En kritik mot facinationen för rutnätverk och stadskvarter på YIMBY

Nej, inte som extremer, men det finns extremer och det finns meridianer. Champs Elysée är som sagt 70 meter, Unter den Linden är 60 m och Linnégatan i Gbg är i sitt bredare parti 40 m. Men de flesta vanliga stadsgator i 1800-talsstaden tycks nog vara ungefär 18 meter eller mindre. Till och med Avenue B på Lower East Side har den bredden.
Det torde finnas skäl för det som har att göra med stenstadens proportioner. Höjden på typiska stenstadshus, i regel 5-6 våningar i äldre takhöjd, korresponderar väl med en smal gatubredd ur estetisk synvinkel. 30 meter, såvida det inte är en huvudgata med allér o.s.v blir alldeles för brett, rena öknen mellan husen faktiskt. Sedan finns det praktiska skäl. Med 18 metersgator får du in fler/bredare kvarter på given yta samtidigt som du garanterar bekväm fordonstrafik i två riktningar, två parkeringsrader och fortsatt breda trottoarer.

---

Senast ändrad 4 juni 2014 14:54

Självklart blir det svårt att styra en sådan utveckling rent politiskt. Jag ser det mer som en vision för hur dessa områden skulle kunna utvecklas. Ibland behövs det kanske en liten spark i baken, och om politikerna gjorde det möjligt rent lagligt att uppföra denna typ av byggnader, och fastighetsägare samt BRF:er får ta del av en fullt gångbar vision för hur dom skulle kunna förhålla sig till dessa nya möjligheter så är det nog inte omöjligt att uppnå något i stil med det jag tänker mig.

Och brokighet i stadsrummet är jag en mycket stark förespråkare av. Det är faktiskt en av grundtankarna med just det jag nämner, att få in små byggnader som kan formges kreativt och skapa variation i stadsrummet, men utan att existerande struktur i området nödvändigtvis behöver förändras radikalt. Som sagt, när jag bodde i Fredhäll så såg jag massvis med markplättar som skulle lämpa sig utmärkt för den typen av bebyggelse, utan att det skulle behöva vara för skrämmande för dom närboende (om man dessutom kan tjäna en hacka på dom via sin BRF, genom exempelvis lägre månadskostnad, så kommer nog det reflexmässiga nejsägandet att minska).

Fast man kan väl tänka sig att det vore möjligt att lägga till bärande murar centralt för balkarna att vila på? Tror nästan att det hade mer att göra med dåtida byggnormer, men det är bara en förmodan.




+1

---

Senast ändrad 4 juni 2014 14:45

Nu har vi väl delvis halkat iväg till att prata om olika sorters slutna kvarter snarare än möjligheten att inte bara fokusera på sådana, men jag drar mitt strå till stacken i det ändå.

Vet att det i Stockholm är så att man skriver väldigt detaljerade detaljplaner för att man inte litar på att marknaden producerar tillräckligt roliga och varierade byggnader av sig själv. Skulle vi arbeta oss ifrån kvartersborgar kan jag tänka mig att politikerna skulle ha lättare att acceptera att släppa viss del av sin makt och låta marknaden få ett friare spelrum och att variationen i sig skulle borga för kvalitet. (Nej, jag tror inte egentligen att politikerna är villiga att släppa makt ens under sådana förutsättningar, men jag hoppas.) Som jag sagt tidigare tror jag att även helkvartersfastigheter kan fylla en roll, men vill man ha en friare detaljplan är nog små fastigheter den lättast framkomliga vägen.

De hårt styrda detaljplanerna känns hur som helst som ett problem vare sig vi fokuserar på slutna kvarter eller ej.

Beträffande husens djup tror jag att folks preferenser (och säkert byggregler, men de går ju att ändra) dikterar att ett djup på 10-12 meter är lagom. Då kan man ställa två 6 metersrum mot varandra och få fönster i båda. Kommer man upp på större bredder riskerar man att få lägenheter med dåliga/"döda" ytor i mitten. Är det korta hus, som vissa gårdshus, där många rum ligger i ett hörn kan man möjligen öka de siffrorna något, särskilt om man har trapphus i mitten.

12*2 (gathus) +15 (gårdshus) + 6*2 (gårdsyta) ger en kvartersbredd på 51 meter, vilket väl känns rätt rejält. Ibland kan gårdsytan säker ersättas av en gränd om man vill det, för att ge rum för en friare kvartersindelning.

Naturligtvis finns det ingen politiker som gärna släpper efter på makt - men vad vi kan erbjuda är ju ett byte: politikerna (eller rättare sagt stadsbyggnadskontoret) släpper på detaljkontrollen mot att de får kontroll över helheten som ju idag styrs av s.k. förhandlingsplanering, där bostadsbolagen föreslår saker som politikerna inte kan säga nej till.

Se t.ex. http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​13/​0​4/​lindhagenplanens-​demokrat_​.​.​

En sak som bör sägas på temat gatubredder är väl att trenden går mot allt bredare gaturum. Allt ska ha sitt eget "space" i gatusektionen och man försöker få med allt mer och minska kompromisserna. Enda utvägen är att göra bredare gator. Standardbredderna för gatusektioner närmar sig 24 meter om man t ex tittar på TRAST-skisser.

---

Senast ändrad 5 juni 2014 05:13

Jag hittade jag http:​/​/​www.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​1280​&page=​0​ som kanske är en favorit i repris. Det jag sökte efter var egentligen illustrationer postade på yimby, något som visar olika byggnadssätt och stadsplaner. Där är http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​12/​12/​hog-​tat-​stad_​3210​.​html bra i att visa stadskvarter med enkla symboliserade ritningar.

Visst ska man inte bara önska sig stadskvarter och rutnätsgator. Det finns många platser i gamla stan som inte är så värst trevliga trots de har de båda. Det handlar där mer om avsaknad av verksamheter i gatuplan, kanske bara någon ståldörr på sin höjd. Andra platser är döda för det är dominerat "osociala" verksamheter, typ jurister, redovisningsekonomer, it-konsulter. En begravningsbyrå eller en mäklare kan lägga en död hand på de flesta platser med lokaler för gaturiktade verksamheter.

Stryker lite tjafs så att diskussionen blir mer fokuserad.

---

Senast ändrad 4 juni 2014 22:48

Det är sant att det inte nödvändigtvis är så stora skillnader mellan stenstad och den tätare strukturen jag föreslår. Däremot är det naturligtvis oerhört mycket mer flexibelt när strukturen består av 10x10 meters element, som kan placerar hur som helst, än stora kvarter med gator som antingen måste vara fyrkantig, eller i en del fall trekantiga, med en innergård.

Den stora flexibiliteten är naturligtvis än oerhörd fördel om du vill förtäta modernistiska förorter. T ex kan man ju tänka sig att man tar ett lamellhus och skapar en gränd på ena sidan huset, genom att helt enkelt bygga hus 5 meter ifrån byggnaden och skapa en "shared space" gränd mellan det nya byggnaderna och lamellhuset. Då har du genast en mer stadsmässig struktur genom att bara placera ut 7 stycken täta 10x10 meters tomter bredvid varandra. Med fördel kan man ju sedan placera ytterligare 7 st 10x10 tomter parallellt med första 7 tomterna, så har man skapat väldigt mycket bostäder på 20x70 meter yta. Flexibiliteten gör ju också att det väldigt är lätt att skapa en ny 4 meter bred gränd som bryter upp det nya "kvarteret" i mitten på långsidan (så man får två "kvarter" på 20x30 och 20x40). Om man har plats kan man sedan återupprepa strukturen om och om igen. Om det bara får plats med t ex två tomter på 10x10 är det heller inget stort problem.

Jag tycker att omtanken om alla barn, som plötsligt blommar ut här, också är aningen missriktad. Dels, tror jag inte att typiska innergårdar är särskilt väl använda av lekande barn om man jämför med lekplatser i Stockholm i parker. Man kan ju också ifrågasätta hur viktigt det är att se till att det finns en innergård under de 4% av livet då man är mellan 3 och 6, då man dessutom enbart kommer att vara på platsen på helger (på vardagar är ju barn i den åldern på dagis). Är att tillgodose dessa behov proportionellt till att minska tätheten med hälften eller en tredjedel i en stad (när dessutom dessa familjer ofta bor utanför innerstaden)? Bättre att satsa på täta små parker, med ordentliga och fina inhägnade lekplatser, som kommer vare ett betydligt mer effektivt markutnyttjande. Små gränder med shared-space lösningar är ju dessutom ofta en trygg miljö för mindre barn, och i Asien kan man se 5-6 åringar leka längs sådana gator. På samma sätt är kanske säker cykelparkering inte den mest angelägna problemet i Sveriges stadsmiljö. Problem med buller är ju mindre allvarliga om man har mindre gränder och inte stadsgator dessutom.

---

Senast ändrad 5 juni 2014 15:06

+1

Jag är ändå skeptisk till obegränsat öppna allmänningar. Det är ett av problemen med förorten, du får ingen gemenskap för det är för många ansikten att känna igen i området. En innergård delas enbart av de boende.

Men jag får känslan att kritiken inte är emot denna typ av kvarter, utan att det finns andra urbana byggnadstyper som lämpar sig för förtätning som det bortses ifrån.

Helt rätt! I alla fall från mitt håll.

Jag håller också med om att Sverige behöver fler kvarter och inte färre, och att det finns fall, typ norra djurgårdsstaden och norra stationsomårdet, där det nog är helt rätt. Jag har mer försökt tala om andra urbana former, som jag tror i många fall kan passa nog så väl.

---

Senast ändrad 6 juni 2014 16:35

Det finns ett argument för slutna kvarter och det är att det är vad som utnyttjar marken bäst. Som Jane Jacobs påpekar krävs koncentration av människorna för att det ska bli nån stad av det, och det som ger bäst koncentration är att utnyttja marken effektivt. Det är viktigare att utnyttja marken väl än att bygga högt. Slutna kvarter utnyttjar marken bättre än hus i park.

Se vidare http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​11/​11/​behovet-​av-​koncentration_​1.​.​

Detta är en viktig poäng, inte minst i ljuset av behovet av 30.000 lägenheter. Varför slösa bort möjligheter på att bygga glest?

Rutnät, så som jag har förstått det betyder inte ett monotont mönster utan snarare en ide om att vägar ska vara sammankopplade och inte sluta i återvändsgränder, att flöden kan gå igenom hela stadsdelar på flera ställen till flera andra stadsdelar, och att flertalet gator är långa och relativt raka.

En sluten innergård känns mer trygg för en förälder att låta ett barn leka själv.
SCAFT planering som skapar bilfria stråk hjälper också till att skapa en trygghetskänsla.

Kvarterstad med gatuhus i mindre tomter är det som är mest lämpat för att förändring över tid och anpassning av stadsrummet. Stora hela kvarter stoppar framtida förbättringar på ett helt annat sätt. Punkthus även om dom släpper in mer ljus har sina brister när det kommer till gatukontakten. Även om det såklart går att för ett kvarter med punkthus ha en en till tvåvåningsbyggnad som följer gatkanten.

Jag växte iofs upp i ett kvarter med öppna gårdar och jag lekte väldigt mycket där. Mitt dagis och sen fritids låg i samma kvarter så när jag blev hämtad eller skulle gå hem behövde jag inte korsa några gator. Sånna saker ökar såklart känslan av trygghet.

---

Senast ändrad 7 juni 2014 16:28

Nu förstår jag inte scaft-kommentaren erik.

Scaft hjälper också till att skapa en otrygghetskänsla, man går i nedsänkta gångar för att nå gångtunnlar. Man har snirkliga gångar med massor av kurvor och hörn att ta sig runt, där man hoppas det inte finns någon överraskning bakom. Som cyklist så är faran med möten stor, så man lämnar scaft-cykelvägen och kör bland bilarna. Folk gillar inte scaft-omvägarna så man korsar bilvägen, och man ser otal "desire lines" med upptrampade stigar.

Hemmaföräldern som går med sina barn till dagis och hem på eftermiddagen uppskattar säkert scaft på ljus dagstid för den promenaden, och det är väl ungefär det som det designades för. Den glesa scaft-förorten är inte alls lika trygg på kvällen, speciellt allt detta gröna buskage som ger täta mörka skuggor som man tror sig urskilja allt möjligt i.

Scaft är bilen som norm, att det är norm att den ska hålla hög hastighet, få kurvor, och köra fram till en parkering några få fotsteg från husentren. Jag hoppas att tekniken är mogen för ungefär det volvo försöker skapa, en manuellt övervakad men automatiserad bil, som också kan vägra högre hastigheter utanför speciellt säkra bilvägar, och ge alla en pålitlig reaktionstid på några hundra millisekunder under hela färden.

Jag växte upp i ett villaområde med några lekparker och grönytor, men spenderade mesta av min tid ute i haninge skogar. Skogar som nu befinner sig på andra sidan nya nynäs motorvägen, och andra som har försvunnit för nya industriområdet albyberg efter sagda nya motorväg. Utglesning suger.

Kvarter kan också byggas till övervägande del utifrån standardtomter. I själva verket är det många på Yimby som driver just den idén, småskalig tomtindelning med standardtomtstorlekar och standard för hur byggnaderna ska ansluta till varandra. Om man tänker fallet modernistisk förort så är det enda som inte är standard eventuellt hörntomter samt de tomter som angör befintlig bebyggelse. Detta kan hanteras från fall till fall.

För övrigt skulle jag vilja se dig försöka stoppa in ett höghus 5 meter från ett befintligt i en modernistisk förort. Jag kan redan se närboendes yttranden framför mig... Det är ju precis detta som är utmaningen med förortsstrukturerna. Hur skapar man en förtätning där som ger tillbaka mer än den tar? En förtätning som närboende faktiskt kan acceptera. Kvarter kan bevara lite av den uppskattade grönstrukturen i direkt anslutning till bostaden. Det blir inte längre för de boende till grönska. Kvarter ger i och med innergården bättre ljusinsläpp än att ställa punkthus så tätt som grändstrukturen påbjuder. Samtidigt tillförs urbana värden.

Jag ska inte säga något om hur väl innergårdar används av barn, för det har jag ingen statistik på. Det finns däremot en svensk empirisk studie som visar att bygghöjd korrelerar negativt med utomhusvistelse hos barn. Eller när man tittar på datan visar att i en öppen husiparkstruktur leker barn i mindre utsträckning ute ju högre upp de bor medan de i en kvartersstruktur leker precis lika mycket ute som andra barn. Så att innergård gör skillnad, det är en slutsats som går att dra av samma data.

Det är också viktigt att komma ihåg att det inte bara är barnen som vinner på barnperspektivet. Även för föräldrar är detta viktigt. Så en genomsnittlig människa har nytta både som barn i ca 10 år OCH som barnförälder. Då många väljer att skaffa flera barn handlar nyttan för vuxna snarare om 15 år. Totalt alltså 25 år. Det är nära en tredjedel av en normal livstid. Då urbant boende efterfrågas i allt större utsträckning blir också barnperspektivet viktigare i planering och utformning. Staden kan inte byggas som ett reservat för barnlösa singlar mellan 20 och 35. Det är inte socialt hållbart.

Men viktigt att lyfta är att innergården inte bara är en trygg lekyta. Även andra än barnfamiljer har nytta av innergården. Strukturen är överlägsen för bullerskydd och utgör en naturlig mötesplats för umgänge bland grannarna.

Absolut, SCAFT skapar en otryghetskänsla för vuxna och tonnåringar som rör sig senare på dagen just på grund av att det är så få andra människor omkring.
Och jag sa en känsla av trygghet, vilket inte är samma sak som verklig trygghet. Sorry om jag var otydlig.

Det är ju dock inte en fråga om antingen eller nödvändigtvis. Man skulle ju kunna tänka sig en stadsstruktur både med mer grändiga områden och innergårdskvarter i samma område. Så kan man kanske ha ungdomsbostäder (eller pensionärsbostäder, eller bara lägenheter för folk som inte bryr sig om gårdar) i grändkvarteren och större lägenheter för barnfamiljer i innergårdskvarteren. Något sånt här kanske?

Om man drar nytta av att grändkvarteren täcker större del av ytan markytan så kan man ha lägre hushöjd med bibehållen täthet, vilket enligt den forskning du hänvisar till skulle leda till mer utomhusvistelse för de barn som bor där. Det skulle ju till och med kunna bli säkrare om gränderna var gångfartsgator.

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att den grändstadsstrukturen inte är hus-i-park. Eftersom vi i Sverige bara normalt ser innergårdskvarter och modernistiska förorter är det väldigt lätt att tro att det är de enda alternativ vi har, men hela poängen med den här tråden är ju att det kanske finns fler strukturer som är riktigt urbana även om de inte baseras på kvarter runt innergårdar. Själv är jag inte helt övertygad, men jag tycker definitivt att det skulle vara intressant att se det testas någonstans. Det kanske blir urbra.