihet
 0
Jan Jörnmark (15 Januari 2016 06:46):
Det här blir ett spännande projekt att följa rakningen av framöver. http:​/​/​bevarastockholm.​blogg.​se/​20​16/​january/​marievik.​.​.​
 0
Hans Jörgensen (16 Januari 2016 19:37):
Intressant läsning. Men jag får intrycket att artikeln är lite tesdriven ("Gbg har halkat efter i utvecklingen"). Men om man kikar på kurvorna och siffrorna så får jag intrycket av att båda städer har följt, i grova drag, liknande utveckling. Överlag har Sthlm haft ungefär dubbla befolkningen, i upp- och nedgångar.
Figuren med befolkningsutvecklingen inom respektive stads 1945-årsgränser visar att Sthlm har haft kraftigare svängningar, med en djupare dipp (även i relativa tal) och sedan en starkare återväxt, än Gbg. Men att därifrån dra slutsatsen att Gbg skulle ha 100000 fler invånare än idag (inom 1945-området) med samma utveckling som sthlm, går det verkligen att säga när dipparna har varit olika djupa..?

Vidare är flera saker beroende på definitioner, vad är "centralt", "centrum", osv. Men visst det är nog en hygglig jämförelse med "Inom tullarna" respektive SDN Centrum + Linné/Majorna, även om dessa göteborgsstadsdelar nog innehåller mer "icke-centrum" än Inom tullarna.

Sen att definiera Lundby och Gårda/Krokslätt som "halvperifert" är högst tveksamt... Gårda är verkligen centralt, och iallafall delar av den till ytan stora stadsdelen Lundby skulle idag anses vara centralt, då tänker jag främst på Norra Älvstranden. Eriksberg ligger ju närmare innerstaden än stora delar av Majorna (stadsdelen som JJ ansåg vara jämförbara med Inom tullarna). Det är väl där som Gbg haft sin starkaste utveckling från sent 80-tal, 90-tal, 00-tal och nu. Dvs dessa delar av Lundby stod för centrala Göteborgs starkaste återförtätning, medan det mesta av övriga staden stod stilla under en lång period.
 0
Jan Jörnmark (18 Januari 2016 20:14):
Inte det minst tesdrivet. Ett enkelt faktum.- Stockholm 1945 nådde sitt gamla maxima 2015, Gbg 45 når sitt 2025. Vi saknar fortfarande 40 000 där.
Och Inkorporeringen 1945: Räkna samma procentuella tillväxt i Gbgs område som i Sthlms sedan 1970 (när vår nästa inkorporering gjordes) då hade du haft 85 000 fler i det området.

Sammanlagt är det 125 000 personer, räknat på samma procentuella tillväxt.
+2
Jan Jörnmark (18 Januari 2016 20:46):
Avvikelserna i de två områdena är tydliga, det är bara att titta på figurerna. Spånga-Hässelby får en skjuts på 1970-talet som sedan håller i sig intill den dag som idag är. Från och med det sena 90-talet drar det även i Sundbyberg och Solna i en mycket stark tillväxt. Hade t ex Mölndal växt som Solna sen millennieskiftet hade det bott 10 000 fler människor där.

Det är det ena unika draget i Stockholmsregionen. Det andra är det inre stadsområdet. Det tvärdyker fram till 1980 och återhämtar sig sedan på ett sätt som Göteborg inte är i närheten av. Extrapolerar man tillväxten de sista tio åren fram till 2013 kom Stockholm -45 tillbaka till sin max-nivå förra året, Gbg är som sagt där om tio år.

Inget av det här är tyckande. Orsaken till det ligger på ytan i de skilda utvecklingskurvor byggandet haft, vilket förstås i grunden reflekterar både skillnader i politiska attityder och annat i de båda städerna. Vid det här laget har det fått betydande effekter. Bland annat att jag ständigt ser mina duktigaste Chalmers-studenter packa resväskorna och flytta samma dag de får sin examen. (Lite karikerat uttryckt).
 0
Hans Jörgensen (23 Januari 2016 14:20):
JJ:
Det var just det jag hintade: är det möjligt att använda så enkla samband som att extrapolera befolkningsmängden med att jämföra olika städers befolkningskurvor. Men visst går det väl att göra som en indikation.

Närmare titt på "1945-stadskurvorna" så undrar jag om skillnaderna är så stora egentligen. Båda städer tappade lite drygt 30% i respektive dipp. Och båda städer är mer eller mindre tillbaka på 1950 års nivå.

Frågan är hur de olika städernas historiska utveckling påverkar möjligheten att dra slutsatser om framtiden, utöver vad som framgår från enkla befolkningskurvor.
Det jag tänker på då är faktorer som befolkningstäthet, boendetäthet, kanske stadsstruktur, m.m.
Om till exempel Gbg hade en större boendetäthet 1950 (fler boende per m2 bostadsyta), och att tiden därefter gjordes omfattande "stadssaneringar" där äldre trånga bostäder försvann, då borde det rimligen kunna påverka möjligheten till återväxt längre fram i tiden. Vi vet ju hur omfattande den typen av förändring var just i Gbg, sen har jag ingen kännedom om hur det skulle falla ut i en jämförelse med Sthlm. Men det kunde vara intressant att gräva vidare i för den som är vill.
 0
Hans Jörgensen (23 Januari 2016 14:46):
Därmed vill jag inte mena att Gbg inte skulle kunnat förtätas betydligt mer. Det är väl uppenbart bara genom att kolla befolkningstäthet i säg 1945-stadsområdet, och jämföra med dito för Sthlm.
Gbg har förmodligen högre potential till bostadsförtätning när vi tittar på vilken typ av ytor som inte är bostadsbebyggda, dvs att det finns omfattande centralt belägna verksamhets/industriområden, hamnområden, motorvägar i ytläge, impediment, exercishedar, med mera. Utan att användbara grönområden behöver tas i anspråk.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6740 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter

Jane blir opera
I går 04:10 av Melvin Bowers
Uthyrningsdel
22 Oktober 13:49 av Lola Ewint
Högbana i Göteborg?
2 Juni 20:05 av Hans Jörgensen
Nytt hotell på Vasagatan 22
19 Januari 14:08 av Sebastian Dahl