Stadsplanering för småföretagande revisited

För fem år sedan skrev jag ett inlägg här på Yimby som hette Stadsplanering för småföretagande. Där beskrev jag vikten av små, billiga lokaler för ett levande, småskaligt näringsliv. Som exempel tog jag Nordhemsgatan, och då särskilt den delen som går över Kråkestadsberget (även känt som Nordhemsberget, Koberget mm). Jag gjorde en liten inventering av lokalerna och hur de användes, för att få en känsla för vad vi möjliggör om vi ser till att det finns gott om små, billiga lokaler, och vad vi går miste om ifall vi inte gör det eller omvandlar de lokaler som finns till bostäder.

Nordhemsgatan är en parallellgata mellan Linnégatan och Vegagatan.

 

Nu har ju små, billiga lokaler i gatuplan inte bara en ekonomisk funktion, genom att möjliggöra ett mycel av småföretag, utan de har ju också en otrolig viktig social funktion, vilket inte minst Jane Jacobs beskrivit väl i Den amerikanska storstadens liv och förfall. Ja, det nämns till och med som en grundförutsättning i det första kapitlet, som handlar om trottoarens funktion.

Stadsliv i Amsterdam. Skulle man göra bostäder av bottenvåningen så skulle stadsmiljön förändras avsevärt.

 

Men det kan ändå vara värt att fokusera på den ekonomiska betydelsen, eftersom den ofta glöms bort. Även företag som idag är stora och mäktiga har ofta haft en blygsam början, i en liten, billig lokal. Ett känt göteborgskt exempel är klädföretaget KappAhl, som startade i en liten källarlokal på Omvägen i Kallebäck 1953, och numera är en stor koncern med 4000 anställda i nio länder, 400 butiker och en omsättning på nära 5 miljarder kronor.

Per-Olov Ahl framför sin första butik på Omvägen i Kallebäck.

 

Vad har då hänt på Nordhemsgatan de senaste åren? Ja, glädjande nog är de flesta lokalerna fortfarande kvar. Men omvandlingarna har fortsatt. Bostadsrättsföreningen på Nordhemsgatan 63 har gjort rent hus och sålt sina tre lokaler. Som föreningen skriver i sin årsredovisning så har man "fokus på vår kärnverksamhet, att vara bostadsrättsförening. Vilket innebär att vi ej har några kommersiella lokaler att hyra ut eller ta ansvar för". Försäljningarna har inbringat många miljoner till föreningen och har till och med blivit omskrivna i GT, eftersom det var så många som var intresserade av att köpa. Uppenbarligen finns det ett otroligt intresse för att bo i en källare. Så länge källaren ligger på rätt ställe.

Barn i nöd har flyttat vidare till kontor på Avenyn. Lokalen omvandlad.

 

Dynamic Duo har flyttat vidare till kontor på Vegagatan. Lokalen omvandlad.

 

Falk Data har flyttat in i Adas trädgårds gamla lokal lite längre ner på Nordhemsgatan. Lokalen omvandlad.

 

Istället för verksamheter kan förbipasserande nu betrakta skyltfönster täckta med maskeringstejp och nedfällda persienner. Det ryktas också om att åtminstone två näraliggande lokaler är på väg att omvandlas till bostäder. Det är inte alls svårt att förstå. För den enskilda föreningen är det en ren vinstaffär att bostadifiera. Man får ett rejält kapitaltillskott, nya avgiftsbetalande medlemmar och slipper trasslet med att hyra ut och ta hand om lokalyta. För staden är det dock en förlust som i praktiken är oåterkallelig.

Det finns nämligen inga skäl att anta att lokaler som ombildas till bostäder någonsin kommer att ombildas tillbaka till lokaler. Särskilt inte om det gäller bostadsrätter. Föreningen skulle i så fall först behöva köpa ut den medlem som bor där och sedan investera i en omvandling tillbaka till lokal för uthyrning. Något sådant skulle naturligtvis bara vara aktuellt om marknadsvärdet på lokalyta i det läget skulle stiga enormt. I de flesta lägen kommer detta aldrig att hända. Ingen skulle heller göra en sådan investering för att sedan hyra ut lokalen billigt. När vi tillåter bostadsifiering av gatuplanet så skär vi alltså stegvis sönder det urbana mycel som ger stadens dess socioekonomiska drivkraft.

Bostadsifiering drivs numera aggressivt av specialinriktade firmor.

 

Detta är ett typexempel på det man kallar "allmänningarnas tragedi", i detta fallet den största allmänning vi har i staden – det offentliga gaturummet. När alla fastighetsägare agerar rationellt utifrån sitt egenintresse blir resultatet sämre för alla. Så vad behöver göras? Ja, det räcker knappast med god vilja. När det gäller lokaler som är funktionsdefinierade i detaljplan är det inget problem, det går då enkelt att neka planändring om man finner lämpligt. Men många av våra bästa blandstadsmiljöer ligger i gamla stadsplaner, där funktionerna inte är reglerade. Det gör det betydligt svårare att hantera. Här behövs helt enkelt en reglering som skyddar de gemensamma värdena i gatuplanet.

Tiden är knapp. Omvandlingstrycket är påtagligt och berör inte bara bakgator som Nordhemsgatan utan även huvudgatorna. Den första lokalen på Linnégatan omvandlades 2013. Runt om i staden försvinner små, billiga lokaler och stadslivet tunnas ut och försvinner stegvis. Det sker överallt. Det är en utveckling vi måste vända om vi vill ha ett gynnsamt urbant klimat för småföretagande och ett livskraftigt offentligt gaturum.

Och KappAhls lilla källarlokal på Omvägen? Jodå, även den är numera omvandlad till bostad.

Omvandlad lokal på Omvägen.