Oligopol i bostadsbyggande - ger likställd Arkitektur???

Min bild av nybebyggelsen i uppsala är att de flesta nya hus har likadan utformning och byggs av samma stora byggföretag, som utformar och konstruerar sina projekt från scratch...

Är inte detta hämmande för utvecklingen av olika stadsmiljöer då allt ser likadant ut? Skulle inte mångfalden inom arkitekturen bli större om man istället delade upp stora projekt till mindre - med flera och olika företag som står för byggandet, och ritandet???

Det känns som att vissa aktörer är vana att få uppdragen och därför har fått vanan att göra dem på samma sätt - det som de finner är biligast och enklast. Vad kan man då göra för att få en större mångfald i utformningen av vår framtida stad?

Det största problemet, som jag ser det, är planlagstiftningen PBL. Plan- och bygglagen med dess tillhörande underregelverk gör det mycket svårare för nya mindre byggföretag att få fäste på t.ex. bostadsmarknaden. Det stela regelverket försvårar myndigheternas arbete (se Stadsbyggnadskontoret) och gör det lika komplicerat att projektera 20 lägenheter som 700 stycken.

När det finns politiska mål (från alla håll) att bygga fler bostäder prioriterar man naturligtvis projekten med 700 lägenheter eftersom de ger mer bostäder per handläggningstimme. Varför driva 10 projekt med 50 lägenheter var när man kan driva ett projekt med 500? Arbetsbördan blir enorm.

Ett annat bekymmer är myndigheternas struktur som kanske är formade av politiska mandat. Stadsbyggnadskontoret vill göra så mycket som möjligt av projekteringen själva "för att det ska passa med våra system". Det finns förstås en poäng med det, men är det inte ett demokratiskt problem att systemen är så ointagliga?

Dessa aspekter (och många fler) bidrar till att det är de stora företagens projekt som premieras, och detta skapar en sorts oligopol.

Men är inte den identitetslösa arkitekturen ett bakslag för staden och stadslivet? Nufunkisen (eller vad det heter?) är inte direkt jätteful, men när man bygger hela områden i samma stil tror jag det kan bli förödande för trivnadskänslan i dessa områden. Blir det inte en lite syntetisk känsla när allt man ser kommer från samma tid och ser likadant ut? Borde inte yimby verka för att nybyggen ska ha en mer unik utformning? En trevlig stad för mig är en stad med många och olika intryck. Jag tycker inte att man åstadkommer det med stora (läs få) och identitetslösa byggnader.

Det känns som att stadsplaneringen förbiser detta, för att istället gå ärenden åt de stora byggföretagen.

Jovisst, kommunens stadsplanering borde lägga mycket mer vikt på arkitektonisk variation, men som sagt för att citera gamla hederliga Ebba Grön "sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt. Staten och kapitalet, dom sitter i samma båt." (kommunen är i det här fallet likvärdigt med staten).
Byggföretagen vill givetvis bygga så billigt som möjligt på så attraktiva lägen som möjligt så att avkastningen maximeras. Det är tyvärr oxå så att häftig arkitektur kostar, både vad avser planeringen och själva byggandet.
Men som jag tagit upp i några UNT debatter måste Uppsala våga premiera kaxigare arkitektur. Och givetvis krävs en "väckelserörelse" som propagerar för detta. En förhoppning jag har är att Uppsala universitet startar upp en fakultet för konst, design och arkitektur som ser till att lyfta debatten. Mycket finns att göra!

Om man ska ta in ekonomi som argument till varför alla hus ska se likadana ut tror jag man gör bort sig... Man pratar om att allt som skiljer sig från normen är för dyrt... Vilket säkert kan stämma iaf planeringsmässigt då man inte längre kan plocka fram projekt från hyllan...

Dock är det flera saker som skapar vinst - inte bara kostnaden för att ta fram produkten. Utan även värdet den färdiga produkten har för konsumenterna - priset man kan sälja för.

Att arkitektur som inte är nyfunkis skulle vara dyrare tror jag inte alls behöver stämma. Det är klart att det finns arkitektur som är betydligt dyrare än nyfunkis, men det finns väl även andra sätt att rita billiga byggnader? Det är ju knappast så att nyfunkisen är den ultimata byggnadsutformningen och därför kommer att leva vidare för alltid???

Om man skulle sätta fram direktiv med krav på att nybyggnationer inte får vara för likartad sin omgivning och att stadsbyggnadskontoret ska verka för att stora byggprojekt ska delas in i flera delar med olika utformningar. Skulle stadsrummet kunna bli riktigt trevligt. Det är ju så alla de trevligare stadsdelarna är utformade!

Redan idag kan man ju dela in stora byggprojekt i husdelar som har helt olika planlösningar, varför inte skilja dem åt grafiskt utifrån också?

Det kan handla om något såpass litet som färg... man kan måla i andra mönster/färger, fönstrernas placering/utseende gör skillnad, olika typer av balkonger, ett rundat hörn kan göra mycket, olika former på taken (idag har alla nybyggda hus platta tak), olika typer av fasader trä/metall/organiskt/sten/betong/puts/glas - det finns miljarder möjliga kombinationer av dessa! Och ändå utnyttjar man i princip bara EN kombination

Att ha många olika sorters fönster i ett litet hus är dyrt, men det hindrar inte att man i stora projekt har råd att ha det - då man pågrund av kvantiteten fönster fortfarande får "mängdrabbat"...

Det finns inga vettiga skäl till att inte börja leka lite med olika former/materialslag/färger...

- allt behöver ju inte se ut eller kosta som Frank Gehrys fiskar...

Det finns givetvis många skäl till enformigheten, och många olika möjligheter att undvika den.

I Sverige har arkitekterna generellt mindre att säga till om hur den slutliga byggnaden utformas (materialval etc) jämfört med vad som är fallet i andra europeiska länder. Byggnadsingenjörer och ekonomer har således ett större inflytande. Yrkeskategorier utan samma estetiska skolning som arkitekterna och som ej heller nödvändigtvis har estetik och arkitektonisk variation som högsta prioritet.

Ett skäl till enformigheten är väl oxå just det fabriksmässiga byggandet som bl.a. togs upp i någon av artiklarna i Axess temaserie om arkitektur i april (sannolikt i artikeln om Le Corbusier). Kanske har byggföretagen inte lärt sig så mycket av 60-talets misstag. Alternativt så har de lyckats glömma.

Det finns skäl att stryka under Santiago Calatravas frustrerande uttalande i samband med att Turning Torso byggdes, att "Sverige är inget land för nyskapande visionärer, utan ett land där bekvämlighet prioriteras".

En annan faktor som definitivt kan ha att göra med den urvattnade likriktningen är att subjektiva, estetiska värden tas och och bedöms i planprocessen. Det är inte direkt ovanligt att nimby-grannar under samråd beklagar sig över att det planerade bygget är fult. Om de börjar hänvisa till områdets karaktär och kulturhistoriska värden kan de dessutom vinna.

För några veckor sedan stoppades fasadrenoveringar, framtvingad av fuktskador, i en grannskapsenhet i Göteborg (Kyrkbyn på Hisingen) av byggnadnämnden på uppmaning av byggnadsantikvarien. Anledningen var att material som inte fanns på 1950-talet användes.

Har raljerat en del om det hela här.

Vad som kan vara en fördel för Uppsala är att stan (fortfarande) är en akademikerstad till skillnad mot Göteborg och Stockholm. Jag har en känsla av att andelen av befolkningen som verkligen bryr sig, och som skulle kunna värvas till "väckelserörelsen mot slentrianmässig nyfunkis", är större här än i de flesta andra svenska städer. Givetvis finns det också en ljudligare nimby-rörelse, fast jag tror att i mångt och mycket är yimbyister och nimbyister i Uppsala enade i motståndet mot den slentrianmässiga nyfunkisen.

Det ligger nog mycket i att personligt tyckande får för mycket utrymme i planprocessen. Ett problem är att man inte kan definiera vad man vill ha istället (öppet mål för ett forum om arkitektur).

Jag återkommer igen till problematiken med för stark styrning från Stadsbyggnadskontoret, och jag tror inte på att den arkitektoniska variationen skulle bli större bara för att kommunen styr mer av planläggningen. Stadsbyggnadskontoret sköter i praktiken redan den biten när man har ett system som favoriserar vissa arkitekter. Från Stadsbyggnadskontorets håll menar man också att man "följer modet" inom arkitektur. Då är det inte så konstigt att allt som byggs blir väldigt likriktat. Därför tror jag inte på en starkare styrning från kommunen. Staten och kapitalet hjälps som sagt redan åt på den punkten.