Det finns många missuppfattningar om vad för sorts stadsbyggande som Yimby eftersträvar. Ofta får man frågan om man är höghusfundamentalist eller slutna-kvarter-absolutist. För att motbevisa detta kommer jag i denna text att ta mig an ett lite annorlunda ämne som kanske avviker lite från
tidigare perspektiv.
Min personliga tolkning av Yimby grundar sig i att en stadsmiljö ska tillåtas att vara variationsrik utan alltför stor likriktning och ett tillmötesgående av olika perspektiv när man slår samman stadens totala innehåll. Vissa människor förbehåller sig dock rätten att vilt protestera mot vissa former av byggande. Det är inte ovanligt att höra: "Sånt ska vi inte ha i Göteborg, det hör inte hemma här".
Personligen så skulle jag aldrig våga tala för en hel stadsbefolkning och lägga mina egna värderingar som stadsnorm. Tyvärr är detta vanligt och starka röster överröstar dem som egentligen inte delar samma syn på tillvaron. Inte helt förvånande är det oftast samma personer som har en oförmåga att definiera vad de egentligen själva vill ha, ofta är det väl en mentalitet av "Det är bra som det är, varför ska vi krångla och hitta på konstigheter" som är det sammanhållande för dessa individer.
Senaste exemplet som jag kommer ihåg var under ett medborgarsamtal i min relativt nya hemkommun Lerum då jag fick höra en intressant kommentar angående ett nybyggnadsprojekt som håller på att färdigställas i Hallsås i Lerum. Flerbostadshusen är ritade av en dansk arkitekt och projektet refereras till som "Svävande hus mitt i naturen". En äldre kvinna på mötet grymtade fram:
-Varför gör de på detta viset? Svävande hus, vad ska det nu vara bra för? Kan de inte stå på marken?
"Svävande hus" utanför Lerum
Jag hade stora svårigheter att dölja mitt leende, inte för att jag tyckte att kommentaren var dum, tvärtom så beundrar jag människor som uttrycker sin egen åsikt. Hon uttryckte bara sin egen verklighetsbild på ett för mig mycket underhållande sätt. Nä, den kvinnan skulle minsann aldrig bosätta sig i något så dumt som ett svävande hus och därmed basta!
Personligen har jag varit optimistisk till projektet då arkitekturen framhävs i projektet. Exploatören vill spela på känslan av att de boende kommer att dricka sitt kaffe mitt ibland trädtopparna, kul, inspirerande och lite annorlunda tycker jag.
Nog om detta, detta var en introduktion till vad jag egentligen skulle vilja debattera om nämligen bristen på urbanisering och centralisering i satellitområden kring (i detta fall) Göteborg. Jag vill börja med att definiera satellitområden som kommuncentra eller större förorter på dagspendlingsavstånd ifrån Göteborg, exempelvis: Lerum, Floda, Kungälv, Kungsbacka, Angered, Torslanda, Mölnlycke osv.
Utan dessa samhällen skulle Göteborg vara en fattigare stad både befolkningsmässigt och vad gäller storstadsområdets variation. Vad som ofta diskuteras i detta forum är hur externhandeln ökar bilberoendet och minskar utbudet i Göteborgs innerstad. Då ska jag bara upplysa om att detta är en värre i en förort. Måhända att de flesta skulle förkasta alla former av kvartersbygge i en förort till Göteborg, man har ju ändå sökt sig till landet just på grund av den lite glesare bebyggelsen.
Det som dock oftast är dilemmat är att det bilfria alternativet omöjliggörs även om du skulle bo i samhällets absoluta centralpunkt, dvs vid en centrumbyggnad, nära pendeltågsstationen osv. Många samhällsfunktioner ligger utspridda och bilen blir det naturliga tvångsmässiga valet när ärenden eller nöjen skall utföras. Men det finns undantag.
Vissa exploatörer har insett hur många vi är i Sverige som vill bo i en levande stadsmiljö oavsett samhällets storlek. Det finns bra exempel på både äldre och helt nyskapade samhällen i närheten av en storstad som lyckats skapa mysiga, trygga, attraktiva urbana miljöer som blivit goda konkurrenter till storstadsalternativet. Jag vill först och främst ge ett exempel i Göteborgs närområde: Alingsås.
Alingsås - mer än potatis
För boende i framförallt östra Lerum är denna småstad på ungefär lika stort avstånd som Göteborg. Trots att Göteborg är en storstad med ett bredare sortiment vad gäller butiker, restauranger, kaféer osv så väljer väldigt många att åka i motsatt riktning mot den mindre staden. Personligen väljer jag numera oftast det senare då jag insett att Alingsåsarna verkar mer Yimbyfierade än självaste Göteborgarna.
Välskötta gamla stadskvarter, oftast i trä med innergårdar som oftast består av kaféverksamhet eller liknande. Oftast lokaler i bottenplan och bostäder och lokaler ovan detta. Nyligen byggde man ett shoppingcentrum mitt i denna kvartersidyll som jag tycker blev ganska lyckat. Detta Alingsås nya köpmecka som kallas för Storken är ett hett alternativ vare sig man reser med bil eller med apostlahästar.
Ett annat alternativ finns i Skåne, jag talar naturligtvis om
Jakriborg. Ett helt nytt samhälle som skapats så gott som ifrån scratch på skånska Pampas mellan Malmö och Lund. Detta minisamhälle har ett eget torgrum, bageri, restaurang (som inte är snabbmat) mm och en pendeltågsstation som skyms bakom en bullerskärm.
Husen är uppförda i gammal Hansastil där det absoluta fyrkantsmönstret för gator och skolådeformen för husbyggnader har övergetts för en mer inspirerande fantasifull inriktning. En riktig feelgood-känsla infinner sig när man strosar omkring på smågatorna och insuper den för Sverige mycket annorlunda stadsmiljön.
Jakriborg i Hjärup utanför Lund
Området är bilfritt och de boende samt besökarna (det kommer turister ifrån utlandet till Jakriborg!) tvingas lämna sina bilar vid parkeringsplatser utanför "stadsmuren". Nu är ju jag själv inte emot bilar men detta är ett gott exempel på att vi människor anpassar oss och kan anstränga oss att gå 50 m till bilen om det innebär att vi får bo i fin Hansastad.
Dessa två exempel får stå modell för vad jag alltså vill lyfta fram: Centralisering av verksamheter i småsamhällen och en tätare centrumbebyggelse där arkitekturen gärna får ha historiska anspelningar. I Floda som jag själv engagerar mig för skulle jag vilja se sammanhållande centrumbebyggelse med arkitektur som anspelar på det gamla Brittiska industriarvet (byggnader såsom Hillefors Grynkvarn vid Säveån skulle kunna stå modell). Jag väntar fortfarande (efter 7 månader) på svar ifrån Lerums kommun på mitt yttrande till den nya detaljplanen...
Författaren gillar fasaden på denna byggnad - Hillefors grynkvarn vid Säveån
Med tätare samhällen, stora som små, så ökar förutsättningarna för spontana möten. Dagens samhällsstruktur medför att vi träffar kollegor på jobbet men nästan aldrig vår granne, eftersom det saknas naturliga mötesplatser. Jag ser fram emot den dagen jag kan gå ner till mitt lokala stadscentrum och strosa mellan tegelfasader i gammal stil och äta glass med mina barn och vänner eller kanske ta ett pass på det lokala gymmet, för att sedan sätta mig på det lokala vattenhålet för en törstsläckare. Oavsett aktivitet så skulle jag i alla fall känna tryggheten och glädjen av att finnas i samma stadsrum som mina medmänniskor…
