Strövtåg i hembygden: Sjömanstornet

MAJORNA.Sjömanstornet gör sig ännu påmint i Göteborgs silhuett med sina 62 meter över havet, om än i tilltagande konkurrens med senare års många höghusprojekt. Det är ett klassiskt besöksmål, som erbjuder såväl en historielektion som nya perspektiv på stadens utveckling  – och inte minst en lagom äventyrlig upplevelse.

 

Sjömanstornet

Det 44 meter höga Sjömanstornet, ett minnesmärke över omkomna svenska sjömän under första världskriget, tillkom som ett fristående projekt från det blivande Sjöfartsmuseet. Det finns dock ett tydligt släktskap mellan byggnaderna då båda utformats av samma arkitekt, Karl M. Bengtson (1878-1935). De kom även att invigas på samma dag, den 14 juli 1933, av kung Gustaf V.

Två fristående projekt. Sjömanstornet och det blivande Sjöfartsmuseet ungefär som de såg ut vid tiden för invigningen 1933 (fotot är taget något tidigare, ca 1932). Bildkälla: Sjöfartsmuseet Akvariet

På grund av en byggnadsarbetarstrejk kom dock inte Ivar Johnssons skulptur, Kvinna vid havet ("Sjömanshustrun" i folkmun), att kröna tornet lagom till invigningen, utan fick sin självklara plats först året därpå.

Smäckert. Tornets utformning reminiscerar en kolonn, som genom sin enkelhet kan sägas ligga närmast den toskanska ordningen, och – vilket kan anas i bilden – är svagt utbuktande mot mitten, så kallad entasis. För konstruktionen stod ingenjörs- och byggnadsfirman Karl Alberts. Notera för övrigt cykeln och fotgängarna mitt i vad som numera är Oscarsleden, en helt otänkbar tanke idag. Bildkälla: Sjöfartsmuseet Akvariet

På den tolvkantiga sockeln finns efternamnen på 690 omkomna svenska sjömän inskrivna, fördelade på 98 förlista fartyg, under åren 1914-1925. Fåtalet kvinnonamn är lätt igenkännbara genom utskrivning av fullständiga namn, till skillnad från männens mer kryptiska reducering till initialer. Rubrikerna är pedagogiskt utformade med fartygstyp samt förlisningsdatum, och de besättningsmedlemmar som miste livet under. Detta till skillnad från vissa lokala minnesstenar i Bohuslän över omkomna fiskare, där personnamnen (förvisso fullständigt utskrivna) kan vara kategoriserade under årtal, men där det inte nödvändigtvis framgår vilka båtar de var ombord (trots att dessa ofta gick under med man och allt).

Anledningen till att det står 1925, snarare än krigsslutets 1918, har sannolikt att göra med mängden kvardröjande minor efter kriget: "Tyskland och Ryssland vräkte ut 60 000 minor under första världskriget och förvandlade det grunda Östersjön till en dödsfälla." – Örlogskapten Gunnar Möller, Populär Historia

Resligt. En del olika höjder figurerar för byggnadsverket, som kan vara viktiga att hålla isär då de ibland används något slarvigt: tornet i sig mäter 44 meter; tornet + staty mäter 49 meter; Sjömanshustruns hjässa är belägen 62 meter över havet (notera den höga stödmuren i de äldre fotona ovan).

Kampanil. Ibland kallas Sjömanstornet för Kampanilen, vilket bland annat lever kvar i namnet till det närliggande bageriet på Karl Johansgatan. Men denna term syftar på ett externt klocktorn (campana betyder klocka på italienska) till en kyrkobyggnad, som här från ett besök i Pisa, och en av världens mest kända kampaniler. Sjömanstornet har ingen klocka, och är följaktligen inget klocktorn. (Ett annat känt exempel är den kampanil Giotto ritade till Santa Maria del Fiore i Florens [Fillipo Brunelleschis enorma kupol till "Il Duomo" strax utanför bild].)

246 toothpicks. Källorna säger såväl 192 som 194 trappsteg. Jag roade mig faktiskt inte med att räkna.

Väl däruppe är det dock svårt att få en bra skymt av henne...

...Annat än som en silhuett avtecknad på Bläsans taklandskap. Men mer om Sjömanshustrun senare, det finns en del annat att titta på här uppe.

Utsiktsplattformen

Vyerna härifrån öppnar upp för nya perspektiv genom ett åskådliggörande av stadens ständiga förändring, men utgör samtidigt en portal bakåt: om det gamla, som gått, medan tiden led.

Vilka förbindelser över Göta älv kommer vi potentiellt att få se i framtiden – och vad kommer en stärkt rumslig integrering att innebära för stadens utveckling? (klicka för att förstora)

"Se din by fra tårnets top". Foto: Sven Sjöstedt, 1954; Bildkälla: Sjöfartsmuseet Akvariet

Ett gäng tjejer i övre tonåren konstaterade att det var "väldigt grått" nere vid Masthuggskajen med all asfalt, och diskuterade hur platsen skulle kunna utvecklas om leden kunde hanteras på ett annat sätt. Det är alltid intressant att höra "vanligt folk" diskutera stadsbyggnadsfrågor.

Det är svårt att greppa den expansion som skett på andra sidan älven, och på Lindholmen i synnerhet. Mycket har onekligen förändrats sedan jag gick på gymnasiet där. Karlatornet är ett mäkta imponerande bygge, men samtidigt ligger samma gamla markparkering kvar obebyggd precis vid älvkanten. Det får dock bli en tur till höghusets utsiktsplats när den väl öppnas för besök, men kanske inte gärna ut i den där glaslådan 220 meter upp... Tråkigt för övrigt att det orangemålade utsiktstornet/konstverket Nuet ute i Hökälla revs i början av året.

Vår guide från Sjöfartsmuseet nämnde vid upprepade tillfällen hur man kan se ända till Vinga vid god sikt (vilket inte kan hjälpas för egen del: utan glasögon blir det ändå lite av ett vaselinfilter på långt avstånd). Men jag visste ju onekligen var fyren ligger från uppväxten på öarna, och även om bilden inte har tillräckligt hög upplösning för att tydliggöra detta, kan den anas rakt ovanför Älvsborgsbrons körbana med utgångspunkt från bryggan på Stena Line (klicka för att förstora).

Akvariet har sedan den föredömliga utbyggnaden färdigställdes 2022 (Gajd arkitekter), expanderat under Gamla Varvsparken. Det är väl värt ett besök, och i synnerhet om man som undertecknad kanske främst förknippar det med vaga minnen av alligatorer som Smilet eller Hugget och Stucket. En art som lyst med sin frånvaro i 20 års tid. På andra sidan Karl Johansgatan framträder Okidokis ombyggnad av fd biograf Kaparen (Nils Olsson, 1940), ett av de projekt som vi tittade närmare på under vårens stadsvandring i Majorna (klicka för att förstora).

"Sjömanshustrun"

Kvinna vid havet är tveklöst monumentalskulptören Ivar Johnssons mest ikoniska verk i Göteborg, och vars profil är väl synlig genom sin placering mot Göta älv. Skulpturen skall dels påminna om den sörjande sjömanshustrun eller -modern hemmavid, men konstnärens intentioner var även att påminna de sjömän som lämnade Göteborgs hamn om de hemmavarandes tankar och förböner. Som nämnts tidigare kom den dock inte på plats förrän 1934, året efter Sjömanstornets och Sjöfartsmuseets invigning, på grund av en byggnadsarbetarstrejk.

Konstnärens intentioner, om att påminna de sjömän som lämnade hamn om de hemmavarandes tankar och förböner, kunde nog inte gestaltas på ett tydligare sätt. Bildkälla: Sjöfartsmuseet Akvariet

Tur att hon inte är höjdrädd! Eller det är kanske just det hon är? Bildkälla: Sjöfartsmuseet Akvariet

Omkring 9-11 april, 1934. Bildkälla: Sjöfartsmuseet Akvariet

1935. Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

Koloss. Vid ett besök till Skissernas Museum i Lund, fick jag plötsligt syn på henne! Där stod den 5,5 meter höga gipsskulpturen, som användes för avgjutningen hos Meyers konstgjuteri i Stockholm. Nog för att perspektivet luras något, men jämför med kvinnan i hörnet! Detta möte påminde mig närmast om när jag som barn såg filmen om Jason och argonauterna, Det gyllene skinnet, och den skräckblandade förtjusningen inför scenen där Ray Harryhausens stop motion-animerade, jättelika bronsstaty blev väckt till liv.

Kärt motiv. "It doesn't look like Gotham AT ALL!" – märkbart besviken amerikanska ombord spårvagnen över Götaälvbron. Illustration: Jesper Hallén (på min inrådan)

Passa på att boka in ett besök till Sjömanstornet. Det är gratis så länge man har en giltig dagsbiljett till Sjöfartsmuseet eller köpt årets upplaga av Museikortet, som ger inträde till Göteborgs Stads fyra museer (Sjöfartsmuseet Akvariet, Stadsmuseet, Röhsska samt Konstmuseet).