Utskrift från gbg.yimby.se
....

Levande Bellevue

Bellevue är ett område i nordöstra Göteborg mellan stadsdelarna Kviberg och Gamlestaden. Här finns bostäder, en viss kommersiell verksamhet med exempelvis kiosker och en restaurang och här ligger också Bellevue marknad och Bellevuemoskén.

Området har en egen spårvagnshållplats, där linje 6, 7 och 11 trafikerar, samt några stadsbusslinjer. Denna beskrivning ger intrycket av ett måttligt spännande område och om man trots detta blir sugen på att åka dit bekräftas bilden - man konstaterar så snart man klivit av spårvagnen att det finns en del att göra för att skapa en trevlig plats. Vad beror detta på?



Bellevue idag – blandning av verksamheter men alldeles för mycket trafikytor…


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Anti-stad Kviberg

Häromdagen blev det så till slut formellt grönt ljus för den nya stadsdelen Kvibergsstaden. Området, som skall byggas på gräs- och fotbollsplaner mellan Gamlestan och Kvibergs Regemente, har omnämnts både en och två gånger i YimbyGBGs barndom. Stad, det låter la bra? Njae, tyvärr verkar ordet vara positivt laddat men samtidigt ha förlorat allt mer av sin betydelse. Trots den nya översiktsplanens ambitioner att skapa blandstad - där blandstad egentligen är ett överbelastat begrepp; stad är per definition blandad - fortsätter vi att planera enligt efterkrigstidens dogmer.

För ett ännu ej uppfört område finns det förstås olika skisser och förslag om hur det skall se ut, oavsett husens slutliga planering är denna bild med sina volymstudier ett talande exempel för vilka inspirationskällor som finns för Kvibergsstaden och nej, det är inte italiensk småstad från medeltiden om man säger så:


Miljonprogram på burk, addera parkeringsytor och rör om!

Bilden är givetvis delvis missvisande, det saknas nämligen parkeringsplatser. Tillsammans med menlösa gräsmattor ut mot stora vägen är detta typiskt för modern stadsplaneringen. Upplägget är nämligen mycket lämpat för så kallad SCAFT, den trafikplaneringstanke som bygger på långt dragen separering av trafikslag från varandra och från övrig bebyggelse. De menlösa gräsmattorna runt vägarna fyller funktionen att ge bilföraren fri sikt och dessutom minska bullret inne i bostadsområdet. Det är alltså i första hand ett utslag av trafik- inte stadsplanering som är vägledande för hur nya områden planeras. SCAFT tenderar att minska antalet olyckor, men de som sker är ofta allvarligare, och öka hastigheten på vägarna, vilket förstås är ett stort plus för en gles, bilburen tätort.

Men nu var det ju stad vi skulle bygga? Områden som påminner om det nya Kvibergstaden är exempelvis Tolered och Bjurslätt eller stora delar av områderna med flerfamiljshus i Mölndal; områden med fristående lameller byggda på sent 1940-tal, 1950-talet eller lite senare. Kanske inte de bostadsområden som kvällspressen försöker skrämma människor med, men inte heller områden som är högt eftertraktade för boende eller besök. Dessa nästan-kvarterens tycks enligt mig ha ett begränsat värde och inte heller vidare eftertraktade men i dessa tider med bostadsbrist går det även att sälja konserverad gröt, bara det paketeras på rätt sätt.

Ett annat begrepp som blivit allt vanligare i stadplaneringssammanhang är ordet stråk. För att gjuta liv i ett område tänker sig planerare att, även om det inte kan skapas liv och rörelse som ger möten och möjligheter för andra verksamheter än TV-tittande och soffliggande, behövs stråk varefter människor rör sig. Problemet, som jag ser det, med de stråk som idag nämns är att de oftast framställs som mysiga; trevliga promenadstråk för den äldre medelklass som sålt villorna och flyttat in till Norra Älvstranden. På något svårgreppbart sätt tycks viljan att separera vår tillvaro ligga kvar i planerarnas kollektiva undermedvetna; gärna mysiga stråk men när vi skall till och från jobb, skola och arbetsförmedling skall sträckan vara funktionell och på snabbast möjliga sätt ta oss från punkt a från punkt b (har vi tur tillåts en rondellhund). Människan skall tydligen inte kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt - antingen är hjärnan inställd i transport-läge, shopping-läge eller gå-ut-med-hunden-läge.


Torp 1950

Kvibergsstaden kommer med största sannolikhet att vara lika mycket stad som de områden man ser när bilen eller bussen susar fram på Björlandavägen. Det går måhända snabbt, men det vi ser på vägen blir för oss förbipasserande tämligen innehållslöst. Chansen att vi svänger av oss besöker grannskapstorget är liten, det är egentligen inte meningen att jag skall avbryta min färd för att besöka dessa områden (jag är ju i transport-läge!). Kvibergsstaden blir en sovstad, trots ett relativt centralt läge. Nästan alla resenärer på Kvibergsvägen kommer att gasa på och köra igenom området påväg någon annanstans (kanske till Allum i Partille?).

Vi bygger alltså 1950-talsområden igen (om detta nu någonsin byggts - någon nytta kanske vi ändå kan få av denna ekonomiska kris!) medan vi inom YimbyGBG i högre usträckning skulle vilja se att vi byggde gamla stadskvarter igen - varför har det blivit så? Jag har en hypotes som går ut på att orsaken till detta kan förstås från ett institutionellt perspektiv (det vill säga det perspektiv som humanvetare använder när de inte klarar av att hitta kausla förklaringar till ett fenomen). Sedan de idéer som i ett svenskt sammanhang fick sitt genombrott vid Stockholmsutställningen 1930 banade vägen för det kommunala planmonopolet i Byggnadslagen 1947 har alla de regler och lagar utformats utifrån en modernistisk planeringstanke. Detta har under över ett halvt sekel format alla våra normer om hur områden skall byggas. Alla våra planerare och arkitekter har utbildats - ja även fötts - under denna modernistiska era.

Även om enskilda individer, ja många enskilda individer, vill bryta med detta sätt att tänka och planera är det mycket, mycket svårt. I många fall verkar nämligen den modernistiska planeringsparadigmens dogmer i det omedvetna även när inte lagar och explicita normer lägger sig i vägen för andra sätt att tänka. I det sammanhanget är det inte konstigt att orden anpassas efter den planeringsverklighet som föreligger istället för att istället förändra planeringsverkligheten. Att bygga områden som om det vore 1947 är alltså det bästa vi kan hoppas på - eller?

Kvibergsstaden

Nu har det planerade området vid Bellevue som vi skrivit om tidigare fått ett namn: Kvibergsstaden.

Vilket ju är minst sagt ironiskt med tanke på att det inte har det minsta med stadsbebyggelse att göra. Kvibergsenklaven hade varit ett mer passande namn.

I gårdagens GP kunde vi läsa att det planeras ett nytt centrum mellan gamla Götaverken och Navet. Ambitionen är som vanligt god, man vill ha en blandning av bostäder, kontor och verksamheter. Det låter bra och förhoppningsvis blir det denna gång verklighet av målsättningen att bygga levande blandstad på Norra Älvstranden. Artikeln tar upp den befogade kritik som riktats mot tidigare exploateringar i området, som inte klarat av att leva upp till kommunens översiktsplan. Anneli Hulthén intervjuas i artikeln och erkänner öppet att det som hittills byggts inte blivit tillräckligt bra. Enligt Hulthén har man nu lärt sig av misstagen och lovar att man i fortsättningen ska skapa en mycket större funktionsblandning.

Det var en intressant vändning som lovade gott. Hulthén har tidigare ofta försvarat N:a Älvstrandens bostadsenklaver med att "det blir nog bra så småningom, när det satt sig". Problemet är naturligtvis att en funktionsblandning inte har någon chans att uppstå om man inte redan från början anpassar bebyggelsen för funktionsblandning. Är gatuplanet igenmurat eller anpassat för bostäder, tvättstugor etc. är det mycket kostsamt och i många fall helt omöjligt att omvandla ytorna till lokaler. Ska ett område någonsin kunna bli funktionsblandat så måste man alltså redan från början anpassa gatuplanet för lokaler.

Mot den bakgrunden är det intressant att läsa vad Hulthén idag har att säga om Kvibergsstaden:

"Byggnadsnämnden var inte helt enig om utformningen av den första detaljplanen. Vice ordföranden Susanna Haby (m) önskar en mer varierad bebyggelse och ett annat gatumönster.
– Bostäderna behövs, men vi hade hellre sett ett gytter av hus och ett mer finmaskigt
gatunät med torg och slingrande gator. Varför går det inte att bygga lite mer likt kulturreservatet i Klippan?, undrar hon. Ordföranden Anneli Hulthén (s) anser däremot att den föreslagna bebyggelsen kommer att passa bra mellan landshövdingehusen i Gamlestan, SKF:s fabriker
och det forna regementet som håller på att utvecklas som idrotts- och friluftsområde.
– Huslängorna får stora sammanhållna gårdar med bra ljusinsläpp och utsikt över Säveån och den nya parken, säger Anneli Hulthén."

Hulthéns hållning är obegriplig, ena dagen vill hon ha mer blandstad, andra dagen vill hon ha mindre. Susanna Haby ska ha heder för sina försök att förbättra denna genomusla plan. Men ett Klippan 2.0 i nyfunkis? Nej tack.  Är det enda alternativet till limpor i park verkligen låg och gles trädgårdsstad? Måste vi välja mellan olika förortstyper? Kan vi inte följa översiktsplanen istället och bygga riktigt urbana stadsmiljöer?

I en annan artikel i gårdagens GP tog man upp planerna på förtätning i Frölunda, Angered och Gamlestaden:

"Den nya översiktsplanen vill inrikta framtida bostadsbyggande till redan bebyggda platser med god kollektivtrafik. Göteborgs gamla centrum ska växa över båda älvstränderna och dessutom ska halvcentrala lägen som Frölunda, Angered och Gamlestan förstärkas med fler bostäder och verksamheter. Förslaget är ute på remiss och får både applåder och viss kritik. Ny bebyggelse kan utveckla befintliga områden och ger möjlighet till ökad service för dem som får nya grannar. Det finns pengar att spara genom att bygga där det redan finns vägar, skolor,bredband och annat som kallas infrastruktur. Vår gemensamma miljö mår bättre när fler kan promenera, cykla eller åka kollektivt mellan hem, jobb och skola. Nära grannar innebär samtidigt att det finns människor som inte vill ha störd utsikt, fler avgaser och mer buller. Planprocessen brukar ta längre tid på grund av överklaganden. Själva bygget blir inte heller lika snabbt och smidigt som när man staplar betong, sten och trä på en tidigare åker. De borgerliga politikerna i fastighetsnämnden tar också upp en annan aspekt. I sitt yttrande skriver fp, m och kd att det behövs olika typer av bostäder runt om i Göteborg. – Vi måste ha en mer nyanserad bild. Barnfamiljer och andra vill gärna bo med trädgård.
Om vi inte bygger nya villor i Göteborg så flyttar de till kranskommunerna och börjar kanske pendla. Det innebär att stan förlorar skatteinkomster och miljön försämras med fler långväga bilister, säger Kjell Björkqvist (fp), vice ordförande i fastighetsnämnden. Fastighetskontorets svar antyder också att fortsatt byggande i inte fullt så centrala lägen kanske behövs för att uppnå det politiska målet med minst 2 000 nya bostäder per år."

Det hela är lite bisarrt. Sedan när blev Angered och Frölunda centrala lägen? Och att fler villamattor är vägen mot framtiden och ett ekologiskt hållbart samhälle är ju minst sagt... tveksamt. Björkqvist & Co borde omedelbart ta och ringa Mikael Söderlund för inspiration och insikt.

Läs också Självgod och bitters inlägg om detta...

Bellevue revisited...

Har ni hört talas om "förtätning" och "blandstad"? Just det, det är så vi bygger nuförtiden. Eller nja, vad sägs om det här nya området i Bellevue som är på gång? På det som tidigare varit en stor gräsmatta bredvid det gamla regementet ska 750 bostäder byggas.

Planhandlingen är spännande läsning:

Planområdet bör medge hög exploatering, då tillgängligheten är mycket god med flera kollektivtrafiklinjer. Infrastrukturen är i stort sett utbyggd med erforderlig kapacitet.

Hoppla, "hög exploatering", vad kan det betyda? 10-15 våningar? Tät, varierad bebyggelse? Nja, inte riktigt. Ett punkthus på 9 våningar ska byggas, resten är 5-vånings fritt grupperade lameller. Så här ser hög exploatering ut enligt de inblandade arkitekterna (bla White):



Och roligare blir det. Lyssna på följande stycke:

Kommunens målsättning är att boende i goda kollektivtrafiklägen ska kunna ha ett något lägre bilinnehav än genomsnittet. Antalet p-platser kan beräknas såväl utifrån bilplatser/lägenhet som bilplatser/1000 kvm våningsyta. Antalet parkeringsplatser som redovisas i planförslaget innebär en högre behovstäckning än normalfallet.

Vänta, eftersom man har lysande kollektivtrafikläge så bygger man fler p-platser än normalt? Ja, då kommer ju folk verkligen att sluta köra bil. Och självklart lägger man alla dessa mysiga p-platser runt bostadsområdet, som en effektiv barriär mot resten av världen. Någon somnade uppenbarligen efter SCAFT-tentan 1972 och har sovit sedan dess.






Jag var en av dem som inte tyckte att det här förslaget låg i linje med kommunens översiktsplan och ambitionen att bygga blandstad. Följande mejl skickade jag till SBK:

--------------

Hej,

först vill jag säga att jag tycker ni på SBK gör ett jättebra jobb, vilket inte är helt lätt med tanke på alla de olika krav som ställs på er (från allmänheten, från politiker, från byggindustri etc). Jag tycker att ni för det mesta på ett utmärkt sätt följer de riktlinjer som ligger i ÖP99 (och ännu tydligare i kommande ÖPXX) om att bygga ekologiskt och socialt hållbar blandstad.

Jag blev dock lite besviken när jag såg planerna för Östra Bellevue. Här finns ju perfekta förutsättningar för att bygga tät och hållbar blandstad. Kollektivtrafiksituationen är ju dessutom utmärkt (vilket nämns i planhandlingen). Trots detta förslås en plan som:

1. Enbart bygger på uppbruten punkt/lamellhusbebyggelse.

2. Isolerar husen från gatan med gräsmattor/p-platser.

3. Överskrider p-normen (trots att det här vore lämpligt att underskrida den avsevärt).

4. Begränsar sig till 5 våningar (bortsett från ett punkthus).

5. Begränsar möjligheterna till verksamhet i gatuplanet till minimum.

Ärligt talat, vad liknar detta mest? SCAFT eller blandstad? Vad är det troliga urbana resultatet? Bilstad eller blandstad? För att planen inte ska strida mot gällande (och kommande) ÖP anser jag att följande måste åtgärdas:

1. Bygg ihop de utspridda husen till stadsmässiga kvarter. Det kommer att ge fler lägenheter och större prisspridning, vilket leder till större social blandning.

2. Låt husen möta trottoar/gata. Det skapar skyddade grönytor och ökad stadsmässighet.

3. Skär ner antalet p-platser avsevärt. Det ligger i linje med ÖP och K2020 och bidrar dessutom till större prisspridning och social blandning.

4. Höj våningsantalet avsevärt. Det ger fler boende och alltså större underlag för lokal verksamhet. Det råder ju dessutom bostadsbrist i Göteborg som ni vet.

5. Möjliggör för mycket mer verksamhet i gatuplanet (tex genom bokaler). Det ger större underlag för lokal verksamhet vilket är att föredra såväl ekologiskt som socialt och ligger dessutom i linje med ÖP.

Om ni anser att någon de punkter jag föreslagit av någon anledning inte är önskvärd eller i linje med ÖP får ni gärna förklara varför. Om ni anser att någon punkt faktiskt är önskvärd och i linje med ÖP så får ni gärna föra in det i planen. Det tror jag vi alla skulle vinna på.

-----------------

Svaret, som finns att beskåda i utställningshandlingen, är intressant läsning:


"Vi tackar för synpunkterna. Enligt vår bedömning finns för- och nackdelar med olika mer eller mindre tidstypiska strukturer liksom gestaltningsideal. Förslagets utformning i nämnda avseende är resultatet av en sammanvägning som syftar till en god helhet och där inte minst områdets exponering för traikbuller liksom komplicerade grundförhållanden spelat en viktig roll."

Av någon anledning undviker man helt sonika att besvara sakfrågan:

Varför bygger man inte blandstad i enlighet med ÖP?

Det skulle vara mycket spännande att någon gång få ett svar på den frågan.

Tills dess blir det mer av det här...




 

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5659 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter