Replik i ETC Göteborg: Caldenby och parkeringsplatsen Skanstorget

Claes Caldenby, professor emeritus i arkitekturens teori och historia, publicerade förra veckan en debattartikel i ETC Göteborg där han gick till angrepp mot den planerade bebyggelsen på den parkeringsplats som kallas Skanstorget. Sin vana trogen passade han på att ge Yimby en känga då han kallade oss ”förtätningsfundamentalister” och påstod att vi fått alltför stor påverkan på stadens planering. Vi tackar ödmjukt Caldenby för att han tillskriver oss den ärofyllda rollen som ”ett slags andra, eller rentav första stadsbyggnadskontor”, även om vi måste tillstå att vi inte tillmäter oss själva en fullt så stor betydelse. Ett så hedersamt omnämnande förtjänar hur som helst ett svar, och därför publicerar vi idag en replik i tidningen. Vi klistrar även in repliken nedan.

Vår replik lyder:

Claes Caldenby är upprörd över att Skanstorget ska ”byggas bort”. Men att en plats bär namnet ”torg” innebär inte nödvändigtvis att den är värd att bevara. Platsen har i årtionden använts som markparkering för bilar. Att omvandla ytan till ett verkligt torg vore heller ingen bra idé – den är för stor för att fungera bra som torg och skulle upplevas som öde. Skanstorget är drygt en halv hektar, nästan dubbelt så stort som Götaplatsen.

Den nya bebyggelsen kommer att bli ett stort lyft för platsen. De planerade husen är arkitektoniskt intressanta, och bakom dem kommer ett nytt, mindre och gemytligare torg att skapas, skyddat från Övre Husargatans trafikbuller och den råa göteborgsvinden. Kring Skansen Kronan finns stora kompletterande grönytor som tillsammans med det nya torget ger fullt tillräcklig allmän rekreationsyta för områdets behov.

Caldenby kallar oss i Yimby för förtätningsfundamentalister. Det är ett billigt knep att kalla oss fundamentalister bara för att vi driver en tydlig linje. Vi förespråkar inte förtätning på grund av några ursprungliga dogmer, utan för att Göteborg är långt mer glesbebyggt än vad som är önskvärt ur ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt perspektiv. Denna ståndpunkt baserar vi på forskning sammanställd av bl.a. FN:s organ för boendemiljöfrågor (UN-Habitat), vilka förespråkar en täthet på minst 150 invånare per hektar för en hållbar stadsplanering. Detta är den täthet vi finner i till exempel Kungsladugård.

Täthetens fördelar är många. Genom att människor kommer närmare varandra skapas bättre förutsättningar för gång, cykel och kollektivtrafik, och bilberoendet minskar. Integrationen mellan stadsdelar underlättas, och kostnaderna per capita för infrastruktur och samhällsservice minskar. Som visas av lägenhetspriser och kötider i stadens tätare delar upplevs boendemiljön där dessutom som mycket attraktiv, vilket beror på att tätheten ger underlag för ett levande gatuliv med kultur, handel och service. Öppna ytor - torg och grönyta - är visserligen viktigt, men i lagom mängd.

Caldenby tycks vilja hålla Skanstorget obebyggt mest för att där en gång planerades ett torg. Han motsätter sig byggandet av ett högt hus på Nilssonsberg för att det skulle sticka högre upp än Skansen Kronan. Han anför inga bättre argument än att såsom det en gång varit bör det förbli. Vem är fundamentalisten?

Alvar Palm, forskare, Teknikens ekonomi och organisation, Chalmers

Pär Johansson, forskarassistent, Arkitektur och Samhällsbyggnadsteknik, Chalmers

Anders Bäck, systemingenjör

Samtliga undertecknare är samordnare för Yimby i Göteborg. Yimby (Yes In My BackYard) är ett partipolitiskt obundet nätverk av medborgare som verkar för att det ska byggas mer tät blandstad med god infrastruktur för kollektivtrafik, gång och cykel.