En tisdagskväll den 3 oktober 2023 fick vi en visning av Sverigehusets omtalade projekt i kvarteret Röda Bryggan i Pustervik, och där vi även tog en efterföljande after work i en av bottenvåningens lokaler. Denna stadsvandring var sannolikt den kortaste vi arrangerat sett till sträckan, och dessutom i vad som brukar beskrivas som Göteborgs minsta stadsdel med sina tre kvarter.

Vi var 19 personer som mötte upp under baldakinen utanför biograf Draken (ett tiotal anslöt dock senare under AWn), vilket visade sig vara en välvald plats att ha en inledande genomgång på med regnet hängandes i luften. Härifrån kunde man lämpligt nog även få en tydlig överblick av nybyggets fasader.

Stadsvandringen gick sedan blott tvärs över Järntorgsgatan, en sväng runt halva kvarteret, och vidare in till innergården via garaget från Brogatan. Här gavs möjlighet till ett besök i en omöblerad lägenhet (ett moment som vi dessvärre fick hoppa över under förra vandringen i Lorensbergs villastad, då vi helt enkelt blev för många med drygt 80 deltagare).

 

Bakgrund

Som en del av Kulturkalaset den 3 september 2023 var Yimby Göteborg medarrangör till en stadsvandring i Lorensbergs villastad med ett efterföljande arkitekturseminarium på stadsbiblioteket. Det kändes passande då Göteborg firade sitt försenade 400 årsjubileum, och Yimby Göteborg fyllde 15.

Den ursprungliga planen var att lyfta fram ett flertal nybyggda projekt på olika platser i staden under en och samma vandring, varav ett var tänkt att vara Röda Bryggan. Det rörde sig om byggnader som på något sätt hade anknytning till den pågående diskussionen om klassisk arkitektur. Detta är som bekant något man – vid sidan av trädgårdsstad i mer perifera lägen – vill se mer av från politiskt håll. Men vad innebär det mer konkret? Finns det några föredömliga exempel? Här ville vi bidra med något mer konkret genom besök på plats i verkligheten.

Vår ambition var alltså att besöka nyuppförda byggnader, som skulle kunna ses som samtida uttryck för vad "klassisk arkitektur" kan vara, eller som i någon mån ansluter till detta. Besöken skulle sedan vara utgångspunkten i ett efterföljande samtal, vilket även kopplade till tendensen från arkitekthåll att – så fort ämnet kommer på tal – i stället vilja tala om kvalitet (som om det skulle röra sig om nödvändiga motsatsförhållanden). Våra ursprungliga ambitioner lät sig dock inte realiseras fullt ut rent logistiskt, så det blev en stadsvandring i Lorensbergs villastad under guidning av Fredrik Rosenhall från arkitektkontoret Inobi, och där vi kom att titta närmare på Ekmansgatan 5 samt Villa Lorensberg (Lennart Torstenssonsgatan 9).

Under vårt efterföljande seminarium på stadsbiblioteket berättade dock Anna Henriksson, vd för Sverigehuset, om deras arbete med Röda Bryggan i Pustervik. Det föll sig därför naturligt att se om vi kunde ordna en ytterligare stadsvandring, som en fristående uppföljare, för att titta närmare även på detta projekt innan kvällarna hann bli för mörka under hösten. Anna hade vid ett tidigare tillfälle (2019) visat oss bokalerna i Lundbypark på Hisingen, och receptet skulle bli ungefär detsamma genom att kombinera utom- och inomhus under samma vandring.

 

Anna Henriksson, vd för Sverigehuset, under vårt arkitekturseminarium på stadsbiblioteket. Övriga deltagare från vänster: Tove Krabo och Olof Antonson, moderatorer (samordnare för Yimby Göteborg); Fredrik Rosenhall, arkitekt, Inobi; Carl Gabrielsson, affärsområdeschef Hökerum Bygg; Johannes Hulter (delvis utanför bild), kommunalråd (S) och stadsbyggnadsnämndens ordförande. Foto: Fredrik Mellquist

 

Hörnhuset vid Järntorgsgatan/Brogatan, som blivit lite av en pendang till Pustervikshuset vid Järntorget. Det äldre tegelhuset på Brogatan 2 ger i sin tur karaktär åt platsen, och gör att de olika förändringarna i kvarteret blir läsbara. I bakgrunden några av den gamla förstaden Masthuggets många och spretande nybyggnadsprojekt. Bildkälla: Sverigehuset

 

Bildkälla: Anna Henriksson

 

Bildkälla: Sverigehuset

 

I modellen framgår, vid sidan om den indragna takvåningen, även hur det äldre huset på Brogatan 2 ingår i projektet Röda Bryggan, som hittills handlat såväl om rivning som nybyggnad, men inte att förglömma även om byggnadsvård. Vi får dock se hur det blir med en eventuell framtida påbyggnad av 1980-talshuset till vänster. Bildkälla: Sverigehuset

 

 

Kv Röda Bryggan

Under 1800-talets första hälft rivs stadens befästningsanläggningar, vallgraven leds delvis om till ett nytt läge, och parkstråket med Nya Allén planeras på det tidigare försvarsområdet. Under 1850-talet planläggs den nya stadsdelen Pustervik på ytor som frilagts med tre kvarter, Röda Bryggan, Regeringen (efter bastionen med samma namn), samt Kaponnieren/Kaponjären. I samband med detta uppförs även fabriksanläggningar längs Rosenlundskanalen och vid nuvarande Esperantoplatsen.

 

Bildkälla: Pustervik – Kulturmiljö & Stadsbildsanalys, Archidea (klicka för att förstora)

 

Pustervik med resterna av Kaponjärgraven, som förband Skansen Kronan med den befästa staden. Notera för övrigt de sedan dess igenfyllda kanalerna i Västra respektive Östra Hamngatan. Bildkälla: Göteborgs stad

 

Omkring 1860 bebyggs de två kvarteren Röda Bryggan samt Regeringen med tegelhus, det första i två våningar och det senare i tre våningar, vilket blir början på den stenstad som uppförs utanför Vallgraven efter att stadens försvarsmurar rivits. Läget var då vid en av stadens infartsvägar, nuvarande Landsvägsgatan/Järntorgsgatan, vilket i dag utgör en länk mellan det pulserande Järntorget (dåvarande Bierhalleplatsen) och staden Inom Vallgraven. En länk som ytterligare kommer att stärkas i takt med utbyggnaden av Masthugget och – när tiden väl är mogen – Skeppsbron.

 

Brogatan 2 vittnar om hur kvarteret Röda Bryggan ursprungligen var bebyggt. Bildkälla: Sverigehuset

 

Brogatan 2 uppförs 1859 efter ritningar av arkitekt och storbyggmästare August Krüger, som vid sidan av dåvarande stadsarkitekten, Heinrich Kaufmann, ritade samtliga byggnader i kvarteret Röda Bryggan. Krügers arbete som arkitekt och byggmästare innefattar bland annat Synagogan (1851-55) samt dess grannfastigheter på Stora Nygatan vid Vallgraven, och i egenskap av byggmästare är Stora Teatern ett välkänt exempel.

 

 

Medan de andra husen i Röda Bryggan kom att förändras markant genom om- och påbyggnader, eller rivas under 1980-talet, ger Brogatan 2 med sin välbevarade fasad av gult "Göteborgstegel" ett litet fönster till hur den resterande bebyggelsen såg ut. Av kvarteret Regeringens trevåningshus återstår tyvärr ingenting, då hörnhuset revs redan 1919 för att ge plats åt det omkring dubbelt så höga Pustervikshuset, medan resten kom att rivas under 1960-talet och framåt (de kvarvarande delarna så sent som 1990-tal).

Efter att de sista resterna av Kaponjärgraven, som tidigare förband den befästa staden med Skansen Kronan, lades igen 1865, kunde så även kvarteret Kaponjären bebyggas. Här uppförs 1877-78 de nuvarande husen i nyrenässans, som ritades av stadsarkitekt Hans Jacob Strömberg. Följaktligen är Brogatan 2 det sista kvarvarande huset från när Pustervik började bebyggas i slutet av 1850-talet.

 

Brogatan 3 med Göteborgs trätoffelfabrik i mitten (Brogatan 2 till höger), 1947. August Krüger låg bakom även denna byggnad uppförd 1858, men som dessvärre kom att rivas 1983. Bildkälla: GP/Kamerareportage via Det gamla Göteborg (min kolorering av ett svartvitt foto)

 

Före: Kvarteret Röda Bryggan som det såg ut längs Järntorgsgatan innan rivningarna 2020. Bildkälla: Sverigehuset (klicka för att förstora)

 

 

Bildkälla: Fastighetskontoret (mycket av inläggets bildmaterial i form av förslag och illustrationer kommer för övrigt från denna planhandling)

 

Efter: inklusive framtida påbyggnad av 1980-talshuset till vänster.

 

 

Kvarterets förändring över tid

Nedan följer en sammanställning i någorlunda kronologisk ordning av foton där Röda Bryggan kan ses. Materialet spänner från tidigt 1900-tal till idag, och från tre olika håll: Järntorgsgatan från Pusterviksbron, Järntorgsgatan från Järntorgshållet, samt Brogatan från Rosenlundskanalen. Efter upprepade sökningar i Göteborgs Stadsmuseums databas Carlotta var det foton från just dessa perspektiv som framträdde (medan fasaderna åt Pusterviksgatan förblir mer av ett mysterium).

Vidare sökningar efter ytterligare bildmaterial har sedan gjorts på olika sidor och i grupper om stadens historia, vilket även kompletterats med en del mer samtida foton. Sammantaget blir det ett försök att åskådliggöra hur bebyggelsen förändrats över tid genom olika om- och påbyggnader, rivningar, nybyggnadsprojekt osv.

 

 

Järntorgsgatan från Pusterviksbron

1903. Öhrn & Palmér kom att driva en speceriaffär i lokalen 1902-06. Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

 

1908. "1906 köpte handlanden Carl A. Berlin huset och flyttade sin beklädnadsfirma från Kungstorget där den låg i Bazar Alliance (Kungstorget 2). Samma år genomfördes en stor ombyggnad då en ny butikslokal etablerades i bottenvåningen. Ombyggnaden innebar bl. a. att bottenbjälklaget i lokalen sänktes till gatunivå. En direktentré från gatan tillkom liksom stora skyltfönster i gatuplan." – Det gamla Göteborg; Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

 

Före 1935. Gulins flyttade in sin klädaffär på Järntorgsgatan 2 1927 efter att Berlin dött samma år; den senare påbyggnaden till tre våningar kom att genomföras 1935, vilket ger oss ett möjligt spann för när bilden är tagen. Bildkällan säger 1920-tal, men bilen ser i mina – förvisso när det kommer till veteranbilar lekmannamässiga – ögon mer ut att vara från 1930-talet. Notera dock fönsterbytet, där de tidigare flaggfönstren med fyra lufter bytts ut mot 1-luftsfönster av funktionalistiskt snitt, vilket talar för en senare datering. Mittfönstret har även murats igen, men syns här ännu som ett blindfönster, innan det helt skall försvinna i och med påbyggnaden. Bildkälla: Det gamla Göteborg

 

1940-tal. Verksamheten växte och huset byggdes 1935 på med en tredje våning efter ritningar av Ivar Burman och Gunnar Wetterlundh. Om- och påbyggnaden förändrade huset helt såväl exteriört som interiört mot utpräglad funktionalism. 1938 överdäckades gården och blev en del av bottenvåningens butiksyta. Bildkälla: gruppen Det gamla Göteborg via Kaj Bremertz (anställd hos Gulins på 1950-talet)

 

1966. Det är ännu vänstertrafik i denna vy från Rosenlundsverket. Hörnhuset kom efter påbyggnaden onekligen att se ut som en funkisbyggnad. Värt att notera är för övrigt husen på Pusterviksgatan i kvarteret Regeringen, som ännu inte rivits. Bildkälla: gruppen Det gamla Göteborg via Kaj Bremertz (klicka för att förstora)

 

How Buildings Learn. Den beskurna bilden till vänster är som tidigare konstaterats tagen senare än vad som anges här, men det är en fin jämförelse mellan före och efter. Bildkälla: Sverigehuset (klicka för att förstora)

 

Sjunger på sista versen...

 

2019. Det här kom att bli det sista fotot som jag tog av hörnhuset innan det revs ett år senare. Jag har dessvärre inte lyckats hitta mina bilder från själva rivningen (klicka för att förstora).

 

2023. "Efter många gestaltningsförslag och turer hamnade man till slut i detta resultat med Sophie Dufva från Semrén & Månsson som ansvarig arkitekt. Hörnhuset sticker ut, inte minst genom de gedigna materialvalen (resten är lite mer ordinärt i jämförelse), och ansluter till den tidigare byggnadsvolymens form fast i en högre tappning; det känns som en klar uppgradering av vad som stod där tidigare, och för tankarna till såväl en stram klassicism, den tidiga funktionalismens mellanformer, som Adolf Loos avskalade bankpalats i Wien (men med balkonger snarare än blomsterlådor)." – från rapporten till vår vandring i Lorensbergs villastad med efterföljande arkitekturseminarium. Bildkälla: Sverigehuset

 

 

Järntorgsgatan från Järntorgshållet

1932-33. Invigning av Tempo. Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

 

1939. Gulins har byggts på med en våning (1935); Tempo fått en enhetligt putsad fasad genom att fastigheterna byggts samman. Foto: Otto Thulin; Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

 

1951. Foto: Eric Månsson; Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

 

1954. Flaggfönstren har ännu inte bytts ut i Tempohusets övervåning. Foto: Handelstidningen; Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

 

2016. Järntorgsgatan 4-6 – Pusterviksgatan 2. Bild: Mattias Blomgren. Licens: CC BY-SA 4.0

 

2016. Bildkälla: Ola Nylanders debattartikel "Riv inte kvarteret Röda Bryggan!" i Tidningen Arkitekten

 

Ur ett yimby-perspektiv hamnar vi här i lite av ett dilemma: å ena sidan finns befintliga kvaliteter i form av billiga lokaler (måhända med korta hyreskontrakt), helt i linje med Jane Jacobs resonemang kring behovet av äldre byggnader (skick snarare än faktisk ålder). Här har vi 1800-talsbyggnader som ändrats och byggts om över tid efter olika behov, vilket gjort att alla fått sin egen distinkta prägel.

Å andra sidan har vi samtidigt ett kvarter med förhållandevis låg exploateringsgrad, och helt i avsaknad av bostäder, som under delar av dygnet snarare bidrar till en gränsvakuumzon än att överbrygga och länka samman stadsmiljöerna kring Järntorget med Inom Vallgraven.

Inget av valen utgör en egentlig lösning, utan kommer med olika avvägningar, men där alternativkostnaden för ett bevarande (av ett förfall om man skulle tala med Jörnmark) blir ett 60-tal uteblivna lägenheter, precis där man vill ha dem.

 

2019. Notera plywoodskivorna. Foto: "FASAD och Mattias Jansson"

 

2020. Foto: "FASAD och Mattias Jansson"

  

2023. Bildkälla: Sverigehuset

 

Hidden in plain sight: i likhet med nybygget i Röda Bryggan utgörs även Järntorgsgatan 8-10 (i grannkvarteret Regeringen) av en och samma byggnad uppdelad i olika fasader. Detta alltså drygt ett decennium före Johannes Olivegrens tegelbyggnad på Södra Hamngatan stod färdig 1975, efter rivningen av det omtyckta Grand Hotel Haglund. Ett projekt som fick kritik i fackkretsar för sin oärlighet genom en "falsk" fasadindelning. Olivegren fick dock uppenbarligen "rätt" har det visat sig. I dagsläget är det snarast – på gott och ont – att betrakta som ett standardutförande i takt med att fastigheterna blivit allt större och täcker närmast hela kvarter, om inte annat för att kunna härbärgera omfattande parkeringsanläggningar under jord. Bildkälla: Pustervik – Kulturmiljö & Stadsbildsanalys, Archidea

 

2023. Vid tillfället för vår stadsvandring.

 

 

Brogatan från Rosenlundskanalen

Ca 1900. Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum (min kolorering av ett svartvitt foto)

 

1902. Här hade vi haft en potentiell motsvarighet till Nyhavn om det inte vore för grävskopornas rov, och de otrivsamma modernistiska styggelser som kom att uppföras istället. Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

 

Ca 1910. Ja, detta kanske inte var den mest livsbejakande skildringen av denna stadsmiljö. Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

 

1982. Ett fantastiskt tidsdokument av den del av Röda Bryggan som bara något år senare skulle komma at rivas. På kortsidan återfinns Pustervikskällaren, "Röva". Foto: Staffan Westergren; Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum (klicka för att förstora)

 

2024. "I början av 1980-talet rivs den ursprungliga bebyggelsen inom kvarterets östra del, bestående av tre byggnader inklusive gårdar. Kritik framförs mot rivningen av kulturhistoriskt intressanta miljöer. De tre ursprungliga tomterna slås samman till en fastighet som utökas något mot öster på tidigare allmän platsmark. Fastigheten planläggs för kontorsändamål och bebyggs omkring 1986 med en enhetlig bebyggelse med gemensam överglasad gård. Anpassning av bland annat skala, taklandskap, fasadmaterial och uttryck görs med hänsyn till kulturmiljövärden. Kritik framförs bland annat mot bristande anpassning till äldre bebyggelse och mot att det inte planläggs för några bostäder i kvarteret som nu består av enbart verksamheter." – ur planhandlingen för Röda Bryggan, s.19.

 

 

Föreslagen bebyggelse

Oavsett vad man tycker om de senaste årens rivningar i kvarteret Röda Bryggan, kan vi dock konstatera att det finns en viss diskrepans mellan gestaltningsförslagen under processens gång, och det som senare faktiskt byggdes. Det finns dock skäl att vara nöjd med slutresultatet, och i synnerhet givet alternativen, vilket förhoppningsvis framgår av denna genomgång.

 

 

Utifrån plantexten får man intryck av att det rör sig om en mycket känslig stadsmiljö, där en viktig del av arbetet handlat om anpassning, och om olika finkaliberarade avvägningar. Hur korresponderar då ovanstående skrivningar med vad som lades fram som förslag?

 

Gestaltningsprocessen i grova drag. Ursprungsförslaget till vänster påminner närmast om något från Bostad2021 ute i Frölunda, och man får nog utgå från att välbefogad kritik föranledde det något trevande mellanförslaget. Detta hade i sin tur varit ett fullt rimligt och förhållandevis urbant tillskott på en gata i Kvillebäcken eller det nybyggda Backaplan, men vid Rosenlundskanalen och Järntorget ter det sig tämligen slätstruket. Det välbehövliga omtaget till höger, vilket senare också kom att uppföras (men ännu ej fullbordats genom påbyggnaden av 1980-talshuset). Bildkälla: Sverigehuset (klicka för att förstora)

 

"...en viktig del av planarbetet har varit att avväga och anpassa föreslagna förändringar till den befintliga miljön". Givet ett förslag som detta – inklusive en rivning av Brogatan 2 – hade jag nog krokat arm med Ola Nylander. Bildkälla: Fastighetskontoret

 

 

"'Anpassning till kulturmiljö' när vi skulle kunna utforska spännande kontrastverkan? Nej, ta och rita om allting, riv det lilla tegelhuset, och gör kvarteret mer som gruvkolonin på Mars från Total Recall!" – möjlig konversation under workshop. Bildkälla: Fastighetskontoret

 

Lex Nylander på det här också... Bildkälla: Fastighetskontoret

 

...Brogatan 2 bevaras förvisso, men på Cybertron istället för Pustervik. Bildkälla: Fastighetskontoret

2016."Nybyggnation i traditionell form", samrådsskedet: "It's not good, it's not bad – it's mediocre! Mediocre is what it is..." – man i Skottland angående byns restaurang. Här börjar det dock likna något. Bildkälla: Sverigehuset

 

I sitt föredrag på stadsbiblioteket berättade Anna Henriksson att de till slut nådde en punkt i processen där de beslutade sig för ett omtag. I detta senare förslag framträder en helt annan vertikalitet och elegans, och vi närmar oss en modern tappning av vad som skulle kunna beskrivas som "klassisk arkitektur". Med tanke på de övriga förslagen i vår genomgång har vi skäl att vara mycket nöjda med detta. Bildkälla: Sverigehuset och Semrén & Månsson

 

"Just make it look normal" – Andres Duany. Bildkälla: Fastighetskontoret

 

Bildkälla: Fastighetskontoret

 

 Bildkälla: Sverigehuset och Semrén & Månsson

 

Vore det inte för att Yimbypriset låg i dvala, skulle detta vara en värdig kandidat. Bildkälla: Sverigehuset och Semrén & Månsson

 

Uppgraderat fondmotiv. Så här elegant kommer Röda Bryggan att bli från Rosenlundskanalen, såvida Castellum genomför sin påbyggnad av 1980-talshuset. Det känns onekligen som en no-brainer givet att ekonomin går ihop (om inte: ge ett argument för motsatsen!) Bildkälla: Fastighetskontoret

 

 

Alternativa förslag

Bifogat i planhandlingen finns även andra förslag, som kan vara intressanta att jämföra med, och som ger en fingervisning om vilka gestaltningsidéer som var på modet.

 

Principen om att "bygga i det redan byggda" (se Riksdagshuset i Stockholm) möter en mer "parasitär arkitektur", som var i ropet med spektakulära exempel som Zaha Hadids hamnkontor i Antwerpen. Bildkälla: Fastighetskontoret

 

Hade vår nuvarande stadsarkitekt måhända ett finger med i detta förslag? Och vilket par spejsade glasögon hade han i så fall på sig den dagen? Bildkälla: Fastighetskontoret

 

Norlander vann samma år Kasper Salin-priset för Studio 1 i Stora Torp, Örgryte, och här ser vi ett snarlikt förslag för Pustervik. Detta påminner i sin tur om en lite mer dyster variant på Kville saluhall vid Vågmastareplatsen (Yimbypriset 2014) eller Johan Celsings Abba-museum på Djurgården i Stockholm. En arkitektur som vår käre läromästare/nemesis Claes Caldenby brukade beskriva som IKEA-klassicism. Bildkälla: Fastighetskontoret

 

En snigel på ögat eller ett småvuxet Unité d'Habitation på taket? Bildkälla: Fastighetskontoret

 

Hade vår genomgångs sinsemellan olika byggnadsförslag uppförts i ett annat sammanhang, som en del av en ny stadsdel, hade det inte funnits så mycket att anmärka på. Man hade med lite ansträngning kunnat ha överseende med i princip samtliga (vi har under många år tvingats öva upp denna förmåga i att försöka se förtjänster där det knappt funnits några). Men det är just det bristande omdömet i att vilja placera dem på den aktuella platsen som är direkt förbryllande.

Givet plandokumentens enträget tydliga skrivningarna om känslig kulturmiljö, vikten av anpassning till platsen, riksintresse mm uppstår många frågor: är merparten av dessa förslag uttryck för moget övervägen stadsbyggnad, eller rör det sig blott om en arkitekturens motsvarighet till South Parks parodi på actionfilmsregissören Michael Bay?

 

 

Stadsvandring + after work

Kvarteret Röda Bryggan från Hotel Draken, som skulle invigas senare i samma vecka. Med närmare en timme till godo innan utsatt tid, tog jag mig upp i hopp om att kunna få några användbara bilder. En person stod bedrövad med händerna som skygglappar, vänd in mot hissväggen av solitt, icke-transparent material.

 

Vi var sammanlagt 19 personer som möttes upp under baldakinen till Nils Einars biografbyggnad. Där hade vi såväl skydd mot regn som en bra vy mot nybygget.

 

Kvällens guider. Från vänster: Anna Henriksson, vd Sverigehuset; Sara Dahlström, arkitekt och projektutvecklare, Sverigehuset; Sophie Dufva, arkitekt, Semrén & Månsson. Foto: Fredrik Mellquist

 

Vi fick en genomgång av projektet och dess olika utmaningar.

 

Vi följde sedan efter Anna för att titta närmare på nybygget. Det rör sig om 59 bostadsrättslägenheter om 1-4 RoK (32-148 kvm) och lokaler i bottenplan, samt det äldre tegelhuset på Brogatan.

 

Pusterviksgatan

 

Järntorgsgatan

 

Johannes Hulter (S) gjorde en syrlig anmärkning på dessa "glasbalkonger" under vårt seminarium på stadsbiblioteket, vilket kanske inte riktigt föll i god jord hos en viss fastighetsutvecklare...

 

Utanför restaurang ALBA finns i skrivande stund en ganska välbesökt uteservering, särskilt soliga sommarkvällar.

 

Brogatan med Sven Brolids "markskrapa" på andra sidan Rosenlundskanalen.

 

 Terrassering

 

Vi var inte direkt nödbedda när vi fick höra om möjlighetet att ta vägen in via bilhissen.

 

En parkeringsplats som nog kräver visst trixande.

 

Work in progress.

 

Efter att ha tittat runt i garaget tog vi sedan trapporna upp mot innergården.

 

En liten avstickare mot entrén. Fasadmaterialet återkommer även i interiören (för mer information om materialval och inredning, se Johanna Vestlins videopresentation om arbetet med detta)

 

Ljusschakt

 

Det är ingen stor gård, men å andra sidan har man Rosenlundskanalen, Järntorget och övriga staden strax utanför husknuten.

 

I det lilla gårdshuset fanns bland annat utrymme för att meka med cykeln.

 

Mötet mellan nybygget och Brogatan 2. Foto: Fredrik Mellquist

 

Växtlighet anpassad efter rådande ljusförhållanden. Inne i hörnet till höger låg den visningslägenhet som vi senare kom att besöka. Foto: Fredrik Mellquist

 

Balkonglösningar.

 

Brogatan 2 ger karaktär även åt gårdsrummet. Foto: Fredrik Mellquist

 

I tegelhuset från 1859 skapas fyra bostadsrättslägenheter om 2-5 RoK (se videopresentation om detta arbete).

 

Inflyttning pågår.

 

Takhöjden i de olika våningsplanen varierar mellan 2,50 och 3,30 meter, och innerdörrarna har en reslig höjd på 2,40 snarare än standardmåttets 2,10 meter.

 

Det var i princip tyst inne i lägenheten trots spårvagnar och bussar nere på gatan. De höga fönstren var specialbeställda från Danmark.

 

Fönsteromfattningar med inspiration från Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz, såväl som en privatvilla i Köpenhamn från 1936 ritad av den danske arkitekten Kay Fisker.

 

Fönstret åt gården. Från sovrummet nås den lilla uteplatsen.

 

Reliefverkan

 

Detaljer

 

After work på Röda rummet, ett kombinerat bageri, restaurang samt öl- och vinbar i en av bottenvåningens lokaler.

 

Fler anslöt lagom till AWn.

 

Tack för en trevlig stadsvandring, och ett särskilt stort tack till Anna, Sara och Sophie! Även om rutten inte var så lång med avseende på sträcka, blev den dock innehållsrik och varierad.

 

 

Kompletterande foton

Stadsvandringen kom av förklarliga skäl mestadels att handla om nybygget, och därför uteblev lite perspektivet på såväl den befintliga 1980-talsbyggnaden som de framtida planerna för den. För att råda bot på detta gjorde jag ett återbesök en solig eftermiddag i januari 2024 i syfte att dokumentera bebyggelsen i kvarteret.

 

Sedan vi genomförde stadsvandringen har projektet, kallat Järntorgsgatan x Brogatan, vunnit Tidningen Byggindustrins utmärkelse Årets Bygge 2024 i kategorin bostäder.

 

Här möts man dock av ett par stolpar som sannolikt inte prisbelönats.

 

Brogatan 2.

 

Brogatan 2, inkilat mellan 1980-talshuset och det nya, är rent av görande för läsbarheten av hur kvarteret förändrats. Det är också det sista kvarvarande huset från tiden runt 1860 när kvarteren Röda Bryggan samt Regeringen bebyggdes.

 

Tegelhuset från 1980-talet är kanske inte så dumt egentligen, som ett trevande – och utpräglat lagom – försök att anknyta till den äldre staden efter funktionalismens tydliga avståndstagande från densamma. Det kan vara intressant att titta lite närmare på denna förhållandevis anonyma byggnad, och i synnerhet när vi varit inne på diskussionen om "klassisk arkitektur", och hur denna skulle kunna ta sig uttryck i det som byggs. Men också för att den sannolikt kommer att byggas om till oigenkännlighet i framtiden.

 

Detaljer. Vid sidan av en markerad stensockel, och fönstrens raka valv, har man även spexat till det lite genom att ställa tegelstenarna på högkant på andra våningen, vilket vid närmare anblick ger en svag effekt av fönsterband (samtidigt som man till vissas belåtenhet demonstrativt redovisar väggens ickebärande egenskaper). Att tala om piano nobile vore väl att ta i, men notera de större fönstren i bottenvåningen, som blir mindre i våning två och tre, för att sedan övergå i en sorts mezzanin (se övriga foton).

 

Bortglömd platsbildning. Sedan det svartvita 80-talsfotot före rivningen, har man planterat en hästkastanj. Även om den inte riktigt kommer till sin rätt i denna vinterbild (man vill ju se dem i blom!), så påminner det lite om hur Lilienberg tog sig an exempelvis Waernsgatan i Bagaregården med hjälp av ett träd. En träsits på muren runt trädet hade gjort mycket för att lyfta platsen med små medel.

 

Jag älskar kanske inte teglet, men det är på det hela ändå en ganska omsorgsfult utformat. Det råder heller inget tvivel om var man går in, och den markerade porten lyfter hela byggnaden.

 

Här har man till och med kostat på sig en relief.

 

Pusterviksgatan, notera brandgaveln. Gunilla Grahn-Hinnfors frågade sig under våren i Göteborgs-Posten varför 1980-talsarkitekturen av många anses ful och är så illa omtyckt. Bortom de inte sällan grälla kulörerna, och det rent kitschiga, finns många gånger en vilja till anpassning i skala, proportioner och symmetri, som är ganska sympatisk. Personligen kan jag dock inte riktigt förlika mig med dessa alster då de i vår stad inte sällan uppförts på platser där det redan stod avsevärt vackrare hus tidigare. Om de istället byggts på mer jungfrulig mark, som exempelvis i Skarpnäck utanför Stockholm, hade man kanske haft större överseende?

 

Framtida uppgradering av 1980-talshuset, som täcker upp mot den nuvarande brandgaveln, och trappar ned mot Rosenlundskanalen. Kommer vi att få se aktionsgrupper för dess bevarande? Bildkälla: Fastighetskontoret

 

Vy över Pustervik och Masthugget från bastionen Carolus Rex.

 

 

 

Bilaga