Ödeläggande aktiviteter

De "platsskapande aktiviteterna" vid Rosenlundsläget verkar ha upphört. Om man nu får Stena att riva av sina byggnader och en stor yta tas i anspråk så har man kanske lite ansvar för att platsen blir något annat än ett övergivet moras? Upplevelsen av platsen i december väcker tankar om vad som är viktigt vid planeringen av kajerna vid Masthuggskajen och Skeppsbron.

Masthuggskajens platsskapande aktiviteter.

 

Som en del av projektet Norra Masthugget / Masthuggskajen / Järnvågen fick Stena riva av sina baracker vid Rosenlundsläget för att möjliggöra platsbyggande och platsskapande aktiviteter. Detta förfarande har mer eller mindre blivit standard i Älvstrands-projekten som även givit oss Plaja Stenprien och den temporära Jubileumsparken och bastun i Frihamnen.

Plaja Stenpiren i december.

 

Tanken är att innan byggnaderna kommer på plats så görs platsen attraktiv och intressant genom att tillåta diverse aktiviteter på de ytor som finns till förfogande. Avsikten är att driva upp intresset och prisnivån på de kommande bostäderna till rätt läge. Fint är väl så. Det som skiljer Rosenlundsläget sig från andra platser är att Stena fick flytta på sig, riva byggnaderna och så skapades ny yta snarare än att en redan befintlig yta började nyttjas.

 

På hemsidan masthuggskajen.se beskrivs aktiviteterna vid Rosenlundsläget på följande sätt:

Men som sagt, det vi för tillfället har fått är ännu mer av avriven och ödelagd yta som kan läggas till de arealer av avrivna ytor som finns runt Masthamnsgatan från Järntorget till Stigbergsliden. Med tanke på problemen att få ihop projektekonomin vid Skeppsbron, och snart även vid Masthuggskajen, riskerar dessutom de nya temporära ytorna att bli ännu ett permanent provisorium. Att Masthuggskajen blivit öde verkar ha insetts för de senaste aktiviteterna från projektet har istället förlagts till Olof Palmes plats vid Järntorget. Där fanns ett tag en container med kaffe.

Olof Palmes plats.

 

Ofta är det väldigt snabbt till att riva till förmån för ingenting i väntan på någonting. Vad hade kunnat ske i Stenas gamla lokaler? Hade detta potentiella liv kunnat flyta ut över de mindre ytorna vid Rosenlunds övergivna färjeläge?

...slår Jan Gehl fast i sin bok ”Städer för människor”, där han beskriver hur en fest alltid blir bättre om det är lite trångt. Stenas byggnader gav inte bara en mindre och tightare plats. De gav också lä för den råa sydvästvinden som från Nordsjön kommer strykande upp längs älven.

Everybody hates the emptiness.

 

Det här aktualiserar att när kilometer av kaj och hektar av kajyta tillgängliggörs vid Masthuggskajen och Skeppsbron så behöver vi tighta platsbildningar snarare än gigantiska ytor. Kajen vid Skeppsbron vars utformnings styrs av ett parkeringsgarage blir ur ett stadslivsperspektiv omotiverat bred.

Det ger också en hint om att stora delar av året kommer den pinande sydvästvinden göra platserna otrevliga om de inte vind- och väderskyddas. Som vanligt är det bra att tänka i termer av hur platserna fungerar i kylslaget regn i november, snarare än i termer av den betydligt enklare uppgiften med en vindstilla ljum sommarkväll. De platsskapande aktiviteterna fungerande uppenbarligen inte under det kalla halvåret – så det behövs ett nya idéer.

Tillägg: Mattias Bolander har i facebookgruppen tipsat om att Göteborgs Stads Parkering har lämnat in en ansökan om att få använda Masthuggskajen till markparkering fram till och med år 2020. De vill viga ytan åt bilar för att kompensera för de platser som försvinner när Västlänken byggs. Om detta går det att läsa här (artiklen är borttagen, se Tillägg 2). Det kan alltid blir värre...

Tillägg 2: Arktiken som länkats ovan har tagits bort, men Mattias Bolander hann att ta en skärmdump, se nedan. Vad det innebär att artikeln är borttagen kan vi bara spekulera om. Artiekln hade publiceringsdatum 8 januari 2018 så den las kanske upp för tidigt. Alternativt är inte detta riktigt förankrat bland förvaltningar och nämnder. Vi får ser var det tar vägen.