Rädsla för förändring eller/och inkräktande på ens territorium=NIMBY?

Hallå!

Patrik heter jag och håller på att producera en dokumentärfilm om städer. "Vad är egentligen en stad?", "varför finns dem?", "vad är fördelarna, vad är nackdelarna" o.s.v.

Kolla preview för mer ingående:
https://vimeo.com/91396109

Ett segment i filmen kommer handla om NIMBY, där vi ska försöka reda ut VARFÖR fenomenet existerar!

Jag är väldigt nyfiken på vad ni kan ha för tankar kring detta, i den bästa av världar får era påståenden gärna kunna backas upp av vetenskapliga studier, men jag förstår att det kanske är att önska om för mycket!

Jag kan skriva några av de anledningar jag spontant tänker på så kan ni antingen legitimera och utveckla dem, eller förkasta dem:
-Det är en psykologiskt nedärv egenskap, vi har tjänat evolutionärt på att ha en skepsis mot det nya och det okända.
-En känsla av ett inkräktande på ens territorium, "This is my ground, jag har bott här hela mitt liv! Om det ska göras någon förändring är det jag som ska hålla i den". Detta förklarar varför uttryck som "Bygg gärna men inte här!" finns.
-Människor blir i regel mer konservativa med åren (Någon som vet varför?). Därför är det ingen nyhet att den stora majoriteten av NIMBYS är tanter och gubbar.

Mvh P

Jag tror att det rena egenintresset är väldigt viktigt.

Det finns helt enkelt en lite negativ effekt för dig med mer bebyggelse. Det kan vara lite sämre utsikt, lite mer trångt med parkering, mer trångt på ICA, lite "mindre exklusivitet" i området, aning lägre bostadsrättspriser etc.

Att den effekten är väldigt liten, och ofta djupt osympatisk, spelar ingen roll, eftersom det inte kostar något att protestera. Att någon annan skulle kunna ha mångdubbelt mer nytta av projektet NIMBY-personen försöker stoppa spelar heller ingen roll.

Eftersom det är svårt att öppet argumentera för argumenten ovan är det dock väldigt populärt att hänvisa till andra aspekter än de man verkligen bryr sig om, t ex lekparker för barn (barnkonventionen), farliga partiklar, ovärderlig stadsmiljö, eller sällsynta grodarter.

Här är en rolig artikel varför folk blir mer konservativa över tid: http:​/​/​www.​pnas.​org/​content/​10​6/​45/​18931.​abstract

Sedan är du säkert också rätt ute i att folk helt enkelt är rädda för förändring (och att det är svårt att föreställa sig nyttan, som fler restauranger i området efteråt).

---

Senast ändrad 8 april 2014 17:24

Jag tycker att det är intressant att många förtätningar bara tagit lite mer grönområde i anspråk, ökat trafiken i området, gjort det trängre på morgonbussen, och allmänt inte gett de boende i området någon fördel i form av restauranger och andra lokala aktiviteter. Vet inte om jag ska kalla nimby rationellt i den situationen, men om det under decennium bara tillkommit förtätning som bara gav avsmak så är det någorlunda förväntat att man tar en nimby-attityd när man hör om nya projekt.

Min hobbyteori är att man bär med sig en idealbild av världen som den var ungefär när man blev vuxen. Ju längre tiden går desto sämre stämmer den där bilden överens med hur världen egentligen ser ut och desto mer rätt känns det att streta emot. En vacker dag står man där med plakat och demonstrerar för att återuppbygga en utsliten gammal motorledskorsning mitt inne i stan bara för att den fanns när man själv var ung...

Men det är bara min hobbyteori som sagt.

Man får skilja på olika "sorters" Nimby. Dels rimliga, adekvata protester, dels sådant som är uppenbart överdrivet eller löjligt och med dåliga argument, typ att det skulle vara en katastrof om inte samtliga parker i Stockholm hade minst 500 olika insektsarter.

Det kan finnas goda skäl att ibland protestera. Att då kalla det för "Nimby" kan vara ett sätt att förlöjliga de här personerna och i förlängningen försvåra för dem i deras försök att tillvarata sina rättigheter. Oavsett hur gamla folk är eller hur egennyttiga eller konservativa (olika saker) de är, så finns det ett par aspekter som inte sällan glöms bort i den allmänna villervallan där Nimby-folk ska stigmatiseras eller göras till någon sorts mossiga clowner.

-Äganderätten.
-(Den demokratiska) rätten att använda/utnyttja den lagstiftning som finns.

Nu äger visserligen ingen luftrummet ovanför sin tomt, men det blir ändå en sorts inskränkning av nyttjandemöjligheten om det byggs en flygplats 500 meter bort. Det kan helt enkelt bli ett så förb. oväsen att folk undrar om de ska orka leva. Man kan kanske, lite ytligt visserligen, kunna hävda att äldre personer generellt är tröttare än yngre. Och vissa saker kan vara väldigt svåra att vänja sig vid med åren, t.ex. miljöstörningar. Det blir snarare ofta jobbigare för varje år med störningar (en del kanske ser det tvärtom).

Kraftigt flygbuller kan vara starkt hälsonedsättande (stressjukdomar, hjärt/kärlsjukdomar etc) om det förekommer ofta, och exempelvis höga lokala partikelhalter är en välkänd hälsorisk. Återstår att protestera eller flytta (jag försöker bara sätta mig in i folks situation här).

Det finns alltså lagar i syfte att skapa någon sorts rättssäkerhet vid stora byggprojekt och liknande. Överklagandemöjligheter, möjligheter till att gå till domstol etc. Folk tar sig den rätten och ser sina ageranden som i linje med de demokratiska rättigheterna.

Nu kanske det här ses som ett halvflummigt försvarstal för Nimbyism, men jag försöker få lite perspektiv. Det är inte kul att behöva flytta om man bott i samma bostad i kanske 25 år och trivts med det.

Man får alltså skilja lite på det som är beaktansvärt och det som går mer under kategorin löjlig Nimbyism. För den finns också.

Du kanske skulle fokusera på det och försöka utkristallisera vilka protester som är verkligt adekvata, vs vilka som inte är det. Att någon kallar något för "Nimby" behöver inte alltid innebära att det är det.

---

Senast ändrad 9 april 2014 11:07

Som en kommentar på inläggen tidigare i tråden, så tror jag att det är ganska vanligt att olägenheter för en själv får större vikt än fördelar för någon annan.

"Varför ska Någon Annan få bygga just här och förstöra min utsikt?"

Det kan ju också vara svårt att se de fördelar som en förändring för med sig - det kan vara effekter som kommer i fjärde-sjunde-tolfte steg efter själva förändringen (fler boende i området -> fler passerande -> nytt stråk -> ny affär).

Jens: Problemet är väl att det där effekterna kanske inte uppstår givet vissa sätt att bygga, och vad som byggs?

Tänk hus-i-park bebyggelse som har en fri yta stor nog för att bygga en pastisch på de tidigare 50-tals hus-i-park höghusen (eller menar jag ett hus i samma karaktär?). Markplan byggs inte med verksamhetslokaler.

De effekterna den förtätningen får lär ju inte göra folk positiva till nya byggen, ett spektrum från nimby till ryck-på-axlarna-jag-antar-att-folk-behöver-bo-någonstans-acceptans.

Christian: Det är klart att en del av effekterna kommer direkt av att det byggs alls, både positiva och negativa, men en del effekter är troligen mer kopplade till typ av byggnad.

Jag tror att man måste vara öppen med att det kommer att bli förändringar oavsett hur det byggs (om det byggs alls) men försöka visa hur det kan bli bättre om man bygger "rätt".

Det är kanske lättare att diskutera "om vi ska bygga alls, vad ska vi då bygga?" först och bara senare "ska vi bygga detta?". Det kräver ju dock en planering som utgår ifrån staden och dess möjligheter och behov, och mindre från De Storas byggönskningar.

En viktig aspekt av Nimby-begreppet som man ofta missar är att det inte gäller själva nej-sägandet i sig, utan *varför* man säger nej. En nimby är någon som förstår behovet av en exploatering, ja som till och med kan förespråka det, bara det hamnar någon annanstans än just där de själva bor. För dem som är emot exploatering helt och hållet, oavsett var det planeras, så finns det andra förkortningar, tex BANANA (Build Absolutely Nothing Anywhere Near Anything).

http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​NIMBY

Jag tror att Nimbyism ofta är baserat på att man inte fullt ut behöver stå för alla konsekvenserna av sina val. Man kan kalla det egoism om man vill, men jag tror att vi alla i grund och botten är egoister, så en viktigare fråga blir hur vi riggar samhället så att egenintresset såväl sammanfaller med allmänintresset som upplevs göra det.

Bor man exempelvis i ett område med gratis boendeparkering på gatorna blir varje ny bostad en konkurrent om en begränsad resurs; en resurs man i dagsläget inte tvingas betala för, men som med förtätning kommer att leda till en kostnad, i tid (för att leta parkering) eller pengar. Har man en utsikt man tycker om blir det samma sak där, grannfastighetens exploatering blir helt plötsligt en fråga för den egna vyn. En skogsbacke man rastar hunden i? Samma sak där.

Saker man inte äger, men på ett eller annat sätt kan njuta frukterna av tror jag ofta är nimbyismens livsluft. För hade man själv ägt en andel i den slybacke som skulle kunna exploateras blir nog frågan en annan, då har man en uppsida att väga nackdelarna mot.

Vi kan inte se 60- och 70-talshusen framför de pampiga villorna i Älvsjö för att de som ägde de senare tyckte att nya hus i området skulle tillföra något i allmänhet, vi kan se dem för att folk tjänade pengar på att stycka av sina tomter. Fördelarna övervägde helt enkelt nackdelarna.

Jag tror vi måste börja ställa saker mot varandra. För att utveckla parken A måste vi exploatera område B. För att hålla turtäthet X på bussen C måste vi öppna vägen D. För att möjliggöra mataffären F krävs tätheten Y på kvarter G. Osv.

Så länge det inte upplevs kosta något att vara emot saker kommer det att vara den instinktiva reaktionen för många.

Sen tror jag att ni har fel i analysen att de flesta Nimbys är gamla. Det är säkert de som syns mest för att de har tid att protestera, men de värsta syndarna tror jag finns bland småbarnsföräldrar och särskilt då de som betalat precis vad de har råd med eller lite till för en bostad; de har så att säga mest att förlora. Med lite självdistans (som bl.a. ålder kan ge) och ekonomisk trygghet, infinner sig nog en vilja att se till att det bereds plats för nästa generation - barn eller barnbarn - varvid jag tror att nimbyismen ofta avtar.

Tittade för övrigt på klippet nu: