Johannes Westlund skrev:
Min åsikt är att Göteborg är i stort behov av en fungerande Stadsbana. Denna stadsbana kan precis som Stockholms T-bana gå ovan jord längre ut medan man gräver ner den under Göteborg. Jag besökte nyligen Stockholm och slogs av hur smidigt, komfortabelt och tyst deras T-bana är jämfört med våra skramliga spårvagnar.
Det primära målet med stadsbanan är att binda samman förorter såsom Angered och Kortedala med centrum. För att få rimlig kapacitet bör stadsbanans tåg vara mer lika pendeltåg än spårvagnar. Och framför allt måste de vara gnisselfria och skrammelfria såsom Stockholms T-bana är. Detta för att inte störa omgivningen och för att erbjuda en rimlig pendlingsupplevelse.
Spårvagnar behövs naturligtvis också. Spårvagn och Stadsbana servar olika behov. Spårvagnens roll är att distribuera folk inom täta områden såsom centrum. Lägre hastighet och tätare stopp, men i gengäld betydligt högre tillgänglighet i och med den högre hållplatstätheten samt att infrastrukutren alltid är direkt i gatuplanet. När förtätningen i Göteborg ökar så kommer det också bli allt fler områden som behöver spårvagn.
Men den hybridlösningen vi har idag är under all kritik. Vi har finfina banor som vi knappt utnyttjar för att tågen en kort stund måste köras på stadsgator med svängar knappt utan kurvradie. Det är helt absurt.
Gillar beskrivningen. Det är precis så jag hade velat se en göteborgsk tunnelbana. Inga konstiga tunnelgående spårvagnar utan riktiga T-banetåg. Stadsbana har sin uppenbara uppgift och motivering, spårvägen sin. Problemet är att jag har börjat tvivla på idén i praktiken. I centrum skulle reseunderlaget finnas, men hur blir det utanför staden? Du vill förbinda betongförorterna med centrum. Där finns onekligen befolkning, men var är samtidigt den varaktiga arbetslösheten som störst och växande i takt med befolkningsinflödet?
Högproduktiv och inte minst bilberoende befolkning hittar man i Hovås och andra villamattor i vår extremt segregerade stad, men här är befolkningstätheten så låg att tomheten torde eka inne i tunnelbanevagnarna när vi närmar oss ändhållplatsen. Dessutom använder sovstäderna kollektivtrafiken i bästa fall två gånger om dagen, till och från arbetet. Det är det jag menar med varierande kapacitetsbehov längs olika punkter av linjen, samtidigt som stadsbanan är ett lika energikrävande högkapacitetssystem överallt, det vill säga det är relativt inflexibelt (nej, du behöver förstås inte köra flerdubbla linjer hela vägen, men bara en stadsbanelinje kanske också är en för mycket). Riskerar då inte nyttjandegraden lätt att uppvisa ohållbara kontraster mellan ändamålsenlighet och överdimensionering?
Göteborg har bara 500,000 invånare med bland den lägsta befolkningsdensiteten i Europa. Är det verkligen befogat med en stadsbana där? I framtiden med en större befolkning och förändrad boendestruktur kanske, men under nuvarande förhållanden undrar jag.
EDIT: Tillfogade "och inte minst bilberoende", vilket jag framförallt ville ha sagt från början.
Skall stadsbanan bli ett alternativ till privatbilismen så är det ju viktigt att faktiskt nå dem som i hög grad står för trafiken på våra stadsmotorvägar. En stadsbana som enbart förbinder de större betongförorterna skulle säkert bli välanvänd, men innebär den egentligen något annat än att nuvarande spårvagnsresenärer byter till tunnelbana?
Senast ändrad 8 januari 2013 22:20