Regeringens 22-punktersprogram och stadsbyggandet i Göteborg

Jag har i de båda tidigare artiklarna om "Göteborg – mellan segregation och kreativitet" skrivit om de tre faserna som dominerat efterkrigstidens byggande. Den första var de perifert byggda förorternas tid, det andra var de perifert bygga villornas epok och den tredje är innerstädernas återkomst. Under den här tredje fasen har också de största skillnaderna mellan Göteborg och Stockholm visat sig. När huvudstaden identifierade en strategi som syftade till att ”bygga staden inåt” fick istället regionförstoringsstrategin en mycket starkare tyngd i Göteborgsregionen.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

I den första delen av den här genomgången av ”Göteborg – mellan segregation och kreativitet” beskrev jag hur en helt ny bostadsmarknad började växa fram efter avsubventioneringen av byggsektorn i början av 1990-talet. Utvecklingen gör att man både kan sätta fingret på de viktigaste dragen i förändringen, men också på den mycket stora skillnad som öppnade sig mellan landets båda största städer för drygt två decennier sedan. Det som blev möjligt var helt enkelt att återförtäta och nyutveckla centrum och attityden till den här förändringen visade sig vara helt annorlunda i Stockholm jämfört med i Göteborg. I huvudstaden var förtätningstendenserna tydliga tidigt och begreppet "att bygga staden inåt" användes redan 1997 för att beskriva huvudinriktningen för det som ett par år senare blev stadens nya översiktsplan. Därefter inleddes en mycket dynamisk period när flera nya centrala stadsutvecklingsområden togs fram. Västra Kungsholmen är sannolikt det mest lyckade.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Om ett par veckor kommer min nya bok "Göteborg – mellan segregation och kreativitet". I mycket högre grad än titeln berättar är den en genomgång av både internationella och nationella trender i stadsbyggande det sista seklet och dessutom löper en jämförelse mellan Göteborg och Stockholm i stort sett kontinuerligt genom boken. Den har alltså ett visst intresse även för dom som inte lystrar till det stolta namnet Glenn. Det ska också sägas att den är illustrerad med ett sjuttiotal fotografier för att öka läsupplevelsen.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Under rubriken Krönika publicerar vi opinionsmaterial som uttrycker författarens personliga ståndpunkter, vilka inte nödvändigtvis är Yimbys officiella hållning i frågan. Då frågan som avhandlas i denna krönika är omdebatterad vill vi betona att vi gärna publicerar repliker på inlägget här på bloggen.

Systemet som bestämmer bostadshyrorna Sverige är en rest från ransoneringarna under andra världskriget. Då skapades en tillfällig reglering för att undvika kraftiga prisökningar i krigets spår. Det tillfälliga blev permanent, och en hegemoni har bildats runt föreställningen att priskontroll leder till social inklusion, en minskad segregation. Förhandlade hyror torgförs som ett sätt att göra staden tillgänglig för alla. Det är vad den politiska kartan säger, men frågan är om det verkligen stämmer med verkligheten? Vilka effekter har egentligen ofria hyror? I den här artikeln avser jag titta närmre på några konsekvenser av dagens hyressättning. Jag kommer börja med att diskutera sociala effekter, för att fortsätta med rörligheten på bostadsmarknaden och slutligen reflektera kring effekter på pendlingsmönster.



» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Inte viktigare än bostäder.

I dagens upplaga av Dagens Industri presenterar Moderaterna ett antal förslag för hur man vill öka byggandet i Sverige. Förslagen är en del av arbetet i en arbetsgrupp som har letts av finansminister Anders Borg. Ett antal av förslagen är sådana som vi sett tidigare men två lite oväntade nyheter dyker upp:
samt


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

I helgens nummer av GP:s livstilsmagasin för de tre M:en (Mullig, Medelålders, Medelklass) får läsaren träffa två småbarnfamiljer som har gjort det förbjudna: de har valt att bo mitt i staden.

från båda familjernas håll talas om den oreflekterade normen att flytta ut i småhus i och med att de fick barn, båda familjerna har också varit ute en sväng och nu kommit tillbaka till staden. Bullerbyidealet beskrivs som en stark norm som förstärks av att den förälder som väljer att stanna kvar i staden ses som egoistisk och oansvarig som väljer kaffe latte och sushi framför sina barns bästa.

Denna norm fick alltså ut de båda familjerna till villa och radhus men väl där upptäckte de också idyllens baksidor. Evigt pendlande och bilberoende, social isolering, dålig tillgång på service, det Sisyfosprojekt som arbetet med huset är samtidigt som stereotypa könsroller liksom bara smög sig på mellan lämnandet på dagis och storhandlande i köplada. Istället valde alltså familjerna att flytta tillbaka till staden med sin närhet och service och med sina lummiga innergårdar där barnen kan leka med grannungarna och det är nära till dagis och skola (noterar även att en familj pekar på en tryggare väg till skolan som en fördel i staden). Framförallt känner föräldrarna att de får mer tid över till barnen.


Några barn (och en kvinna) poserar för kameran i Landala år 1930

Att hitta två familjer som gjort något ovanligt är inte så svårt (GP:s upptagningsområde är nog stort nog för att hitta två småbarnsfamiljer som dyrkar Satan också) men det finns också andra belägg för att denna så kallade "Gråa våg" har en hel del belägg i statistiken.

Statistik betyder data för staten och i det avseendet har stadsboende oroat staten. innerstadens högre priser och relativa trångboddhet anses kunna minska nativiteten. Att tidigare bostadspolitik då i hög utsträckning handlat om att ge familjerna möjlighet att köpa småhus utanför staden i en evigt expanderande förtunning medan en stagnerad innerstad lämnas till barnlösa och äldre torde därför inte förvåna. Norra Älvstrandens bostäder har i många fall just marknadsförts som boende för par i övre medelåldern som vill sälja villa eller radhus efter att barnen blivit vuxna och (förhoppningsvis) flyttat. Nu tycks alltså detta tillstånd till att förändras när boendeyta prioriteras ner för andra värden.

Att normer kring barn i staden håller på att ändras till en mer nyanserad bild är givetvis positivt i många hänseenden. Inte minst för barnfamiljerna som förhoppningsvis får lättare att göre ett beslut kring sitt boende utifrån vad de vill, inte utifrån samhällsnormer (inte så att det alltid är något fel på normer men att ett socialt tryck tvingar ut män med tummen mitt i handen till eget hus gör näppeligen någon lycklig, utom möjligen hantverkaren).


Vallgraven har har frusit igen till några lekande barns glädje

Det innebär dock ännu en utmaning för Göteborgs stadsplanering. Att fler småbarnsfamiljer så att säga väljer bort Sydväst - inte utifrån ett ekonomiskt val utan som ett livsstilsval - innebär rimligen inte att de väljer att flytta till förstäderna i Nordost, där det förvisso även det grönt men föga bättre än Sydväst när det kommer till service och andra aspekter i det så kallade livspusslet.

Nej, alternativet till småhuset är lägenhet mitt i staden. Om småbarnfamiljer med de ekonomiska resurserna att köpa småhus nu väljer att även de konkurrera om lägenheterna i stadens attraktiva delar kommer detta ytterligare spä på en stor efterfrågan samtidigt som utbudet näppeligen kommer att öka. Resultatet blir än högre bostadspriser centralt och allt färre, med eller utan barn, kommer att ha råd att bo i staden. Så bygg blandstad - för barnens skull!