Yimby och Yimba?

Yimby och Yimba.

Stockholm har som bekant cirka 810 000inv och hela länet cirka 2 miljoner. Men Stockholms regionen kan vara större än så. Exempelvis ingår Uppsala och Stockholm i samma FA. (Funktionell analysgrupp) http://www.tillvaxtverket.se/download/18.21099e4211fdba8c87b800035196/FA-regioner.pdf

Pendlingen ökar från städer som Nyköping, Eskilstuna och Västerås (alla cirka 10 mil från centrala Stockholm (snart samma FA?)). Samtidigt som kommunikationerna blir bättre och snabbare in mot Stockholm från en yttre ring med Gävle i norr, Örebro i öst och Linköping i syd (alla cirka 20mil från C Sthlm)

Det finns många åsikter på Yimby om att Stockholms framtida 500 000? Invånare ska bo i eller så nära innerstaden som möjligt och absolut inte i en villa i Upplands-bro. Men utesluter verkligen det ena det andra?

Yimr (Yes in my region)
Eller som Mikael Andersson på Yimby gbg uttryckte det: ”Angående Yimby som koncept så undrar jag om Yimby står i motsatts till Yimba=Yes in my area?
För att främja Storstadsregioner i tillväxt handlar om att främja möjligheten till att bo och verka i skilda tätorter.”
http://gbg.yimby.se/perma.aspx?articleid=703&sps=false&r=869750

Ett bra exempel är tråden om förbifarten som skapar stora möjligheter för en stor del av regionen. Med Yimby "tänk" så är det tveksamt om förbifarten kan byggas men enligt Yimba "tänk" så borde den troligtvis byggas.
http://www.yimby.se/forum/thread.aspx?id=14

Kan det vara bra om Upplands-Bro, Bålsta, Värmdö och Nynäshamn dubblar sin befolkning på 20 år?

Frågan är kan man ha både Yimby och Yimba?

---

Senast ändrad 1 juli 2009 11:57

För mig handlar yimby mer om hur man bygger stad, snarare än var. Dvs. för mig handlar det mer om att ny bebyggelse ska bestå av främst (eller enbart) slutna kvarter och inte hus i park. Om dessa slutna kvarter byggs i Upplands Väsby eller i tex Huvudsta känns mindre intressant (med reservation för att det faktiskt MÅSTE byggas mer slutna kvarter i sthlms närförorter, för att mätta en enorm efterfrågan). Sen ur en miljö- samt kollektivtrafikssynpunkt är det självklart fördelaktigast om ny bebyggelse läggs i anslutning till redan existerande, samt att existerande hus i park bebyggelse i så stor grad som möjligt byggs om/anpassas till stadsbebyggelse.

Sen kan folk få sitta o vränga termer hit o dit o kalla det yimba, yimbr eller yimby, det bekommer mig väldigt lite...

---

Senast ändrad 1 juli 2009 12:33

Grovt kan man säga att vi har två dominerande och motstående typer av ideologier i Stockholmsregionen. Antingen gör vi som vi gjort de senaste decennierna. D.v.s. vi breder ut oss över stora områden och bor glest. Eller så bygger vi tätt i redan befintliga stadsdelar.

Typiskt för den glesa bebyggelsen är stora områden med villor, radhus och hus i park(eringsplats). Då de flesta är bilberoende i dessa typologier. Därför är motorvägarna invånarnas centrum. Där finns allt ifrån gallerior, arbetsplatser till vård. Detta kan ställas mot innerstaden som är både hemmet och centrum för oss som bor i tät stad.

Under det senaste halvseklet så har gröna vågen och andra ”rörelser” som förespråkat gles bebyggelse dominerat. Men fler och fler har ifrågasatt den glesa bebyggelsen. Den har gjort det ekonomiskt och tekniskt omöjligt att förse befolkningen med ekologiskt hållbar infrastruktur för värme, transport, spillvatten o.s.v. Den glesa bebyggelsen har också varit funktionsseparerad (d.v.s. arbetsplatser, bostäder och service finns på olika ställen) vilket ytterligare ökat avstånden och problemen. Till detta kan man lägga till att vi har placerat bostäder för fattigare människor i vissa områden och bostäder för människor med högre inkomst i andra områden. Alla dessa faktorer har skapat segregation och miljöproblem i samhället som gett oss huvudvärk och höga kostnader.

Allt fler politiker och stadsplanerare inser att en förändring måste ske. Därför har man nu istället börjat ”bygga inåt”. D.v.s. bygga nytt och förtäta i redan befintliga områden. Det skulle enligt förespråkarna lösa många av våra största problem i samhället samt ge oss en mer sammanhållen och social stad med bättre kollektivtrafik, promenadmöjligheter, kultur, affärer, vård, nöjesliv, parker o.s.v.

Det finns givetvis möjlighet att både bygga glest i nya perifera områden samtidigt som man bygger tätare i redan befintliga stadsdelar. Men en del anser att det ena utesluter det andra. Miljövänner tycker exempelvis ofta att det inte är acceptabelt att andra exploaterar naturområden med gles bebyggelse och samtidigt gör sig beroende av bilen. Miljövänner anser ju att miljön påverkar oss alla. Vi sitter alla på samma båt. Vi ska också komma ihåg att många av de som är beroende av bilen i glesa förorter ofta åker bil till innerstaden. Bilarna skapar hälsoproblem för de som bor i innerstaden, fast om innerstadsborna själva sällan åker bil. Utbyggnaden av bilvägar kostar också mycket pengar som istället hade kunnat läggas på spårtrafik. Därför anser en del att vi inte kan bre ut oss i gles bebyggelse över nya grönområden samtidigt som vi bygger tätare i redan befintliga stadsdelar.

YIMBY har hittills agerat för att bygga tät stad i redan befintliga stadsdelar på ett så bra sätt som möjligt för oss som bor (eller vill bo) i staden. Vi hjälper de människor som vill bo i de centrala delarna av regionen, de som vill bo i stan. Men vi har inte lagt oss i de andra kontroverserna. YIMBY har traditionellt haft en respekt för att vi alla vill bo och leva på olika sätt. Det är därför som vi ofta agerar för blandad kvarterstad eftersom att det är en sådan oerhörd brist på det. Samtidigt har vi inte tagit principiell ställning mot villor och radhus.

det ska vi inte göra heller! (ta ställning emot nya villor / radhus)
vi måste se var ifrån YIMBY kommer ifrån, det är i grunden ett utvecklings / utbyggnings positivt initiativ! det handlar om en motpol emot alla dom som inte vill ha utveckling (av någon form) i närheten av sitt eget boende!

villor är en del av alla större städer, vad vi måste sätta oss emot är folk som är emot byggen av kanske större hus eller andra villor i samma områden, det handlar om att folk måste förstå om dom bor i en stad så måste man acceptera utveckling på sin egen bakgård!!!

personligen tycker jag miljötänket i YIMBY börjar gå för långt! JA bättre för miljön är en god biprodukt av att bygga tätt / bygga stad, men det är verkligen inte därför allt detta kom till. Det handlar om en motpool till alla nejsägare.

---

Senast ändrad 1 juli 2009 23:40

Som flera redan påtalat så är det inte så att YIMBY är motståndare mot att det byggs villor. Det är bevisligen en populär boendeform, och om vi skulle börja protestera mot villabebyggelse skulle vi motsäga oss själva eftersom vi tar upp stadens attraktivitet som ett viktigt argument för att bygga just mer stad.
Ska man titta på de (få) undersökningar som har gjorts specifikt om boende och kvarterstopologier så är det egna huset (villa eller radhus) populärast, tätt följt av flerbostadshus i "klassisk" kvartersform. Först långt senare kommer punkt- och lamellhus och allra sist loftgångshus. Det är alltså i huvudsak två typer av boenden som är populära.
Villor byggs. Det behövs ingen påtryckarorganisation för att det ska byggas fler villor, de byggs ändå. Men vad gäller flerbostadshus är man fortfarande ofta fastlåst i en reaktionär modernistisk planering. Slentrian ligger inte sällan bakom.

Att YIMBY skulle förespråka att alla ska bo i Stockholm stämmer inte heller. I vårt yttrande till RUFS 2010 går vi i princip på samma linje som utkristaliseras i RUFS:en, nämligen fler i Stockholms innerstad (en utvidgad sådan) men också fler i de utpekade regionala kärnorna. Vad vi lyfter (och som kan tolkas som villakritik) är att en så stor del av dessa som möjligt bör uppföras just som stadsmiljöer. Men det hör ju samman med att vi har en enorm stadsbrist, men inte en enorm villa- eller förortsbrist.

Det handlar om att närma sig en balans helt enkelt.

---

Senast ändrad 2 juli 2009 01:27

Angående varför folk väljer att bo i villa

En viktig orsak till att folk väljer att bo i villa och radhus handlar om pris och bostadsyta. För en familj med flera barn kan priset för en "lagom" stor lägenhet vara för högt, även om de föredrar att bo i stadsmiljö. Så kvadratmeterpriset och möjligheten till uteplats och mer grönska är det som bygger villor kring staden. Vårt radhus i Huddinge kostade mindre än vår tvåa på Kungsholmen, trots att ytan tredubblades och boendekostnaderna sjönk. Uteplats att kunna grilla på och en liten täppa att odla var också viktigt men kom som bonus.

Om man ska motverka utflytt från stad till villaland måste det finnas något alternativ. Jag tror det blir svårt. Även om stadsradhus kommer hindra några, kommer priset vara för högt för de flesta. Kanske är det inget jätteproblem, många flyttar gärna tillbaka till staden när barnen flyttat ut och ytan ej längre behövs. Det blir en sorts livscykelrotation på bostäderna.

En grej till. Strukturen är oerhört viktigt. Var man lägger bebyggelse är viktigt. En stad behöver dess stråk. Att, som Naturskyddsföreningen förordar, på stört bygga en stadsdel på Bromma flygplats kommer förmodligen bli något annat en något slags tät förort, gestaltad som stad. Förort blir det eftersom man inte bemödat sig att titta på de nödvändaga sambanden med Sumpan och innerstaden (därmed inte sagt att jag gärna ser en stadsdel (eller del av stadsdel) på Bromma FlP).

Dan Edholm du har helt rätt i din analys men du bör beakta Anders Gardebrings ganska utförliga analys också. Han menar att det inte behövs förespråkare för villa eftersom det byggs av sig självt. Problemet är att på grund av att det ändå byggs villor/radhus så mättas den efterfrågan av sig självt medan den enorma efterfrågan på stad som finns inte mättas alls. Man ser en efterfrågan på stad (dom ökande bostadspriserna på dom delarna som ser ut som kvartersbostäder) och väljer då att bygga mer förort. Det blir liksom helt fel.

"För att främja Storstadsregioner i tillväxt handlar om att främja möjligheten till att bo och verka i skilda tätorter.”

För att förtydliga det lite mer.
Yimby har väldigt stor fokus på det lilla och att gatan och de närmsta 100m funkar. Men Stockholm är så pass stort att det också är viktigt att det stora fungera, inte bara gatan utan också hela tätorten, länet (km och mil) och till och med hela regionen måste få plats att fungera annars blir det inte bra. För att få lite perspektiv så stod det i DNs bostadsbilaga för ett antal månader lite skämtsamt om att Uppsala är Stockholms största och viktigaste förort.

Ett annat exempel är att Arenabolaget glatt skriver: ”Nästan en tredjedel av Sveriges befolkning bor inom 90 minuter bort från arenan.”
http://www.arenastaden.se/
Men bygger man inte ut infrastrukturen tillräckligt snabbt så kan detta ändras till en fjärdedel eller femtedel inom några år och det skulle vara negativt för arenan.

Som Dan påpekar tror jag att huvudanledningen för de flesta (läs: barnfamiljer)som flyttar till villa är behovet av yta. Om det fanns lägenheter på sisådär 130-200 m2 i t.ex Liljeholmen tror jag att det skulle vara ett alternativ för barnfamiljer istället för radhus/villa i Huddinge. Problemet är att när man har byggt lite större lägenheter i t.ex Hammarby Sjöstad eller Västra Hamnen har det blivit ramaskri i pressen, som kallar det för lyxlägenheter. Faktum är att just Hammarby Sjöstad har blivit extremt populärt bland barnfamiljer.

Slutsats: Se till att det i nya stadsdelar byggs lägenheter av varierande storlekar, allt från 20 till 200 m2 tror jag behövs. Detta skulle motverka segregationen, minska behovet av villor, ge mer fritid åt stressade småbarnsföräldrar tack vare minskat pendlande. Listan över vinster kan göras lång.

Jag håller helt med Martin. Större familjer behöver större lägenheter. Om större lägenheter anklagas för att vara lyx så får vi bygga fler stora lägenheter. Då kommer stora lägenheter inte längre vara lyx.

Jag tror att det även är viktigt att tänka på att de har yta även utanför huset som är inbjudande för lek. Gärna en stor innergård och en park i närheten. Och man kommer nog inte ifrån att hastigheten och intensiteten på vägarna i staden måste sänkas om det ska upplevas som en vettig miljö för barn. Mer oskyddade människor och färre bilar på gatorna helt enkelt.

Ja rejäla innergårdar och närhet till en större multifunktionell stadspark tycker jag är bra tumregler...

@Theodor:
Förekomsten av gröna ytor, lekplatser mm. brukar inte vara nåt som förbises i nyplanerade bostadsområden/stadsdelar, så jag tror inte att det är problemet.

Hastigheten är, bortsett från genomfartsleder, såvitt jag vet 30 i hela Stockholm - alltså ingen skillnad mellan villaområde/innerstad.

Trafikintensiteten är bortsett från genomfartsleder och vissa affärsgator inte nämnvärt högre i innerstaden än i villaförorter eftersom man har vidtagit åtgärder för att begränsa genomfartstrafik med avstängningar och dylikt. Sannolikt kompenseras den högre befolkningstätheten av det lägre bilberoendet i innerstan.

Sen kan det ju finnas många andra skäl för folk att välja villa framför lägenhet, t.ex egen trädgård, eget garage etc, men jag skull tro att just den större bostadsytan är ett av de viktigaste skälen för många.

Jag är inte lika övertygad. Dock grundar jag mig mest på mina egna anekdoter snarare än några undersökningar. Men visst verkar gårdar och liknande i nybyggda områden ganska ofta vara helt onödigt hårdgjorda. Det tycker jag inte ser inbjudande ut. Det är möjligt att det finns någon funktion som gör det nödvändigt, men det har jag svårt att tro. Det verkar snarare handla om mode, på samma sätt som husets vithet inte har några rationella skäl.


Nej, det stämmer inte. Hastigheten är 50 för att vid särskilda platser sättas ner. Hastigheten är dessutom ofta högre än den tillåtna maxhastigheten, som alla vet.

Det är möjligt, men jag har svårt att tro det. Villaområden är ändå bra mycket glesare än staden, å andra sidan åker man kanske mindre bil i staden även de som har en. Men jag har ändå svårt att tro att det skulle kännas särskilt tryggt att släppa ut sina barn på gatan i staden. I villaområdena tror jag att man hellre gör det, och att trafiken faktiskt är mindre där. Någon kanske har statistik på det.


Ja, säkert. Enligt min uppfattning är inte särskilt många av de som bor i villa intresserade av trädgården och huset. Det kan förklaras av det du säger, och/eller av att det är norm för barnfamiljer att flytta till villa oavsett om man vill odla morötter och måla hus eller inte. Eller något helt annat, förstås.

Men man kan inte heller bortse från att många gårdar i staden faktiskt inte är mycket att hurra för. Det skulle säkerligen bli trevligare om man ansträngde sig mer för att skapa mjuka ytor för barnen som bor i området. För barn bor nästan överallt i stan. Jag är skeptisk till att vissa hus inte skulle behöva gårdar för att det inte är tänkt att barn ska bo där. Det funkar ju så länge enbart pensionärer eller liknande får bo där, men annars så finns det få områden som inte bör vara barnvänliga så långt det är möjligt, enligt mig. Jag kan se till min egen innergård som i stort är en asfalterad byggarbetsplats som knappast inbjuder barn. Det bor dock barn runt gården, i synnerhet i det hus som har några små minimala inhängnade gräsplättar till förfogande, men det är inte mycket att hurra för. Jag har svårt att tro att all asfalt egentligen fyller någon funktion, utan det är nog mest för att det är den enklaste lösningen. Dock inte den trevligaste för någon part.

Jag håller inte med. Man har idag en tendens att bygga små parkplättar utspritt på olika ställen istället för att göra stora multifunktionella stadsparker. Det är också vanligt med privata parker runt punkthus istället för allmänna parker. En del stadsdelar som Kransen/Telefonplan har stora allmänna grönytor men få av dem är användbara.

Har du nåt exempel? Jag har varit mycket i Hammarby Sjöstad. Där tycker jag då att det är bra balans mellan gräs/planteringar/plattor. Jag tycker verkligen att man har lyckats där med att skapa innergårdar/parker som är tilltalande både för barn och vuxna.



"Stockholms stad införde 2005 en hastighetsbegränsning på 30 kilometer i timmen på alla bostads- och lokalgator."
Citat härifrån: www.stockholm.se/PageFiles/105147/Kap5_Trafiksakerhet.pdf



Små barn kan inte släppas ut själva på gatan, varken i stan eller i villaområde. I villaområden är ofta gatorna smala och krokiga utan trotoarer. Sikten skyms ofta av häckar och träd. En del kör fort trots det. Kanske upplevs tryggheten som större i villaområde, men jag tror inte att den verkliga olycksrisken är lägre. (Jag har dock inte heller nån statistik.)



Jag har aldrig sett nya bostadskvarter med asfalterade innergårdar. Och jag hoppas och tror att man skippar asfalt när man idag renoverar gårdar i innerstan. Jag skulle dock tro att vuxna lider minst lika mycket som barn av asfalterade gårdar. Min skolgård när jag var liten var huvudsakligen asfalterad. Har inget minne av att jag reflekterade över det då.

@Johannes: Jag menade mängden gröna ytor. Sen kan man absolut ha synpunkter på utformningen. Som jag nämnde ovan tycker jag att Hammarby Sjöstad fungerar bra i det avseendet.

Jag håller med om att innergårdarna i Hammarby Sjöstad håller hög kvalite. De fungerar bra för såväl barn som vuxna. Tänk om vi kunde vara lika ambitiösa inom arkitektur som trädgårdskonst också...

Där ser det bättre ut. Jag tänker främst på Årstadal vid vattnet och delar av västra Kungsholmen där vi var på Yimbypromenad för något år sen. Innergården här vid Skrapan och en som jag besökte på Östermalm saknar också nästan helt annat än hårdgjorda ytor.



Hmm, intressant. Jag har inte fått intrycket av att det är några 30-gränser allmänt på gatorna i Stockholm. Jag vill till och med minnas att jag sett 30-skyltar vid skolor. Jag får dock kolla upp det och återkomma. Det kanske är jag som har drömt, eller så är det fler gator än de jag tänker på som genomfartsleder som faktiskt är det. På Södermalm tänker jag mig bara Götgatan, Ringvägen och Hornsgatan som genomfartsgator. Jag är dock väldigt skeptisk till att 30-gränserna hålls särskilt bra.

---

Senast ändrad 6 september 2009 16:50