En kritik mot facinationen för rutnätverk och stadskvarter på YIMBY

Den storskaliga fastighetsindelningen med en fastighet per kvarter är inte bara problematisk utan omöjlig om man vill ha blandstad och variation i stadsrummet. Kvarter bör alltid delas upp i ett större antal tomter där byggherrar får exploatera en tomt i taget. Den exakta tomtindelningen kan dock vara flexibel.

Vet inte med er i Stockholm, men på Yimby Göteborg har vi diskuterat mycket i termer av "infills". Har man i egenskap av infill-byggande väl påbörjat en gårdsstruktur så följer ju i regel brandmur på brandmur och då missgynnas också öppningar i kvarteret.

Stenstadens kvarter har nog lite de dimensioner de har för att optimera trade-offen mellan planlösningar för gårdshus och ljusförhållanden på resulterande innergårdar. Med 60 m breda kvarter får du exempelvis en hyfsad smålägenhet efter gårdstrappa där gårdsflygel möter gårdsflygel.

Se typexempel:
http://map03.eniro.no/geowebcache/service/tms1.0.0/aerial/18/139777/182769.jpeg?c=3180461187&v=20140514

---

Senast ändrad 13 juli 2014 10:24

Här är ett exempel på total frånvaro av slutna kvarter (nåja, om man bortser från nedre hörnen), varje hus står fritt och alla ytor är publika. Stadsmässigt?

Bilden visas nedskalad. Klicka på bilden för att se den i fullstorlek.

---

Senast ändrad 2 augusti 2014 00:49

Sålunda är kanske inte kvarterens form det viktigaste för stadsmässighet utan hur gatorna fungerar.

Nej, det är tätheten. I gamla stan såväl som i de slutna kvarterens paradis Malmarna är den mesta marken bebyggd. Det är detta som är hemligheten, för i en sådan stadsbygd blir avstånden små.

I förorterna - se gärna på Eniros kartor! - är den mesta marken obebyggd. Det gör avstånden långa.

Allt annat lika ger ett slutet kvarter mer bebyggd mark än ett lika stort kvarter där man har lämnat luckor mellan husen. Men som Gamla stan-exemplet visar finns det fler sätt att uppnå samma mål - mycket hus per yta.

En viktig förklaring till varför det slutna kvarteret är så omhuldat finns att hämta i innergården och dess kvaliteter. Man får inte ut någon extra fördel förutom tätheten av att bara ställa kåkar nära varandra med gränder mellan i ett rörigt gytter. Placerar man byggnaderna smart kan gränder som i praktiken är redundanta impediment samlas ihop till någonting användbart som i sig själv kan bli en kraftigt värdeökande kvalitet - en innergård. Det är ett extremt effektivt sätt att slänga in en något som höjer livskvaliteten. Vi behöver den typen av anläggningar ändå, och i grändgyttret måste det istället bli externa anläggningar.
http://wallsofthecity.blogspot.se/2013/09/a-look-at-shared-courtyards.html

---

Senast ändrad 2 augusti 2014 21:27

Fyller slutna kvarter någon funktion som inte kan fyllas av punkthus med sockelvåningar? Typ hela ytan som ett stadskvarter skulle täckt höjer man upp på en sockel, och låter sidan av sockeln vara butiker och trevliga verksamheter. Sedan slänger man in ett punkthus i mitten på sockeln av nog höjd för att åstadkomma samma täthet som ett stadskvarter hade haft. Typ lite som Gladan på Kungsholmen (i Stockholm för trådens göteborgare). Spontant känner jag att jag gillar slutna kvarter bättre, men jag vet inte riktigt varför.

Är kvarteren stora nog är det nog svårt att få lika stor täthet med punkthus, och är de små försvinner ju större delar till gator. Med andra ord tror jag också att slutna kvarter är bättre generellt, samtidigt som det nog finns specialfall likt ovan där ett par punkthus ger nästan samma täthet.

Man får sämre bullermiljö med punkthus på sockel - samt sämre insynsskydd. Ska man ge sig in i småflum riskerar man förmodligen också att skapa fel upplevelse av utrymmet - vilket gör att det riskerar att bli ståendes oanvänt. Allt annat lika tror jag innergården blir mer värdefull nytta för de boende - och för bostäderna.

Jag har fått berättat för mig att sockeltaket vid Hötorgsskraporna användes inte av människor som planerat. Finns det något exempel på en sockelvåning där sockeltaket har blivit väl utnyttjat?

En annan aspekt är att gaturummet blir odefinierat med en låg sockel. Högre socklar som vid skrapor ger däremot en tydlig inramning. Jag gissar att en tre-fyra våningar behövs minst.

Visar ju tydligt både fördelarna med en friare form, flexiblitet samt täthet. Men samtidigt också att det ofta innebär att man offrar en del fönster med solljus.



Jag tror socklar fungerar fint för ytor som fotbollsplaner och liknande med ett tydligt användningsområde, men det fungerar nog sämre som någon slags ersättning till innergårdar. Det finns flera fina (och välbesökta) allmänna parker i San Francisco dock som ligger 3-4 vångar över marken.

---

Senast ändrad 3 augusti 2014 22:41

Har inget exempel, men observerade det där också förut. Det är två våningar och det skulle helt klart kunna finnas uteserveringar där uppe såhär sommartid. Förstår inte varför det inte händer. I asien fungerar det väldigt väl att ha "drop in service" typ cafe, restauranger, frisörer i hela 4-5 våningar upp i områden som de här.

Det eller att man bygger på mer, men det kanske är kulturskyddade byggnader nu?

Kägelbanan vid Mosebacke. Matteusskolans skolgård/fotbollsplan (om det finns något kvar av den efter att man bebyggde delar av den). Men exemplen är nog lätträknade och båda de här fallen hänger ihop med kuperad terräng, så att man mer eller mindre är i gatuplan åt ett håll.

Den oöverträffade Jan Gehl konstaterade redan i sin klassiker Livet mellem husene från 70-talet att sånt som ligger en våning upp inte utnyttjas tillnärmelsevis så mycket som det som ligger i gatuplan. Förmodligen för att man inte ser det på väg förbi och därmed bara kan utnyttjade det som en planerad målpunkt.

En gourmetrestaurang med gott rykte kan ligga på en bakgata eller i en förort - eller en trappa upp - för dess gäster planerar sin resa dit. Men en vanlig lunchrestaurang är beroende av sitt läge och sin skylt ut mot gatan. I princip klarar bara verksamheter med förhandsbokning, typ tandläkare, ett läge en trappa upp.

Å andra sidan finns nog ingen gräns för hur högt man kan bygga - samma Gehl är nämligen också glasklar över att ingen ändå bryr sig om vad som finns över de nedersta två våningarna.

---

Senast ändrad 4 augusti 2014 15:16

Vancouver är ju känt just för att använda sig av kvarter med sockel+punkthus. Troligen den strukturen som allra bäst maximerar ekvationen täthet*solljus, allt annat lika.

http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​10​/​0​2/​vancouver-​varldens-​basta-​_​.​.​

Går ju också med fördel att applicera på mycket små tomter (där till exempel det högre huset täcker 25-50% av ytan).

Huset på hantverkargatan det ska börja bygga i år är ju ett ganska bra exempel i Stockholm man gärna kunde se mer av, även i förorterna.
http:​/​/​stockholmprojekt.​blogspot.​se/​20​11/​0​9/​basaren-​1.​.​.​

Skulle väll dock säga att Vancouver är ett exempel på ett välfungerande rutnät.

Men skulle vi inte kalla punkthus med sockel för stadskvarter om sockeln eller socklarna täcker in hela kvarteret?

Jag tror min enda invändning mot just denna typ av bebyggelse är att den inte är lika anpassningsbar i framtiden då man i ett kvarter med flera små tomter kan byta ut funktion i ett av husen istället för att vara tvungen att riva i stort sett hela kvarteret om man vill ändra delar av funktionen. Dock så är det samma invändning som jag har mot alla storkvarter där det är en homogen bebyggelse.

Fördelarna med socklar är ju att man kan på sina ställen använda dem på redan existerande bebyggelse för att skapa bättre kvartersstruktur och gaturum. Speciellt på redan idag höga hus som totalt eller delvis saknar detta.

---

Senast ändrad 4 augusti 2014 20:57

Vancouver är en stad med rutnät (som nästan alla nordamerikanska städer), men det saknar ju helt kvartersbebyggelse med innergårdar (som nästan alla städer utanför Europa).

Om man bygger en struktur med sockel+punkthus går det ju fortfarande att bygga brandväggar och bygga kvarteret i etapper, vilket säkert oftast är önskvärt. Liknande struktur är ju ganska vanlig i Stockholms innerstad, t ex kvarteren runt Gallerian som ny ska göras om.

Det går ju också utmärkt att tänka sig punkthus insprängda i vanlig europeiska kvarter (vilket ju ofta efterfrågas här på Yimby), även om det är ganska ovanligt.

---

Senast ändrad 5 augusti 2014 15:05

I Karlstad har det börjat byggas punkthus inne på några innergårdar - en intressant utveckling inom förtätningen...

Hur skulle du då definiera kvartersbebyggelse eller "stadskvarter" som det står i titeln?

I första posten skrev du som motexempel:



Kvartersbebyggelse eller stadskvarter låter i mina öron i alla fall som bebyggelse utan markant förgårdsmark, där bebyggelsen går ända fram till kanten på gatan.
Om bebyggelsen sen är 1 eller fler våningar hög spelar ju inte så stor roll i sammanhanget.

Betyder detta att vi är överens om att ett rutnätssystem inte behöver vara ett problem för en levande stadsmiljö?

Och ja en sockel kan bestå av flera tomter med brandväggar emellan det är ju inte något problem egentligen, det har du rätt i.

Jag tycker jag varit ganska tydlig med att det jag förespråkar är en mer flexibel inställning till stad än "europeisk kvarterstad byggt på rutnät med innergårdar". Med kvartersbebyggelse har jag här menat fyrkantiga (relativt kvadratiska) kvarter med en stor innergård, enligt sent 1800-tals modell. Rutnät har jag heller inte nödvändigt någonting emot, även om jag tror att stora områden med kvadratisk rutnäts-indelning lämpar sig dåligt för att förtäta Stockholm. Jag förespråkar verkligen inte hus-i-park, så i någon mån definition kan väll allt jag förespått kallas "kvartersbebyggelse" om man vill.

Det innebär att jag anser att vi här behöver vara lite mer flexibla med vad vi anser vara "bra stad". Rutnät behöver naturligtvis inte var ett problem, framför allt inte om "rutnät" innebär alla möjliga fyrkantiga former av olika slag (dvs, inte bara kvadrater). Gigantiska rutnät av Barcelona typ tror jag är ett väldigt oflexibelt sätt att bygga som inte är särskilt applicerbart i Stockholm.

Små täta rutnät (gärna mer avlångt rektangulära en kvadratiska) med många smala gångfartsgator (max 3 meter breda) är en sådan struktur.

Mer gytter av gränder enligt medeltidsmodell är ett annat sådant förslag. Dessa kan i mer eller mindre grad se ut som rutnät (T-korsningar med gåfartsgator är nog bra).

Små kvarter som är helt fyllda med hus är ett annat sätt, det kan både göras med en sockel+punkthus ide, eller enbart med en stor mängd fristående men kompakta hus (högst 1 meter mellan husen). Dessa kan ha alla möjliga former, och fungerar även utmärkt i fyrkantiga kvarter med rutnät.

En hierarkisk struktur med större boulevarder och ett mindre gytter av mindre gator (som inte behöver vara kvadratiska) tror jag också är bra (dock med genomgående trafik, dvs inte alls en SCAFT-struktur).

Jag har för mig att jag påpekade det tidigare i tråden - om inte annat gör jag det nu. Rutnät och stadskvarter är två olika fenomen - även om de ofta sammanfaller. Rutnät är en trafikplaneringsidé om hur gatunätet ska se ut med stadskvarter är ett grepp för byggnadsstrukturen.

I princip är det säkert att säga att rutnät är en förutsättning för stadsliv. Vad jag vet finns det ingen framgångsrik stadsmiljö i en trädstruktur. Men som jag tidigare konstaterat - rutnätet måste inte bestå av rektanglar eller kvadrater i en perfekt matris. I princip gäller väl att 1800-talsstaden och framåt tenderar att vara mer geometriskt strikt. Detta gäller fram till modernismen då trädstruktur slår igenom och vi får grannskapsenhets-samhället - helt befriat från alla former av stadskvaliteter.

Som vi konstaterat kan man göra annat med mellanrum än att bygga storgårdskvarter - just storgårdskvarteren är en ganska sentida uppfinning. Man kan bygga skyskrapor, lameller eller till och med småhus på sockel om man vill. En egenskap som talar för slutna stadskvarter är bullerfaktorn - det finns ingen bättre struktur för att skapa god ljudmiljö. En annan är markutnyttjandet. Stadskvarter lämnar inga små menlösa impediment med bara ett teoretiskt konstruerat användande. För punkthus på sockel gäller i stort sett samma problematik som för punkthus på mark: "nya spännande rumsligheter" som inte går att använda till någonting vettigt. Såvida man inte bygger terrasser - då får man en lite större "balkong" istället (även om den ingår i den bärande strukturen - men det är en detalj). Terrasser blir dock fortfarande mindre än en innergård och får dessutom större insyns- och bullerproblem.

Att ett punkthusgytter skulle ge bättre ljusförutsättningar tycker inte jag håller. Möjligen sant om man med punkthusgytter menar Fagottgatan eller liknande, men det ser tveklöst ut som att t ex japanska storstäder har betydligt fler lägen med suboptimala ljusförhållanden. Just innergården hjälper till att skapa luckor för ljuset att ta sig ner genom. Man samlar impediment till en stor lucka istället för att ha dem utspritt - t ex på hårdgjorda gränder som skapar små luckor men som tillsammans tar mycket plats. Det enda bättre alternativet är Åhren-funkis med lameller så långt ifrån varandra att man knappt kan kalla det "stad" längre.