Lucka 24: Götaplatsen

av Jesper Hallén

Vi avslutar årets julkalender på landets kanske mest monumentala och vackraste plats, Götaplatsen.
Här omkring finns fler luckor än man tror och genom att fylla dem med liv kan vi göra Götaplatsen och Avenyns avslutning ännu bättre.
 

 
Själva Götaplatsen. Här i sommarskrud med extra mycket grönt. En fantastisk platsbildning, men visst saknas något till vänster...?


Så där ja! Konsthallen har äntligen fått sin pendang. Vad ska vi fylla den med och ska den utformas som en kopia för symmetrins skull? Vad tycker ni?


...eller om man vill i lite juligare version.




En tidig skiss på Götaplatsen. Notera de öppna portalerna som tog besökaren igenom byggnaden och in till gården bakom...


...för på denna skiss från 1923 har man nämligen planerat Konstmuseet som ett slutet kvarter med innergård.



Konstmuseets baksida. Här ligger en relativt outnyttjad gård och buskage som mycket väl skulle kunna möta ett bättre öde...



Men istället för att bygga ut något halvtrist som enligt denna några år inte helt tydliga modell...

...skulle man ju kunna damma av någon av Sigfrid Ericsons gamla skisser på flygelbyggnader.









Men jag tycker att man ska ta tillvara på den lilla gröna vackra oas som gömmer sig på museets baksida och bygga ut och in denna som en riktig innergård. Kanske inglasat som en slags skulpturpark och vinterträdgård...




...något sånt här kanske.


Får man drömma vidare skulle man även bygga en förbindelse upp på konstmuseets tak där vi kan skapa stans absolut mäktigaste och största takterass... 


...med rätt så bra utsiktsläge. (en något till åren kommen bild, men ni förstår poängen)



Vidare har vi fler outnyttjade ytor kring Götaplatsen att förädla. Kom gärna med förslag på med vad och hur! 


Som här! 



Eller här på parkeringen längre ner för backen...



...och på andra sidan gatan vid Arkivet.



Lite längre bort har vi ytan bakom Stadsteaterns sceningång. En liten länga längs gatan kanske kan fungera?


Det här är ju faktiskt lite sanslöst att det ens finns, ett halvt stenkast från själva Götaplatsen...


...ett litet p-däck. Visserligen i gult tegel för att harmonisera med resten av byggnaderna, men ändå.


Hursomhelst finns många luckor och tomter att förädla kring Götaplatsen...





...och det här var bara ett litet urval av de luckor som finns. Utöver det finns det ju ytterligare en rätt stor lucka en utspark bort, men det tar vi någon annan gång...

God jul på er alla och tack för att ni följt vår julkalender.
Det här är en luckjakt som bara börjat, Göteborg kryllar av luckor som förtjänar bättre! 

Lucka 23: Valhalla grus

av Annette Vejen Tellevi

Vi fortsätter idag över på den östra sidan av Burgårdsparken. Till en av de luckor som har den största potentialen i hela Göteborg, men som bara ligger där och väntar - decennium efter decennium...

Egentligen är denna lucka en no-brainer.

Här har vi ett gigantiskt område, alldeles plant och rektangulärt. Centralt beläget och lättåtkomligt mitt emellan en vacker å och en naturskön park. Med bra kollektivtrafik ganska nära och den centralaste delen av staden en kort promenad bort. Vägg i vägg med ett av Göteborgs arbetsplatstätaste områden och till råga på allt bara 400 meter från Liseberg…!  Snälla, kan någon förklara för mig - HUR kan detta få ligga kvar obrukat???

Området upptas av grus- och asfaltplaner, en löparbana som anlades till EM i Friidrott 2006, en stor parkering och sedan Valhalla IP, hemmaarena för bl.a. Qviding, Örgryte och Göteborgs FC.  Arenan är den enda permanenta funktionen i området och det har på sistone signalerats från fotbollssidan att man skulle kunna lämna Valhalla om man fick bättre förhållanden på Heden, något som det finns bra utrymme för i Yimbys förslag.

Och vad skulle man kunna skapa här?

Mitt förslag är att utnyttja läget till max och ta vara på vattnet. På Gårdasidan av Mölndalsån finns redan en rad historiska tegelhus att dra nytta av samtidigt som det även där finns förtätningspotential. (Markerat som de turkosa luckorna på illustrationen ovan och de gula luckorna i denna illustration)

Här skulle man kunna skapa en stadsdel med inspiration från Amsterdam. I mitt förslag byggs området samman med Gårda med en rad välvda broar som förlänger samtliga tvärgående gator över ån. På några ställen låter jag dem även fortsätta i gång- och cykelstråk tvärs över Burgårdsparken, vilket kommer att ta till vara dennas potential betydligt. (Plötsligt får skateboardparken en oerhört central placering!)

Mot ån tas trädraden tillvara för att skapa en vacker ågata. Ett A-läge för både butiker, restauranger och caféer.

 

 

I övrigt innehåller förslaget en stram kvartersstruktur och generellt småskalig fastighetsindelning för att skapa både regelbundenhet och variation.

Förskolan Valhallagatan förslås flyttad till en mera skyddat placering vilket ger den möjlighet att få en gård som öppnar sig mot parken; på samma sätt kan man föreställa sig att bygga in en grundskola i ett av de andra kvarteren, riktad mot parken.

Förslaget innefattar ca 30.000 m2 lokaler och kontor samt ungefär 1000 bostäder. (Vid kvarter i fem våningar)

Skulle man kunna tänka sig att detta

 ...kunde bli till detta?: (klicka för förstoring)

Lucka 22: Polishustomtens sydöstra hörn

av Patrik Sjöberg

Inlåsning av mark i centralt läge

De senaste åren har det byggts friskt vid Polishuset på Skånegatan. Norr om byggnaden har man byggt ett nytt rättscentrum där flera olika polismyndigheter och domstolar fått nya lokaler, och längs Skånegatan har ett antal kontorsbyggnader skjutit ur marken på kort tid.

Polishustomten sedd från sydost.

I det sydöstra hörnet har dock en lucka lämnats, till synes helt vind för våg. Området består idag av en parkeringsplats, en väldigt ful teknikbyggnad och en liten kulle. I detaljplanen för det senaste bebyggda området beskrivs platsen som ett sammanhängande parkstråk (tillsammans med den lilla park som finns precis norr om polishuset och söder om Rättscentrum) som kommer att utgöra en stor kvalité för området. Vad denna kvalité består i eftersom marken mest är parkeringsplats förklaras dock inte speciellt ingående, mer än att den gamla garnisonskyrkogården som finns i området antagligen sträcker sig ner till korsningen Skånegatan/Bohusgatan.

Parkstråk med höga kvalitéer enligt planhandlingarna.

Vad man inte nämner i planhandlingen är att tvärs över gatan (Skånegatan) finns en stor park, Burgårdsparken, som på alla sätt att mäta borde vara tillräckligt stor för att tillfredsställa de behov av park och grönområde som kan finnas i området.

Sydöst om luckan, på Bohusgatan i höjd med Västgötagatan, kommer man att uppföra omkring 200 lägenheter på de gamla brandstationstomten, vilket kommer att föra upp befolkningen i kvarteren på båda sidor Bohusgatan till ungefär 2 000 personer. Om man bygger lika tätt på tomten vid Polishuset kommer ytterligare 200-300 lägenheter att kunna tillföras området. Eftersom här redan idag finns ett högt hus finns det inget som hindrar att man bygger lika högt här, och som på andra platser så kan ett ljus fasadmaterial hjälpa till med att leda ner ljus på Bohusgatan. Byggnaden borde dessutom kunna rymma stora lokaler i bottenvåningen som kan utnyttja närheten till Ullevi och Heden för att ge ett tillräckligt kundunderlag för verksamheter och service, och blandningen mellan dag- och nattverksamhet är inte allt för skev då det finns både lägenheter och kontor blandat i närområdet.

Slutligen kan man också konstatera att en utbyggnad av bostäder i området dessutom skulle ge ökad motivation till en utbyggnad av spårväg över Heden, något som går helt i linje med Yimbys tidigare förslag för området. Med en ny hållplats vid Bohusgatans korsning med Sten Sturegatan skulle man dessutom täcka in ett område som idag har dålig kollektivtrafikstäckning. Genom att dra spårväg över Heden kan man vänta med att bygga i Allén, och man får den fördelen att man kan bygga hållplatser där det finns tillräckligt befolkningsunderlag, och man slipper trassla sig in i vad som trafikmässigt kommer bli ett väldigt komplicerat område vid Polhemsplatsen. Dessutom blir Hedenlänken kortare än Allélänken 750 meter mot ca 2 km, och man påverkar inte trafikkapaciteten nämnvärt. Den enda förändring som behövs göras i det befintliga spårvägsnätet (förut växlar till den nya sträckningen) är att flytta den ena av Ullevi Södras hållplatsplattformar från den södra till den norra sidan av korsningen Skånegatan/Bohusgatan.

Dagens spårvagnstäckning för området runt Heden.

Täckning med en ny spårvagnshållplats vid korsningen Sten Sturegatan/Bohusgatan.

Lucka 21: Potential vid SKF

av Alvar Palm

Bakom dagens lucka finner vi ett praktexempel på det slöseri med grönyta som är något av svensk stadsplanerings signum. Området är potentiellt en pärla med sitt läge vid Säveån och nära Gamlestadstorget. Tyvärr ligger det dock inhägnat och öde. Området disponeras av SKF, och Yimby önskar sig såhär i juletid att företaget och staden i sann Göteborgs-anda finner en användning för ytan som kommer göteborgarna till del. Vad sägs om lite stenhård exploatering runt en vacker park, med ett uteserveringsstråk längs vattnet? Samt en vettig koppling till Munkebäck? Var inte Grinchen, ge marken åt göteborgarna.

Lucka 20: Övergivna planer

av Patrik Höstmad

I gränslandet mellan Johanneberg och Krokslätt finns inte mindre än tre övergivna planer som otåligt väntar på framtiden

Den första är grusplanen söder om Mossens fotbollsplan. Åtminstone sedan mitten på 1990-talet har planen mest använts till bilparkering vid behov (t.ex. vid ombyggnationer på chalmersområdet) – förrutom den del mitt på planen som blir en liten sjö vid minsta regn. Under de senaste åren har en del av planen dessutom varit hemvist för en av de tillfälliga förskolebarackerna. En oerhört steril miljö med några klickar plastgräs. Förskolan flyttade för några år sedan in i HSB-huset (Brf Alfa) vid fd Matematiskt centrum, barackerna togs bort och bara rester av rastgården återstår. Sammanfattat så används planen ungefär som Heden, minus fotbollen som för länge sedan övergett den.

Bil-, sjö- och föreskolerestplanen vid Mossens IP.

Nästa är grusgräsplanen vid Fridkullagatans korsning med Grågåsgatan. Här spelade jag fotboll med vänner andra halvan av 1990-talet och en bit in på 2000-talet. Planens skick blev gradvis sämre och sämre och mot slutet så klipptes inte planen mer än någon gång under sommaren och vattensamlingarna vid målen blev allt mer till gyttjehål som inte åtgärdades. Där någonstans slutade vi att använda den. Nu är till och med målen och nätet runt planen borttagna.

Övergivna planen vid Fridkullagatan.

De upptrampade gyttjehålen framför målen har ersatts av ett upptrampat kors, vilket kan anas på flygfotot ovan. Idag används planen för att kortast möjliga väg passara över på väg mot helt andra målpunkter. 

Två korsande stigar på en sällan använd yta.

Slutligen kommer vi till gräsplanen vid Glasmästareplatsen mellan Utlandagatan och Framnäsgatan. När planen vid Fridkullagatan började förfalla så var det denna ofta vattensjuka plan vi sökte oss till på 2000-talet. Den var iallafall klippt. Men även denna plan gick samma öde till mötes. Efter upprepade felanmälningar som inte ledde till åtgärder (bland annat ett brunnslock som låg 5 cm över planen i ena kanten) berättade till slut en tjänsteman att planen inte längre var prioriterad.

Planen vid Glasmästareplatsen med sina karakteristiska vattenhål. (Notera också, mig veterligen, Göteborgs enda sfärformade hus till vänster. Jag vill minnas att Oldsberg var med och saluförde husen på 1990-talet.)

Det här är ett fenomen som på intet sätt är unikt. Många gräs- och grusplaner över hela Göteborg har försatts i samma dvala. Du har säkert ett exempel från ditt eget närområde? Jag har i efterhand förstått att underhållet drogs ner i samband med att det satsades på konstgräsplaner. Möjligen ett lyft för den organiserade idrotten men samtidigt ett bakslag för den spontana och oorganiserade.

Det är högtid att det utarbetas en strategi för vad det ska bli av alla dessa övergivna planer. Alla idéer är bättre än dagens tillstånd.

Gränslandet mellan Johanneberg och Krokslätt är överöst av grönyta så här ligger ett och annat stadskvarter högt på önskelistan. Speciellt planen vid det välfrekventernade stråket Fridkullagatan ligger bra till både för att försörjas av kollektivtrafik och att få ett tillräckligt kundunderlag. När detaljplanen med studentbostäder och förskola i dalen mellan Gibraltargatan och den nämnda planen var på samråd så har till och med flera närboende uttryckt att bebyggelsen borde läggas på just denna plan.

Lucka 19: Pusterviksplatsen

Av Pär Johansson.

En favorit i Yimby-sammanhang

Pusterviksplatsen är en återkommande historia på Yimby. Här är det så självklart att det ska bli stadskvarter att Park- och Naturförvaltningen redan försökt paxa platsen för att göra om den till ytterligare en park.

Åter en av alla dessa markparkeringar. (Foto: Patrik Sjöberg)

Ovärdigt för en så central plats att enbart vara till för att rymma 104 bilparkeringsplatser. (Foto: Patrik Sjöberg)

Här bygger vi stad! (Ill. Jesper Hallén)

I det pågående detaljplanearbetet för station Haga står det att Pusterviksplatsen kan ”bli del av en framtida utökning av Kungsparken”. Det tycker vi så klart är en dålig idé och vi skrev därför ett yttrande där vi föreslog en skarpare skrivning där Pusterviksplatsen "kan" bebyggas ändras till "ska". Fastighetskontoret håller med oss om det och har därför ansökt om planbesked för Pusterviksplatsen (del av fastigheten Pustervik 711:1). Man vill "pröva möjligheten att bebygga denna strategiska plats i omedelbara närhet till station Haga." Positivt att man ser detta som en strategiskt viktig plats men samtidigt tråkigt att det bara är en mindre del av Pusterviksplatsen som avses bebyggas.

På Pusterviksplatsen strax sydväst om Rosenlundsbron föreslås en av station Hagas norra uppgångar. (Ill. Trafikverket genom Abako arkitektkontor AB)

Ur Granskningshandling juni 2016 för Detaljplan för Västlänken, station Haga med omgivning inom stadsdelarna Haga, Inom Vallgraven, Pustervik samt Vasastaden i Göteborg.

Med tanke på andra pågående detaljplaner i närområdet är det önskvärt att staden sätter ned foten snabbt och bestämmer vad vi ska göra med Pusterviksplatsen. Detta för att undvika att planen hamnar i en segdragen process. Det har vi sett exempel på tidigare. Planerna måste vara färdiga och byggkranarna på plats i god tid till att Västlänken öppnar för trafik 2026. De varnande exemplen finns längs södra Älvstranden på de ytor som lämnades fria efter att Götaleden grävdes ner och Götatunneln öppnades den 16-18 juni 2006 (10-årsjubileum i år om någon missat det):

10 år efter Götatunnelns öppnande har inte mycket hänt… (Foto: Vägverket)

… det blev inte mycket mer än ännu en trafikkorridor under mark. Oändligt planerande och diffusa visioner gör ingen glad. (Foto: Thomas Höjemo)

Lucka 18: Jaegerdorffsplatsen och Karl Johansgatan

Av Jesper Hallén

I dag tar vi oss till nordvästra Majorna och hittar luckor längs med Karl Johansgatan.

Här längs Karl Johansgatan tar staden plötsligt slut när man passerar Chapmans torg och drar sig ned mot Jaegerdorffsplatsen. Plötsligt förändras hela gaturummet, byggnaderna tar avstånd till gatan och glesheten tar vid. Men det går ju såklart att åtgärda.




Gatan upphör att vara en människovänlig yta och övergår till att vara en ren transportsträcka för alla färdmedel. Trottoaren på högra sidan har till och med en nivåskillnad och barriär i form av en klassisk gräsremsa. Lokaler anpassade för gatan är det inte tal om, de slutar vid Kustgatan och återfinns inte förrän efter Jaegerdorffsplatsen.

Hur kan vi då gå vidare? Lokallängor! Längs med blockhusen på Karl Johansgatans högra sida bygger man ut husen med lokallänger och plötsligt har man lyckats ta väck både nivåskillnad och den döda gatumiljön och man får ett intimare gaturum. Andra sidan gatan kan man bebygga med kvartersbebyggelse och helt plötsligt har vi en helt annan gatumiljö, vi läker ihop staden.







Lokallängor är ett bra sätt att skapa ett levande gaturum även om huvudbebyggelsen inte är optimal för ändamålet, som här i Linnéstaden.





Stadsbyggnadskontoret är lyckligtvis inne på förtätning av gatan i sitt program för Fixfabriksområdet. Dock lämnar gatumiljön mycket att önska i denna illustration. Högra sidan ter sig fortfarande lika dött och stråket Karl Johansgatan tar fortfarande en paus mellan Kustgatan och Jaegerdorffsplatsen. Det räcker inte med några träd.



Söderut finns ännu mer ytor att fortsätta läka ihop staden på. "Om man ändå kunde gräva ned leden" och "låt Majorna återfå kontakten med vattnet" är det många som önskat och yttrat under åren. Men man behöver inte vänta på en eventuell nedgrävning av leden för att börja.
Här nedan har man rivit en bensinstation för framtida exploatering, en liten början mot något bra.

Även när vi tar oss vidare och ut längs vattnet emot Klippan finns stora ytor som idag består av parkeringsplatser, som den här nedanför invid färjeläget.



En av stans mest attraktiva tomter?



Sen kan man ju givetvis fantisera om att gräva bort eller boulevardisera leden och få till någon slags kvartersbebyggelse ner till vattnet. Playan kan diskuteras.



 

Lucka 17: Kungsladugårdsgatan

Av Annette Vejen Tellevi

I dag uppmärksammar vi alla dessa små oanvändbara luckor som finns överalt i våra villaområden.

Vår del av Sverige har ingen tradition för townhouses, dvs urbana enfamiljsradhus med huvuddörr direkt ut på en stadsgata och gårdsyta eller trädgård bakom huset. Denna husmodell är tradition i många andra länder; England är såklart det mest framträdande exemplet, men även i Danmark ses dessa hus lite överallt i de mindre städerna, något som har spillt över på Skåne, där man finner en byggnadstradition som i mycket liknar den danska.

De få exempel som finns i Göteborg ligger främst i 1920-tals stadsdelarna Örgryte, Änggården och Kungsladugård. Och i den senare främst längs med Kungsladugårdsgatan.

Om man räknar på bostadstypen ser man att dessa små hus med sina smala tomter i många fall kommer upp i en helt rimlig täthet. Jag räknade på en av husraderna med sju hus. Tillsamman med halva gatan upptar den ca 1900 m2, vilket betyder att det bara behöver bo drygt fyra människor i varje hus för att klara de magiska 150 pers/ha. (För nya läsare: UN-Habitats minsta krav för täthet i en hållbar stad)

Desto större orsak till att lägga in townhouses på flera ställen i Göteborg, och varför inte börja med att komplettera där de redan finns?

Denna tomt ligger och väntar på byggnation där Sundhagsgatan möter Kungsladugårdsgatan.  Här får det plats tre eller fyra townhouses. 

Det gröna området söder om den är en trädbeväxt slänt, och där gav byggnadsnämnden i våras ett efterlängtat planbesked för ett femvåningshus med enstaka lokaler i bottenplan. OBS! En lysande möjlighet för att här bygga bostäder för äldre människor i området – nära matbutik och kollektivtrafik – så att flera av villorna kan tas över av stora familjer. Bara ett tips…! (Jag har skrivit om problemställningen tidigare)

En kort promenad i området visar att Kungsladugård har flera luckor som kommunen skulle kunna sälja för villor. Ingen av dessa exempel är tomtmark, men det kan det ju bli.

Lucka 16: Lagerströmsplatsen - planen som försvann

Av Patrik Sjöberg

Dagens lucka tar upp en storsatsning som kom av sig

Den 1:a november 2015 presenterade Göteborgs-Posten en lång lista över projekt som ingick i Jubileumssatsningen, ett projekt som fram till 2021 skulle ge 7 000 nya bostäder utöver det ordinarie bostadsbyggandet.

Volymsförslag som visar hur man hade tänkt sig att byggnaderna skulle placeras.

Ett av de enskilt största projekten var byggandet av lägenheter för sammanlagt 1 500 personer (850 lägenheter) på och omkring Lagerströmsplatsen. På grund av sitt utsatta läge inklämt mellan berget, järnvägen och motorvägen kom projektförslaget att se väldigt annorlunda ut, med en stor skyddsvägg i väster och stora fågelholkslikande byggnader på bergssidan mot Lunden.

Lagerströmsplatsen sedd från motorvägen.

Norra Gubberogatan i riktning norrut (eller är det en scen från den nya Blade Runner-filmen?).

"Fågelholkarna" på berget skulle få en magnifik utsikt.

Nu, ett drygt år senare, har planen i tysthet försvunnit ur listan på vad som ska byggas i Jubileumssatsningen (nu kallad BoStad2021), och en sökning på goteborg.se ger inte längre några träffar.

Området, som ligger i Olskrokens södra ände, uppfyller många av de kriterier som ställs i utbyggnadsplanen för Göteborg. Det finns gott om kollektivtrafik och samhällsservice i området, och ett så stort tillskott av befolkning som uppåt 1 500 personer (Olskroken har idag 5 800 invånare) skulle ge en betydande ökning av kundunderlaget för det lokala näringslivet, så det hade blivit en gynnsam situation för alla inblandade.

Så varför försvann planen? Är det ytterligare ett exempel på hur buller, luftföroreningar och transport av farligt gods stoppar våra försök att bygga tät och sammanhängande stad i centrala lägen? Om så är fallet, vad kan vi göra åt situationen?

Lucka 15: Mark och land vid Marklandsgatan

Av Patrik Höstmad

Dagens lucka handlar om mark vid hållplatser och framförallt Marklandsgatan får stå modell för flera liknande knutpunkter.

Hållplats Marklandsgatan. (Foto: Daniel Carlenfors)

Hållplatsen Marklandsgatan är en av Göteborgs knutpunkter för kollektivtrafiken. Som vid så många andra av dessa knutpunkter så drar sig bebyggelsens från hållplatsen och lämnar den i sin ensamhet med otrygghet och utan att erbjuda nära funktioner. Lucka 5 vid Wavrinskys Plats är ett exempel som vi har berört tidigare.

Samtidigt är Marklandsgatan en plats där många hoppar av och på, och inte minst är det många som passerar. Här finns potential att skapa många bostäder som ligger nära en välförsörjd knutpunkt och inte minst att skapa funktioner som kollektivtrafikens resenärer kan använda i anslutning till sin resa.

Exempel på möjliga tomter vid Marklandsgatan. Leden får bli en gata och spårvagn och buss får samsas med annat i gaturum.

Lukas Memborn har tagit det hela ett steg längre i sin Infill-serie. (Klicka för en större illustration över ett större område.)

På rak arm kan jag bara komma på Olskroken och Frölunda Torg utanför Vallgraven där det finns ett rikt utbud av verksamheter som ansluter till hållplatsen. Men inte ens vid Olskroken finns livsmedelsbutiken nära hållplatsen. Det finns för övrigt inte någon livsmedelsbutik verkligt nära en hållplats Inom Vallgraven heller – inte ens vid Brunnsparken. De ligger alla några kvarter bort.

Överhuvudtaget verkar livsmedelsaffärerna vara planerade så de i första hand ligger bra till för biltrafiken. Efter att ha läst många detaljplaner så är det snarare så att man uttryckligen förbjuder livsmedelsaffärer om inte biltillgänglighet kan skapas och garanteras. Troligen med goda intentioner då otillgänglighet befaras skapa kreativa bilister och totalt kaoz. Men behöver det verkligen blir resultatet?

Korsvägen är en annan outnyttjad knutpunkt med massor av resenärer som byter på en plats endast vikt för byten. Närheten till mässområdet gör dessutom att kvarteren i närheten har ganska ett ganska enahanda utbud av snabb förtäring av låg kvalitet och högt pris. Kiosken i själva triangeln är inget undantag.

Det saknas inte ytor vid Korsvägen.

Skulle man kunna tänka sig en stor livsmedelsaffär, som motsvarar Kungsbackaledens ICA Fokus, i direkt anslutning till hållplatserna vid Korsvägen? I Västlänkens entresolplan?

Redbergsplatsen, Wieselgrensplatsen, Linnéplatsen och Eketrägatan är exempel på andra dåligt utnyttjade knutpunkter.

Hållplats Linnéplatsen håller stängt.

Hur hade rese- och inköpsmönster sett ut om det i detaljplaner konsekvent tilläts plats för livsmedelsaffärer, systembolag och apotek (livets tre nödvändigheter) mycket nära (på!) kollektivtrafikens knutpunkter? Och detta planerat utan att bry sig om biltillgängligheten till verksamheterna.

Jag anar en outnyttjad potential som skulle göra kollektivtrafiken attraktivare och livet enklare för många.

Lucka 14: Storans parkering

Av Pär Johansson

Dagens lucka finner vi på stadens forna paradgata

Stora teatern ligger som en solitär på adressen Kungsparken 1. Byggnaden är omgiven av Millenniumplatsen och Kungsparken på ena sidan och en markparkering med ett 70-tal parkeringsplatser på två sidor. Entrén vänder sig mot Kungsportsavenyn och Bältesspännarparken samt entrén till Trädgårdsföreningen medan resten av byggnaden utgörs av baksidor. Detta är ett praktexempel på hus på parkering.

Stora Teatern vänder sig mot Kungsportsavenyn och Bältesspännarparken...

...med ryggen mot Kungsparken (Foto: Patrik Sjöberg)...

...ett hus på parkering (Foto: Patrik Sjöberg)...

..en stor parkering (Foto: Patrik Sjöberg).

Det är oklart hur väl utnyttjad gräsremsan mellan körbanorna på Parkgatan och Nya Allén är. Antagligen är det framförallt det viktiga cykelpendelstråket (och bangolfbanan) som livar upp parken. Omgiven av flertalet parker är det inte brist på grönt omkring Storan. Däremot lider området kring Kungsportsavenyn och stadsdelen innanför Vallgraven av en allvarlig kronisk brist på bostäder. Storan är ett bra första steg till en inramning av Kungsparken för att skärma av mot buss- och biltrafiken på Parkgatan och Nya Allén, eller för att bygga vidare på Vasastadens struktur.

Här finner vi stora ytor redo för förtätning med stadskvarter fyllda med bostäder och lokaler. Detta utan att överhuvudtaget behöva minska ner på de grönytor som faktiskt används. Det är bara att bygga vidare på den struktur som finns i Vasastaden och omvandla Parkgatan och Nya Allén till en stadsgata.

Lucka nr 13: Kvarteret Plantaget a.k.a. Hagabions parkering

Av Jesper Hallén

Glad Lucia på er! Idag har vi hamnat på en av våra mest omtalade luckor, parkeringen bredvid Hagabion vid Linnégatan

Mitt på Linnégatan ligger denna sorgliga lucka och väntar på bättre tider. Redan 1992 fick Poseidon markanvisning på tomten, men ännu har ingenting hänt. Det är alltså 24 år sedan. Det var en tid då man fortfarande kunde betala med 10-öringar, folk började gå runt med minicalls, Bill Clinton valdes till president för första gången, Rederiets allra första avsnitt sändes på TV och Danmark vann fotbolls-EM på Ullevi...

...och så här ser det ut idag. Det är den här stora platsen vi pratar om...

...vackert belägen mitt i Linnéstaden. Detta var fram till nedläggningen av Viktoriaskolan (nuvarande Hagabion) 1975 en skolgård med staket runt men sedan dess har marken använts främst som parkeringsplats.

Hade man bebyggt kvarteret redan på 80-talet eller början av 90-talet hade vi nog haft ett etablerat och väl fungerande stadskvarter här idag, kanske till och med i en vacker postmodern arkitekturstil och ingen hade nog saknat denna öppna yta. Men annars ska vi inte sörja allt för mycket i att ingenting hänt under alla år utan kan istället glädja oss över att Poseidons skisser på byggnation här nedan som var aktuella för ett antal år sedan...





...INTE blivit verklighet och att vi nu fortfarande har chansen att bygga något betydligt mer stadsmässigt och trevligare än tre stela "Kvarteret Kostern"-liknande lameller mitt i den täta Linnéstaden.

Kanske till och med ett helt kvarter?



(klicka för större)



 

Lucka nr 12: Ekedalsgatan

Av Annette Vejen Tellevi

Idag rör vi oss till Majorna och klipper det allra yttersta av klövarna på en av Göteborgs heliga kor: Slottsskogen.

Ekedalsgatan fungerar som den södra förbindelselänken mellan Kungsladugård och Majorna. På både majornasidan och kungsladugårdssidan är gatan en semiintensiv stadsgata med bostadshus och utspridda lokaler, tillräckligt urban för att kännas som stad, men inte tilräckligt för att generera stadsliv.

På sträckan mellan Slottsskogskolonin och Majvallen ändrar gatan karaktär och blir plötsligt till en väg. Bortsett från ett tillfälligt barackdagis och de tillbakadragna förortshusen ”Mors Backe”  är den helt obebyggd. Om man fördes dit med förbundna ögon och placerades framför kolonins parkering med huvudet mot norr, kunde man lika gärna gissa att man stod i en miljonprogramsförort som mitt i det tätaste Göteborg, och på natten ger vägen precis samma obehagliga känsla av ensamhet och otrygghet som vilken matarled som helst i Angered eller Västra Frölunda.

Självklart bör det byggas stad här! Både för att skapa trygghet och stadsliv, men även för att ”hela staden” - dvs skapa ett sammanhängande stråk där det känns naturligt att röra sig gående eller på cykel. (Om du tycker dig känna igen uttrycket är det en av Älvstadsvisionens principer, som precis lika gärna kan tillämpas här). 

På den västra sidan av gatan bör en byggnation inte vara något problem. Här reser sig den södra utlöparen av Godhemsberget, i och för sig genomborrat av en rad bergsrum, som man måste ta hänsyn till, men det bör inte förhindra att man bygger längs med gatulinjen. På liknande vis är det nödvändigt att ta hänsyn till ”Mors Backe”, varför jag föreslår en lite lägre bebyggelse på den sträcka som ligger framför den, vilket vill säga två våningar mot fyra våningar i övrigt. Trots dessa blygsamma principer kan denna sida av gatan ge ca 70 bostäder och 2500 m2 lokalyta.

Den östra sidan skulle kunna bebyggas desto mera. Här kan man få in minst 120 bostäder och 3500 m2 lokalyta. Men det är här man stöter på ett principiellt problem. För denna otillgängliga och slyiga slänt ingår ju formellt i Slottsskogen.

Slottsskogen är en av Göteborgs mest omtyckta platser och det finns en instinktiv ovilja bland Göteborgs befolkning att bebygga något av parkens yta. Jag kan redan tänka mig rubrikerna och protesterna – rör inte vår Slottsskog.

År 2008 utarbetade Stadsbyggnadskontoret ett program för Slottsskogen där man föreslog att utvidga koloniområdet på den yta där förskolan nu ligger. Redan med den lilla inkräktningen på parkytan reste sig protester utifrån logiken att detta utgör en "privatisering av ytan" och om man först börjar karva i kanten på parken kommer den snart att decimeras, varför SBK snabbt drog tillbaka sitt förslag. Och detta även om just denna del av Slottsskogen förmodligen sällan används av andra än rådjur och ekorrar, oländig och svårforcerad som den är.

Jag kan bara hoppas att den tillfälliga förskolan har förberett Majborna psykologiskt för att fortsätta bebyggelsen och fått dem att förstå att det är skillnad på parkmark och parkmark..

Lucka 11: Strömmingsluckan

Av Patrik Sjöberg

Idag gör vi ett återbesök i den historiska stadskärnan.

Vi har i en tidigare artikel berättat om hur dagens Göteborg har formats av de stora bränder som drabbade staden på 1600-talet, 1700-talet och början av 1800-talet. Området längs Magasinsgatan drabbades sista gången 1804, då i princip allt väster om Västra Hamngatan ödelades (det var nästan bara Residenset som klarade sig, där lyckades man begränsa eldens skadeverkningar till några sentida ekonomibyggnader på gården). Området byggdes dock snabbt upp igen i enlighet med de nya brandregler som hade införts 1803 som totalförbjöd nya träbyggnader innanför vallgraven.

I kvarteret Artilleristallet uppförde man som namnet antyder ett stall för Göta artilleriregemente (som hade sin kasern vid Kaserntorget), med tillhörande hus för hovslagaremästaren och dennes smedja samt en skola för soldaternas barn. I kvarteret fanns även hus för hantverkare. När regementet flyttade blev stallet istället hyrverk (en äldre variant av taxi) för att sedan bli bilförsäljning. Idag finns fortfarande många av de hus som uppfördes direkt efter branden kvar i kvarteret, med undantag för det nordvästra hörnet där två hus från 1940 respektive 1954 har ersatt den ursprungliga bebyggelsen. Flera av 1800-talshusen har dessutom kvar den äldre inredningen.

Refuserat nybyggnadsförslag för Magasinsgatan 17 från 1897 (bild från Carlotta).

I början av 1990-talet revs husen som låg på Magasinsgatan 17. Här låg ett magasinshus på gården som uppfördes för slaktarmästare Reis 1857, och utåt gatan fanns butikslokaler. Vissa planer fanns tydligen på att riva fastigheten redan kring sekelskiftet 1900, som ett refuserat förslag från byggnadsnämnden 1897 visar, men planerna fick aldrig någon fart och husen fick stå i ytterligare nästan hundra år innan de revs.

Magasinsgatan norrut från 1985, nr 17 är den låga byggnaden med möbelskylten (Carlotta).

Idag används tomten som parkeringsplats, men de senaste åren har även platsen börjat användas i ett helt annat syfte, nämligen matservering. 2009 öppnade Strömmingsluckan sin verksamhet, och efter att kommunen öppnade för food trucks på flera platser i stan 2014 har de fått sällskap av ytterligare två mobila matställen. Tyvärr används fortfarande stora delar av gårdsplanen som parkeringsplats, vilket gör att man inte tar tillvara den fantastiska miljö som gården utgör.

Nytagen bild på gården på Magasinsgatan 17 (i västlig riktning).

Här har vi nu en möjlighet att skapa en oas i den annars ganska kompakta stadskärnan och samtidigt skapa förutsättningar för de befintliga verksamheterna att växa och trivas. Den första åtgärden som måste genomföras är naturligtvis att ta bort parkeringsplatserna, som syns på bilden sitter de som äter på uteserveringen nästan mitt i trafiken (och jag gissar att slamsugningsbilen som svängde in precis när jag började fotografera inte var direkt uppskattad). Ut mot Magasinsgatan skulle man kunna sätta upp en avgränsning, t ex ett vackert gjutjärnsstaket, som skapar en gräns mellan gatan och gården, men som ändå inte skymmer gårdsplanen och dess innehåll (staketet skulle inte ta upp mer än högst hälften av tomtgränsen mot gatan). På gården skulle de caféer och food trucks som finns här idag kunna sätta upp större serveringar, eller så skulle ytan kunna användas till tillfälliga marknader. Här finns också möjlighet att sätta upp ”tillfällig grönska”, dvs träd och blommor i krukor som man redan gör på andra platser i stan. Blandningen av höga och låga byggnader, och arkitektur med mycket vinklar och vrår skapar dessutom en vacker inramning till gårdsplanen, och de två gavelmålningarna som uppfördes i somras kunde få sällskap av en tredje på gaveln som syns i den högra bildkanten.

Lucka 10: Parkeringstomten

Av Patrik Höstmad

Idag tar vi oss till kvarterstadens kvarterstad.

Linné är ett av Göteborgs populäraste områden med allt högre bostadspriser och allt längre bostadsköer. Här vill många bo, många fler. Trots detta finns mitt i Linnés epicentrum en tomt blivit lämnad som en av alla dessa permanentade tillfälliga markparkeringarna.

När den södra delen av kvarteret sanerades och ersattes av "Hemköp-byggnaden" så blev villorna och tomterna kvar. Marken var reserverad för en framtida tunnelmynning från de verklighetsfrämmande underjordiska tunnelsystemen för biltrafik som planerades på 60-talet.

Tomten vid Lilla Risåsgatan 28 är liten och markvärdet högt. Så det är utrymmesmässigt utmanade att få till en hög exploatering, men samtidigt ekonomiskt möjligt för extravaganta lösningar.

Okidoki arkitekter har skissat på ett mycket intressant förslag med två byggnadskroppar varav det ena har 10-14 våningar.

Okidokis förslag.

Givet att kvarterets kvarvarande trähus är friliggande så är det naturligt att tänka vidare i de banorna. Kanske kan man ta i riktigt ordentligt för att få till många bostäder.

Marken fullt utnyttjad.

Ett annat naturligt förslag är förstås att börja bygga första hörnet på ett framtida slutet kvarter.

Där Lilla Risåsgatan möter Landsvägsgatan finns ett kilformat område bestående av en bilparkering för ett 10-tal fordon, gräs, buskage och ett av stadens alla torftigt utformade teknikbyggnader.

Mark i allmänhetens tjänst?

Här skulle man kunna försöka sig på något i stil med det Sune Malmquist ritade vid Oxtorgsgatan i Stockholm på ett par ödsliga refuger som blivit kvar sedan cityregleringen.

Smal 1920-talsklassicism från mitten av 1990-talet.

När vi ändå är i området så går det inte undvika att nämna en återuppbyggnad på Skansbergets gamla tomter. Om de ovan nämnda tomterna och Skansbergets tomter bebyggs kommer Lilla Risåsgatans karaktär förändras från mer av en bakgata till mer av ett stråk som knyter Järntorget till Sveaplan. Förutsättningar för verksamhetslokaler längs Lilla Risåsgatan skulle förbättras avsevärt.

Skansbergets gamla kvarter.

Med ett bättre användande av mark skulle det gå att få in i storleksordningen 500, kanske upp mot 1000, nya bostäder mitt i centrala Linné.

Lucka 9: Chalmersplatsen eller "tomt är pampigt"

Av Pär Johansson.

Idag tar vi oss söderut och hamnar på Chalmersplatsen.

Chalmers tekniska högskola grundades 1829 efter att kanslirådet William Chalmers donerat delar av sin förmögenhet till ”inrättande bestämd Industrie Skole för fattige barn, som lärt sig läsa och skrifwa”. Från början låg skolan på Norra Larmgatan 4, vid Lilla Bommen men flyttade 1926 upp till nybyggda ändamålsenliga lokaler i Gibraltarområdet i Landalabergen.

År 1963 ritade Jan Wallinder administrationsbyggnaden och Palmstedtsalen som ligger utefter den östra och södra sidan av dagens lucka. Gert Wingårdh gjorde 2001 platsen komplett med sitt Kasper Sahlinprisbelönta Chalmers kårhus. Huset blev prisat för ”den komplexa och spirituellt genomförda additionen till befintliga hus, vilken skapar såväl händelserika interiörer som en mångfald spännande exteriörer. Ett stort rumsprogram har samlats på ett klart och övertygande sätt och givits ett utförande som genomarbetats ner till detaljnivå.”

Palmstedtsalen (Wallinder) och Chalmers kårhus (Wingårdh) med administrationsbyggnaden (också Wallinder) skymtandes till vänster.

Dagens lucka är det som nu omges av de byggnader från 1963 och 2001 som tillsammans skapar Chalmersplatsen. En stor del av områdets 9 000 studenter och 3 500 anställda passerar platsen dagligen. Men vad är det för plats egentligen? Hållplats Chalmers har 11 900 av-/påstigande varje dag (RUS 2006-2007, Västtrafik) och trafikeras av 4 spårvagnslinjer och 3 busslinjer. På Ascheberggatan och Sven Hultins gata passerar varje dag 13 000 fordon förbi.

Chalmersplatsen passeras varje dag av tusentals människor, men väldigt få stannar upp (Förslag på utformning. Den västra GC-passagen över Aschebergsgatan blev aldrig av vilket är märkligt om gångtrafiken ska prioriteras. Dagligen passerar gångtrafikanter i bilfilerna och via refugerna).

Frågan är om detta verkligen är en miljö som vi vill vistas mitt i. Jag tycker det hade varit att föredra att sluta gaturummet, tydliggöra entrén till Chalmers genom att bygga en signaturbyggnad tätt inpå hållplats Chalmers och därmed bryta barriären av den öppna ytan och det tillbakadragna intryck som Chalmers kårhus ger idag.

Entrépunkten vid Chalmers hållplats skulle stärkas, genom att bevara den tomma pampiga entrén.

I programmet för Chalmers Johanneberg, Mossen och Landala från 2012 kan vi läsa att "gång- och cykeltrafiken får separat utrymme. Chalmersplatsen bör få en mer inbjudande och offentlig karaktär. Transparenta tillägg av bebyggelse kan öka aktiviteten på platsen. Många stråk leder till Chalmersplatsen, dessa bör förtydligas och synliggöras bättre för att öka orienterbarheten." Vi analyserade programmet och lämnade in ett yttrande.

Tomt och pampigt (förslag).

Under våren 2015 blev ombyggnaden av Chalmersplatsen till dess nuvarande utformning klar. Vem vill hänga här?

Chalmers campus Johanneberg är fullt med sittplatser på platser utan trafik. Chalmersplatsen skulle kunna bebyggas med ett hus längs Aschebergsgatan, gångstråket, Kårhuset och Sven Hultins gata. Då skapas en mindre inramad plats mellan konferensentrén och det nya huset. Ett hus med studentbostäder, café och restaurang i bottenplan gör att människor har en anledning att stanna upp eller röra sig på platsen dygnet runt. Nu är Chalmersplatsen bara en tom passage.

Målbild: New York University med ett campus urbant integrerat i staden.

I programmet för området finns en begränsning av höjden på byggnaderna inom Chalmersområdet. Den tycker vi bör avskaffas. Att bebyggelsen i området ska "underordnas den karaktäristiska topografin" är en subjektiv bedömning och rent nonsens. Som det visat sig håller Chalmers Studentbostäder med oss om det och nu planeras ett 24-våningshus vid Olgas trappor precis bakom Chalmersplatsen.

Med kommande bebyggelse kommer Chalmersplatsen att framstå som ännu mer öde. Kårbo planeras av Chalmers Studentbostäder och kan bli 24 våningar högt och innehålla 240 student- och forskarbostäder, verksamhetslokaler samt korttidsboenden. Bedömd byggstart är 2018 med färdigställande år 2020.

Lucka 8: Kvillestan 2.0 och det stora barriärrivet! 

Av Jesper Hallén

I dagens lucka blir det ett nytt mastodontprojekt, en storlucka i stadsväven.
Vi tar oss an Vågmästareplatsen med omnejd och gör ett försök att knyta samman staden i ett slags Kvillestaden 2.0.

En första fråga man får ta ställning till är Hjalmar Brantingsgatan och spårvägen. Idag går spårvägen lite som en berg och dalbana över Hisingen. Man landar efter Göta älvbron och det går hyfsat lugnt via Frihamnen och Hjalmar Brantingsplatsen. Sen bär det uppåt till Vågmästareplatsen och sedan snabbt nedåt till Wieselgrensplatsen för att sedan efter Rambergsvallen åter flyga upp i skyn och sedan ned igen, osv. Inte bara fel i det, snarare upplyftande för oss passagerare! Men just variationen skapar barriärer (tillsammans med den nästan motorvägslika utformningen på trafikleden förstås) som bör ses över.



Som en Hisingsk ringmur, dock inte intagen på Unescos världsarvslista ännu. Dags för det stora barriärrivet? 



Göteborgs spärrvägar?





Trafikmiljön vid Vågmästareplatsen är inte stans absolut mysigaste. Frågan är var själva Vågmästareplatsen ligger egentligen?


Är det den stora parkeringsplatsen?


Nej. Gigantiska stadsluckor, gigantiska möjligheter! 



Är det kanske här? Nja.



Det här är nog det närmaste vi kommer en riktig plats på Vågmästareplatsen, torget utanför Saluhallen. Låt oss kalla det för Vågmästareplatsen.


Om vi pratar eventuella framtida boulevardisering av de centralare delarna av Hjalmar Brantingsgatan kanske man bör bestämma att man antingen lyfter upp hela spårvägen på pelare hela vägen, planskiljt som en högbana kanske ända från Hisingsbron till Vårväderstorget. Eller att man lyfter ned spårvägen till markplan. Jag tycker nog egentligen att det är smart med högbanelösningen och jag har alltid älskat Vågmästareplatsens viadukt med spårvägen uppe i luften, kändes lite New York när man var liten. I det här exemplet fungerar det med högbana men också lyfta ned spårvägen till markplan för att visa på hur man skulle kunna göra med gatan. Röda streck är spårväg. Välj själva! 
Har ni förresten tänkt på att just vid Vågmästareplatsen gör spårvägen en böj nedåt. Den har jag rätat ut.






Det finns en del utmaningar i området med punkthus och terräng, men det här är en idéskiss på hur man skulle kunna ta sig an arbetet att förtäta och läka ihop staden.









Så här såg Vågmästareplatsen ut förr, innan spårvägen flyttades upp i skyn.



Ungefär samma vy idag, fast ändå inte.


Det här är ett försök till att läka ihop de små stadsdelarna och bokstavligt talat överbygga barriärerna på centrala Hisingen. Västra och Östra Kvillebäcken byggs samman med Brämaregården och bildar en sammanhållen blandstad.

(Klicka på bilderna för större)

 

Lucka 7: Kapellplatsen

Av Annette Vejen Tellevi

Idag tar vi oss an en av de stora luckorna i Göteborgs innerstad, nämligen Kapellplatsen - ett område som på många sätt känns som den täta innerstadens södra gräns.

Platsen ligger mitt i ett av de mest integrerade områden som finns i hela Göteborg. Här möter patricierhusen miljonprogrammet och man kan köpa allt från franska ostar till varmkorv. Här ser man både tanten i päls och tiggaren i trasor.

Närområdet är extremt utbildningstätt med ett stort antal skolor som följer hela vägen från förskola till högskola, och det rör sig därmed dagligen väldigt många människor i området, vilket skapar en egen dynamik. När man därtill lägger att kollektivtrafiken på platsen är omfattande är det konstigt att själva torget aldrig riktigt lyfter. Den västra halvan vid Landala torg renoverades förra året, vilket har hjälpt mycket, men den östra halvan ligger fortfarande ganska ovårdad.

Kapellplatsen har sitt namn efter Landala Kapell, som byggdes 1885 på hörnet av Kapellgatan och Erik Dahlbergsgatan. Kapellet flyttades 1919 till sin nuvarande placering för att lämna plats för byggnationen av det vackra gula tegelhuset som sträcker sig längs platsens norra sida och bland annat innehåller en av Göteborgs få kvarvarande bokhandlare, Lohrs Pocket mm.

På torget har man ända sedan starten bedrivit torghandel, något som fortfarande pågår, även om de kvarvarande bodarna med grönsaker, blommor och fisk ger ett ganska trött intryck, spridda som de är runt en oregelbunden asfaltyta och med ryggen mot de omgivande gatorna. Därtill är bodarna omgivna av en lika ovårdad gräsmatta, en transformatorbyggnad, en gjuten betongvägg och ett rostigt järnstaket, element som inte just bidrar till trivseln. Bara en rad beskurna träd och en stenmur längs med Kapellgatan stramar upp platsen en aning.

På andra sidan Aschebergsgatan fortsätter upplösningen med ett lågt parkeringshus på hörnet vid Vasa Vuxengymnasium och hela den stora trafikplatsen blir inte bättre av att man för något decennium sedan rev den bensinmack som låg på den andra sidan Amund Grefwegatan och därmed lämnade plats för ännu en parkeringsyta framför en ganska ointressant miljonprogramsbyggnad.

Det är dessa tre ytor jag skulle vilja bebygga.

På själva Kapellplatsen föreslår jag att det uppförs en hög länga mot trafiken, vilket kan skapa ett vackert torg med en helt ny och mycket intimare inramning för försäljningsbodarna. Längan kan ha dubbelsidiga lokaler i bottenplan och bostäder i fem våningar däröver. På liknande sätt kan man bebygga vinkeln Kapellgatan-Aschebergsgatan med en byggnad av samma höjd, vilket motsvarar befintlig bebyggelse på Kapellgatan.

De två tomterna skulle därmed rymma sammanlagd ca 1600 m2 lokalyta och omkring 80-100 bostäder.

Triangeltomten är på ca 550 m2, och där skulle man t.ex. kunna uppföra en offentlig byggnad eller ett  kontor. Det är bara att komma igång.

Lucka 6: Kvarteret Bocken

Av Patrik Sjöberg

Dagens lucka tar oss österut

Olskroken har likt många andra stadsdelar sitt ursprung i landerisystemet, och sedan början på 1850-talet har området delats mitt itu av järnvägen, och nu även på senare tid av motorvägar. Området har sedan lång tid dominerats av landsvägen till Alingsås, som idag heter Redbergs- och Härlandavägen, och av den vägkorsning som uppstod vid dagens Redbergsplatsen där den gamla postvägen mellan Norge och Danmark drog fram i nord-sydlig riktning.

Plankarta för 1880 års stadsplan för Olskroken.

Närheten till industrierna i Gårda och Gamlestaden gjorde att staden såg ett behov av att upprätta en stadsplan för området, och 1880 antogs en plan som kom att gälla i nästan hundra år (och som faktiskt fortfarande gäller för några få kvadratmeter). Olskroken bebyggdes snabbt, och i början av 1890-talet var området fullbebyggt. Förutom de stenhus som uppfördes vid korsningen Prästgatan-Olskroksgatan (för järnvägstjänstemän respektive direktionen på Pellerins margarinfabrik) så kom stadsdelen att domineras av landshövdingehuskvarter med gårdshus. Området blev snabbt väldigt tätbefolkat, och då standarden inte var hög, de flesta husen hade toalett på gården, kom Olskroken snabbt att bli känt som något av en arbetarslum. Bostadsbristen i Sverige under de första decennierna av 1900-talet hade lett till en omfattande fastighetsspekulation, och i Göteborg var ett av de tydligaste exemplen på detta just Olskroken, där underhållet helt försummades och fastigheter ofta bytte ägare. Situationen nådde sin kulmen under hösten 1936 då en massvräkningskampanj sattes igång, och först i maj 1937 nåddes en lösning på konflikten trots omfattande medling. Som en del i uppgörelsen så höjdes standarden i husen något, men området höll fortfarande låg standard i förhållande till de områden runt omkring som började bebyggas i början av 30-talet.

1923 års karta visar kvartersindelningen och de tätbebyggda gårdarna.

När planerna på att sanera stadsdelarna med lägst standard tog fart blev Olskroken en av de områden som helt skulle raderas från kartan och ersättas med ny bebyggelse, och antagligen spelade massvräkningarna en stor roll i beslutsfattarnas syn. Man gav Göta Lejon i uppdrag att köpa in alla fastigheter i stadsdelen, och 1975 började rivningarna för att avslutas 1981. I planeringen av området var man nu också tvungen att ta hänsyn till hur omgivningen hade förändrats. Riddaregatan hade ersatts av en motorväg (dagens E20), och i stadsplanen från 1978 tar man upp de problem med buller som förväntas uppstå. Lösningen på det problemet var att bygga parkerings- och kontorshus längs motorvägen för att skapa en bullerskärm, och dessutom begränsade man bostadsbebyggelsen till lameller längs Olskroksgatans norra sida. Bullerskärmsbebyggelsen blev dock aldrig genomförd, och istället för trevåningshus längs motorvägen blev det bara ett mindre parkeringshus och en garagelänga.

1978 års plan för Olskroken innehåller mycket som aldrig blev byggt.

Kvarteret Bocken, som den här luckan handlar om gick ett ännu mer udda öde till mötes. Enligt planen från 1978 så skulle den norra delen bebyggas med ett trevåningskontorshus, och den södra delen skulle bli fotbollsplan. Kontorshuset byggdes aldrig, och även om man faktiskt byggde en fotbollsplan så kom den snabbt att istället användas som parkeringsplats för det närliggande hotellet. Efter att man delat av planen så att två tredjedelar blev vigt åt parkering så används nu resten av den gamla fotbollsplanen som hundrastningsplats.

Dagens Kvarteret Bocken, en sorglig rest av en stadsdel som försvann.

Olskroken är idag en av de stadsdelar som har högst standard på samhällsservicen utanför centrum, man har goda kommunikationer med mycket kollektivtrafik, men ändå är befolkningsunderlaget inte tillräckligt för att stötta det lokala näringslivet som blir allt mer koncentrerat till Olskrokstorget. Bebygger man den södra delen av kvarteret (mot Olskroksgatan) i samma stil som resten av området skulle i storleksordningen 100-150 personer kunna få en bostad här. Då fastigheten ligger i norrläge kommer inte ljusmängden att påverkas något, snarare är det så att en ljus fasad skulle kunna hjälpa till med att göra gatan ljusare än idag. Genom att täppa till gluggen mellan husen skulle man dessutom kunna reducera trafikbullrets påverkan på Olskroksgatan.

Länk till luckans diskussionstråd på Facebook: www.facebook.com/groups/18858735822/permalink/10154069744050823/

Lucka 5: Kvillebäcken

Av Pär Johansson.

Idag förflyttar vi oss till expansiva Lundby på Hisingen.

Precis norr om området Östra Kvillebäcken finns en lucka som kan fyllas med mer levande innehåll än dagens bilparkering.

I området finns flera "anlagda parkeringsytor".

I detaljplanen för Östra Kvillebäcken beskrivs det som "ett område som domineras av storskalig handel. Byggnaderna är överlag välskötta och omges av anlagda parkeringsytor." Här har frimärksplaneringen gjort sig påmind genom att denna lucka lämnats orörd. Platsen passar utmärkt som ett naturligt torg eller handelshus i området, mitt i en vältrafikerad korsning. Istället skapades ett torg inne i östra Kvillebäcken, ett kvarter söder om luckan. Självklart med dålig anslutning till omgivning och utan naturliga stråk.

Från detaljplanen för Östra Kvillebäcken med torget i nedre delen.

Vi har tidigare skrivit om det gömda torget. Redan har verksamheterna vid det nyanlagda torget bytt ägare ett flertal gånger sedan det invigdes 2013/2014. Vi önskar oss en stadsplanering med bättre samordning och anslutning mellan nya och gamla delar av staden.

Lucka 4: Bellevuerondellen

av Alvar Palm.

Dagens lucka innan (t.v.) och efter (t.h.) att den "fylldes".

Dagens lucka finns vid Bellevuerondellen. Denna lucka har den intressanta egenskapen den nyligen blivit fylld med ett innehåll som från stadsplanerarnas synvinkel uppenbarligen bedöms vara adekvat (en ny park). Vi har tidigare skrivit om omdaningen här. Ur ett Yimby-perspektiv är dock platsen alltjämt en ekande tom lucka i stadsväven. I detta kollektivtrafiknära läge ska det naturligtvis finnas bostäder och verksamheter. Läget precis invid rondellen lämpar sig däremot inte alls för en park, och grönytor finns det dessutom redan mycket gott om i området. Yimby önskar sig i julklapp några ordentliga hus på denna plats! 

Till tomten från Yimby. (Vi har varit snälla hela året, vi lovar.)

Lucka 3: Vid Wavrinskys Plats

av Patrik Höstmad.

Idag tar vi oss tillbaka till fastlandet och upp på en av höjderna – Guldheden.

Uppe vid Egnahemsvägen finns ett antal kringbyggda kvarter som byggdes 1929-1935. De bruna villorna och radhusen söder om i Landala Egnahem hade då redan uppförts 1913-1922 med uppehåll under kriget. Vägen mellan Landala och Egnahemsområdet och det som skulle bli Guldheden var då just Egnahemsvägen. Aschebergsgatans koppling till Guldhedsgatan genom bergskärningen kom senare.

Kul kuriosa är att i kartverket från 1923 tycks planen ha varit att låta Guldhedsgatan dra sig något längre norr ut än idag för att i en avslutande båge mot söder nå Sahlgrenska.

Kartverket från 1923 med en intressant sträckning av "Guldhedsgatan".

Mellan Chalmershållplatsen och Wavrinskys Plats tycks det dessutom vara tänkt att låta gatan gå i en tunnel under kvarteren.

Kartverket från 1923 med vad som ser ut som en tunnel under egnahemskvarteren.

Få centrala stadsdelar har så många obebyggda små och stora ytor som Guldheden. En av dessa ytor finns vid Wavrinskys plats mellan Dr Allards Gata och nämnda kvarter vid Egnahemsvägen.

Obebyggd yta.

Trots att Wavrinskys Plats är lite av en knutpunkt för kollektivtrafiken så repellerar bebyggelsen från hållplatsen. Vanligtvis brukar man tala om vikten av att avståndet mellan bostad och hållplats ska vara max några hundra meter för att underlätta resande med kollektivtrafik framför bil. Här verkar strategin ha varit den omvända med en säkerhetszon på 100 meter.

Säkerhetszon mellan hållplatsen och kvarteren.

Mellan Dr Allards Gata och Egnahemsvägen finns plats för ett antal kvarter som kan bygga vidare från den redan befintliga kvartersstrukturen. Det finns även möjlighet att både tighta till Dr Allards Gata och lägga den närmare spårvagnsspåren.

Här finns möjlighet att på ett bättre sätt hushålla med markyta.

När Yimby och arkitektbyrån inobi presenterade Kunskapsstråket Guldhedsstaden så fanns det förtätningsförslag på dessa ytor. Det är betydlig lättare att förtäta med riktiga slutna kvarter här än t.ex. norr om Guldhedsgatan där befintliga lameller gör att det är svårt med något annat än fler lameller.

Kunskapsstråket Guldhedsstaden.

Gräsmattan är enligt uppgifter barnens enda fungerande pulkabacke i området. En lösning på detta kan vara att att låta den gröna "gatan" mellan Egnahemsvägen och Fyrverkaregatan fortsätta hela vägen ner till Dr Allards Gata som en pulkabacke istället för gata mellan de nya kvarten.

Förslaget innebär delvis att bygga på grönyta, men det är något Guldheden har i överflöd. Det Guldheden saknar är boende som kan ge ett kundunderlag till mer än ett fåtal trötta små livsmedelsbutiker och restauranger. Det skulle inte heller skada med nattögon från byggnader ner på hållplatsen. Och framför allt finns Göteborgs finaste mikropark vid dammen där Egnahemsvägen möter Fyrverkaregatan så här kommer det inte att gå nöd på någon.

En fantastiskt liten park som alldeles för ofta är tom.

Lucka 2: Allah ska med! när vi bygger staden

av Jesper Hallén.

Vår julkalender drar vidare över älven och hittar inte mindre än fyra luckor i Hisingens stadsväv omkring stadens moské på Myntgatan som idag ligger som en solitär. Låt oss knyta ihop stan!

Längs med Myntgatan uppenbarar sig flera luckor i Kvillestans lilla stadsväv. Gamla rivningstomter, parkeringsytor och oanvända gräsmattor som skulle kunna förädlas och läka ihop stadsdelen. 

Den första luckan är den märkliga parkeringsytan/överbevuxna parken/gården norr om de två ljusturkosa studenthuslamellerna. Varför inte bygga ut det norra husen till ett helt kvarter?




På västra sidan Myntgatan norr om moskén ligger tomma tomter som idag är parkeringsytor och här finns en förträfflig chans att bebygga längs gatan.




Längst söderut mot Lundbyleden, på platsen kallad Ättestupan, finns en stor grönyta där de sista landshövdingehusen revs på 1990-talet. När jag var liten kallade vi det för "den sista slummen" då deras skick får Gårdas slitna fasader att framstå som närmast nymålade. Ännu står de två ståtliga björkarna kvar på gräsmattan, de som tidigare stod inne på gården.



Här nedan ser vi kvarteret bebyggt.



Notera de två björkarna.




Låt oss återuppbygga dessa ståtliga kvarter! Här en bild från 1980-talet.







För några år sedan fick jag nedanstående förslag skickat till mig från Arkitekturkompaniet. Kul att man vill förtäta här, men kanske inte riktigt så här i sann Porslinsfabriksanda. Notera dock att deras skiss är från 2007, stilen därefter.




Sist men inte minst den kanske mest uppenbara, kvarteret Pallasgatan/Neptunusgatans lucka som stått tom i över 30 år.




 

Lucka 1: Den brända tomten

av Annette Vejen Tellevi.

Vi börjar årets julkalender med en riktig lucka: Den brända tomten i Brunnsparken.


 

För mer än ett decennium sedan härjade en våldsam brand Södra Hamngatan 47. Huset var byggt 1887 av den legendariska familjen Fürstenberg och rymde vid tiden för branden bland annat en skoaffär samt en efterföljare till den välkända krogen Johanna, öppnad på 1970-talet av krögarna Mannerström och Svantesson.

Det var ställets sista krögare som i september 2005 satte eld på sin lokal för att få ut försäkringspengar. Huset brann ned, krögaren och en kumpan dömdes för mordbrand och i Brunnsparken stod bara fasaden kvar som en skärm mot gatan. Den revs ett år senare och ersattes med ett plank.

Det stod genast klart att en så central tomt kunde man inte lämna obebyggd, och i oktober 2009 var planen kvar: Efter ritningar av Gert Wingårdh skulle det byggas ett modernt glashus med fem våningar butiker och kontor samt en sjätte indragen penthousevåning på toppen.

Och sedan hände det som så ofta händer i Göteborg: Ingenting.

Tomten finns kvar. Ibland har det arrangerats mindre evenemang där eller så har man placerat ut en foodtruck. Men mest har den bara legat där och väntat. I många år fanns det en skylt på planket om att Sigillet fastigheter skulle bygga där - klart 2010 (sedan rättat till 2011 och även till 2012(!)) - men Sigillet har numera sålt till fastighetsbolaget Hufvudstaden som enligt uppgift väntar på en ny detaljplan för att få utveckla hela kvarteret. 

 Och under tiden väntar brända tomten på sitt glashus...