Vad gör man med fyllnadsmassor nuförtiden?

Runt omkring stockholm finns ju en krans med konstgjorda kullar som utgörs av f.d soptippar, dumpningsplatser för fyllnadsmassor m.m. Jag tänker på bl.a. ullna, hammarbybacken, högdalstopparna och högen vid hagaparken.

Har man på senare år kommit på något mer platssparande sätt att göra sig av med allt som tidigare bokstavligt talat lagts på hög, eller vad händer med samma material nu?
Vet att det finns ett område vid arlanda, skoby, där man över en stor yta höjt marknivån med några meter. Är det vad man nu gör istället kanske?

Personligen skulle jag inte ha något emot om man fortsatte bygga på kullarna ännu högre, tänk en gigantisk hammarbybacke. =)

Ett annat sätt är ju utfyllnad i exvis Ulvsundasjön. Delar av Sjöstaden och Hornsberg är utfyllnad i vattnet.

Kan också hänga samman med att tunnelbanan anses färdigbyggd och att inga stadsdelar rivits av på senare årtionden. Massorna från Norra Länken används till att höja marknivån lokalt i Albano och Norra Djurgårdsstaden och till en förlängning av hamnpiren. Citytunneln vet jag inte, nån som har koll? Och Södra Länken-tunnlarna kan möjligen ha bidragit till Hammarbytoppen och Fagersjötoppen, som byggts på till ganska nyligen. Ullnatoppen är fortfarande "aktiv", åtminstone kan man se schaktmaskiner i arbete där.

Den bisarra nya dubbla S:t Gotthardstunneln som ska byggas under Lovön kommer att generera tillräckligt med fyllnadsmaterial för att bygga stora konstgjorda öar även på ganska djupt vatten i Mälaren. Kanske en "Mellan-essingen"?

Utan att egentligen veta så antar jag att schaktmassor återanvänds i mycket större utsträckning idag än förr. Schaktmassor är per definition avfall (och dessutom den allra största avfallskategorin av dem alla) och får därför inte läggas på deponi (i detta fall: konstgjord kulle) utan att alla möjligheter till återanvändning eller materialutvinning uttömts. Fram till 1980-talet så var det dessutom fritt fram att ta naturgrus ur rullstensåsar - idag är det i princip förbjudet på grund av åsarnas stora betydelse för grundvattenförsörjningen.

Schaktmassor är alltså både en tillgång och en börda för byggaren, som därför gör bäst i att se till att så lite som möjligt uppstår och att det som uppstår återanvänds.

Kullarna som nämns av TS är väl i första hand rivningsmassor och inte schaktmassor? Schaktmassor idag återanvänds inte alls i så stor utsträckning som Anders gör gällande. Berg krossas om det håller kvalitet nog och kan då användas som ballst till exempelvis betong. Jord i större infrastrukturprojekt försöker man återanvända inom projektet men det blir ofta ganska lågkvalitativa användningsområden, typ bullervall.
Att jord är avfall är förvisso sant men det blev det inte föränn det nya avfallsdirektivet implemneterades av NV förra året och det efterlevs inte. Idag transporteras jord och säljs i flera steg. Det används också i stor utsträckning för att täcka deponier som man för tillfället lägger ner (antalet skall minska från ca 300 till ca 90 nationellt). Dvs man deponerar fortfarande men i form av sluttäckningsmaterial.

Min uppfattning är att man inte blivit särskilt mycket bättre på att hantera massor och det pågår en hel del olika typer av projekt för att göra det bättre. Ett grundläggande problem är dock att projektägarna släpper kontrollen över massorna till entreprenörern och att de i det ögonblicket blir till ett bekymmer för det enskilda projektet.

Kuriosa (kanske) är att man uppskattar att en genomsnittlig jord transporteras 5 gånger innan den når sin slutdestination, att drygt var fjärde lastbil i Stockholm transporterar jord eller berg och att jord har transporterats så långt bort som till Norrköping för att tippas.

En liten soppa sålunda

Aha. Jag har bara läst grundkursen i avfallsteknik och är därför väl insatt i hur det borde vara men vet inte alls hur det funkar i verkligheten.

Intressant, det måste vara det som hänt med deponin vid skoby som jag nämnde.


Tyvärr precis det jag misstänkte. Man tycker ju att det borde finnas en långsiktig plan för hur man ska hantera massor, det är ju ändå relativt lätt att med lång framförhållning avgöra hur mycket massor man måste göra av med.

Någon idé om vad man skulle kunna utnyttja massorna till förutom konsgjorda öar?

Konstgjorda berg förstås - fast gärna högre än de befintliga topparna. Kanske också vallar för att kontra framtida översvämningshot, även om de knappast är överhängande. Men öar och andra utfyllnader i vatten är det mest intressanta därför att de tillskapar ny byggbar mark och får bort mycket av NIMBY-låsningarna vi dras med. En stor del av Stora Värtan skulle t ex kunna transformeras till land.

---

Senast ändrad 14 november 2012 00:45

Problemet med konstgjorda berg och öar är att det precis som Anders skrev om ovan egentligen innebär deponi, vilket enligt lag i princip är förbjudet. Det kräver att massorna görs till byggnadsmaterial och visa att det i första hand handlar om nyttiggörande och i andra hand kvittblivning. NV är ganska hårda på sånt.

Men vägarna att gå är nog två. Den ena (och viktigaste enligt avfallsförordningen) handlar om att minska uppkomsten. Det kräver dock att man dels schaktar mindre, dvs färre garage under mark osv, dels lyckas använda massorna som byggmaterial i själva konstruktionen. Det kan i vissa fall uppnås genom olika typer av förädlings- och stabiliseringstekniker. Tänk grundläggning där jord förstärks. Den andra är just det som talats om ovan; att utnyttja befintliga massor bättre och förädla dem. Ett närliggande projekt är det som nu pågår i Gävle hamn där man muddrar och sedan använder muddermassorna i konstruktioner då hamnen byggs ut. Ett potentiellt problem här är dock att massorna i många fall är förorenade, åtminstone i hamnar och urbana miljöer.

Huvudproblemet tror jag dock ligger i att man inte planerar för nyttiggörande utan för kvittblivning. Alltså är det enklast att sälja potentiella massor med projektet och så får en driftig entreprenör ta hand om "problemet".

En föreläsare i en av mina kurser skämtade om att Stockholm inte behövde köpa någon sand på många vintrar framöver.

Är inte det en tolkningsfråga? En ö eller ett berg är väl återanvändning? I alla fall om ön eller berget används?