SvD Debatt: Ökad täthet och närhet för högre livskvalité i Stockholm

Den lokala Naturskyddsföreningen i Stockholms län tillsammans med Svenska byggnadsvårdsföreningen och Samfundet S:t Erik är oroliga för att Stockholms översiktsplan ska leda till att oersättliga stads- och naturmiljövärden går förlorade. Vi hävdar tvärtom att en förtätning av Stockholm är nödvändigt för att bygga vidare på det hållbara attraktiva Stockholm. I sin slutreplik ger skribenterna oss delvis rätt då de menar att strävan efter ökad täthet, närhet och marknadspotential är vällovlig men slänger samtidigt in några brasklappar.

Den 28:e april skrev den lokala Naturskyddsföreningen i Stockholms län tillsammans med Svenska byggnadsvårdsföreningen och Samfundet S:t Erik i Svenska Dagbladet och krävde att staden arbetar om Stockholms översiktsplan. De hävdade att tillväxten i Stockholm sker på bekostnad av oersättliga stads- och naturmiljövärden, att återstående obebyggda hamnområden måste behållas och att bebyggelsekoncentrationen till de centrala delarna leder till ökad segregation. Yimby har tidigare lämnat in ett yttrande om översiktsplanen som i korthet innebär att Stockholm ska växa med mer blandad bebyggelse och bli mer sammanhängande.

Yimbys replik och slutrepliken från Naturskyddsföreningen

Yimby svarade med en replik i samma tidning där vi pekade på bristerna i debattörernas resonemang där alternativet till förtätning är att folk bor någon annanstans med många negativa ekologiska, ekonomiska och sociala effekter som följd. Faktum är att Stockholm utanför tullarna är långt ifrån UN-habitats rekommenderade täthet om minst 150 boende per hektar för att uppnå en hållbar stadsplanering.

Vi fick svar på vår replik i en slutreplik där lokala Naturskyddsföreningen i Stockholms län tillsammans med Svenska byggnadsvårdsföreningen och Samfundet S:t Erik inleder med att föraktfullt kalla det politiskt och ekonomiskt oberoende nätverket Yimby för ”lobbyorganisationen Yimby”. Det sätter tonen för slutrepliken som i alla fall delvis ger oss rätt då de skriver att ”strävan efter ökad täthet, närhet och marknadspotential är vällovlig men inte tillräcklig”.

Skribenterna hävdar att ”flerkärniga strukturer blir mera robusta och att resandet totalt sett minskar i en flerkärnig struktur” med hänvisning till en rapport från Skåne. Svenska Naturskyddsföreningen har själva tagit fram en rapport om stadsutglesning som författarna av debattartikeln varmt rekommenderas att läsa. Där står bland annat att ”utsläppen från hushåll i perifera lägen är [] mer än dubbelt så stora som utsläppen från hushåll i centrala lägen. Skillnaderna beror i huvudsak [] på […] förutsättningar för familjerna att använda sig av kollektivtrafik.”

Naturskyddsföreningen ifrågasätter 4 huvudpunkter

I slutrepliken har skribenterna försökt ifrågasätta 4 punkter:

Yimby: Förtätning är viktig som klimatåtgärd.

Yimby: En tät stad sparar jordbruks- och naturmark i stadens omgivning.

Yimby: Förtätning skapar inte oattraktiva boendemiljöer.

Yimby: Stockholm består av enorma mängder grönyta utan egentligt värde.

De skriver bland annat att rivning av hus (30-40 år gamla) som ersätts av nya (mer ändamålsenliga) leder till helt onödiga och avsevärda klimatpåfrestningar. Faktum är att inte ett enda hus behöver rivas för att ge plats åt fler människor i centrum. Det är ingenting vi tagit upp i vår artikel och därmed en retorisk halmgubbe. Däremot är det helt sant att cirka 50 % av en ny byggnads energianvändning över sin livscykel uppstår vid byggnationen och cirka 50 % under driftsfasen. Med å andra sidan, för gamla hus gäller att cirka 85 % av energin går åt under driftsfasen. Moderna hus är ofta utrustade med moderna material och tekniska lösningar som leder till lägre koldioxidutsläpp orsakade av husets uppvärmning och drift. Det är alltså inte självklart att ett gammalt hus som ersätts med ett nytt behöver leda till större klimatpåfrestningar än ett som bevaras samtidigt som ett nytt hus byggs någonstans långt utanför staden. Däremot kan det finnas andra skäl, som kulturmiljöhänsyn, till att inte riva äldre byggnader.

De hävdar också att stockholmarnas bilresor inte minskar i den täta staden. I Göteborg pekar i alla fall bilinnehavet i den riktningen. Varför stockholmare och göteborgare skulle skilja sig i det avseendet är oklart. I den täta staden finns stormarknaden inom räckhåll med kollektivtrafik och lastcykel. Det är märkligt att företrädare för Naturskyddsföreningen i Stockholms län propagerar för att ta bilen till stormarknader, rekreation och barnens aktiviteter.

De försöker även med en märklig argumentation där de påstår att jordbruks- och naturmark visst har tagits i anspråk vid förtätning. Där har det ju byggts glest planerade handelsområden med stora asfaltsytor och utan stadsbyggnadsmässiga ambitioner. Vad det har med något i vår replik att göra överhuvudtaget får någon gärna förklara för oss. Det är just sådana områden Yimby mycket aktivt arbetar för att vi ska sluta bygga.

Innerstaden är inte mest populär

De långa bostadsköerna och höga bostadspriserna i centrala Stockholm beror inte på att centrala Stockholm är en attraktiv och populär plats att bo på utan tvärtom hävdar de det beror på att stadens kärna är överhettad. Vi måste lära oss skilja på trivsel och trängsel menar de. De menar också att de allra mest populära områden varken har de längsta bostadsköerna eller högsta bostadspriserna. Tvärtom vill de flesta stockholmare bo i äldre, välplanerade områden med god arkitektur. Men nu är det så att bostadsmarknaden är just en marknad och där gäller tillgång och efterfrågan. Överstiger efterfrågan tillgången blir priserna höga. Det händer bara i populära områden. Och det är inte de områdena som Naturskyddsföreningen i Stockholms län väljer att ta upp som exempel.

Slutligen drämmer de till med stora släggan och försvarar de tomma gräsfält, slydungar, impediment längs vägar som vi inte ser något vidare värde i att bevara. Naturskyddsföreningen i Stockholms län anser att detta är ytor för rekreation som rymmer en stor biologisk mångfald. De ytorna är alltså viktigare att bevara än den orörda naturen som en smart förtätning kan skydda och bevara för framtida generationer. Inte en enda park skulle heller behöva offras. Det finns tillräckligt med obebyggd tomtmark och bullerzoner runt våra stadsmotorvägar för att hundratusentals lägenheter skulle få plats i de större städerna direkta närhet.

Det sista stycket i slutrepliken handlar om att klistra diverse etiketter på ”lobbyorganisationen Yimby” vilket väl är en god sammanfattning av slutreplikens innehåll. I stora drag tunt på fakta och rikt på floskler. Den slutliga frågan blir var Naturskyddsföreningen vill bygga någonstans. På jungfrulig mark, eller kanske inte alls? Vi hoppas Naturskyddsföreningen i Stockholms län besinnar sig och lyfter blicken så att även de börjar omfamna vår strävan efter ökad täthet och närhet för hög livskvalité för alla som lever i Stockholm, idag och imorgon.