Utskrift från gbg.yimby.se
....

Gamla stan Göteborg


Drottninggatan 43


Kyrkogatan 50 (vita huset i mitten)


Södra Hamngatan 29


Här ovan tre äldre vackra byggnader i Göteborgs innerstad. Ja det kan man tro i alla fall. Faktum är att de två översta byggnaderna är byggda på 1990-talet och den nedre 1980. I alla tre fallen har man haft äldre hus som förebild då man byggt de nya. Varför gör vi inte mer av detta i Göteborg frågar jag mig? Här, i en redan äldre och historisk miljö, skulle det väl passa väl in i omgivningen? 



Byggnaden (rosa i mitten) passar väl in bland omgivande bebyggelse och bidrar till känslan av en äldre stadsdel.



Likaså här på Södra Hamngatan där det relativt nybyggda huset smälter väl in och gör mycket för helheltsintrycket av gatan och stadsrummet.


Eller som här på Kyrkogatan där det relativt nybyggda huset på nr 50 (vita till höger) gör mycket för känslan av äldre stadsmiljö.


Många av oss tycker om äldre vackra hus. Vi tycker att de är vackra att se på, att de gör stadsmiljön till en trevlig plats att vistas på. Men behöver byggnaderna egentligen vara gamla för att vi ska få denna känsla? Om en byggnad är vacker spelar det väl ingen roll om den är byggd på 1800-talet, 1970-talet eller 2012? Visst kan man få en annan känsla när man anar historiens vingslag när det gäller riktigt gamla kvarter. Kanske kan nybyggda hus byggda i klassisk stil kännas som på låtsas, att man försöker vara något man inte är. Men så har det ju å andra sidan alltid varit, mer eller mindre på låtsas. Idag bygger vi till exempel pastischer på gamla funkishus, men kallar det för modernt, nytt och spännande. Vilket det absolut kan vara, men likväl är det en tillbakablick. Man har alltid härmat sin historia och skapat byggnader och hus som behagar inte bara sin samtid utan kanske framförallt vår nutid. Jag tycker inte att det finns några fel i att bygga vackra byggnader. Eller att efterlikna äldre bebyggelse, om det är det vi tycker är vackert.
 

Vart ligger Göteborgs gamla stad kanske någon undrar? Innanför Vallgraven skulle jag säga. Här i Göteborgs historiska stadskärna vill man gärna ha känslan av historiken och miljöer som ger oss och våra besökare känslan av att vi faktiskt är en gammal stad med just en historia som vi kan vara stolta över. Då får man nog anstränga sig lite för att vårda denna känsla. Vi är inte Borås eller Kungälv, vi är Göteborg och vi bör ha högsta krav på vår gamla stadskärna. Många europeiska städer har under många år restaurerat och återskapat äldre byggnader och fasader i sina stadskärnor. Se på gamla stan i Warsawa som i princip helt låg i aska efter kriget, men nu är uppbyggt och antagligen vackrare än någonsin. Sen om en stadsdel är sargat av krig, jordbävningar, bränder eller mer eller mindre meningslösa totalsaneringar spelar väl egentligen mindre roll i dagsläget. Det är inte vårt fel att man förstört många historiska stadskvarter i vår stad, men det är vårt ansvar att ställa saker tillrätta. För nu är det 2012, nu har vi faktiskt möjligheten att skapa den stad som vi vill ha. Just där kan det ju såklart vara delade meningar, vad det är vi vill ha? Men jag är rätt säker på att de flesta göteborgare vill ha en så vacker stad som möjlilgt att leva i och många uppskattar just våra äldre stadsmiljöer. Hur många är inte de göteborgare som med sorgblandad förtjusning bläddrar i Garellicks böcker och önskar att staden återfick sin vackra glans? Detta är ju faktiskt inte omöjligt. Det är alltid inte fråga om att riva alla byggnader som anses fula, det vore en svårmotiverad kapitalförstörelse. Istället handlar det om att se över om man på sina håll kan återskapa fasader och gatumiljöer. Där finns vissa områden som lämpar sig bra.




Stora Nygatan, kanske en av stans vackraste promenader. I framtiden bör man kanske avlägsna gatuparkeringar, underlätta befolkning av gaturummet och detta blir ännu vackrare.  

När jag promenerar runt omkring Östra Larmgatan innanför vallgraven får jag delade känslor. Här finns fantastiskt vackra miljöer och stadsrum. Se på Stora Nygatan (fd Strandgatan) till exempel, kanske en av stans vackraste gaturum med sina utsmyckade fasader längs med vallgravens kajer och med Trädgårdsföreningens romantiska grönska mitt emot. Vi har Hotel Royal i sitt vackra hörnhus, Gamleporthuset som när man tar en närmare titt är riktigt ståtligt. Jag kan till och med uppskatta Johannes Olivegrens 1970-talskomplex med sina varierade fejkade byggnadsindelningar. Men i arkitektur är jag ytlig, är fasaden vacker är den vacker och är jag lurad att det är flera olika byggnader så är väl det bra, det gör mig inget. Vänder man däremot blicken så möts man även av den totala motsatsen, anskrämlig bebyggelse mitt i centralaste stan.

Parkeringshuset "Perukmakaren" byggt 1966 är visserligen lite småtilltalande i sin runda hörnbyggnad och just det lilla hörnet kanske till och med är något för framtiden att ta tillvara på. Men fasaderna runt resten av parkeringshuset är faktiskt mest sliten grå betong och absolut inte värdigt att stå och förfalla i vår stadskärna. Fastighetsägaren Vasakronan planerar med hjälp av Veidekke att fräscha upp fasaderna och i detta fall menar man att man att man ska upp med glas. Drottninggatan ska bli en fortsättning på Fredsgatans kommers. Det kommer säkerligen bli en förbättring då gatans arkadgångar försvinner och att både Drottninggatan och Kyrkogatan blir gångfartsgator och så vidare. Men att fasaderna, stadens ansikte, blir av köpcentrumstyp är för mig mycket deprimerande. Tänk om kära Vasakronan, vi är så vansinnigt trötta på dessa identitetslösa fasader. Här har vi chansen att göra något bra.



När man promenerar in i kvarteren möts man av det smått anskrämliga parkeringsgaraget.




Vasakronans skisser på utveckling av fasaderna. Glas, glas, glas. Ser lite ut som H&M inne i Östra Nordstan. Ursäkta språket men är det inte pisstrist?

Utöver Perukmakarkvarteret har vi Kompassenkvarteret med sin trista enformiga elementbyggda fasad. Om man vill skulle man ju på båda kvarteren kunna skapa fräscha och nya men ändå så historiska stadskvarter på samma sätt som NK delvis gjorde på Kyrkogatan 50 eller Drottninggatan 43 (bilderna överst i inlägget). Man kan, om möjligt, hämta inspiration från vårt gamla Göteborg och skapa nya fasader utifrån det här. Ärligt talat tror jag inte att många göteborgare skulle ha något emot det. Här bör man tänka klassiskt och ursprung, det finns tillräckligt med ytor i Göteborg för att bygga trista glashus. Det är som sagt heller inte alltid fråga om att riva byggnader, utan att byta fasaderna.



Kompassenkvarteret med sina döda arkadgångar med passiva skyltfönster.


Jag vet inte vad ni anser men jag tycker inte att dessa fasader platsar i Göteborgs gamla innerstad.
 

Här har jag rekonstruerat hur det en gång såg ut, och hur man i framtiden skulle kunna inspireras och återskapa något liknande. En helt annan, varmare känsla infinner sig direkt eller hur?



Östra Larmgatan, en naturlig länk och framtida stråk mellan Kungsportsplatsen och Drottningtorget. Gulmarkerade kvarter är de två stora klossarna som skulle behöva fasadbyte.

Östra Larmgatan skulle kunna vara ett populärt stråk vid sidan av Fredsgatan som knyter samman Kungsportsplatsen med Drottningtorget. Gatan och gatorna omkring bör göras om till eventuellt stenlagda gångfartsgator, som på många andra håll västerut inom vallgraven.

Det finns ju modernare byggnader som mycket väl passar in i en äldre stadskärna om det tillför något som kompletterar och passar väl in. Som hotell Avalon till exempel, som har något så ovanligt som en slags nyfunkis på ett bra och snyggt sätt. På samma sätt kanske Perukmakarens runda hörn skulle kunna tillföra något till Östra Larmgatans framtida gatumiljö, men inte i nuvarande skick och inte med sina alltför trista grannfasader. "Det måste väl finnas plats även för 1900-talets senare arkitektur i en historisk stadskärna" kanske vissar tycker. Nej, inte om inte byggnaderna förtjänare det anser jag. Är de vackra, uppskattade och unika så ja absolut. En sak är säker, ingen behöver vara orolig för att vi inte kommer att ha ett avtryck från senare halvan av 1900-talet även i framtidens Göteborg. Vi kan inte spara på fasader som människor inte tycker om bara för att, eller för att inte göra någon arkitekt ledsen, eller för att vi ska acceptera tidens stilar eller annat trams. Nä, min önskan är att göra Göteborg vackrare och som vi alla vet, det är utsidan som räknas.
 


Äldre bild på Östra Larmgatan.


Äldre bild på Kyrkogatan/Östra Larmgatan.


Idag ser det ut så här på Östra Larmgatan, inte lika kul va?


Vore det inte trevligare om vi återskapade klassiska fasader i området?


Fasaden skiner igen




Det är med lite mer glädje som jag promenerar förbi det gamla hörnhuset vid Herkulesgatan än förut. För bara ett halvår sedan var hela huset täckt med en anskrämlig gul plåtfasad (se ovan). Nu har man äntligen bytt ut fasaden mot vad det ska vara, trä. På nedersta bilden kan vi se en äldre bild på huset, från början av förra seklet. Visst börjar det återfå sin forna glans, om än i lite annan utformning.

Sedan har väl plåten kanske räddat många äldre hus från rivning, det får man vara tacksam över. Så tack, plåten! Men nu är din uppgift avklarad, det är dags att ta bort dig. Visst, det finns jättetrevliga lägenheter och lyckliga människor i plåtklädda hus. Men det är ju inte särskilt vackert eller värdigt en stad, det är ju ändå utsidan som räknas.

Stad i ljus


Hotel Avalon och Kungstorget.


Att ljussätta fasader och gatumiljöer kan göra staden både vackrare och tryggare. Parker kan förses med fler och intressantare ljuskällor och våra broar och kajer skulle kunna tas till vara bättre, även när mörkret fallit. Platser som dagtid är fulla av rörelse och liv kan om nätterna bli totalt öde. Okej, de flesta väljer nog att sova några timmar på nätterna istället för att strö omkring längs nattliga gator. Men de finns ju alltid de som är ute, de som vill uppleva staden på natten eller helt enkelt inte orkar sova mer. Dessutom, snart är det åter vinter och mörker som faller redan vid fyrasnåret och då vill vi ju ha ljus. I Julstaden Göteborg tänds ljusen i valda delar av centrala stan. Ett både omtyckt och mobbat evenemang. Jag hör nog till de förstnämnda för jag ser fram emot att ljuset tänds. Men ska vi bara ljussätta vår stad några veckor om året?



Julstadsbelysningen varier lite från år till år. I fjol var Rosenlundsverket belyst och inte blev det tristare. När vi ändå har ett värmeverk mitt i stan så varför inte göra något av det, skulle funka året om.


Det är klart att allt krimskrams som pryder stan under julstadsveckorna inte passar sig året om, som diverse glödlampsgranar och ljusslingor. Men det finns vissa delar av konceptet som man gott skulle kunna prova att köra permanent. Som till exempel viss fasadbelysning.

Men hur gör man en lyckad fasadbelysning? Ja det är ju inte bara att slänga upp ett par spotlights och tända. Risken finns ju alltid att man överdriver eller använder skumma färger i ljuset. Jag tycker att man lyckats med belysningen när man genom ljuset framhäver byggnadernas karaktär och dess detaljer. På så sätt kan man låta husen skifta skepnad när dag blir natt och detta bidrar ju dessutom till en roligare stad för ögat. Man borde kanske anställa en stadsljussättare, någon som ansvarar för stadens ljus. Likt Julstaden eller Lights in Alingsås gör när man ger olika ljussättare i uppdrag att ljussätta olika byggnader.




Längs med vallgraven vore det snyggt med utökad fasadbelysning. Vackert med den sparsamma belysningen till vänster i övre bilden där ljuset följer och framkallar fasadens textur. En enklare metod har används av ljussättningen av synagogan där man helt enkelt bara placerat strålkastare nedanför. Det fungerar dock rätt bra i det här fallet om än något väl ljust.



Exempel på en lyckad ljussättning på Kyrkogatan 18. Ett hus man inte lägger märke till så värst mycket på dagtid. Men med ljussättningen kommer husets alla detaljer och dess pampighet till sin rätt.



Läroverksgatan. Snygg ljussättning gör huset och den tomma gatan lite mer värd en nattlig promenad.





Att ljussätta växtlighet kan också skapa snygga miljöer. Här på Magasinsgatan.


Många känner sig otrygga på kvällen och drar sig därför för att gå ut när klockan passerat skymning. Det tycker jag är synd och i förtsta hand bör man ju naturligtvis ta tag i grundproblemet, det vill säga anledningar till varför man är rädd för att gå ut ensam i mörker. Men om man kan få en roligare och mer spännande stad på köpet, så varför inte? För en riktig stad ska leva dygnet runt, särskilt i centrala delar. Man kan inte förvänta sig att människor ska uppehålla sig på platser som är mörka och skumma. Folk dras likt flugor och myggor till ljus.

Kanske kan man satsa mer på solceller, för att på så sätt alstra energi till belysningen. För inte skulle det kosta jättemängder med pengar för att ljussätta staden lite mer. Dessutom får man ju igen pengarna när fler vågar sig ut på gatorna för att konsumera även när mörkret slagit läger över syrenernas stad. Turiststaden Göteborg skulle ta ännu ett steg och även satsa nattetid, då sommarnätterna är en möjlighet. Ljuset och mer verksamhet senare på kvällen ger fler jobb, mer klirr i kassan och en livligare och tryggare central stad.




Inte någon märkvärdig ljussättning, men det gör hörnet lite mer intressantare och en rätt slätstruken fasad mer levande.



Att ljussätta broar är tacksamt. Det stör oftast ingen och det framhäver bron vilket är bra i säkerhetssynpunkt. Ingen nattlig paddanresenär kan alltså nykter slå huvudet i bron om man inte är en riktig drömmare. Sen kan det vara vackert också, när bron speglar sig i kanalens stilla vatten.

För en tid sedan bytte man ut Älvsborgsbrons gamla glödlampor mot ny belysning. En lyckad omställning, även om det var lite charmigt med glödlampor som byttes stup i kvarten. Det är synd om killen som hade det jobbet, nu en arbetsuppgift fattigare. Men det nya är modernare och ljusstarkare. Jag tycker även att man borde försöka dölja brons gula gatulyktor.



Ljussättning av broar är intressant. Överst den grymt snygga belysningen av Tyska bron. Den nya Viktoriabron har däremot inte förärats den mest intressanta ljussättningen.



Älvsborgsbron före och efter.





Exempel på vad man skulle kunna göra i ljussättningsväg. Ljussättning av de för Göteborg karaktäristiska kranarna i centrum skulle göra de till vackra megaskulpturer och göra skylinen roligare. Hörnhuset vid Lilla torget är kraftigt belyst under julstaden, men en stilren och enkel ljussättning skulle kunna pryda byggnader likt denna året om.




Hasselblads två tidigare hus, båda snyggt ljussatta. Det ena fortfarande vid liv genom SVT och har en naturligt vacker ljussättning med sin glaskonstruktion och spetsiga tak. Hasselbladshuset vid Lilla bommen är nu ombyggt till bostadshus och jag tror inte att en ljussättning likt denna (julstaden 2005) vore jättepopulär bland de boende. Men det går säkert att ljussätta på ett annat och ännu snyggare sätt. Sen måste vi ju dagen till ära passa på att uppmärksamma 40-årsminnet av att en göteborgare var först på månen, en Hasselblad 500EDC. Grattis.   



Bostadshus är knepiga att ljussätta som man vill eftersom de boende antagligen inte vill ha strålkastare riktade mot sina fönster när de ska sova. Men kontorsbyggnader, offentliga miljöer och arenor är exempel på byggnader som är perfekta att ljussätta. Nya och Gamla Ullevi är ett par av de som skulle kunna experimentera med.

Gamla Ullevi har varit uppe på tapeten här på Yimby tidigare. Ett förslag för att göra exteriören lite roligare var att ljussätta den. Precis som man har gjort med Scandinavium skulle man kunna variera belysningen efter ändamål. Till exempel blått och vitt när Blåvitt spelar och grönt och svart när Gaisarna spelar. Jag tror att detta skulle vara ett uppskattat drag både för fotbollsbesökare, turister och göteborgaren i stort. Dessutom blir det ju lättare för de boende på andra sidan ån att se vilket lag det är som orsakar jordbävningarna denna afton.



Hur man får fram svart ljus är dock en gåta som måste lösas...

Det är utsidan som räknas


Fasader i Göteborg. Pricka in alla och vinn ett pris.


De allra flesta av stans byggnader kommer man ju aldrig att komma in i. Inredning och golv och originalluckor i köken och porslinstoalettsitsar i all ära men det är ju trots allt utsidan som i de flesta fall är det närmsta vi kommer. Man borde alltså satsa mer krut på stans fasader och det med finess.

Det är ju betydligt trevligare att promenera runt i en stadsdel där husen och fasaderna varieras och man känner att det är ett resultat av gediget hantverk. Mindre trevligt är att skynda sig igenom trista monotoma områden med enformiga och deppiga fasader. Då spelar det faktiskt mindre roll hur lyckliga människorna innanför än är och hur nöjda de är med sina lägenheter. Jag på gatan blir lik förbannat olycklig och nedstämd över att behöva se eländet. Kan ju tyckas vara mitt lilla problem och att det finns värre problem här i världen. Kan tänkas att det är så också, men jag tror inte att jag är ensam och iochmed att det rör sig väldigt mycket människor på gatorna så är detta faktiskt en betydande angelägenhet. Jag vill ha en vacker och intressant stad att promenera i. Inte en stad där man bara ska bo och där man vill komma undan alla sorters utgifter på bekostnad av estetiken.

Vi är ofta dåliga på att vårda våra gamla byggnader och dess ofta vackra fasader. Ofta har man respektlöst förvanskat och bytt ut fasader till ett mer ekonomiskt alternativ. Som till exempel den korrigerade plåten. Detta kalla opersonliga material som misspryder många av vår stads byggnader. Plåt gör man bilar av, inte hus.

Se på Kvillestan till exempel som har många gamla fina landshövdingehus. Men många av dem är idag slarvigt inslagna i dessa ledsna plåtomslag. Man behöver ju inte ha ett alltför tränat öga för att på långt håll se skillnad på en äkta träfasad och en kopia i plåt. Nej, mitt förslag är att byta tillbaks all plåt mot äkta trä igen. Även de nybygga husen med plåtfasader skulle må bra av träfasad. Det skulle göra hela stadsdelen vackrare och den skulle få tillbaks sin stolta själ. Inte skulle man byta ut en träfasad till plåtfasad på Haga nygata, det skulle jag inte tro. Visst kommer det kosta en liten slant, men vinsten skulle bli desto större. Vi ska år 2009 inte behöva ha plåtfasader på våra byggnader. Den här stan skulle kunna vara så mycket vackrare än vad vi låter den vara.



Svårt att tro att det är samma hus. Första bilden från början av 1900-talet, den senaste tagen i fredags. Här har vi alltså ett hus förvanskat med en grotesk gul plåt. Bottenvåningens tegel, det fina skiffertaket och takfönstrens detaljer finns kvar. Men plåten...när det hade kunnat vara så vackert som på övre bilden! 



 
Vilken sida vill du bo på? Okej, kanske inte världens fräschaste fasad men ni fattar grejen.



Plåtslagarglädje när den är som bäst. Masthuggstorget är ett centrum för sunkig plåt. I bakgrunden syns Masthuggsterassen, landets största bostadsrättsförening och kanske även ett av landets största misstag i och med saneringen av den gamla bebyggelsen.




Att man bytt ut den putsade(?) fasaden mot en skrikig gul plåt på f d biograf Gnistan (1938-1968) är för mig ett mysterium. Annars är ju mycket sig likt här på Brämaregatan, tillochmed den den svävande lyktan.



Här är ett färskt exempel på hur man däremot gjort tvärtom. Bytt ut plåtfasaden mot puts. Ett ganska lyckat drag tycker jag, även om man kanske skulle kunna varierat färgen en aning mellan det högre hörnhuset och resten. Har förresten för mig att jag läst någonstans att innan huset fick plåtfasad så var det en fasad av stenplattor, men att man efter en brand satte upp plåt istället för att tvätta av stenfasaden.



Många områden skulle må bra av en ansiktslyftning vad gäller fasaderna. Till exempel flera av de problemområden som vi så ofta pratar om. Nordostpassagen, Annedal, Nilssonsberg, Masthuggsterassen, Hammarkullen, Norra älvstranden och så vidare. Vissa av dessa områden skulle ju iochförsig kanske må allra bäst av en lagom dos av sin egen medicin, rivningshysteri. Men om man ska fokusera på verkligheten för en stund kan man ju i alla fall försöka förbättra utifrån dagens läge. Ett exempel på en förädling man skulle kunna titta närmare på är de enformiga gula tegelfasaderna vid Nilssonsberg.

Johannes hade ett förslag att bryta upp den stora kolossen utmed Övre Husargatan i mindre delar genom att helt enkelt måla fasaden i olika kulörer. På sätt skulle man kunna få en mindre monotom känsla och göra området mer intressant för ögat. Det skulle skapa en illusion om att det faktiskt är flera olika hus istället för som man ser det idag, som ett stort komplex från sjuttiotalet. Liknande metod skulle kunna tillämpas på grannområdet Annedal, där byggnaderna är än mer enformigt trista.


 

Genom färgsättning av fasaden bryta upp det monotoma komplexet kan man göra stadsrummet intressantare och mer levande för ögat. Även balkongerna skulle kunna bytas ut mot vackrare stålkonstruktioner, för vad har vi sagt om plåt... För övrigt så kan färgerna diskuteras.
(klicka för större)
 


Ja det finns en hel del att ta i tu med vad gäller stans ansikte utåt. Jag kommer att återkomma i ämnet senare i sommar och fokusera mer på belysning och ljussättning av staden och dess olika fasader.
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 5491 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter