Skansen Kronan: Through the gates of hell

Skansen Kronan är ett av Göteborgs mest kända landmärken och ett uppskattat besöksmål för utsocknes turister, göteborgare i stort och de många närboende under kanonernas beskydd. Tyvärr är underhållet obefintligt och förfallet har vunnit kampen. Ledstängerna är så dåliga att de antigen är helt oanvändbara eller en ren säkerhetsrisk. Följ med på en bild- och filmresa och bli övertygad om att det omöjligt kan finnas några godtagbara ursäkter som kan förklara detta.

En fulltaggare till container ramar in upplevelsen.

 

Vid semestertider vallfärdar turister till höjden med den mäktiga skansen och den fina utsikten. För de många närboende i de tätbefolkade Haga, Vasastaden, Annedal, Olivedal och Masthugget erbjuder berget grön rekreation eller festlig aktivitet beroende på tid, väder och humör. Dessutom fås alltid en bonus i god motion på vägen upp.

Detta är en plats som borde ha en högprioritet i underhåll – men som i så många andra parker i Göteborg så har berget lämnats åt sitt öde. Allt är mycket nedslitet, lyktstolparna har inte målats på flera decenier och en fulltaggare till container ramar in upplevelsen.

Ledstängerna längs de branta gångstigarna är avrostade och sitter inte längre fast i marken, delar har ramlat av och de är direkt farliga att använda som stöd – speciellt vintertid med fläckar av ishalka på på gångvägarna som inte underhålls med skottning eller sand.

Låt oss sätta detta i perspektiv. Även om själva fästningen tillhör Statens Fastighetsverk så går det inte undkomma att omlandet en göteborgsangelägenhet. Staden går in årligen med runt en halv miljard kronor i eventbolagen för besöksnäringen och fyller gärna på med tiotals miljoner i havererade evenemang. Då borde det finnas en krona eller två som kan prioriteras för att få ordning på en av de platser som förmedlar bilden av Göteborg. ...och inte då bara den bild besökarna får utan även vår självbild. Är vi en stad i upplösning eller en stad där det är lika bra att ge upp och flytta till Kungsbacka?

 

Through the gates of hell...

 

...as we make our way to heaven.

 

Det gamla fina smidesstaketet har lämnats att återgår till naturen.

 

Långsamt långsamt rostar det bort och delar börjar falla av.

 

Lyktstolparna kan inte ha varit underhållna de senaste decenierna. Ett öde de delar med många andra stolpar i staden och dess parker.

 

Trots att förfallet skapar vackra organsika mönster och spännande färger så är det kanske inte riktigt rätt plats för Göteborgs ruinturism.

 

Den välkända papperskorgen i lika välkänt förfall.

 

Ledstängerna har gjort sitt för länge sedan.

 

Ett filmklipp som demonstrerar stabiliteten i ledstängerna. De är avrostade vid infästningarna i grundstenarna.

 

 

Här var det lite trött ...

 

Ännu en bit som fattas.

 

Här har stoplen rostat av och marken rämnat så att allt hänger i luften. Det här är inget nytt – det har varit såhär i åratal.

 

Skansberget erbjuder en vidunderlig stadsutsikt även gråa dagar. Det är bara så synd att det som följer med en hem efter ett besök på Skansberget inte bara är "Wow!" utan också ett "Vad är det för fel på Göteborg?"

 

Om viljan finns har Skansberget potential att erbjuda ännu mer. Det finns fantastiska isformationer men det är förenat med ren livsfara att försöka att närma sig dem i skranten. Med lite fler utvecklade gångstigar och trappor i branterna skulle ännu mer av de upplevelser Skansberget har att erbjuda kunna tillgängliggöras.

 

...och då har vi inte ens nämnt ödetomterna mot Risåsgatorna.