Generalplan för Linköpings stad

Hej.

Jag startade förra året ett arbete med att ta fram en ny generalplan för Linköping. Eftersom jag fick väldigt dåligt med tid över för detta projekt så lades det på hyllan tillfälligt.

Inspirerad av både Lindhagenplanen 2.0 och av diskussionerna om en "Lindhagenplan för Malmö", ser jag nu att detta arbete kanske bäst kan utvecklas i en tråd här på Yimby.se. Förhoppningsvis vill flera engagera sig i detta. Även små kommentarer och synpunkter är nyttiga.

Jag har ju kommit en bit med projektet redan. Jag tänkta skriva ut detta här i tråden så snart jag får lite tid. Mycket av argumenten för "stad" finns ju redan formulerade i Lindhagenplanen 2.0 och i många inlägg och artiklar här på Yimby.se. Kanske kan man "låna" lite? Jan W? ;) Det jag mest har fokuserat på är systematiska gestaltningsprinciper för stads- och gatustrukturer, samt en förklaring/förtydligande av de många begrepp som vi använder. Jag postar detta framöver och hoppas att det kan intressera er.

Superkul att detta nu sprider sig till andra städer. Principen är ju i stort tillämpbar i alla städer som växer. Så keep up the good work

Bakgrund.

Linköping är Sveriges befolkningsmässigt femte största kommun och sjunde största tätort. C:a 150.000 bor i kommunen, varav 100.000 i tätorten. Linköping är också en av Sveriges äldsta städer och var tidigt ett centrum för kyrkan och för utbildning.

Goda förutsättningar.
Linköping har goda förutsättningar för att växa. Universitetet sysselsätter 28.000 människor, varav c:a 24.000 i de tre campusområdena i tätorten.

Universitetssjukhuset hör inom vissa nischer till en av världens främste, både vad gäller forskning och operativ verksamhet och håller just nu på att byggas ut för 4 miljarder kronor. Sjukhuset är centralsjukhus för specialistsjukvård i ett upptagningsområde som sträcker sig över tre län; Östergötland, Kalmar och Jönköping.

Stadens näringsliv är både brett och djupt. Trots några stora arbetsgivare så har staden också en mängd småföretag. SAAB och Universitetet bidrar med en spetskompetensens som "rinner över" på många både små och större företag, vissa som direkta spinn-off-företag.

Staden är placerad precis i mitten av Östergötland, dvs. regionen. Den är också placerad relativt centralt mellan Stockholm, Göteborg och Malmö, samt mellan Stockholm, Helsingfors, Oslo och Köpenhamn. E4, Södra stambanan samt snart också Götalandsbanan är viktiga nationella stråk som alla tangerar Linköping, vilket sammantaget ger staden en stark tillgänglighet på såväl regional som nationell nivå.

Linköpings flygplats ligger bara någon kilometer utanför stadskärnan och har för närvarande två reguljära flyglinjer; tre dagliga avgångar till Amsterdam (Schipol) och tre till Köpenhamn (Kastrup) varifrån man vardera når c:a 300 destinationer i världen med endast ett byte.

Svagheter.
Trots att Linköping länge har haft goda förutsättningar för att växa har staden inte lyckats bli något annat än en förvuxen småstad. Detta beror främst på att staden hade sin senaste uppsving under 30- till 70-talet, då stadsbyggandet var inriktat mot en utglesning och funktionsseparering. Därför är tätorten idag väldigt gles och kommunens invånare relativt utspridda.

Grannstaden Norrköping har befolkningsmässigt länge varit större än residensstaden Linköping. Det har medfört en destruktiv konkurrens inom regionen.

Linköping behöver växa.
När Ostlänken börjar trafikeras knyts Linköping till Stockholmsregionen på ett helt annat sätt. Även om Linköpingspolitiker gärna vill framhäva att Stockholm knyts närmare Linköping, så är det uppenbart att tyngdpunkten i en sådan "region" skulle ligga i Stockholm. Det medför att man då, istället för att finna ett got utbud av spetskompetens i Linköping, får söka den i Stockholm.

Detta är naturligtvis inte ett jätteproblem för Linköping, som trots allt har väldigt goda kommunikationer med Stockholm. Problemet blir snarare stort för östgöta-regionen, där de små nu avbefolkade tätorten kommer väldigt långt i från tillgängligheten till sådan kompetens.

För att hela regionen ska kunna växa så måste Linköping kunna erbjuda minst ett utbud av kompetens som man gör idag, vilket inte lär bli fallet när Ostlänken är klar. Istället finns risken att mycket av kompetensen som idag finns tillgänglig i Linköping kommer hamna i Stockholm.

Det här brukar dock politiken justera i någon mån, ofta med regionalpolitiska satsningar. Detta skulle dock vara onödigt om Linköpings tätort skulle växa och förtätas, så att många fler människor skulle kunna bo med en så hög tillgänglighet till staden att de bodde på gång- eller cykelavstånd. Då skulle tyngdpunkten mellan Stockholm - Linköping att åtminstone balansera sig bättre. Tillsammans med väldigt goda förbindelser med Norrköping, så skulle den samlade stadsmassan kunna nå en tillräckligt hög nivå för att både behålla och utöka det utbud av kompetent arbetskraft och djupt nischade företag.

En sammanhållen stadsmassa.
Hur många som bor inom ett geografiskt område är inte nödvändigtvis relevant. Det krävs att dessa människor har en hög tillgänglighet till varandra och till många publika och privata mötesplatser. För att optimera dessa förutsättningar behöver man bygga en tät och sammanhållen stadsmassa med en sömlös bebyggelsestruktur och en integrerad gatustruktur. Precis som man i flera tusen år har byggt städer innan modernismens intåg i början av 1900-talet.

Det har funnits en övertro i att framkomlighet skulle kunna ersätta närhet i jakten på den god tillgänglighet. Men de stora infrastrukturella investeringarna är och har varit kostsamma samtidigt som de också har bidragit till en söderslagning av stadsmassan - närheten.

Så när vi nu planerar för stadens framtida utveckling så bör dessa inriktningar vara grundläggande:

1) Eftersträva en sammanhållen stadsmassa.
2) Eftersträva en sömlös bebyggelsestruktur.
3) Eftersträva en finmaskigt integrerad och sammanhållen gatustruktur.
4) Planerar för tillgänglighet genom närhet, inte genom framkomlighet.
5) Skapa möjligheter för en högre befolkningstäthet, såväl fysiskt som juridiskt.

Okej, tänkte posta några illustrationer som jag har gjort tidigare. Jag kommer att revidera dem en del, men kan vara intressanta att ha som underlag.

Bilden visas nedskalad. Klicka på bilden för att se den i fullstorlek.

Bilden visas nedskalad. Klicka på bilden för att se den i fullstorlek.

Bilden visas nedskalad. Klicka på bilden för att se den i fullstorlek.

Bilden visas nedskalad. Klicka på bilden för att se den i fullstorlek.

Omfattning

Jag funderar lite kring vilken geografisk omfattning som planen ska redovisa.

Spontant känner jag att jag vill ha gång- och cykelavstånd mellan målpunkterna i hela tätorten. 5 km brukar ju anses som ett maximalt cykelavstånd. Det skulle ju innebära att tätortens geografiska omfattning ska ha en diameter på max 5 km. Om man vidare utgår från dagens kommersiella och kulturella mittpunkt, Stora torget, och sätter origo där så får denna omfattning:

Bilden visas nedskalad. Klicka på bilden för att se den i fullstorlek.

Då hamnar större förortsområden utanför planområdet. En stor poäng med planen är ju att integrera de modernistiska strukturen i en tätortstäckande sammanhållen gatu- och bebyggelsestruktur. Å andra sidan har man väl väldigt sällan sina målpunkter på precis var sin sida av tätortens perimeter.

4 km radie ser ut ungefär såhär och då får innefattar ju avgränsningen nästan samtliga av tätortens större bebyggelseöar:

Bilden visas nedskalad. Klicka på bilden för att se den i fullstorlek.

Med tanke på de befintliga mer permanenta barriärerna idag så skulle kanske en realistisk avgränsning kunna se ut ungefär såhär:

Bilden visas nedskalad. Klicka på bilden för att se den i fullstorlek.

Några synpunkter eller idéer?

Nästa steg blir att granska kommunens grönstrukturplan, kulturmiljökartering och andra saker som kan begränsa stadsmassan...

Jag tänker mig nu lite på sikt, men en omläggning av Stångådalsbanan från korsningen med Åtvidabergsvägen och passage i tunnel med station i Ekholmen ungefär mellan S:t Hans Kyrka och Fredriksbergsskolan borde kunna ge förutsättningar för att låta denna "utbuktning" av staden bli till en egen stadskärna med eget ekonomiskt liv. Detta förutsätter givetvis att Stångådalsbanan även elektrifieras åtminstone till Hultsfred, då jag har ganska många släktingar från Vimmerby vet jag hur många det är som åker från denna del av Småland till Linköping på helgerna för "storstadsbesök".


Ekholmen skulle kunna bli vad Limhamn är för Malmö eller Altona till Hamburg, en egen stadskärna men som en del av en mycket större stad. Detta givet den olyckliga "ovalen" som Linköping blivit till i stadsplaneringen p.g.a. de två flygfälten och de militära övningsområdena.

Hej Robin! Roligt att följa din generalplan. //Föp-Linghem Vickan

Vickan: Tack. Kul att se att du följer detta forum.


David M: Det är tydligt att de sydöstra delarna av tätorten är problematisk. Det är uteslutande modernistisk stadsstruktur som är direkt ohållbar. Frågan är ju om man ska förhålla sig pragmatisk till det och försöka "förbättra" situationen genom mindre projekt av mer stadsmässig karaktär. Risken är ju att man då cementerar den modernistiska stadsstrukturen istället.

Hur som helst som vill jag helst hålla dessa delar utanför i detta skede. Fokus måste istället ligga på att bygga ut och förändra de områden som ligger inom gång- och cykelavstånd (inom 4 km radie från Stora Torget, enligt ovan). Målet måste vara att en större andel av kommunens invånare - inte minst tätortens invånare - bor med gång- och cykelavstånd till sina vardagliga målpunkter.

Stångådalsbanan behöver inte bara elektrifieras. Den behöver också bli dubbelspår. Dessutom behöver bärigheten förbättras för att klara lite godstransporter så att järnvägen kan avlasta bilvägen från all tung lastbilstrafik. Allt detta gör att det känns motiverat att utreda en helt ny sträckning. I det läget vet jag inte vart det blir snyggast att dra in den. En alternativ plan hade varit att gå mer parallellt med landsvägen och träffa Mjärdevi/Universitetet och sedan fortsätta mot Universitetssjukhuset för att sedan angöra centralstationen (den flyttar väl över ån eller? annars blir det tight med Storgatan). Tunnling där så krävs. Stationslägen kanske då kan vara Collegium, Universitetet, Universitetssjukhuset och Storgatan. Missar i och för sig SAAB, men träffar å andra sidan Mjärdevi och hamnar också ganska nära alla större gymnasieskolor som ju är det stora pendlingsunderlaget. Idag går typ 4 *Rimforsabussar* vid 7-snåret på morgonen från just Rimforsa (trots att linjen normalt börjar i Kisa) för att klara alla gymnasieungdomar. Samma sak på eftermiddagen, flera turer dubblas med så kallade *Rimforsabussar*.

Två kommentarer: 5 kilometersradien - givetvis är det bra med korta avstånd och kompakt stad - men samtidigt är ju sannolikheten att målpunkterna ligger i två motsatta ytterkanter ganska liten. För att minska avstånden är det väl rimligare att försöka lokalisera målpunkterna till centrala tillgängliga lägen än att ignorera hela sydöstra staden, som bryter mot 5-kilometersregeln...

Det leder mig till fråga två. Varför ignorera sydöstra staden? Vilka risker finns med att utveckla den? Tänker att det skulle vara nyttigt med en centrumförflyttning söderut - fler får närmare - vad tror du om det?

(ska erkänna att jag inte vet så mycket om Linköping)

Men självklart!

Mer sakligt: Är det smart att sprida ut bebyggelsen ytterligare, jag tänker närmast på det stora tomma blåtäckta fältet i väster och sydväst. Vore det inte bättre att utnyttja det område mot sydöst som ju i alla fall finns? Visserligen är det inte nåt vidare gångavstånd dit (jag gick en gång sträckan stationen-Hagby, faktiskt) men man kunde ju köra en snabbspårväg längs Stångån (Vistvägen är nog en bra sträckning tror jag)?

Jag menar, en av idéerna i Lindhagenplanen 2.0 var att man inte skulle exploatera någon ny mark utan i princip bara bygga på redan befintlig tomtmark plus bullerzoner. Så glest som Stockholm (och Linköping) är bebyggt utanför 1800-talsstaden är det inte svårt att tränga in många gånger fler folk där än vad det finns idag. Det är helt onödigt att sprida ut nån bebyggelse.

Jag medger att man då missar hela universitetet som ligger utkastat som ett pestsjukhus uti ingenstans, men det måste vara lättare att flytta ett universitet - kanske till Vistvägens spårväg - än en hel stadsdel?

---

Senast ändrad 30 mars 2013 21:17

Ja, det är naturligtvis ett måste att uppgradera Stångådaldsbanan i framtiden. Annars kan man helt och hållet lägga ner den sträckan, men då mister man ju all sådana kommunikation till östra Småland.

Resecentrumet ska i framtiden ligga strax öster om Stångån, det stämmer. I en utredning som har gjorts fanns alternativet att låta Stångådalsbanan och Södra Stambanan gå parallellt österut, för att sedan grena av söderut strax öster om flygplatsen. Därifrån skulle den då ledas vidare söderut och kopplas samman med nuvarande järnväg strax söder om tätorten. En kostsam men IMO helt nödvändig förändring om järnvägen ska vara väl fungerande och icke-stadsstörande i framtiden.

Denna bana ska ju vara en snabb förbindelse mellan östra Småland och Östergötland > Stockholm. Därför tycker jag att den i första hand ska byggas för höga hastigheter och få stopp. Därmed tycker jag inte att det är prioriterat med ytterligare stationer inom Linköpings tätort. Den lokala kollektivtrafikförsörjningen kan klaras av utan pendeltåg.

Tåget hamnar väldigt långt från de flesta befintliga gymnasier (exklusive Ljunkan), och de är ändå det största resmålet för pendlare på sträckan. Det känns lite bakvänt att inte prioritera den gruppen. Med det sagt betyder det inte att mitt förslag är bättre. Ett annat alternativ skulle kunna vara en sträckning med stationer Mjärdevi/Universitetet, Vasavägen/Östgötagatan, Resecentrum. Missar Birgittaskolan men träffar Berzan, Katedral, Engelska skolan, ett gäng smågymnasier och Ljunkan riktigt väl. Det blir dessutom riktigt nära till Ågatan . Kopplar också Universitetet/Teknikparken väl till Ostlänken som bieffekt. Missar i och för sig universitetssjukhuset, och tyvärr också SAAB.

---

Senast ändrad 2 april 2013 14:49

Jag anser inte att man ska samla målpunkter centralt. Överhuvudtaget så vill jag inte att det ska finnas något som är "centralt". Radiella stadsstrukturer har enligt mig ganska stora negativa sidor. Det är bättre att skapa ett rutnät av gator (en icke-radiell gatustruktur), där alla stadens fastigheters relativa tillgänglighet är så jämn som möjligt. Det skapar ett jämnare värde mellan alla fastigheter, samtidigt som det ger liknande förutsättningar för olika funktioner oavsett position i stadsväven, vilket tar bort incitament för funktionsseparering. Det innebär också att flöden sprider ut sig över hela gatustrukturen tack vare olikriktade flöden.

Vad gäller din andra kommentar så förstår jag hur du tänker. Men som jag tidigare har nämnt så anser jag att stadsstrukturen inom dessa 8 km bör vara väldigt tätbebyggd. De sydöstra delarna är väldigt glesbebyggda, så dessa bidrar inte direkt till någon vidare hög relativ täthet. Så genom att "cirkeln" innefattar stadens mest tätbebyggda områden samt de obebyggda områdena, samtidigt som de glest bebyggda områdena utelämnas, skapas bäst möjligheter för att åstadkomma en så tät bebyggelse som möjligt, utan att behöva riva de södra delarna. Att förändra de sydöstra delarna till en tät och integrerad stadsstruktur är en annan möjlighet, men den skulle kräva mycket tid och resurser.

Aha. Tänker du dig att tågen går i tunnel då? Jag vet inte om gymnasielever är en tillräckligt stark målgrupp för att man ska investera i en sådan häftig lösning. Jag tror snarare att man måste se på den potentiella marknaden som kan uppstå i framtiden om människor snabbt kan åka från t.ex. Vimmerby till Linköping>Stockholm/Kastrup/Schiphol eller vice versa. Med en flygterminal integrerad i resecentrumet och en snabb och trygg tågförbindelse mellan östra Småland och Linköping, så finns en helt annan marknad imorgon.

Visst finns det lite tätare områden även i sydöst - kvarteren runt Söderleden, Johannelund, Ekholmen. Och totalt bor det ju en hel del folk där. Berga församling har 14.000 invånare, Johannelund 9.000, Landeryd 14.000. Det blir väl en tredjedel av Linköpings invånare. Synd att bara lämna dom åt sitt öde.

Så varför inte välja expansion mot sydöst istället för mot väst och nord? Dvs från stadscentrum in över halvbebyggda områden snarare än ut över helt obebyggda? Då blir det ju i alla fall lite närmare till stan för dom som bor i Ekholmen...

---

Senast ändrad 2 april 2013 16:37

Är det ens möjligt att skapa en totalt generell stad? Kommer det inte alltid finnas mer "centrala" platser - Givetvis kan en genomgripande rutnätsplan sprida ut centraliteten - Men kan den undgå att skapa ett centrum?

Nej, det är det väl inte. Men precis som du säger så går det att sprida ut centraliteten. Och i en större stadsstruktur kanske det går att skapa flera centraliteter, av olika storlekar. I en rutnätsstruktur är inte heller en exakt placering av centralteten given. Den kan förflyttas allt eftersom kvarter gentrifieras och nya målpunkter skapar ny flöden. Eller?

För det första: Skitkul att ni engagerar er i detta projekt! Fortsätt med det!



Bebyggelsen i sydöstra delarna av tätorten är som sagt gles. Visst, där finns områden med relativt hög täthet, men den är inte i närheten av den täthet som jag efterfrågar i stort. För att nå en hög exploateringsgrad över hela stadsmassan så behöver man komplettera och riva en ganska stor del av den befintliga bebyggelsen.

Dessutom är gatustrukturen helt åt h-vete. Bebyggelsen är introvert indragen från gatorna, så inga byggnader bidrar till en levande gatumiljö. Detta är kanske ett stark argument för att ta med detta område, men jag tror att området är för stort för att kunna hanteras direkt (halva tätorten). Kanske är det bra om Tätorten växer vidare ned på sikt? Eller ska man ta ett större område än cirkeln direkt och frångå principen med gång- och cykelavstånd?



Du har helt rätt. Visst finns det möjlighet att förtäta rejält på impediment och därigenom skapa en hög exploateringsgrad i stort, trots att den befintliga bebyggelsen är glesbebyggd. Samtidigt så finns det ingen anledning att spara på de stora obebyggda områdena mellan stadsdelarna i norra och västra tätorten. De är alldeles för väl tilltagna för att förorterna ska kunna integreras med stadsmassan och för att de ska aktiveras och användas optimalt.



Mja, universitetet är nog gjutet där det står. Likaså Mjärdevi Science Park. Där är det ju faktiskt så bra att det med en viss justering av gatustrukturen och en rejäl förtätning med framförallt bostäder och verksamhetslokaler kunna skapa en hållbar stadsstruktur ganska enkelt. Då är det nog svårare att göra tvärt om i de sydöstra delarna.



Visst, det bor en hel del människor där. Men området tar upp c:a hälften av den nuvarande tätorten, inkl. industri-, handel- och verksamhetsområden, men bebos endast av 30% av befolkningen.

När det gäller Stångådalsbanans sträckning så tänker jag mycket riktigt tunnling. Ungefär från Vallarondellen och så får man ta upp tunneln och ansluta in till kommande centralstationen ungefär vid nuvarande centralstation, typ i parken utanför. Stora delar går att gräva i öppet schakt. Jag tänker mig att sträckningen kommer attrahera även arbetspendling söderifrån, så det blir inte bara gymnasieelever. Sträckningen träffar Mjärdevi, universitetet och ansluter till Linköpings centrum från två håll. Jag tror det är en stark fördel. Det är också en stark fördel att bryta med nuvarande sträckning, då det ofta är dyrare att bygga ett spår till längs ett gammalt än att lägga två nya. Sträckningen kan också fungera lite som lokaltrafik och koppla universitetsområdet mer till staden. Men jag tycker att alternativen bör beräknas och utredas noggrannare innan beslut tas.