Vilka verksamheter ska fylla alla lokaler i bottenvåningarna?

I den stad som konsekvent förespråkas av Yimby ska den nya staden vara kvarterstad med verksamhetslokaler i bottenvåningarna. Går det att fylla alla dessa lokaler med verksamhet, särskillt som paralella satsningar sker på allt fler externa köpcenter?

Måste inte kedjornas storskaliga handel in i dessa lokaler för att agera draglok åt de mindre verksamheterna? I Kungsladugård finns kvartersstad anlagd av Albert Lilienberg före funktionalismens genombrott. Det finns småskalig verksamhet i lokaler, men att påstå att verksamheterna blomstrar är tveksamt. Det som fungerar är kafér, restauranger och en handfull småhandlare, men många lokaler har blivit kontor eller till och med gjorts om till bostadsrätter, och detta trots att lokalerna i bottenvångarna långt ifrån finns överallt. Jag skulle tro att mindre än en tredjedel av alla bottenvåningar innehåller verksamhetslokaler.

Krävs inte en djärv och konsekvent etableringspolitik som går tvärt emot handlarnas och kedjornas vilja och tvärtemot kundernas önskemål om att kunna köra bil (för hemtransport) till handeln. Kan lokalerna bli tillräckligt stora och till en kostnad som handlare är beredda att betala jämfört med etablering i funktionsseparerade köplador?

Om inte handeln på stor skala flyttar in i alla lediga lokaler, vilka är verksamheterna som ska husera i alla dessa nya lokaler?

---

Senast ändrad 10 september 2013 02:25

Klart det gör, varje hus du bygger med säg 20 lägenheter kanske kan ha 2 eller så lokaler i bottenplan och 2 lokaler är inte tillräckligt mycket lokaler för att vara arbetsplats till de beoende i huset. Altså så skapar huset mer efterfrågan på verksamhetslokaler än tillgång även om det finns köpcentra i närheten, det finns gott om verksamheter i markplan runt alla innerstadens olika gallerior. Och det finns lönsamhet då folk både vill jobba och handla så nära sin bostad som möjligt. Om tillfälle ges.

Om du kunde gå till jobbet på tio minuter, skulle du inte föredra det än att du måste köra 30 minuter för att ta dig mellan hem och jobb? För det finns en väldigt stark koppling på hur man handlar baserat på hur ens "pendling" mellan jobb och hem ser ut. Har man bil föredrar man att handla där man lätt kan parkera (centrum), går eller åker man kommunalt föredrar man ofta att handla närmare där man bor (lokaler i markplan).

Och lokaler i bottenvåning kan användas till allt från dagis, förskola och fritis till detaljhandel till dagligvaruhandel till restauranger och caféer till kontorslokaler. Det gör sådana lokaler väldigt versetila och så länge husen inte ligger avigt till utan i ett större sammanhang och nätverk av kvarter och gator så kommer det finnas ett behov för dem. Det finns inget fel i att en lokal i markplan blir annat än ställen för kommerciella behov, vi behöver lokaler för att driva massa olika typer av verksamhet, ju närmare de kan vara var vi bor ju bättre är det för alla.
Men om du tar en titt på hur det ser ut i stockholm innerstad så ser du att det finns väldigt få lokaler i markplan som är tomma särskillt länge (och om dom är det beror det ofta på specifika krav på verksamheten från fastighetsägaren).

Erik: Du utgår ifrån hur situationen är i innerstaden i Stockholm, men är det inte så att den är beroende av ett mycket stort inflöde av människor utifrån som underlag för de verksamheter som drivs där. I svenska städer bor vi inte särskilt tätt och därför är det lokala befolkningsunderlaget oftast inte stort nog för detaljhandeln. Detta är lätt att glömma när man själv bor i innerstaden i någon av storstäderna, vilket jag tror att de flesta engagerade Yimbyiter gör. I Göteborg är husen i innerstaden dessutom generellt lägre än i Stockholm vilket gör tätheten än mindre, och det finns en motvilja här mot att bygga höga hus som kan skapa ett lokalt befolkningsunderlag för handel.

I Göteborg är funktionerna boende/handel/arbetsplatser extremt uppdelade. Om man tittar på resten av Sveriges städer tror jag det på samma sätt, och jag tror faktiskt att om man kollar på HELA Stockholm, att det gäller även där. Frågan kvarstår. Hur får vi handeln så som den ser ut i dag, med sina enorma ytbehov, att integreras i ny kvartersstad? Vill vi det? Och hur kommer det att fungera i praktiken? Om man inte lyckas med detta är jag rädd att vi inte får den levande, myllrande stad som vi Yimbyiter vill ha. Jag tror det krävs en mycket tydlig politisk styrning för att vända utvecklingen med funktionsseparerade städer, inte bara nya kvarter med lokaler i undervåningarna. Till att börja med behövs en fullständig uppgörelse med de funktionalistiska stadsplaneidealen som präglat Sverige sedan 1930-talet.

Kultur behövs överallt. Kultur kan få plats i bottenvåningarna. Det skapar ett schysstare klimat för nybörjare. Dagens bullernormer från helvetet är en s.k kulturkvävare som reserverar kulturutövning till storstädernas innerstäder, vilket bara gentrifierar det som utövas samt traumatiserar de som utövar. Simon Fullers "Idol" är dystopisk i sammanhanget.

Vad jag försökte säga var att om du bygger ett hus så skapar husets boende (som är tillflyttade till platsen) en efterfrågan på jobb, dessa jobb för i snitt med sig ett behov på en yta lokal för att driva den verksamheten som är långt större än ytan man skapar i bottenvåningen för samma hus. Självklart så behöver vissa verksamheter större lokaler än de som finns att tillgå i en lokal i ett bostadshus. Och självklart ändras kalkylen destu färre våningar huset har, men för hus med fem våningar så håller den klart.

Det är naturligtvis omöjligt att förena en modernistisk samhällsutveckling inklusive externhandelsexpansion med en levande kvartersstad. Det tror jag de flesta som intresserar sig för stadsplanering har räknat ut. Det är ju inte heller det som YIMBY står för. Lokalerna ska fyllas med allt möjligt intressant som idag är förvisade till olika isolerade enklaver, plus all möjlig verksamhet som bedrivs från köksborden samt samhällsservice. Detta ska ske genom att bryta med den modernistiska funktionssepareringen och istället successivt bygga ut en funktionsintegrerad och tät blandstad. I takt med kvartersstadens expansion blir externområden antingen integrerade innerstadsmässiga områden eller obsoleta.

Jag själv samt flertalet av mina bekanta har minskat besöken i centrala Gbg efter införandet av trängselskatten. Då vi är oförbätterliga bilister, med ovana av att åka kollektivt, samt att man inte kan köpa biljetter på vagnen eller bussen utan först måste åka till ett biljettförsäljningsställe blir det för krångligt att ta sig in till centrala staden. Istället åker jag och andra hellre till Frölunda Torg där utbudet är bra i så gott som alla brancher. Alltså blir centrumhandlarna lidande med minskat kundunderlag.

Krister: Ovan att åka kollektivt. Jo men hur svårt kan det va? Tycker allt du skyller ifrån dig rätt bra här. Men det är ju just här som kärnan ligger. Att människor ändrar sina vanor. Så länge man fortsätter att åka till dessa externa köpcentrum får naturligtvis inte centrumhandeln det kundunderlag det skulle kunna få, och värst drabbas troligtvis de enskilda butikerna på bakgatorna.

Hur mycket av centrumhandelns omsättning kommer från ett bilburet kundunderlag?

Befolkningstäthet är nog en stark faktor för förutsättningarna för gatuplanshandel.
Men det finns förstås områden utan så hög boendetäthet med blomstrande gatuliv, alltså innersta stadskärnorna med många besökare över hela dagen (arbetsplatser, besöksmål, knutpunkter k-trafik, turister, hotellbesökare m.m)


Några fakta (~inv./km2):

Kungsladugård, Gbg: 9000
Inom Vallgraven, Gbg: 5000
Linné, Gbg (Haga+Olivedal+Annedel): 20000
Södermalm, Sthlm: 20000

Siffrorna för Gbg baseras på Statistisk årsbok med befolkningsmängder per primärområden år 2011.
Södermalm baseras på folkmängd 100.000 enl. Wikipedia.

---

Senast ändrad 11 september 2013 20:28

Inte så värst många i Stockholms innerstad. Där man helt tagit bort biltrafiken har snarare omsättningen ökat. Minns tyvärr inte var jag läste det dock.

Är det någon som vet om det finns forskning om hur stort befolkningsunderlag som krävs för en att skapa en livaktig handel i en kvartersstad. Jag tror det måste vara så att befolkningstätheten är helt central. Om handeln kan bära sig själv i en kvartersstad behövs inte ett stort inflöde av biltrafik. Dessutom kan befolkningsunderlaget i sig bli attraktivt för etableringar av den storskaliga handel. Då kan positiva spiraler skapas, under förutsättning att lokalerna finns.

I landshövdingeområdena i Kungsladugård, som ändå är bland de tätare delarna av Göteborg funkar det inte så bra som man kan hoppas. Men då är dessa hus endast tre våningar. Dessutom har boendestandarden lett till lägehetssammanslagningar och färre boenden per hus (när de byggdes var 1-2 rum och kök standard för en normal familj).

Jag tror inte att NÅGON del av kvartersstaden har ett befolkningsunderlag som bär sin egen handel (Centrum är i praktiken ett funktionsseparerat handelsområde helt beroende av infölde från resten av staden).

Befolkningstätheten behöver troligen ökas väldigt mycket i den nya kvartersstad som byggs för att Yimbys ideal om lokaler i alla bottenvåningar ska fungera i praktiken. Eller vad tror ni?

Kungsladugård är hälften så tätt som Linné vad gäller nattbefolkningen (boendetäthet). Kungsladugård har knappt någon dagbefolkning (abetsplatstäthet) där Linné har även en massa arbetsplatser. Linné fungerar ganska bra som blandstad imo. Dagbefolkningen (arbetsplatserna) är en del av det som får blandstaden att fungera.

Detta är en intressant fråga! Även om våra städer skulle vara täta och kompakta skulle handeln inte spridas jämt över alla bottenvåningar. Även då skulle stadens handel koncentreras till en eller ett fåtal platser, vilket dock inte behöver betyda att någon stadsdel behöver vara utan handel och verksamheter.

Jag förespråkar att alla bottenvåningar längs en gata ska vara anpassningsbara för olika verksamhetsändamål. Däremot tror jag att det är orealistiskt att tro på att ALLA dessa lokaler ska fyllas med caféer och butiker. Man får nog acceptera att många av dessa bottenvåningar kommer att vara hyreslägenheter o liknande.

Det är ingen skam med det. Snarare utgör det en viktig anpassningsförmåga i stadsstrukturen, istället för att dagisbristen ska tvinga fram dyra tillfälliga baracklösningar så kan bottenvåningar snabbt och enkelt konverteras från hyreslägenheter till dagislokaler, handeln längs ett stråk kan växa i takt med efterfrågan etc.

Så till frågan vilka verksamheter ska fylla alla lokaler i bottenvåningarna? Svar: allt som bidrar till mer aktivitet i gatumiljön! Det mesta i staden; skolor, kontor, universitet, idrottsföreningar, bostadsrättsföreningar, o.s.v bedriver aktiviteter som skulle kunna ta plats i den offentliga miljön. Skolans gymnastiksal kan bli en riktig festivalscen på helgen i samband med en basketturnering (eller bara vara en öppen mötesplats för idrottsintresserade), kontorets personalmatsal kan under sommarhalvåret breda ut sig i en gatuservering, universitetets öppna föreläsningar kan också dra fördelar av att vara mer publikt tillgängliga. Sedan har ju

Detta är självklart en fråga om täthet, mindre avstånd mellan aktiviteter ger ett mer livligt intryck. Men det handlar kanske framförallt om en arkitektur som vågar ge plats för exponera dessa aktiviteter mot det publika rummet. Det handlar inte om att hänga ut aktiviteterna för allmän beskådan utan snarare om att erbjuda små glimtar om att dessa aktiviteter sker. Tillexempel att man hör sorl från gårdsfesten, låta basketturneringen spilla över i gaturummet...

Sedan har vi alla småföretagare vars verksamheter inte är passar i ett perifert industriområde eller kontorslanskap - eftersom de vänder sig till staden eller nyttjar staden. Kolla denna genomomgång av verksamheter längs en gata som inte är A-läge. Knappt en butik, knappt ett kaffé, men en massa verksamheter! Och även om verksamheterna inte direkt vänder sig till gatan så bidrar de ändå till stadslivet och gatans aktivitet.
http://gbg.yimby.se/2012/06/stadsplanering-for-sm..

Mycket bra skrivet Alexander. Det sista där fick mig också att tänka på en gång när jag promenerade runt i en liten kinesisk stad. Plötsligt hörde jag barnsång. Jag följde ljudet och kom fram till en liten skola som var insprängd i kvarteret. Man kunde se en liten skymt av innergården. Där stod skolklasserna uppställda och sjöng för sina föräldrar.

Viktigt är ju att det möjliggörs olika funktioner över tid, t ex genom att styra bjälklagshöjden och entréers placering m m. Behoven skiftar och samma yta kan vara butik, byggas om till förskola för att senare bli bostäder...

Det går ju alltid att smälla in ett kontor om det kniper. Jag tror lokalens förutsättningar passar kontor bättre än bostad. Stora skyltfönster rätt in i vardagsrummet. Kanske inte allas dröm, eller kanske något för exhibitionister? Men funkar nog egentligen bra för mindre kontorsverksamheter. Det blir ju visst flöde av kunder någon gång i månaden som kan bidra till folklivet! Ja, ifall lokalen ändå står tom tänker jag...

Går ju att när man ritar en byggnad göra så att fasaden för bottenvåningen går lättare att bygga om för att sätta in vanliga fönster och stänga till dörrhål och så vidare. Till och med att arkitekten ritar upp hur det skulle se ut. Så kan fastighetsägarna lättare senare söka bygglov och så vidare.

Just det här tror jag är en viktig punkt, B- och C-lägena kan ju användas av "B- och C-verksamheter" dvs kanske de med inte sådan vinstmariginal att de klarar av hyrorna i A-lägena.