Utskrift från gbg.yimby.se
....

Visionen om Norra Älvstranden


Notera den högra skissen där ett stråk förbinder Norra Älvstranden med det inre Hisingen. Här är Gamla Lundby Nya kyrka fortfarande inte nedbränd.


I de tidiga visionerna för bebyggandet av Norra Älvstranden pratades och skissades det om stråk in mot Hisingen. Dagens älvstrandsstadsdelar är i mångt och mycket idag inåtvända och har ingen större strävan att inleda en närmare romans med inlandshisingen. Lika viktigt som att ta väck älvbarriären borde det vara att knyta samman det gamla Lundby med det nya. Det finns självklart vissa anledningar till den separering som finns. Hamnbanan och Lundbyleden till exempel. Men detta var ju problem som man skulle lösa, barriärerna skulle överbryggas lät det.





I samrådsskissen till översiktsplan från 1987 fanns målen att på Norra Älvstranden ska "servicenivån vara hög med ett mångsidigt utbud av varor och tjänster: socialt kulturellt och kommersiellt."  Det har vi väl inte lyckats med ännu. "En hög kvalitet på kollektivtrafiken ska minska behovet av bilar." Det har ju inte heller lyckats med, ännu ingen utbyggd spårväg på Hisingen. Faktum är väl att det var en större andel kollektivtrafiksresor på varvens tid än den goda stadens. Det är inte med kollektivttrafik i hjärtat man planerar dagens Norra Älvstrandsutbyggande. Idag har vi till exempel två stora externhandelscentra praktiskt taget bredvid varandra, totalinriktat mot bilismen. Man skapar ett bilberoende som inte borde finnas. Men vem orkar bry sig om detta, man bara tutar och kör, parkerar och dör. 
"Bostadsbyggandet ska möjliggöra en socialt och åldersmässigt integrerad befolkning genom ett mångsidigt utbud av upplåtelseformer och lägenhetstyper." Inte heller här har vi lyckats, men å andra sidan lyckas man ju inte med detta någonstans i Göteborg. Citaten låter väl ungefär som de skulle kunna vara skrivna idag och man undrar ju om de har någon betydelse i praktiken.



Eriksberg.

Stadsbyggnadskontoret formulerade 1991 några av redskapen för att förverkliga visionen om Norra Älvtranden och Eriksberg. Bland redskapen kunde man läsa. "Satsningar på infrastruktur tvärs älven kan göra läget ännu mer centralt, attraktivt och efterfrågat." Helt riktigt, vi har färjor som förbinder i älvrummet. Dock tror jag inte att någon färja i världen är en tillräcklig ersättare för en bro. Inte i det långa loppet i alla fall. "Därnäst viktigast är nog att så mycket tid och kraft ägnas åt att förklara och prata ihop sig, skaffa sig en gemensam världsbild. Att hela processen fått ta tid är en fördel." Ja inte ska man stressa fram en stad, fast ibland behöver inte saker ta tid på sig. Särskilt då det ofta känns som att den där dialogen aldrig infinner sig. I övrigt kan man läsa "Ett tredje redskap är att i vissa lokaler genom hyresavtalskonstruktioner systematiskt stödja etableringen av småföretag."  "De små förvaltningsenheterna, byggenheterna och arkitektuppdragen är också ett av verktygen för genomförandet av visionen." Det är mycket fina ord och tankar här. "...bottenvåningarna i husen ska ha en våningshöjd på 3,6 m. Det gör dem generellt användbara för verksamheter och ger husen en helt annan livslängd och flexibilitet." "Tillräckligt låga hyror och tillräckligt höga bottenvåningar möjliggör verksamheter." Se, där har vi den hemliga formeln.

Den andra Hisingsbarriären

Under den senaste tiden har GP skrivit en rad reportage om och kring Västlänken - en underjordisk järnväg under staden som eventuellt skall byggas. Som vanligt när det gäller så här gigantiska infrastrukturprojekt är det ingen hejd på planerande, åsikter och protester, kostnadsberäkningar samt visioner och inte minst diskussionen om vem som skall betala kalaset.

När GP slängde in en ny ingrediens i soppan blev jag faktiskt lite förvånad; jag har tydligen inte följt debatten ordentligt.

Hamnbanan på Hisingen kommer före västlänken, långt före.
- Hamnbanan är otroligt viktig och av högsta nationella prioritet, säger Katarina Norén, planeringsdirektör på Banverket. Orsaken är Hamnbanans strategiska betydelse för Göteborgs hamn och därmed för Sveriges export och import.


På banan transporteras drygt 200 000 containrar per år och stora mängder papper, pappersmassa, stål, olja och bilar. Med drygt 70 tåg per dygn är Hamnbanan en av Sveriges hårdast trafikerade järnvägar, eftersom den är enkelspårig är den dessutom mycket störningskänslig. Blockeras Hamnbanan lamslås Göteborgs Hamn.

För att komma runt dessa problem skall nya spår tas i bruk och eventuellt också täckas. Med tanke på att utvecklandet av Hamnbanan dessutom totalt skall kosta 4 miljarder, att jämföra med Västlänkens över 14 miljarder, är det kanske inte konstigt att Hamnbanan är en lättare nöt att knäcka (i alla fall innan notan verkligen skall betalas och det vissar sig att den är dubbelt så stor, något man la kan förvänta sig).

Dessutom har miljön runt Hamnbanan förändrats markant under de senaste tio, femton åren genom byggandet av bostäder vid Norra Älvstranden. Ur säkerhetssynpunkt är detta förstås problematiskt. Samtidigt skapar Hamnbanan en barriär mellan Norra Älvstranden och resten av Hisingen.

Det är måhända så att just de människor som flyttat in i Norra Älvstranden är lite ömtåligare än Hisingsbor i övrigt men oavsett detta är Hamnbanan ett problem som inte går att ignorera när man som jag gärna tittar närmare på hur Göteborg kan utvecklas och förbättras som stad. Norra Älvstranden är för närvarande klämd mellan två barriärer som försvårar en bättre integration med staden i övrigt; Göta älv i söder och Hamnbanan i norr. Norra älvstranden har inte blivit vad en del hoppades på och måhända kan en del skyllas på alla dessa barriärer.

Just barriärfaktorn är något som jag tycker är mycket viktigt för ambitionen att bygga fungerande och levande stadsmiljöer. En barriär kan vara lite vad som helst men effekten är allt som oftast densamma; den skapar öde återvändsgränder och enklaver genom att få människor kan eller vill passera. Lite människor i omlopp gör det svårt för många verksamheter att fortleva eller uppstå.

Älvstranden Utvecklings kommunikationschef Johan Ekman
tycks tänka på dessa barriärer när kritiker menar att blandstadsvisionen bara blev ett nytt Högsbo:

På Eriksberg och i Sannegårdshamnen har vi försökt att skapa attraktiva stadsdelar med närhet till vattnet som i sin karaktär skulle kunna jämföras med andra områden som ligger en bit utanför Göteborgs stadskärna. I sådana områden är det ofta svårt att skapa det levande, myllrande stadslivet som föregående skribenter beskriver. Det finns inte en tillräckligt stor dragkraft till, och köpkraft där. Idag bor man annorlunda än för 40 år sedan. Då bodde man fyra/fem personer i en lägenhet där man idag en eller två. Idag måste vi bygga annorlunda.

Nu riktar vi blicken framåt och börjar utvecklingen av mer centrala områden som Backaplan och Kvillebäcken. Där ser planerna helt annorlunda ut.

Med dessa förevändningar har det gått att bygga på som vanligt och antingen planera in bilburen dagligvaruhandel i Sannegårdshamnen eller ett typiskt grannskapsenhetscentrum i området Platån vid Eriksberg. Delvis har de förstås rimliga skäl till detta, men jag skulle vilja påstå att den inre, tredje barriären sitter i skallen på planerarna. Många av alla dessa barriärer är ju skapade av människorna i en tid då de faktiskt sågs som något positivt (något de förstås också kan vara, i alla fall delvis).

Exempel 1: Platån i Västra Eriksberg.



Centrum planeras vid den lilla torgbildningen strax ovanför texten "Platån". Dockan avskiljs genom kraftig höjdskillnad. All trafik kommer att gå förbi området via Västra Eriksbergsgatan norr om bostäderna och en parkeringsyta. Ytterligare ett stenkast norrut ligger den berömda hamnbanan. Genomströmning av människor lika med noll.

Med andra ord blir torget en angelägenhet för lokalbefolkningen allena och får flera likheter med mängder av förortstorg. Skillanden är måhända att bilen återigen introducerats vid torget, en återgång till 1940-tal eller tidigare. Om målet är blandstad skulle området egentligen må bättre av att Västra Eriksbergsgatan leds om genom området. Blandstad får inte ske på bekostnad av något annat - som smidiga trafiklösningar - och vad får man egentligen gratis? Barriären har tripplats genom kombination av väg, parkeringsplats och järnväg.

Exempel 2: Sannegårdens centrum.




Med den berömda Hamnbanan strax norr om området och diverse trafiklösningar däromkring ursäktas ett köpcentrum som riktas ut mot stora parkeringsplatser och barriärer 400 meter från ett annat bilburet köpcentrum. Samtidigt är vägen ut mot dockan endast för bussar och den gulliga miljön som där skall skapas med små butiker och fik kommer att få en genomströmning av några busspendlare som går av vid fel hållplats?

Exempel 3: Lååångt ifrån Hamnbanan i Östra Kvillebäcken.



All förbipasserande trafik dras via Gustaf Dahléngatan där de skall finnas butiker i lokalplan och Färgfabriksgatan. Men för det lokala utbudet av dagligvaruhandel tycks det planeras in att det centrumet skall ligga vid en liten park mitt inne i området. Parken kring Kvillebäcken* kommer att i viss mån verka som en barriär, även om det förstås inte är någon avsikt.

Den befintliga Hjalmar Brantingsleden är givetvis en högst påtaglig barriär**, vilket jag kan intyga som boende söder om denna. Påminner på så sätt lite om exempel 2; det skall finnas en miljö där vi gör våra dagliga inköp och den miljön skall helst döljas undan lite för utbölingar. Sedan kan man skapa en mysig miljö där vi skall strosa runt, dricka kaffe latte och titta på folk. Trafikplanering och funktionsseparering är påtagliga även i uttalade blandstadsprojekt.

Kan vi ana en trend i planerarnas sätt att tänka? Barriärer är alltså dåligt eller eftersträvansvärt? Om blandstad endast kan byggas under förutsättning att vissa av modernismens barriärskapande dogmer och planeringstraditioner behålls blir det svårt att faktiskt i realiteten bygga den goda staden enligt blandstadsprincip. Är SBK redo att försämra framkomligheten och hastigheten i halvcentrala lägen för att faktiskt skapa levande stadsmiljöer och kommer byggherrar acceptera sådant som till en början kan skrämma bort deras idealkund; det äldre paret som sålt villan och vill köpa fräsch bostadsrätt?

Det är en stor utmaning att försöka sammanfoga dessa till synes oförenliga sätt att se på stadens gator och vägar till en fungerande lösning istället för trista halvmesyrer. Ibland tror jag att Johan Ekman bara luras och att Backaplan och Kvillebäcken inte kommer att bli annorlunda...

- - - - -

* När jag var nere på Älvrummet för samrådet kring det nya Backaplan, i april förra året, var mannen - jag kan inte säga att jag kommer ihåg hans namn - som höll i talarpinnen inte så lite positiv om hur trevlig denna grönyta är redan idag men att den inte är vidare välbesökt. Att den är bortglömd är måhända inte så konstigt, placerad som den är på baksidan av affärer, bortom en parkeringsplats och sedan rinner bäcken under Hjalmar Brantingsleden...

** När Hjalmar Brantingsleden byggdes någon gång för tusen år sedan medförde det även att Kvilletorget hamnade på sidan av och förlorade sitt strategiska läge. Nu ligger torget avsides och har säkerligen förlorat en hel del dragkraft på det. Jag kan tänka mig (jag spekulerar alltså vilt här) att om någon tankemöde ens lades på det så var det att Kvilletorget skulle ses som centrum för den lokala grannskapsenheten medan all annan handel kan förläggas till Backaplan med alla sina parkeringsytor. Hisingens största och äldsta torg består medan det bilanpassade Backaplan nu skall bebyggas. Så kan det gå.

Yimbyträff I

Sammanlagt sex personer hade samlats igår för att delta i YimbyGBG:s första stadsvandring. Vi började vid Sannegårdhamnen, där vi funderade över och diskuterade det nya centrum som är planerat och som vi skrivit yttrande om tidigare. Vädret var klart och friskt (det blev lite väl friskt när solen började gå ned). Vi promenerade längs med den västra sidan av Sannegårdshamnen, som har betydligt mer funktionsblandning än den östra sidan.



Vid den lilla grusbelagda torgbildningen kunde vi räkna till inte mindre än fyra lokaler, vilket verkligen överträffade våra förväntningar. Så många fler lokaler fanns tyvärr inte i området. Å andra sidan är man välförsedda med hårdgjorda gårdsmiljöer.



Vi fortsatte in längs sidogatorna, där vi också smög in på en pågående lägenhetsvisning. Sedan fortsatte vi över till nästa bostadsområde, där man skapat en sorts torgbildning.



Till vänster finns äldre bebyggelse med småskalig verksamhet, inklusive en pizzeria. Till höger radhus. Höghuset hade lokaler men dessvärre bara på den bortre sidan. Även här var det gott om hårdgjorda miljöer. Det verkar överlag vara populärt med grusbelagda torg på Norra Älvstranden, ett veritabelt paradis för boule-fantasterna (förutsatt att man hittar någon att spela med).

Till sin glädje upptäckte Olle en av sina legendariska "menlösa gräsmattor", inte ens hunden får som synes någon glädje av denna remsa.



Funktionen bakom gräs- och buskremsorna är väl främst att se till att passerande inte kommer för nära fönstren till de som bor på bottenvåningen. Hade man istället lagt lokaler på gatuplan hade man undvikit det problemet. Här ser ni mig när jag står och funderar på just det.



Norra Älvstranden har dock sina ljusglimtar, de här asymmetriska och polykroma balkongerna i holländsk stil till exempel.



Vi passerade också Eriksbergs kajpromenad, som fungerar riktigt bra. Här har man verkligen lyckats, blandningen av gammal och ny bebyggelse, verksamheter etc. Vi passade på att ta en varm kopp kaffe, diskuterade stadsplanering (surprise, surprise) och fortsatte sedan österut till Stapelbädden.

Vi hade två fotografer med oss på turen, här har Jesper fångat Daniel i aktion. Vi vill ha de där bilderna Daniel... ;)



Den märkliga gång- och cykeltrappan mellan Stapelbädden och Platån fick inte godkänt av panelen.



Trädgårdsmästaren i gruppen kunde avslöja att de enorma impedimenten runt trappan var planterade med bok. Förmodligen skulle man hålla "bokskogen" en halvmeter hög. Det var alltså en framtida slybarriär vi bevittnade. Vi diskuterade alternativa lösningar. Hade man kunnat skapa en längre sluttning istället, eller kanske byggt hus i plankorsningen?

Vi promenerade avslutningsvis runt uppe på Platån, där de nya kvarteren växer fram. Radhusen på bilden får snart fler grannar.



Mörkret föll snabbt och det var dags att bege sig hem. Vi var överens om att det varit en givande utflykt och diskuterade framtida stadsvandringar. Cyklisterna (Erik, Olle och jag) lämnade sedan med dåligt samvete de övriga vid en vindpinad busshållplats. Förhoppningsvis kom de hem till slut. På återseende!
»
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6712 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter