Generationernas roll för bostadsbristen - en personlig betraktelse.

I förra veckan skrev Patrik Höstmad en viktig text här på bloggen om att det saknas bra bostadserbjudanden för äldre människor och han nämnde på ett hörn hur barnfamiljer skulle kunna få glädje av de stora villor som skulle bli lediga. Jag tror att en snabbare generationsväxling i villabeståndet skulle kunna spela en märkbar roll för lösningen på bostadsbristen.

Min ingång i problemställningen är personlig: För 6 år sedan köpte vi tillsammans med en annan familj ett hus i ett område där de flesta husen är byggda som tvåfamiljsvillor. Vi köpte huset av arvingarna till en gammal dam som hade bott där i många år med sin nästan lika gamla syster. I huset mitt emot bodde ett annat mycket gammalt syskonpar i var sin lägenhet. Bredvid oss bodde en ensam gammal dam, och den andra lägenheten i huset stod tom. På andra sidan fanns ett hus med en person i den ena och två i den andra lägenheten och på berget ovanför bodde en gammal dam ensam i en stor villa.  Sammanlagd alltså nio personer i de fem fastigheterna.

Efter dessa 6 år och ett antal dödsfall, försäljningar, om- och tillbyggnader bor vi nu, i alla fall när jag sist räknade efter, 41 personer på samma yta!

Jag har i veckan mailat med både Göteborgs Stads statistikavdelning och Statistiska Centralbyrån för att få siffror på hur mycket bostadsyta vi råder över, fördelad på ålder och gärna uppdelad på hyresrätter, bostadsrätter och villor. Jag ville få bekräftat att bostadsytan per person stiger ju äldre vi blir. Det visade sig att sådan statistik helt saknades. (Både Göteborgs Stad och SCB var väldigt vänliga och skrev att om flera sådana förfrågningar kom in skulle de gärna ta fram den – en liten uppmaning till er…)

För mig betyder den saknade statistiken att ingen politiker har börjat fundera på om flera bostäder anpassade för äldre människor skulle kunna vara ett effektivt sätt att bygga bort en del av bostadsbristen.

Det rådande paradigmet är att de äldre ska stanna så länge som möjligt i det egna hemmet, och självklart finns det ofta en trygghet i att kunna stanna i sin egen del av staden. Därför vore det naturligt att systematiskt förtäta alla villaområden med bostäder för äldre – planerade och placerade så attraktivt att de lockar till flytt. (Kan man hoppas att alla nimbys kommer att acceptera nybyggnationer om det handlar om bostäder till deras egna grannar?)

När min pappa dog sålde min mamma villan och flyttade till en lägenhet. Hon sade ofta att det var något av det bästa hon hade gjort. Hon slapp alla förpliktelser med att äga ett hus och kunde spendera det frigjorda kapitalet på bl.a. att resa. Jag unnar andra äldre en liknande ålderdom.