Reglerna som format skraporna

Korsvägen har en spännande framtid att se fram emot. Redan nu ser vi en tredje skrapa resa sig bredvid de två tidigare Gothia Towers. Men framför allt kommer Västlänken inom något decennium att passera här, det blir station under jord och uppgång till Korsvägen. Det är utveckling på en med Göteborgska mått mätt nivå som får mig att undra om det uppstått en diskontinuitet i rumtiden (vilket i och för sig torde vara ett kraftigt underbetyg). Otroligt kul!

Ett ytterligare bidrag till den goa känslan är en tredje diskussion som börjat föras. Den handlar om förtätning av Campus Näckrosen. Akademiska hus vill utveckla området och vill därför förtäta ned mot Korsvägen. Deras fokus är föga förvånande just akademins behov, men vi får inte glömma bort att detta området naturligtvis också ligger i staden Göteborg och att vi medborgare därför bör kräva att området utvecklas till en blandad stadsdel istället för en sluten enklav.


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Vissa sakförhållanden kan man inte ens i sin vildaste fantasi förställa sig att man ska behöva leda i bevis eller ens behöva ta upp till diskussion. Att Hong Kong är betydligt tätare än Barcelona är en självklarhet för de som med egna ögon upplevt dessa städer eller för de som någon gång sett bilder från dessa städer.


Hong Kong - en tät stad? (Foto: Anders Gardebring - YIMBY)

Men tyvärr finns det de som med benfast övertygelse, och utan inskränkningar, hävdar att Barcelonas 8-våningsstad är tätare än Hong Kongs höghusstad, och dessutom säger sig ha funnit stöd för detta i modern forskning. Det är otroligt fascinerande hur en sådan här myt kan få fäste, börja spridas och slutligen framställas som ett vedertaget och allmängiltigt faktum. Förvisso är stadsplanering och byggande i staden komplext och mångfacetterat, och man kanske inte alltid av en eller annan anledning vill eller behöver bygga höghus, men detta kan förstås inte tas som en ursäkt för att fara med rena osanningar.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

För några dagar sedan kom det fram ett förslag på att bygga ett höghus i Johanneberg vid mötet mellan Viktor Rydebergsgatan och Eklandagatan, vilket har uppmärksammats på YimbyGBG:s forum. Platsen är bebyggd idag och innehåller bland annat en enligt uppgifter välbesökt dagligvaruhandel med för små lokaler. White Arkitekter har kommit med ett förslag som skulle ge större handelsutrymme och mer bostäder i detta tämligen centrala läge.

Huset skall i så fall bli 17 våningar. Direkt börjar givetvis folk gnälla över att det är så fruktansvärt högt. Intressant nog står det i GT:s artikel att "[d]en första versionen var hela sex våningar högre - men man befarade negativa reaktioner och sänkte."

Detta är ett lysande exempel på vad Lukes definierat som maktens tredje dimension; nimbyister har så stort inflytande på den politiska processen genom sitt motstånd mot förändring att deras klagosång ger effekt även innan idén presenteras!

Intressant nog ligger tomten i Övre Johanneberg, ett område planerat av funktionalisten Uno Åhrén. Området anses vara av riksintresse för sin tidstypiska, tidiga funkis (nästan varje sten, buske och bräda i Götelaborg anses vara av riksintresse så länge Göran Johansson, Svenska Mässan eller någon annan större aktör inte tycker annorlunda). Inte nog med att huset inte får synas, självklart skall det inte hota stadsbilden i området. Undrar om någon ser ironin i allt detta? Åhrén var nämligen en drivande individ bakom funktionalismens debattbok acceptera från 1931. Låt mig citera avslutningen:

Acceptera den föreliggande verkligheten - endast därigenom har vi utsikt att behärska den, att rå på den för att förändra den och skapa kultur som är ett smidigt redskap för livet. Vi har inte behov av en gammal kulturs urvuxna former för att uppehålla vår självaktning. Vi kan inte smyga oss ut ur vår egen tid bakåt.

Uno Åhrén och hans läromästare Le Corbusier var ju verkligen emot höga hus som stack ut från sin omgiving, eller hur?



Stadsvision signerad Le Corbusier (notera landningsbanan i mitten)

Jag gillar inte mycket Åhrén har sagt och skrivit om något i svensk stadsplanering och arkitektur (nu är jag i och för sig inte så hemskt påläst, men i alla fall), men jag undrar om mannen inte vrider sig en smula i sin grav.

Nu finns YimbyGBG:s förslag för Heden på Youtube också, tack vare YimbyGBG:s AD Jesper Hallén. Titta och njut.

Ni vet väl att vi har en facebookgrupp också, gå med och bjud in era kompisar och bekanta!

ps. Ni har väl inte missat intervjun på TV4 med Olle Jansson från YimbyGBG? ds.

Jag är för höghus i Göteborg. Staden behöver något nytt som kan lyfta upplevelsen av att vandra genom stadsrummen. Argumentet för arkitektoniskt påkostade 100-200 meters byggnader grundar sig i att Göteborg har en begränsad upplaga kulturhistoriska byggnader. Något av det vackraste som vi har i Göteborg är Hamngatorna, Haga, Linné, Vasa, osv. Men ingen har i stadsbyggnadsdebatten förespråkat en tillbakagång till "gammal" arkitektur då exploateringstal och den ekonomiska nyttan ej har kunnat motiveras.

Således diskuterar vi nu hur vi kan komplettera vår stad så att "alla" kan få det de vill och känna sig välkomna precis överallt. Man bjuder in till medborgarsamtal ifrån kommunens sida och verkar tro att en 5-årig arkitekturutbildning på Chalmers är nonsens: "Medborgarna vet minsann vad de vill ha, vi baserar byggnadsutformningen på medborgarsamtal". En mycket fin teoretiskt idealistisk tanke, men inte realistisk.
 
För mig handlar det inte om höga hus eller låga hus, det handlar om principen av att prestigelöst våga erkänna att ingen kan allt. Jag har försökt lyssna på låghusförespråkare och tagit till mig en hel del argument, bla att man noga bör ta hänsyn till var ett högre hus placeras då det med sin fysiska storhet har lätt för att störa andra stadsrumsupplevelser.

Det jag har svårt för är nejsägarna, de går helt emot kommunens politiska riktlinjer om att alla ska trivas och få sina stadsrumdrömmar uppfyllda. Vissa hävdar att det inte ska få finnas höga hus över huvud taget. Personligt känslomässiga åsikter väger alldeles för tungt och överskuggar den konstruktiva dialogen. Låt oss bara inse att det finns många kritiker i samhällsbyggnadsdebatten men alltför få inspirationsrika kreatörer. Alltför ofta diskuteras enskilda förslag eller program på en detaljnivå där husarkitektur, landskapsarkitektur och tekniska lösningar behandlas enskilt och utan någon sammanhängande röd tråd.

Det finns många projekt på andra platser i världen, ja till och med i mindre svenska städer, där byggnadsutformning får gå före den absolut mest praktiska och ekonomiska lösningen. Jag tror att Göteborg har tillgång till minst lika bra arkitekter och ingenjörer som andra svenska eller utländska städer, det skulle nog vara mycket stimulerande även för dem att få bevisa sina stora kompetenser när det gäller att lösa arkitektoniskt tilltalande konstruktioner och byggnader på smarta ekonomiskt försvarbara sätt.
 
Jag har växt upp i Göteborgsområdet men har under de senaste åren bott i Jönköping och i Birmingham (bilden visar Glenn Howells planerade höghus vid Snow Hill, Birmingham). Båda dessa städer har under de senaste börjat lyfta sin image ordentligt med drastiska förändringar och tillbyggnationer i och omkring stadskärnan. Om nu Göteborg ska behålla sin position som rikets andra stad så krävs inte bara en bostadsutbyggnad i motsvarande takt. Det kommer att krävas att attraktiva blickfång adderas på traditionella eller moderna arkitektoniska villkor, det innebär att diskussionen borde ändras till: I vilka olika stadsrum kan vi bygga allt det alla vill ha?

Vill en privat fastighetsaktör förgylla staden med ett byggnadsverk med hög höjd eller utmanade arkitektur så borde kommunen tacksamt ta emot en sådan generös gest och ställa upp med markanvisning. På så sätt slipper vi se mer eller mindre goda försök till nyskapande investeringar inom arkitektur gå till spillo, det handlar om att kommunen ska uppmuntra privata engagemang men styra in rätt projekt på rätt plats enligt detaljplanen.
 
Med andra ord: Rätt byggnad på rätt plats från början, ställ krav på exploatörer och byggherrar vid utformning och exempelvis fasadval. Inför ett kommunalt bidrag eller instifta en fond som subventionerar bevarande av gamla fasader och nybyggnation som ger en positiv injektion i upplevelsen av ett visst stadsrum. Gör det lättare för aktörer på fastighetsmarknaden att få realisera sina drömprojekt genom att möjliggöra någon form av omfördelningspolitik där kommunen styr någon form av bytesmarknad för centrala fastigheter.

Möjligheterna borde vara många, men det är dags att agera. Stadsarkitekt eller inte, Göteborg behöver byggas ut med mer självförtroende och stolthet. En stad präglas av folket och dess folkvalda, då borde vi också ha den goaste arkitekturen i landet...