En annan sak som står i dagens pappers-GP (9/10, s 19), men som jag inte hittar på nätet är att Boplats Göteborg igår hade ett bostadsseminarium om utmaningen att skapa områden som är lika attraktiva som de som är mest populära idag. Det är nämligen som så att flest sökande per lägenhet har Boplats Gbg i områdena Majorna, Linnéstaden och Kungsladugård. Man tror att det delvis förklaras av att dessa områden är centrala, men man konstaterar att det inte kan vara det enda skälet. Om folk bara vore ute efter det centrala läget borde Lorensberg och Vasastan vara mest populära. Nej, istället tror man att förklaringen ligger i att folk vill bo i landshövdingehus (vilket ju iofs inte finns i Linné) samt att det här är stadsdelar där det händer mycket och det finns många träffpunkter. Ytterligare en bidragande faktor tror man är att hyrorna i många fall är relativt låga i dessa områden.
Tänka sig, dessa områden som till stor del är byggda för 100 år sedan är det som lockar mest! Inget av det man byggt efter 1930 ligger i topp på önskelistan bland bostadssökande. Dags att ta lärdom av det kan man ju tycka, så det är ju jättebra att man ordnar ett sånt här seminarium och får upp ögonen för detta. Det är ju välkänt att de här områdena är populära, men då anges ofta skälet att det är centralt. Men jag tycker det är jättebra att man vågar se att det faktiskt är nåt mer. Johanneberg är ju till exempel minst lika centralt men inte lika populärt. Det som utmärker de populära områdena är ju att det är blandstad och kvartersstad. Man inte bara bor där utan men lever sina liv där också. Man handlar sin mat, går på kafé, restaurang eller pub, man handlar diverse andra saker, man klipper håret, går till tandläkare, går på biblioteket osv osv. Man har också närhet till ordentliga grönområden som Slottskogen. Arkitekturen gör också sitt till för att man ska trivas. Oavsett om det är stenhusen i Linné eller landshövdingehusen i Majorna och Kungsladugård tilltalar det människor i allmänhet. Det finns en variation och en skala som faktiskt föredras framför mycket av det som byggts senare. Min personliga uppfattning är att i de här områdena kan man promenera gång på gång på gång och ständigt få nya intryck. Det som är byggt på 60/70-talen är ju bara så tragiskt att man blir illa till mods av att gå där, men även det som är byggt idag är trist, likriktat. Man går runt där en gång och tycker kanske att det är lite flådigt, men sen är man liksom klar med flanerandet.
Nu återstår bara för dem som bestämmer hur vår stad ska se ut att ta till sig detta. Det är faktiskt i de ovan nämnda områdena man borde skaffa sig inspiration för att ge fler människor möjlighet att bo så som de vill.