Yttrande över Detaljplan för bostäder m m vid Karl Gustavsgatan inom stadsdelarna Vasastaden och Landala i Göteborg

Vi fick en debattartikel publicerad på ledarsidan i GT i måndags (9/6-14) om den undermåliga stadsplaneringen i mellanstaden i allmänhet och specifikt i Östra Kålltorp med glest strösslade punkthus i grönområden.

Stadsbyggnadskontorets markslösande och monofuktionella förslag till vänster och Yimbys kompakta blandstadsförslag till höger.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

För någon vecka sedan vann Okidoki arkitekter markanvisningstävlingen vid Guldmyntsgatan. I Yimbys facebookgrupp fick förslaget ett blandat mottagande och generellt var åsikten att det fanns en hel del hade kunnat göras bättre vad gäller strukturen och urbaniteten. Det kan därför vara intressant att titta vad det var för förslag som valdes bort – var något av dem bättre ur ett urbant perspektiv? De bortvalda förslagen har dessutom blivit högintressanta sedan Byggnadsnämndens ordförande Mats Arnsmar sagt att de ska gå vidare även med de byggare och arkitekter som inte vann.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

För lite mer än ett år sedan lämnade YimbyGBG in ett yttrande över förslaget till kompletteringsbebyggelse vid Marconigatan. Vi tyckte det var ett intressant projekt eftersom det är en strategisk och relativt omfattande förtätning i ett område som tillhör den sk. Mellanstaden, som enligt översiktsplanen ska "kompletteras med bostäder, arbetsplatser, service, rekreation och kultur" och där "en tät bebyggelse kring knutpunkter, bytespunkter och närmast kollektivtrafikens stråk ska eftersträvas."



Förslag till utformning av bostadskvarter (Liljewalls)

Samrådet är avslutat och nu finns förslaget utställt fram till den 10 november. Inga av de synpunkter som vi lämnade i yttrandet har på något sätt påverkat liggande förslag. Det är å andra sidan inte så konstigt eftersom vårt yttrande av någon anledning saknades i samrådsredogörelsen. Vårt yttrande finns inte heller sparat bland handlingarna på Stadsbyggnadskontoret.

Den ansvariga planarkitekten Malin Häggdahl säger sig dock vagt minnas vårt yttrande, så helt obemärkt har det i alla fall inte passerat. Häggdahl var också vänlig nog att diskutera några av våra synpunkter på förslaget över telefon.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

YimbyGBG fortsätter sin sommarserie med över tre decennier gammal skåpmat från Sveriges television (för ni betalar väl tv-licens?).

Arkitekter berättar II - Goda bostäder fostra goda medborgare. Vi tittare får följa med hur arkitektens roll förändrats i takt med samhället. I början av förra seklet var landet i stor utsträckning fortfarande ett ruralt jordbrukarsamhälle men under de följande 75 åren omvandlades samhället till en urban industristat.

Från att i första hand ritat offentliga byggnader och bostäder åt en välbeställd överklass fick arkitekten allt större inflytande på bostadsbyggandet. Tidens tankar och ideér omvandlade stadsplanering till samhällsplanering. Vi får titta på några tidiga mönsterbostäder för mellankrigstidens arbetare och några tidiga funkisområden, bland annat punkthusets födelse och nya maskiner för era husa.

Notera även den inledande klämkäcka journalfilmen vars omvandlingspositiva syn på Stockholm står i stark kontrast mot den verklighet som råder för våra vänner i YimbySTHLM.



Tidigare avsnitt:
Arkitekter Berättar I - Vad gör egentligen en arkitekt?

Örebrogatan dagen innan nyårsafton

För ett halvår sedan började jag en oregelbunden serie om nybyggen i Göteborg. Det första av dessa inlägg var om Örebrogatan på Hisingen där bygget redan var i full gång. Tre punkthus uppfördes strax nordöst om korsningen Långströmsgatan/Hjalmar Brantingsleden.

Nu är husen sedan en tid klara och folk torde ha flyttat in för några månader sedan i 96 nya, fräscha hyreslägenheter. Lite som ett infall cyklade jag förbi häromdagen och gjorde en okulär besiktning. Jag kan inte säga att det jag såg föll mig i smaken och jag återvände därför igen dagen efter, denna gång med kameran i högsta hugg.



Kommunens felaktiga karta

Det visade sig nämligen att den vision jag fått av platsen genom Göteborgs kommuns hemsida inte fullt ut stämde ihop med verkligheten. Delvis beror detta på att detaljplanen ej står att finna och den enkla beskrivning och direkt felaktiga kartan över området - som fortfarande ligger kvar på goteborg.se - helt klart var inaktuell redan från början. Denna bild hade tidigare gett mig en del vanföreställningar, främst att bollplan skulle bevaras inom området. Det skulle snart visa sig uppenbart att så inte är fallet och i jakten på kompletterande information hittade jag en mer sanningsenlig skiss på byggherrens hemsida. Se nedan:



Byggherrens korrekta karta

Nu har jag nog svamlat på länge nog för att hälften av er läsare ska ha tröttnat och slutat läsa. Först har vi en bild från motet och vi ser de tre peppar- och saltströarna på lite håll. Framför dem ett rejält bullerplank i trä med en del glaspartier. Det går även att skymta taket på en cykelparkering för pendlare, som fanns där innan bygget. Där bakom finns det en mindre öppning in i området.



Örebrogatan från distans

Väl inne på området kan man inte låta bli att överväldigas av alla de små militärgröna träbodar som täcker stora delar av området. Jag tycker mig ana dessa på byggherrens karta men uppifrån sett ser de inte ut att ta upp så mycket plats. från markplan är de dock tämligen iögonfallande och tar upp en massa plats, i alla fall visuellt. De flesta av dem tycks innehålla lägenhetsförråd, någon tvättstuga och någon för sopor. De två senare funktionerna kan jag la ha en viss förståelse för men i övrigt känns lösningen mycket, mycket märklig. Vet inte om det handlar om ekonomi, bygglov eller vad men nog skulle det finns bättre sätt att ge hyresrätter förråd på än att täcka halva gården med små friggebodar?



Militär mobförråd? Notera den snygga cykeln!

Vi rör oss vidare till nästa bild och myten om Hus i park. I den övergripande informationen jag lyckades få tag på i juni så var det meningen att den befintliga parken i mesta möjliga mån skulle bevaras. Min invändning var redan då att det inte var frågan om någon park från första början utan en gräsmatta med några träd på. Nedan kommer först en bild från eniro som visar hur det såg ut innan.



Före nybygget, notera cykelparkering till vänster och växtlighet till höger

Och därefter följer en bild på den bevarade parken. Två halvvuxna träd. Punkt. Det var inte att kalla park till att börja med och det blev inte mer sedan. För rättvisans skull bör dock påpekas att vintersäsongen har hindrar förvaltaren att färdigställa allt och på lite sikt kanske det kan se lite trevligare ut i den mån som en gräsmatta i helvetet gör någon större skillnad.



Detta är tydligen en park

Förutom de friggebodarna är det som jag framförallt lägger märke till insynen i lägenheterna. Bilden nedan är ett milt exempel och på fönster ut mot parken. Det kändes faktiskt lite obekvämt bara att gå runt och kolla i området då jag snart kunde se exakt allt i lägenheter runt omkring mig. Det var pinsamt att plocka upp kameran och jag kände mig lite som en ful gubbe (utan eventuell upphetsning). Om nu jag tyckte det var jobbigt så kan jag bara föreställa mig hur pinsamt det är att bo där. Grå, kal cementvägg i bottenplan hade faktiskt varit att föredra framför denna ogenomtänkta lösning. Vad skall man ha sol för några timmar om dagen om man inte kan gå runt naken i sin lägenhet utan att anklagas för förargelseväckande beteende?!



Maximal insyn

Den främsta villfarelsen jag fick av kommunens felaktiga karta var att bollplanen skulle bestå. Ett radikalt och lite oväntat grepp tänkte jag. Nu blev motsvarande yta istället täckt av kanske framförallt röda små stugor. Men misströsta icke ni barn och unga som vill ut och röra på er innan middagen, förvaltaren har ställt i ordning en lekplats för er! Bortsett från gräsmattorna är detta en komplett bild av de rekreationsmöjligheter som finns inom området.



Gårdsidyll

Nej, ärligt talat. När jag lite röd om kinderna av skam stoppar undan kameran och cyklar därifrån framstår plötsligt femtiotalsområdet på andra sidan Långströmsgatan, med sina öppna storgårdar, som ett mycket attraktivt alternativ. Detta område har näppeligen några kvalitéer från vare sig trädgårdsstad, grannskapsenhet eller kvartersstad. Jag propagerade för att ett sådant synligt och lättillgängligt läge (se hänvisning till space-syntax undersökning nedan) måhända kunde vara ett bra läge för en affär som riktar sig mot kunder utanför närområdet eller kanske kontor ut mot motet och bostäder mot Örebrogatan. Kanske hade det varit för mycket begärt att faktiskt blanda funktioner - hyreslägenheter i ett halvcentral läge är trots allt i sig positivt - men nog kunde någon kommit på ett bättre öde för platsen än detta!

- - -

Bortsett alla brister så är ju i alla fall kommunikationerna bra så att de är lätt att ta sig där ifrån. Hur är det då med den lokala servicen? Jo, i tröstlös jakt efter detaljplanen så ramlade jag på en trevlig magisteruppsats från Blekinge Tekniska Högskola (vad är KTH mot BTH!?) - Tillgänglighet och offentliga rum - Torgbildning på Jättestensgatan - av Anna-Karin Jeppson, som själv bor i närheten. Även om jag inte håller med henne i allt så innehåller den flera intressanta foton och en utvärdering av det lilla 1950-talscentrum som ligger en bit bort med bland annat space-syntax analys av området. Detta är relevant inte minst då det nya området vid Örebrogatan kan tänkas bättra på underlaget för dessa näringar och ger en bra överblick över platsen samt några förslag till förtätning kring Jättestensgatan värda att beakta. Inte minst då dessa bostäder skulle ha i princip alla Örebrogatans fördelar, få av dess nackdelar och dessutom bättre anknytning till brukbart grönområde.

Eketrägatan när Bräckelinjen försvann 1968

Eketrägatan är ett bekant namn för de flesta invånare som bor på Hising Island. Nej, det är inte en spännande gata med flera olika intressanta affärer och kaféer, charmigt gatuliv och vackra hus (ingen knarkhandel eller några MC-klubbar heller vad jag vet). Eketrägatan är en knutpunkt för den lokala kollektivtrafiken. Tre spårvagnslinjer (5, 6, 10) passerar här på vägen till och från Biskopsgården (fram till 1968 fanns också Bräckelinjen som svängde söderut, men kollektivtrafik sågs la som omodernt på den tiden och revs upp) och det går att ta buss för att ta sig till Norra älvstranden eller till och med över Älvsborgsbron (ja, det är faktiskt sant, det går att åka kollektivt över bron!).



Nybygget ur fågelperspektiv

Området runt knutpunkten med sin obligatoriska Pressbyråbutik består dels av limpor och andra flerfamiljshus från 1950-talet kringslängda på gräsmattor och ett par egnahemsområden från 1950-talet samt hörnet av det industriområde som inkluderar bland annat Volvo Lundby. Knutpunkten är del av en trafiklösning där Hjalmar Brantingleden möter Långströmsgatan som i bilismens anda tar upp en massa plats och genererar mängder av små, oanvändbara gräsmattor och en hel del asfalt.



Tre ofärdiga punkthus

På den största av dessa gräsmattor (inklusive ett bollplan) är byggherren Botrygg (man undrar om det inte fanns något mer paternalistiskt namn ledigt?) på god väg att färdigställa tre punkthus. Ja, gräsmatta är vad jag kallar kallar det. På Botryggs sida för projektet beskrivs det som en park. jag uppmanar er att söka på Örebrogatan på till exempel eniros utsiktsvy, titta på parken och berätta för mig om ni tycker att det ser ut som en park. Dessutom förtäljer de stolt att "[b]ostadsområdet kommer att bebyggas med målsättning att bevara mest möjligt av parkmarken." Ja, här har vi alltså återigen det klassiska huset i parken som inte är en park.



Kran och bro i fjärran, förgrunden inte fullt så pittoresk

En låååång parentes: Parken har under en tid varit ett hett ämne på yimby.se (Stockholmsversionen) och för ett tag sedan hade Svenska Dagbladet en stor artikel om den nya parktrenden:

– I varje nyexploaterat område måste man ha tillräckligt mycket park, för det är där människor vill vara, säger hon och tillägger att Hammarby sjöstad är ett exempel på ett nytt område där parkytan inte räcker till för alla behov. Men parker ska inte bara vara tillräckligt stora. De ska också fylla nya uppgifter i staden. Allt oftare ingår parker i ett större strategiskt tänkande; om parken tidigare sågs som ett komplement till staden, en respit från smuts och trängsel, så kan parken i dag aktivt vara med och strukturera och förändra staden.

Om det är Botryggs definition av park som i praktiken kommer att gälla för framtidens byggen är det inte frågan om någon förändring utan en fortsättning från planeringstänkandet runt efterkrigstidens förorter där parker - en eufemism för de bitar som blir över och gräsmattor - verkar mer som barriärer än som något annat.



Parken lär la vara trädet till höger

Nu är det la i och för sig inte någon risk att Örebrogatans park är eller kommer att bli en barriär för någon, det är nämligen bara en liten gräsmatta! Det är tre punkthus på fem våningar med 1-4 rumslägenheter, totalt 96 hyreslägenheter. Bra med fler hyreslägenheter (även om de som har råd att betala hyran säkert har råd att köpa lägenhet och leva i en mer gynnad boendeform), men i övrigt inget spännande eller intressant med de här husen. Punkthus på gräsmattor delvis naggade i kanten av parkeringsplatser; bilism ni vet. Tydligen skall bollplanen behållas, vilket får mig att tänka på ett sarkastiskt inlägg på yimby.se om Le Corbusier: "Corbu ritar världens kanske tråkigaste stad, inser överraskande nog att den är tråkig, grubblar i åtta långa år och kommer fram till att idrottsanläggningar är lösningen. Geniets vägar är onekligen outgrundliga."

Husen på Örebrogatan kommer inte att ge mig personligen något mer än fler personer på morgonvagnen. Men jag skall måhända inte vara så självcentrerad och försöka föreställa mig husbygget kunde sett annorlunda ut. Ett stort problem som jag ser det med områden mestadels planerade efter kriget är att de är så svåra att förändra i grunden. När arkitekturens största tänkare upplyftes till teknokratiska gudar började de, likt många andra inom flera andra verksamhetsfält, att bygga små utopier; färdiga, kompletta platser. Hus, vägar, skolor, affärer och mycket annat är redan i förväg inplanerade på ett oflexibelt sätt. Här och där har det lämnas lite gräsmattor som kan bebyggas, men det blir fortfarande på den gamla planens villkor. Samtidigt tycker jag att någon kunde haft mod nog att bygga ett sammanhängande kvarter med högre exploateringsyta av den existerande marken. det är trots allt nära en knutpunkt, skulle det inte kunna finnas plats för annat än bostäder?