Urban odling

Hur ska man ställa sig till urban odling?

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3581..http://www.facebook.com/home.php#/event.php?eid=2..

Kolonilotter har varit på tapeten förut. Om man ska vara krass så är kolonilotter i innerstaden och kring trafikknutpunkter en improduktiv och skrymmande lyxhobby för ett fåtal, som skärmar av det offentliga rummet.

Enligt min ringa mening kommer inte heller en stundande oljekris något problem när det gäller att försörja våra städer med livsmedel. Det fanns mångmiljonstäder med skyskrapor innan bilen blev var mans egendom. Sverige klarade livsmedelsförsörjningen utmärkt under andra världskriget, trots att vi inte kunde importera olja. Och de icke-bensinbaserade tekniska systemen har hunnit utvecklas rejält sedan dess.

---

Senast ändrad 15 november 2009 10:47

Ett satans hittepa, sarskilt de pa Sodermalm. Jag kan forsta att vissa tycker att det ar charmigt men tank vad mycket battre man skulle kunna forvandla omradet som kommer fler till nytta.

---

Senast ändrad 13 november 2009 03:26

Jag håller verkligen inte med om det här resonnemanget.

1. Grönska och odlingar bidrar till en bättre luftmiljö, så en stad bör ha rikligt med grönska. Bildexemplena från SVD-artikeln visar hur man kan kombinera sådana med en tät stadsmiljö, exempelvis genom att utnyttja taken.

2. Lyxhobby eller inte? Trädgårdsodling är ett viktigt intresse/passion för många, det bör vara möjligt att "odla" detta intresse även om man bor i tät stad, då kommer fler att kunna tänka sig att bo i staden.

3. Jag tror inte att livsmedelsförsörjningen är huvudargumentet för kolonilotter, men visst kan det öka samhällets motståndskraft mot kriser. Under ekonomiska kriser i Ryssland under nittiotalet när löner inte betalades ut etc. var det många som klarade sig tack vare att de odlade potatis på sina kolonilotter.

Liksom andra grönområden bör givetvis odlingslotter planeras så att de inte bildar barriärer. Det finns många sätt att göra det på. Utnyttja t.ex tak, delar av befintliga grönområden (vilket ju är vanligt idag). I Hammarby Sjöstad finns det vissa fastigheter med odlingslotter på innergårdarna, mycket intressant initiativ som borde få efterföljare.

Hur definierar du lyxhobby? Och kan en hobby vara improduktiv? Syftar du på ytan den tar upp? Skärmar av det offentliga rummet gör det måhända i många fall men jag har svårt att se att det skulle behöva vara så. I Tantolunden kan man ju till exempel röra sig inom koloniområdet och jag har svårt att se att de flesta kolonilotter där skulle fungera avskärmande, inte minst för att de ligger i rätt oländig terräng.



Det fanns ett fåtal sådana städer, men inte i närheten av så många som idag.

Det odlades ju faktiskt en hel del i Stockholm under båda världskrigen. Dessutom var jordbruket på den tiden mer uppbyggt kring lokala marknader och klarade sig rätt bra utan olja. Det ser helt annorlunda ut idag så det är inte givet att vi kommer att klara en liknande kris lika bra.

Jag har en betydligt mer positiv inställning på odling i städerna än du. Däremot så ser jag ingen motsatsställning mellan tät bebyggelse och en hel del odling i och i direkt anslutning till staden. Det finns ju vissa som förespråkar glesa städer för att vi ska få mer plats att odla, men det tror jag är att gå över ån efter vatten, eftersom det i praktiken tar mer mark i anspråk och ger högre resursförbrukning. När jag ser exempel på urban odling (inte bara vanlig trädgårdsodling) i förortsområden där de stora bilarna står uppradade på gatorna så blir jag fundersam på vad tanken egentligen är. Snacka om att både vilja äta kakan och ha den kvar. Att förtäta med stadsbebyggelse och odla på den platsen som bilarna tar upp hade säkerligen varit bättre både ur resurs- och hållbarhetssynpunkt.


Sen är inte urban odling samma sak som kolonilotter, i synnerhet inte kolonilotter med stugor. Sådana är jag betydligt mer skeptisk till i centrala lägen. Det ger nog området mer privat karaktär plus att själva husen tar upp en hel del yta. Kolonilotter i staden tycker jag bör vara inbjudande för allmänheten så långt som det är praktiskt möjligt. På så sätt behöver det inte finnas en motsats mellan odlingslotter och parkmark.

---

Senast ändrad 16 november 2009 21:22

Det finns många sorters grönska. Ett problem med grönsaksodlingar och kolonilotter är att de utestänger allmänheten, åtminstone från själva kolonilotten. Borde vi inte föredra parker och andra offentliga rum, som alla kan dra nytta av?



En kolonilott är en tillgång för odlaren, men den bidrar inte nämnvärt till den allmänna samhällsnyttan. Därför kan det inte rimligen vara kommunens eller statens ansvar att skaffa fram kolonilotter.

Och hur många stockholmare det än finns som vill ha en kolonilott i innerstaden, så är det bara ett fåtal som skulle kunna få en. En lott är 100-200 m2, så även om man odlade upp hela Gärdets sportfält (~1 km2, och den enda större odlingsbara ytan inom tullarna) så skulle man inte få mer än 10 000 lotter. Det är 3% av innerstadens befolkning. Hur demokratiskt skulle det vara?

Är det inte bättre att man använder marken till fotbollsplaner, löparbanor, skidspår och annat som allmänheten har tillgång till?



För det första är det som sagt bara ett fåtal som skulle kunna få lyxen att ha en egen kolonilott.
För det andra finns det efterfrågan på bostäder i innerstan även utan löfte om kolonilott till alla.
För det tredje kan den som verkligen hyser en passion för odling skaffa radhus i förorten eller ett torp på landet.



Om Sverige behöver samma beredskap för självhushåll som Ryssland kanske vi ska låta vara osagt, men som sagt behöver inte kolonilotterna ligga i innerstaden. Det finns gott om mark i de yttre kranskommunerna.


Så länge fastighetsägaren är med på det, så ser jag inga problem.



Begreppet "grönområde" är som sagt mångtydigt. I Frescati är kolonilotterna barriärer, som gör det offentliga rummet mindre tryggt. I Tantolunden fungerar det bättre, som Theodor nämner.



Också en god lösning, som borde vara förstahandsval för innerstadsbor med gröna fingrar.

---

Senast ändrad 23 november 2009 09:33

Jag definierar en lyxhobby som en hobby som är så kostsam (räknat i pengar eller i begränsade resurser) att bara ett fåtal kan ägna sig åt den. En kolonilott i innerstan är en lyxhobby. En kolonilott i yttre Roslagen är däremot ingen lyxhobby.



Jag var lite slarvig när jag valde det uttrycket. Men en grundtanke med kolonirörelsen var att fattiga människor skulle kunna odla grönsaker på lotterna, och på så sätt dryga ut sina knappa inkomster. Idag har den idén spelat ut sin roll; även om det fortfarande odlas grönsaker här och var, så är det knappast någon som är ekonomiskt beroende av dem.



Om odling behövs för att försörja Stockholm, så borde väl kranskommuner som Ekerö, Lidingö och Huddinge vara mer intressanta att använda? Det var gårdar i dessa områden som försörjde Stockholm fram till början av 1900-talet.

För övrigt har kyltekniken varit mer avgörande än lastbilen för att förse storstäder med livsmedel. Tåg och fartyg klarar långa transporter, lastbilar är framför allt fördelaktiga för de korta. Och de korta transporterna är svåra att klara sig utan, om man inte återgår till självhushåll.



Det var en viktig poäng som jag slarvade bort.

Det är förstås sant, men det gäller ju princip alla hobbyer.




Jag vet inte riktigt. Om odlingen ska ske småskaligt så krävs det ju att odlingen finns i närheten av befolkningen. Med storskalig odling är det ju dock vettigare att ha stora områden varför man bör undvika sprawl. Frågan är väl dock vilka skalfördelar som finns vid en eventuell energikris. Skalfördelar existerade ju i regel inte innan vi började använda oss av fossil energi. En stor gård var inte mer effektiv än en liten.

Är du säker på att det stämmer att det var dessa områden som försörjde Stockholm förr? Jag vet att i de flesta städer i Sverige så hade staden en hel del jordbruksmark i anslutning till staden som stadsborna använde sig av. Under 1600-talet i Uppsala fanns det till exempel nästan lika många grisar som människor i själva staden. Dessa grisar togs ut på bete på marker utanför staden som ägdes av staden. Det var alltså inte frågan om att det fanns andra gårdar på dessa marker utan det var stadens invånare som odlade och skötte marken. Sen importerade man förstås den kanske största delen av maten från annat håll men man producerade faktiskt en hel del själv. Det är dock möjligt att Stockholm såg annorlunda ut, fast var inte till exempel större delen av Södermalm jordbruksmark för 150 år sedan?




Jag är inte så säker på att det behöver finnas en konflikt där. självklart ska inte alla parker vara koloniområden men jag tror att många upplever koloniområden som minst lika trivsamma som vanliga parker. Jag är åtminstone en av dem. Sen tycker jag att det ofta finns stor potential att göra koloniområdena mer publika.