Den här artikeln, "Avloppspumpning under hundra år" inspirerade mig till dessa tankar:
http://www.eber.se/hist/a-pump.htm
Citat:
"Antalet avloppspumpstationer har ökat kraftigt sedan 1960-talet, bland annat på grund av kraven på ökad trafiksäkerhet med därav följande utbyggnad av planskilda korsningar. Sålunda har det exempelvis byggts 10 pumpstationer utmed Inre Ringvägen [i Malmö, siffran anger att det 1997 fanns 97 st pumpar i staden med att ett tiotal till tillkommit sedan dess p.g.a. Öresundsbrons anslutningar]. "
Vad finns det för siffror på vad man skulle spara på att ta bort en enskild sträcka såsom Inre Ringvägen (inkl. att man river de planskilda korsningarna och ersätter dem med vanliga gatukorsningar) och var kan man finna dessa? Vägbudgetarna ser mer till totalen framför enskilda sträckor. I det här fallet bakas kostnaderna för faktorer som belysning och drift av pumpstationer (10 st på denna väg) in i hela väg/driftsbudgeten.
Det borde kunna gå att skatta en modell för vad man skulle "tjäna" i framtida driftsbudget i form av minskad vägyta, borttagning av pumpstationer och broar etc. Fenomenet gäller minsann inte bara motorvägar utan i lika hög grad alla SCAFTplanerade bostadsområden med gångtunnlar, parkeringsytor och långa avstånd för fordonstrafiken. Jag tänkte att en sådan modell borde kunna ligga till grund för när man argumenterar för att göra om motorvägar/trafikleder till gatustråk (att man öppnar upp vägytor till en mängd tomtmark är i sig värdefullt men nu tänker jag mer på ur ett driftsperspektiv, vad man i snitt sparar på för kommun/stat med minskad infrastruktur uppdelat efter driftsposter såsom vägyta, broar, pumpstationer m.m.)
Ifall det redan finns sådana studier/skattningar/modeller så vore jag tacksam för jag har hittils inte hittat något försök där man delat upp dem i enskilda poster efter kostnader för vägyta, pumpstationer, broar m.m.
(Tendensen är att vägbyggande blir dyrare och dyrare. Olika "miljöåtgärder" leder till att vägar i stadsmiljöer (om man nu kan räkna området kring Förbifart Stockholm till begreppet "stadsmiljö"..) dras i tunnlar framför att man löser in fler fastigheter på ytan, en tendens som naturligtvis förstärker utglesningen och driftskostnaderna för till skillnad från när vägar dras på öppen yta måste man dels betala för tunnelbelysning, tunnelväggar och tunneltak samt att det blir hart när omöjligt att integrera en sådan tunnel till en stadsmiljö).