En kritik mot facinationen för rutnätverk och stadskvarter på YIMBY

Now we're talking! Tack Martin K för en bra tråd, samt Martin S-B för ett mycket bra inlägg. Det är precis den här typen av diskussion jag önskar man kunde ser mer av här på Yimby, än det gängse reaktiva "Åh nej, blä, ett lamellhus!" med följande krampaktigt intryckta slutna kvarter som motförslag...

Det är strukturen/tätheten i ett område som är det viktiga, och om jag förtår Martin K rätt så har han ingenting emot rutnätsstruktur i sig, utan ville med denna tråd snarare belysa att det inte nödvändigtvis per definition är det bästa i alla lägen (som många här på forument verkar ha en mycket bestämd uppfattning om att så minsann är fallet).

Som många andra här, har jag varit med ett tag och följt debatten och kan med glädje se att Yimby med stor sannolikhet har lyckats skapa en hel del medvetenhet kring begrepp som stadmässighet och urbanitet (det verkar som att många lagda förslag trots brister faktiskt blir bättre och bättre). Till allas vår glädje verkar det dessutom som att Yimby blir/har blivit en tyngre och tyngre opinionsbildare/debattör i olika offentliga forum. Jag tror dock att för att vi ska kunna fortsätta spinna på denna framgång måste vi bli lite mer "mogna" så att säga, och inte reflexmässigt kritisera sånt som ser ut som förort bara för att det innehåller lamell/punkthus. Jag är säker på att detta enbart kommer öka vår trovärdighet bland dom som faktiskt bestämmer. Alla på SBK, och hela Sveriges arkitektkår är inte inkompetenta (som det oftas vädras här på forumet), och många förslag som i mer eller mindre utsräckning går emot Yimby's allmänna uppfattningar om urbanitet (utifrån ett innerstadskoncept som definierar slutna kvarter som bra, och lamell/punkthus som dåligt) är inte nödvändigtvis idiotiska. Ibland finns det aspekter bortom slutna kvarter och rutnät som spelar en betydande roll, även om det kan tyckas olyckligt.

Istället för att ondgöra sig över om ett förlag är lamell/punkthus, borde man fokusera på hur huset förhåller sig till omgivningen. Bidrar det till variation i byggnadshöjd? Skapar det ett mer levande gaturum (placerat intill gatan, med entre och/eller lokaler etc.). Kan man placera huset så att man även kan dra en ny gata/gc väg, om det är ett område med brist på bra "tvärförbindelser". Hur är formgivningen?

Man skulle även kunna titta närmare på områden som Hammarbyhöjlden och Årsta mer proaktivt, och komma med förslag på hur man med även enklare tillbyggnader (typ "paviljonger") kan bidra till ett förbättrat stadsrum. När jag bodde i Fredhäll så såg jag massvis med potential på förtätning som inte nödvändigtvis innebar fler bostäder (snarare lokaler för både kontor, ateljéer och butiker/gallerier/cafeer/restauranger), men som inte heller skulle förstöra/inkräkta på områdets existerande karaktär. Den typen av förtätning i kombination med fler bostäder där det är lämpligt/nödvändigt är jag säker på skulle kunna göra underverk för många av stockholms närförorter (samt miljonprogram), och på allvar börja kunna utmana innerstan i attraktivitet (jag personligen skulle föredra ett förtätat Fredhäll över Vasastan i alla fall).

Jag tar inte utgångspunkt i att man måste bygga just slutna kvarter. NYC har fyllt sitt rutnät med rätt mycket skyskrapor. Många svenska städer har fyllt rutnät med villabebyggelse och nått torg med centrumfunktioner. Så det finns ingen anledning att se fenomenen som kausalt kopplade. Slutna kvarter är ett grepp, rutnät ett annat. Men slutna kvarter i rutnät är en struktur som har visat sig lösa många problem på ett väldigt effektivt sätt. Det handlar om alltifrån helt trygga lekytor för barn till täthet och stadsliv.

Om trafiken betraktas för sig finns två arketyper för strukturen. Träd och rutnät. Allt annat är varianter eller kombinationer. Det är välbelagt att rutnät är mer gångvänligt. Vi tycks alla vara inne på rutnätstanken. Diskussionen tycks röra huruvida man ska ha ett mer finmaskigt system med små gränder innanför större rutor med bilvägar. Rutnätskonceptet rymmer båda tankarna. Det finns ingen regel att alla gator ska vara exakt likadana och exakt lika breda.

Självfallet kan man använda alla möjliga bebyggelsestrukturer för att fylla detta rutnät med stad. Anledningen till att stadskvarter är så poppis är för att de erbjuder en mängd finesser. Bland annat skapas en trygg yta där man kan släppa barnen. I storstäder blir annars barn ofta sittande i lägenheten. En annan finess är att slutna kvarter är bättre på att hantera trafikbuller, och man får en så kallat "tyst sida" på köpet i samtliga lägenheter.

Om jag tolkar dig rätt i vad du beskriver om gytter med gränder så förespråkar du att man kompletterar lamell- och punkthusstrukturer genom att strössla ut fler lameller och punkthus tätt tätt. Jag har översiktligt studerat några asiatiska och strukturellt ser det ut som att de bygger kvarter fast utan innergård. Parker lyste med sin frånvaro i de flesta stadsdelarna jag tittade på. De verkar ha väldigt annorlunda krav på närhet till grönstrukturer. Möjlighet för barn att spontant leka själva såg inte ut att finnas.

Strukturen är lika främmande för till exempel Hammarbyhöjd som slutna kvarter. Och för att man ska få kvarterets stadsliv med punkthus måste man ställa dem så tätt att de bildar en linje mot gatan. Då kan man lika gärna försöka jobba med att tillföra klassiska kvarter, gatan får i stort sett samma upplevelse men de boende får också en gnutta grönska kvar på sin bakgård. Väljer man att bygga glesare med punkthus får man helt enkelt bara en sämre förort. Det blir för glest för att generera stadsliv och för tätt för att grönytorna ska gå att använda.

Jag håller med om att det jag pratar om i någon mån kan ses som en rutnätsturktur om det konstateras mot "nätverk", typ SCAFT. Det senare är ju inte en naturligt sätt att bygga en stad som skulle kunna uppnå utan att någon centralt styr upp ett område på förhand.

Däremot tycker jag det är missvisande att säga det jag pratar om är en "massa punkthus". Det handlar ju om att fylla upp kvarter helt med enskilda byggnader (i Japan är det väll lite mindre än en meter) eftersom det gör det möjligt för förnyelse av bebyggelse i mindre steg. Du kan så klart kalla Kowloon i Hongkong eller Manhattan för en stor samling punkthus, i rutnätskvarter, men det visar ju hur hela diskursen har stelnat i "stenstad eller förort" på ett ganska ickegivande sätt.

Allt som krävs för den slags struktur jag förordar är små tomter på kanske 20x20, 10x10, 10x20, och 30x20 meter (om ni tittar på bilderna från Taipei i inledningsposten kan man se betydligt mindre hus som kan passas in i en sådan struktur), som förses med små gränder. Man kan kanske tänka sig områden på 30x60 meter (men också gärna mycket mindre) som en utgångspunkt för hur stora dessa "kvarter" är. Dessa områden måste inte alls vara kvadratiska dock utan kan med fördel anpassas till omständigheterna. Det går också bra att bara bygga något enskilt hus av detta slag om man tror att det senare kommer att gå att komplettera med liknande hus.

För övrigt håller jag helt med Jan om vikten av täthet och levande gatumiljöer, samt Johannes om vikten av småkvarter, även om det är viktigt att gatorna inte tar för mycket plats. Jag håller också med Erik (jag bor själv i Kristineberg och har tänkt liknande tankar) av de stora möjligheterna att sprida ut mindre lokaler med verksamheter här och där i förorter till Stockholm.

Här är för övrigt än intressant blogpost om zonering i Japan. Så länge man håller sig till zon-reglerna har man, vad jag förstår, i princip bygglov!
http:​/​/​urbankchoze.​blogspot.​se/​20​14/​0​4/​japanese-​zoning.​.​

Du efterlyser proaktivitet. Yimby Stockholm har tagit fram Lindhagenplanen 2.0 där man tar ett samlat grepp på hela Stockholm. http://www.yimby.se/2012/09/lindhagenplanen-2.0_1..

Yimby Göteborg har i samarbete med Inobi Arkitekter tagit fram Kunskapsstråket Guldhedsstaden som beskriver förtätning av Guldheden. Det är en modernistisk närförort och där finns massor riksintresse och kulturhistoriskt intressanta grejer. Landala Egnahem och hela Bo Bättre-utställningen från 1945 bland annat. http://gbg.yimby.se/2013/02/kunskapsstraket-guldh..

Om man då hoppar vidare till förtätning av modernistiska områden har jag svårt att se hur gränder med punkthus skulle vara ett mindre intrång än stadskvarter. båda strukturerna är lika främmande för en modernistisk förort. Båda åker dit på alla klassiska invändningar "gör intrång på grönytor", "skuggar befintliga hus", "förstör utsikten", "ökar konkurrensen om parkering" och så vidare. Jag tror punkthus-strukturen faktiskt upplevs som värre då det kan leda till att lekytor för barnen försvinner i befintliga hus direkta närhet. Klassiska stadskvarter har i alla fall en innergård där grönska och lekrum för barnen kan finnas kvar som en oas mitt i.

Den bästa metoden för förtätning av modernistiska strukturer är nog dock den som Kunskapsstråket Guldhedsstaden bygger på. Förmodligen ger den typen av förtätning ett tillräckligt bidrag och då måste man inte in i förorternas inre delar och leva om, utan de som uppskattar att bo så kan få ha kvar den miljön.

...Vad allt detta summerar ihop till är att det knappast finns underlag i nuläget för mer service. Om man förtätar längs trafikleder, likt Kunskapsstråket Guldheden, ökas underlaget, men det vill man ta vara på längs det stråket med inrättningar där. Det blir alltså inget extra underlag kvar till hypotetiska verksamheter långt inne i förortslabyrinten...

Apropå mindre tomter så föreslog Lukas Memborn att man bör markanvisa allt enligt 3 standardiserade tomtstorlekar igen, ihop med 1 justerbar på typ:
- 8 m längs gatuliv (funkar för radhus?)
- 16 m (var vanligt för landshövdingshus)
- 24 m (var vanligt för stenstadshus)
Och för att klara av hörnlägen som ofta får dyrare oregelbundna tomter så bör dessa vara flexibla i upp till 32 m samt kompenseras med fler antal tillåtna våningar.
http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​14/​0​4/​infill-​5-​stadsplanering-​f_​.​.​

Sen är ju den största boven i funkisförorter oftast bristen på arbetsplatser. Mitt förslag på mindre byggnader "inklämda" lite här o där i dessa områden har nog en hög potential att bli attraktiva lokaler för typ arkitektkontor och diverse andra designstudios och brancher som lägger stor vikt vid kvalitéer bortom enbart hyresnivå och läge, då dessa hus/"paviljonger" med fördel kan formges kreativt.

Gårdens storlek är ju dock till en hög grad styrd av de omgivande husens storlek. Om vi har trettiometersgator som går runt tiovåningshus måste gårdarna vara ganska stora för att släppa in sol och så. Om vi å andra sidan har fyrametersgränder runt två-trevåningshus kan de vara ganska intima.

Oj, nu blir jag petig igen, men proportionerna känns nog lite off här vilket jag tror kan påverka resonemanget som förs i tråden. 30-metersgator? Normal gatubredd i rutnätsorganiserad stenstad är väl ungefär 18 m och neråt. 12 m är inte ovanligt, om inte annat för att få in rimliga kvartersstorlekar, i alla fall i en så kuperad stad som Göteborg. Rimlig kvartersstorlek ser jag som ungefär 60 x drygt 100 m, men oändliga variationer kan förstås förekomma både på bredd och kvartersform (kvarter behöver givetvis inte vara rektangulära), vilket återigen inte minst har att göra med topografin, redan förefintliga gatusystem m.m.

Jag håller med om att det i viss mån är politiskt önsketänkande att kunna genomföra vad jag föreslår, men som Martin sa ovan så tror jag inte det är enklare att placera in slutna kvarter i t ex Hammarbyhöjden. Grundproblemet är nog att vi har en så storskaligt planförfarande och byggindustri som inte kan hantera fri byggrätt på massor med tomter bredvid varandra på kanske 30x30 meter.

Jag håller inte med om att det rent praktiskt skulle vara svårare att bygga ut t ex Hammarbyhöjden efter en modell med små gränder och tomter dock. Istället skulle det ju vara extremt flexibelt, och en sådan struktur skulle nog uppstå ganska naturligt om man helt enkelt delade in området i gränder omgivna av relativt små fyrkantiga tomter och erbjöd relativt fri byggnad av flerbostadshus i.

Jag tror inte att det egentligen är billigare att bygga storskaligt (de extremt höga byggkostnaderna i Sverige motbevisar ju också detta, i synnerhet om man jämför med länder med mer småskalighet), utan att vi har fått en situation med ett regelverk och system som gynnar stora aktörer. Detta är praktisk för stora byggbolag (som gör de stora vinsterna), byråkrater, kommuner, och fackförbund, på konsumenternas bekostnad. Vårt nuvarande system klarar helt enkelt bara av att hantera antingen JM/PEAB-borgar eller JM/PEAB punkthus.