Utskrift från gbg.yimby.se
....

Krönika: Hur (inte) bygga en stad - exemplet Göteborg

I YimbyGBG:s krönikeserie ger vi utrymme för mer personliga tankar och synpunkter, som inte nödvändigtvis håller sig strikt inom nätverkets tvärpolitiska ramar. Dagens krönika är skriven av Mikael Janson, ett av Folkpartiets främsta namn i Göteborg, och har tidigare publicerats på hans blogg. Vi hoppas att fler politiker följer hans och Emmali Janssons (MP) exempel och vågar debattera Göteborgs stadsplanering offentligt. Länkarna i texten går till relaterade inlägg på YimbyGBG.

- - - - -

Både GT och GP slåss nu lite om att lyfta fram stadsbyggnadsfrågorna och det ena öde torget efter det andra eller den ena bättre platsen än den andra i vårt kära Göteborg, som genom åren blivit så misshandlat.

Själv har jag allt sedan jag gick i gymnasiet funderat över hur det kommit sig att medan andra länder bombat sönder varandras städer så har vi efter att ha köpt oss fria från det de senaste 200 åren istället ägnat en 50-årsperiod åt att självmant spränga sönder våra stadskärnor. Det hänger naturligtvis ihop med den enormt snabba utvecklingen - just beroende på vårt friköp från framförallt andra världskriget - från fattigast till rikast i Europa (och nu tillbaka i mittenskiktet någonstans).

Från bondesamhälle till modernism samt därmed behovet av att riva allt gammalt och sunkigt som dessutom blev synonymt med fult och bygga nytt för de nya moderna tiderna där även det funktionella blev lika med det fina. Det är förståeligt men tråkigt. Ingen vill ha tillbaka de gamla TBC-kåkarna, men samtidigt vilka områden för den kreativa staden som hade kunnat finnas kvar.

Jag säger bara Nordostpassagen, byggt så att man riktigt förstår hur arkitekten tänkt att människor ska ha bra lägenheter men inte bo i hus som gör att de tror att de är lyckligare än de är. Det är arkitektonisk socialrealism det. Hade inte Oscar Fredrikskyrkan varit en kyrka så hade den väl också rykt. Idag står de där som varandras motsatser i byggnadsstil, om än lika monumentala mot det gytter som tidigare fanns.

Detta till skillnad mot Landala kapell som tvärtom är allt det som Landala idag inte är vad gäller småskalighet och folklore bortsett från utlöparen upp mot torget av stadens vackraste(?) gata, Erik Dahlbergsgatan. Det finns överlag något med backiga gator som jag gillar, där tät stadsbebyggelse både tvingar sig på som sker på topografins villkor och samtidigt sluter sig runt färden uppåt och öppnar vyn på färden nedåt, såsom Nordhemsgatan och Kvarnbergsgatan.

Allt detta kombinerat med en socialdemokrati sammanvuxen med allmännytta, egna-hemsrörelsen och kooperationen och en rationell effektiv beslutsprocess utan medborgerliga bromsar, släppte processen fri under några stadsbyggnadsmässigt förödande decennier. Se alla Domustorg i våra mindre städer och se Nordstan eller som jag egentligen tycker ännu värre Arkaden och Fredsgatan. Ingen kan förstås friskriva sig från tidsandan, så även många av våra företrädare och föregångare ville vara ännu bättre på att sanera det gamla och bygga det - då - nya, inte minst i bilismens självklara framväxande era.

Jag är samtidigt glad över att vi var de genom bland annat Erling Bager som till slut satte stopp för en sanering av Haga motsvarande den i Olskroken eller ännu värre Landala med flera och att vi vill slå vakt om det som finns av gamla Gårda. Att Haga bakom Haga Nygatas kulisser är samma hus med olika fasader är inte så kul det heller, egentligen, men bättre än inget om vi ser till omnämnda exempel ovan. Självklart måste en stad byggas och byggas om och byggas ny, men inte i de stora sjok som varit den svenska och framförallt göteborska modellen genom egentligen alla tider.

Det som fascinerar mig är att man när det gäller inomhustorg fortsätter bygga så som man gör. Se på Allum, ett riktigt skräckexempel, eller köpladan 421 i Sisjön för att nämna några nya exempel. Möjligen tycker man att det borde ha gått att på fyrtio år göra något bra av Nordstan, men icke det heller. Åk till vilket amerikanskt "Mall" som helst och jämför. Är det det att vi är rädda för att skapa köptempel som lockar i kraft av sig själva och istället bygger vi köplador som vi snabbt som möjligt skall fly ifrån? Eller är vi bara småsnåla även i det som byggs enbart för att skapa kommers?

Nåväl, i allt detta tycker man ju att Byggnadsnämnden borde ligga i framkant och ta den kastade handsken. Men ärligt talat, vad hör vi därifrån egentligen, mer än att stadshjulet rullar vidare i olika turer, ens om vi lägger örat mot marken bortanför den frågan? Inte mycket.

Jag och vi har ju försökt i olika omgångar, med vår önskan om att ta tag i hela Älvrummet, som bidde en tumme, om att göra något mer av en ny Göta Älvbro än bara en bro, som blev kanske inte det men i alla fall omnämnda tumme för områdena runtomkring. Kjell Björkqvist hos oss har ju för länge sedan lagt förslaget om att göra ett hus av gamla gasklockan och det kommer man med tankar om nu har jag sett. Det saknas dock de bredare penseldragen för att komma ned i detaljerna.

Att ens fundera på att riva de kvarvarande husen på Södra Älvstranden är ju befängt. Det är ju de som skapar silhuetten. Absurditeten visas av att i de första skisserna skulle man anlägga en park där det idag är hus och bygga hus där det idag är hålrum, istället för tvärtom. Kjells motion om en öppen process för Södra Älvstranden räddade oss kanske från det i alla fall.

Att inte fundera hur vi kan göra ett "Fishermans wharf" ut i älven där Stena Danmarksterminal nu ligger och helt enkelt byta plats på den och nuvarande rätt hopplösa Fiskhamn är ju bara att försinka chansen när nu Stenas kontakt på marken går ut om fyra år! Det är också en del av Älvstaden som vi ville lyfta upp på bordet, liksom förstås möjligheten att skapa ett spännande nytt regioncentrum på Bananpiren med såväl utrymme för öppna aktiviteter som tät stadsbebyggelse på höjden inklusive parker i höjd med en ny bro som ger utrymme för båttrafik på älven.

Jag har ju lite på skoj kallat det för en Bananpark på sydspetsen anspelande på Battery Park på Manhattan. Det är då spännande att se vad som i nästan tysthet samtidigt pågår i Klippanområdet, med byggnation mitt i ett kulturområde, som både är anpassad och sticker ut. Mycket spännande, men som sagt, märkligt tyst om egentligen.

Jag har sedan min tid i SDN Linnéstaden engagerat mig för Skanstorget under många år och Kjell och vi har ju agerat för den frågan tidigare. Jag var ju den som via SDN Linnéstaden väckte idén om att titta på torget för att skapa ett levande intimt studenttorg mitt i universitetskvarteren istället för att bygga högt upp på Skansbergets dessutom mörkaste sidor. Det var efter det som det programarbete inleddes som sedan aldrig kom någon vart. Det kanske börjar rulla nu när byggnationen på Skanstorget stoppats upp helt.

Jag är inte så rädd som Anna-Clara Löfvenberg i GT för byggnation utmed torgets sidor, tvärtom, då det är en större plats än man i förstone kan tycka och om det är nödvändigheten för att få till något så är det inte fel, särskilt om det kan anspela på och liva upp traditionen kring den historiska saluhallen som också kan skärma av Övre Husargatan som ju inte är vad den en gång var. Vågar man dessutom göra något som också "smälter" in i berget på den andra sidan (varför inte också en hiss upp till ett café på toppen på sommarhalvåret?) kan det bli riktigt intressant.

Vi har ju överlag för många, många år sedan lagt en motion om att rusta upp de öde torgen runtom i staden där Skanstorget var ett exempel. En annan personlig "favorit" vid sidan om Rosenlundsområdet är förstås blåshålet Masthuggstorget.

Min och Helena Holmbergs motion om att rusta upp Rosenlund för att också bli av med torskarna och prostitutionen genom att göra det till ett levande område för oss alla att vilja vara i tar ju greppet att vilja knyta Rosenlund till Haga via andra sidan kanalen, istället för att vara en öde baksida mot kanalen - mitt i stan! - som det idag mest är. Det är också ett område, den så kallade Pusterviksplatsen, som börjar nu komma i ropet. Som på så många andra ställen är det ju idag bara en parkeringsplats. Av den motionen blev det inget. Att prata om torg i Göteborg är att prata om trafikplatser, läs: Gamlestadstorget.

Själv har jag i många år förundrat mig över hur vi kan låta en piazza som Lilla Torget ned mot Hamnkanalen bara ligga där och vara en bilrondell plus busshållplats. Jag hoppas någon tänkt tanken vad vi skall göra för att göra något av det den dagen det är tänkt att dessutom dras en spårvagn där, så att man inte just bara drar en spårvagn där. Istället borde det ju knytas till Packhusplatsen och älvrummet kring Stora bommen, varför för övrigt inte ett inglasat torg på Packhusplatsen och arkader i två nivåer utmed S:t Eriksgatan och branten nedanför.

Det var ju så det var med Järntorget som det nu riskerar bli med Lilla Torget, att förslaget var att dra extra spår tvärsöver allt och bredda bilvägarna som gick där men i övrig låta den tidigare trafikkarusellen ligga kvar. Hade inte Mats Rahmberg för oss i Trafiknämnden tillsammans med mig genom SDN Linnéstaden agerat som vi gjorde hade det blivit så. Vi tog till och med fram alternativa skisser som idag är i många delar det vi föreslog. Kanske blir det dags igen när Lilla Torget närmar sig någon form av beslutspunkt.

Götaplatsen och Gustaf Adolfs Torg, stadens centraltorg, skall vi ju inte prata om. Det är nog på det hela taget fina platser, men de är ju helt döda. Däremot har förstås Mark Isitt i GP rätt i den speciella genomarbetade estetiken och konsekvent genomförda arkitekturen, som bara säger: "Titta vi kan och vågar!". Fast ärligt talat, så är det monumentala med Götaplatsen dess ogöteborskt storsvulna allvar, som att vi är mer än bara räkor och go'a glada gubbar, vi är kultur också. Gott så.

Men ett allvar på gränsen och ett förebud från den liberala handelsstaden Göteborg om det kommande 30-talets fascistoida arkitektur, men som i det göteborska snarare blir en välkomnande hägring i fonden när man tittar ut mot den omgivande staden. Platsens ödslighet i alla sin storhet behöver funderas mer kring, just för att den inrymmer kulturens högborgar som tycks sluta sig inåt istället för utåt torget, som är en - som namnet säger - plats inte ett torg idag.

Jag är förstås också glad över vår Kerstin Ekmans motion om att etablera café på Gustaf Adolfs Torg, det är tankar jag haft men det var ju svårt för det café som en gång försökte och det beror på att som husen idag används är det svårt att få till en caférörelse. Det är då det man skall titta på, inte att argumentera emot att det inte skall vara något liv på torget (annat än när arbetsrrörelsen och deras gelikar behöver det för att demonstrera, det finns ju gott om plats ändå!).

Efter att stadens mest centrala och samtidigt under decennier mest öde område, Västra Nordstaden där talande nog också stadsbyggnadskontoret har sitt säte, börjat få lite liv genom de studenthus som på nåder tillåtits kanske det finns underlag för mer liv även på torget. Jag tror dock också man måste ta ett helhetsgrepp och göra Rådhuset när det nu blir tomt till kommunstyrelsens hus med möjlighet för ett centralt medborgarcenter samt låta stadskansli och vaktmästeri med mera ta delar av huset närmast traktöreren där vi i politiken idag sitter och så öppna mittdelen för exempelvis kultur och uställningsverksamhet och café även inne på den fantastiska innergård som finns där. Det är kanske fria fantasier, men ändå.

Det finns så fantastiskt mycket att göra, och ändå så lite som blir gjort och det som blir gjort blir inte så roligt. Se bara på byggnationen runt Eriksbergsdockan. De hus som kunde vara front hamnar nu bakom och det som blir är återigen lamellhus och punkthus utan något egentligt mervärde, ja det skulle väl vara lite trädetaljer och terrassering på taken då. Det är kanske så, att smaken är som baken, men jag är glad att vi stoppade totalrivningen av Juvelkvarnen, fast visst hade det varit fräckt med kronan kvar över hela verket som en fond för hela Eriksbergsområdet.

Jag tror det är hela konstruktionen med Älvstranden AB och Framtiden AB som snarare än stadsbyggnadskontoret är de som styr processen är ett av problemen. Det var framsynt tänkt en gång, men när det blir för stort och tar över allt och byggarna styr premisserna för politiken att mest bara acceptera eller inte från aktörer som inte har eller anser sig ha några arkitektoniska stadsrumsuppdrag, så har det blivit ett problem.

Det är inte minst i ljuset av det det behövs en stadsarkitekt, med som inte minst jag velat lyfta fram och vi poängterat i vår motion om detta, också beteendevetenskaplig kompetens som motor i stadsbyggnadsdebatten. Från de stora dragen till att skjuta in lite stresspunkter i utformningen av sådant som enskilda broar. Det jag hört om "Nya Viktoriabron" var att den skulle breddas men med bibehållan detaljer. Nu blev det tydligen inte så och ingen vet egentligen varför. Var höll stadsbyggarna hus?

Varför tar vi inte hand om våra känsliga stadsmiljöer, idag heller? Det går inte att bara peka på enskilda lyckade exempel, även om de finns, som jag tycker Kungsportsplatsen är. Det är väl signifikant att exploatören där har haft en idé om vad man vill för att passa deras image med nya hotell Avalon.

Det är i alla fall min mening så här inför sommarvilan när man får fundera lite fritt för egen del i alla fall kring sådant som inte kanske är mina primära frågeområden, men intresserar mig som kanske märks :) för den som läser denna lilla sommarlektyr :)) - och då har jag bara sagt hälften :))), precis som det nog ligger alla göteborgare varmt om hjärtat, hur vi vill ha vår stad - egentligen.

Därför är det bra att GT och GP och andra tar den debatten. Men var är vår kommunstyrelsestadsbyggnadsansvarige, egentligen? Hittills har det ju bara varit nej, nej och åter nej. Utom till stadshjulet förstås. Det gäller ju att välja vad som är viktigt.

Mikael Janson (FP)

Husbåtar i Göteborg?

Anders Svensson fortsätter sin bloggserie Förtätning ger en bättre stad. Denna gång om husbåtar.

Husbåtar i Göteborg? Det är vad en folkpartist, Kristina Bergman Alme, föreslagit i fullmäktige. Och inte mig emot, men det mest intressanta för husbåtar kanske inte i så fall är älven och de stora kajerna som exempelvis Gullbergskajen i Gullbergsvass (vilket Bergman Almes motion handlar om) även om det inte heller är fel. Det intressanta är väl de mindre vattenvägarna och hamnbassängerna (som väl iofs motionen berör).



Husbåt i Amsterdam


Exempelvis de yttre delarna av vallgraven mellan Pustervik och Rosenlund samt Fattighusån, Mölndalsån och Säveån. När det gäller hamnbassängerna så exempelvis de små på Ringön, Lindholmshamnen och Sannegårdshamnen. På Ringön måste det ju kombineras med en del andra förändringar också om vilket jag ska återkomma.

Om det byggs en pendeltågstation vid Gamlestadstorget och hela området omvandlas till en riktig stad kan också Säveån från Partihallarna upp till bortanför SKF bli en detta. Det kan bli promenader längs med ån och möjlighet till att ha husbåt i ån. Tillsammans med de små varsvmiljöer som redan finns på nåt ställe under denna sträcka kan det hela bli mycket fint. Å-området uppströms SKF bör däremot lämnas som det är, vilt och fritt.

Diskutera husbåtar på YimbyGBG:s forum

Stadsliv - hur gör man?



Enligt Metro är bilden ett montage - men detta myllrande folkliv skulle kanske bli möjligt om FP:s motion gick igenom...

Folkpartiet i Göteborg utmärker sig med ett intensivt intresse för stadsliv. Det kommer en strid ström av mer eller mindre underbyggda motioner som alla förespråkar ett mer livaktigt stadsliv. Den här gången gäller det uteservering på Gustav Adolfstorg. Kerstin Ekman (FP) tycker gamle Gustav ser lite ensam och moloken ut - varför inte anlägga en härlig uteservering fylld med glada människor bredvid? Stadsbyggnadskontoret har inget att invända men...

- Däremot finns det inga restauranger eller kaféer i direkt anslutning till Gustaf Adolfs torg som skulle kunna sköta det så det är snarare ett logistiskt problem, säger Magnus Sigfusson på stadsbyggnadskontoret.

YimbyGBG skrev för inte länge sedan
om en annan motion från Kerstin Ekman. Då gällde det att göra om Norra Hamngatan till en levande gågata fylld med uteserveringar. Vi på YimbyGBG gillar förstås uteserveringar, i likhet med andra former av urban social samvaro, och det är kul att det uppenbarligen finns ett starkt intresse från ledande folkpartister att skapa förutsättningar för ett rikt stadsliv.

Men stadsliv uppstår inte för att man ställer ut några cafébord med parasoller. Vill man verkligen göra Västra Nordstaden mer levande så behövs det mer bostäder och fler publika lokaler i området. Man måste bryta upp kontoriseringen av området. Snart flyttar kanske förvaltningen från funkisklossen Traktören (bredvid Rådhuset). Då är det kanske dags för FP att lägga en motion om en rejäl ombyggnad/nybyggnad?

Dags för nytänkande 2009



På dagens GP Debatt
efterfrågar några tunga folkpartistiska politiker ett nytänkande inom stadsplaneringen i Göteborg. "Stadsbyggandet måste ur både ett socialt och ekonomiskt perspektiv ta vara på stadens mångfacetterade värden och undvika ett stelbent och trångsynt tekniktänkande. Det handlar om att skapa något mer än att bara fylla igen tomma hål i dagens stadsbild, skriver de folkpartistiska kommunpolitikerna Mikael Jansson, Kjell Björkqvist och Ann-Catrine Fogelgren". Det låter ju fint och det är väl få som definierar nytänkande som något negativt. Enligt skribenterna saknas det visioner för de nya centrala stadsdelar som växer fram. Det är bara att hålla med. Men...

Som vanligt när det efterfrågas visioner har man inget eget konkret nytänkande att erbjuda. Stadsbyggnadsvisionerna stannar vid förespråkandet av "...några färre något högre broar som ger förutsättningar för båttrafik och som i sig kan ge visuellt spännande bågar över älven. I övrigt är lösningen mer färjependling". Jaha?

Det här är ett märkligt fenomen inom stadsplaneringsdebatten i Göteborg som vi skrivit om tidigare. Det produceras debattartikel efter debattartikel som talar om bristen på visioner och som efterlyser diskussioner och nytänkande. Men det enda som våra politiker, planerare eller "intellektuella" verkar vara intresserade av är att skriva fler debattartiklar som talar om bristen på visioner, diskussioner och nytänkande. Ingen verkar vara intresserad av att stå för själva visionerandet, diskuterandet och nytänkandet. Och det är väl det som egentligen är problemet. Det är alltid bekvämare att stå vid sidan av och peka finger än att faktiskt göra något.

Men nu finns det som tur är några som är beredda att komma med konstruktiva förslag: YimbyGBG. Nyårslöftet inför 2009 bör vara att komma med ännu fler och ännu bättre idéer på hur Göteborg ska utvecklas som stad. 2009 kommer att bli ett spännande år för oss som är intresserade av stadsplanering: Gårdas öde ska avgöras, diskussionen om utformningen av Heden och Avenyn kommer att sätta igång på allvar, Marieholmsförbindelsen är på gång, Stadsbiblioteket ska byggas om, utvecklingsidéerna för Backaplanområdet kommer att klarna och mycket annat kommer att hända. Det är bara att sätta igång...

Mysiga, döda stad



För några dagar sedan skrev GP om ett förslag som från arkitekten Johan Casselbrant gått via folkpartiets Kerstin Ekman och går ut på att göra Norra Hamngatan till en gågata från Brunnsparken, förbi Gustav Adolfs torg och hela vägen bort mot Göta älv. På denna från trafik fredade yta skall det enligt förslaget fyllas ut med mysiga uteserveringar och folk skall fås att promenera ner till älven:

- Torget har varit stadens mittpunkt och en naturlig mötesplats. Jag vill väcka liv i Gustaf Adolfs torg igen, det kan bli en idealisk plats för uteserveringar, säger Kerstin Ekman (fp). I går lämnade hon in en motion till fullmäktige om att utreda frågan. Casselbrant har på eget initiativ kommit med idéer för hela stråket från Brunnsparken, via Norra Hamngatan och ut på Stenpiren.

- Stråket har samma soliga väderstreck men potentialen överstiger Nyhavn i Köpenhamn, säger Casselbrant, som i flera år funderat på varför sträckan är så outnyttjad. I stället för trafik på Norra Hamngatan, vill han se restauranger och uteserveringar i exempelvis Rådhuskällaren. Ett stråk längs Stora Hamnkanalen som får folk att röra sig ner mot älven.


Folk i allmänhet tycker förstås det hela låter himla mysigt! Jag tänker mer på hur många fel jag kan hitta i ett sådant resonemang och hela idén. De själva pekar på den springande punkten, men till synes utan att förstå. En kort artikel i GP kan förstås vara missvisande men jag undrar varför denne Casselbrant behövt fundera flera år på något som för mig är tämligen uppenbart.

För att friska upp mig eget minne tog jag en marginell omväg och cyklade längs gatan. Det var kanske inte fullt så dött, men det är inget livligt stråk. Och det handlar inte om solen och så värst mycket om bil- och busstrafiken heller. Utan tillgång till mer sofistikerade mätmetoder får jag nöja mig med några enkla observationer. Måhända har jag fel.

När Nordstaden sanerades skedde en uppdelning av Östra och Västra Nordstaden enligt tidens melodi. Östra Nordstaden är allmänt känt i hela landet som Nordstan och är platsen för konsumtion. Det mer bevarade västra delen har en del bostäder men har också många administrativa och officiella byggnader som Rådhuset, Börsen, Tingsrätten, Hovrätten och faktiskt just Stadsbyggnadskontoret. Utbudet av andra lokaler är tämligen modest, dessutom gynnas troligen inte just Norra Hamngatan av de destinationer som faktiskt finns. Skall man till Kronhusbodarna eller styr stegen mot Deliriums ölutbud skulle jag tro att Postgatan och Kronhusgatan är mer naturliga leder om man kommer från Östra Hamngatan.

Men kanske framförallt är området något av en återvändsgränd, där Götaleden och älven är en barriär för annat än lite mer långväga bilresenärer (som nu dessutom skall stängas av enligt förslaget). Det är inte alls en död plats, men verkligen inte heller någon stadsdel med något folkmyller. Varför skulle en avstängd gata ändra på det? Den leder ju ingenstans annat än ut till en motorled! Om eller när detta område bebyggs kan situationen förändras. Då får troligen gatan en större genomströmning av människor och då finns det kanske underlag för en uteservering.

Det tycks vara ett exempel på om hur funktionalismens separeringsmani satt sig på den svenska folksjälen. Vi kan tydligen inte föreställa oss platser som har mer än en funktion; här åker vi bil, här skall vi ha det mysigt, här ska vi konsumera och här ska vi gå ut med hunden. Enligt förslaget skall Norra Hamngatan bli en plats där vi har det mysigt. Vid första anblicken tycks de mysiga platserna (parker, grönområden, strandpromenader...) idealiska. Men ligger de i vad som kan betecknas som återvändsgränder är risken stor att platserna endast besöks sporadiskt. Att det inte är så mycket folk kan ibland vara en fördel - en oas i storstadsdjungeln som till exempel just Kronhusparken i närheten - men det är inte något som är associerat med uteserveringar. Att dessutom använda en given yta till flera saker samtidigt, hemska tanke!

Göteborgs stadsmuseum hade kunnat vara en naturlig destination. Tyvärr har sällan museum den lockelsen som man kanske skulle önska (att planera utifrån hur människor borde vara, istället för hur de verkligen är, är kanske inte alltid så lyckat). Dessutom leder den byggnaden mig in på en annan viktig poäng som måhända kan förklara varför gatulivet är en smula torftigt; husens karaktär. Byggnader som Ostindiska huset, Tyska kyrkan, hovrättsbyggnaden och stadshuset skriker inte precis folklig kommers (mer parti än minut) och fåfängens marknad, även om det förstnämnda huset har de möjligheterna (vilket jag misstänker att det inte haft om det byggts idag).

Folkpartiets Ekman vill göra platsen till en naturlig mötesplats. Lösningen är uteserveringar, antagligen för att uteserveringar oftast finns runt naturliga mötesplatser. Med en skenbart vettig logik så skapar alltså uteserveringar mötesplatser. Är det inte måhända tvärtom? Det är mötesplatser som skapar uteserveringar (Museet har ett fik. Jag kan garantera er att fiket ligger där för att det finns ett museum och inte vice versa). Just varifrån initiativet kommer säger nog en del om hur stadsutveckling sker i Göteborg. Det är arkitekter och politiker i fullmäktige som bestämmer var uteserveringar och restauranger skall finnas, inte kaféägare och krögare.

Byggnadsnämndens svar

För fem veckor sedan skickade YimbyGBG ett antal frågor till Byggnadsnämndens ordinarie ledamöter. Vi ville veta vad de själva trodde var anledningen till att översiktsplanens ambitioner att bygga blandstad inte förverkligas. Det var svårare än jag trodde att få svar från våra folkvalda. Efter flera påstötningar har vi dock fått en viss respons.

Vänsterpartiets Margot Perlitz Ottosson svarade själv. De socialdemokratiska ledamöterna Anneli Hulthén, Mats Arnsmar och Lena Malm valde att svara gemensamt genom stadssekreterare Johan Carlsson. Allianspartiernas ledamöter Susanna Haby (m), Carl Otto Lange (m), Ann Catrine Fogelgren (fp) och Martin Hellström (kd) valde att svara gemensamt genom stadssekreterare Eva Ternert Nordin. Miljöpartiets ledamot Martin Joneskär avstod från att svara på våra frågor.

Det är beklagligt att våra folkvalda, med något undantag, visar ett sådant klent intresse för en levande dialog med medborgarna. Vad det kan bero på är svårt att säga. En särskild eloge dock till Margot Perlitz Ottosson, hennes engagemang i den demokratiska processen och i stadsplaneringsfrågor är ett föredöme för övriga nämndsledamöter.

Bakgrund

Visionen om den täta blandstaden råder det politisk konsensus om. Alla partier har ställt sig bakom förslaget till ny översiktsplan för Göteborg som på ett mycket tydligt sätt slår fast stadsplaneringens utgångspunkter. Den centrala staden ska förtätas och den sk. mellanstaden ska kompletteringsbebyggas med en blandning av funktioner och en bebyggelsestruktur som möjliggör verkligt stadsliv. Det är naturligt eftersom de sociala, ekonomiska och ekologiska fördelarna med den täta blandstaden är uppenbara och har ett tydligt vetenskapligt stöd. Även många myndigheter, som tex. Banverket, Vägverket och Boverket, har tagit ställning för den täta blandstaden som stadsplaneringsmodell. Trots detta enorma politiska, vetenskapliga och administrativa stöd byggs det fortfarande nästan uteslutande monofunktionella, glesa och bilberoende bostadsenklaver och köpcentrum. Detaljplaner som knappast kan sägas leva upp till översiktsplanens blandstadsvision godkänns trots detta av Byggnadsnämnden. Vi skulle därför vilja ha svar på följande frågor:

1. Bristen på konkurrens och de stora byggbolagens oligopol har framhållits som en orsak till att blandstadsvisionerna inte följs. Håller du med om det och vad har du i så fall för konkreta förslag för att åtgärda detta?

Margot Perlitz Ottosson (v):
Nja, det kanske ligger något i det. Det skulle antagligen bli bättre resultat om vi hade fler små byggföretag. Men den stora anledningen är att det saknas förståelse och kunskap i beslutskedjan.

Anneli Hulthén, Mats Arnsmar, Lena Malm (s): Vi delar inte fullt ut åsikten att det inte finns variation i byggandet i vår stad. Självklart kan man önska mer, men idag har vi i Göteborg en rad olika aktörer på byggmarknaden. Till skillnad från andra större städer har vi också en stark allmännytta i Göteborg, vilket gör att vi fortfarande (trots de borgligas avskaffande av bostadssubventioner) bygger hyresrätter i centrala lägen i Göteborg. Vår vision är att bygga de upplåtelseformer som saknas i olika stadsdelar, detta jobbar vi varje dag för att genomföra.

Susanna Haby, Carl Otto Lange (m), Ann Catrine Fogelgren (fp), Martin Hellström (kd): Ja, för att uppnå större variation av bebyggelsen inte bara med blandning av verksamheter och bostäder utan också med varierad gestaltning behövs fler aktörer på marknaden. Kommunen kan (och bör) i sin marktilldelningspolitik öka spridningen och konkurrens mellan byggbolag och andra aktörer. Fler mindre byggherrar måste få större möjligheter att erhålla anvisningar till den kommunala marken.

Martin Joneskär (mp):
Avstår från att svara.

2. Avsaknaden av en stadsarkitekt, som är stark nog att driva igenom översiktsplanens ambitioner i detaljplanerna, har framhållits som en orsak till att blandstadsvisionerna inte följs. Håller du med om det och vad har du i så fall för konkreta förslag för att åtgärda detta?

Margot Perlitz Ottosson (v): Ja, det håller jag med om. Jag tycker vi ska ha en stadsarkitekt eller ett skönhetsråd. Kanske både och. Det finns god arkitektkunskap på Stadsbyggnadskontoret men de estetiska värdena och helhetstänkandet har inte stöd i de politiska besluten. För mig är det obegripligt att man kan riva Friggagatan eller föreslå nya byggnader på byggnadsminnet Skansen Kronan. Att bygga två torn på Posthusets gård är också obegripligt. Vi har en stark lagstiftning och vi har fullmäktigebeslut som resulterat i två tjocka böcker med beskrivningar på vilka miljöer som ska bevaras. Ändå gör vi tvärtom. Jag ser ingen motsättning i att bygga vackert och funktionellt och hållbart och ekonomiskt. En god arkitektur är en estetisk organistion. För mig handlar det om att ha respekt för arkitektens kunskap på samma sätt som jag har respekt för byggnadsingenjörernas kunskap och alla andras fackkunskaper. Stadsbyggnad är gestaltning av politiska ideer och då krävs en särskild kunskap.

Anneli Hulthén, Mats Arnsmar, Lena Malm (s): Vi tycker att det är politiken som skall driva utvecklingen av staden, detta är en demokratisk princip. Vi har en rad bra kompetenser på stadsbyggnadskontoret som beaktar olika intressen i stadens byggande. Att det skulle behövas en person som själv drev detta arbete ser vi som ganska ensidigt och personfixerat.

Susanna Haby, Carl Otto Lange (m), Ann Catrine Fogelgren (fp), Martin Hellström (kd): På Stadsbyggnadskontoret har man tillsatt ett "Forum för stadsbyggnad" med äldre välrenommerade arkitekter som har till uppgift att se över hela staden och att ge stöd och hjälp och råd till kolleger och ansvariga chefer. Uppgifter som brukligen tillkommer en stadsarkitekt. Till sin hjälp kommer de också att kunna knyta en grupp externa experter. Det kan finnas fördelar med att tillsätta den funktion som en stadsarkitekt har, men det måste understrykas att beslutanderätten inte följer med stadsarkitekten. Besluten kommer även fortsättningsvis att fattas av byggnadsnämnd, kommunstyrelse och fullmäktige oavsett om en stadsarkitekt tillsätts eller inte. Bortsett ifrån det finns det naturligtvis både fördelar och nackdelar med en stadsarkitekt. Till fördelarna kan påpekas att en stadsarkitekt med en tydligt tilldelad roll kan bidra med flera bedömningsgrunder och starka argument vilket antagligen kan leda till högre kvalitéer i beslutsprocessen.

Martin Joneskär (mp): Avstår från att svara.

3. Överklagandeprocessen och andra juridiska hinder har framhållits som en orsak till att blandstadsvisionerna inte följs. Håller du med om det och vad har du i så fall för konkreta förslag för att åtgärda detta?

Margot Perlitz Ottosson (v): Nej det håller jag inte med om. Tvärtom tycker jag att Länsstyrelsen skulle överklaga kommunens beslut oftare när de gäller påverkan på riksintressen när inte kommnen förstår. När det gäller enskilda överklagande så kan det möjligen försena processen men det kan knappast påverka om kommunens ambitioner att bygga blandstad följs upp.

Anneli Hulthén, Mats Arnsmar, Lena Malm (s): Just nu ligger det drygt en årsproduktion av bostäder överklagat i Göteborg (ca 2100 bostäder), självklart är detta en stor nackdel för alla de som söker bostad i vår stad. Det finns otaliga exempel på när en enskild individ överklagat ett stort antal bostäder och det tagit lång tid att utreda om personen i fråga är sakägare. Överklagande processen är dyr, ineffektiv och tillväxthämmande. Låt alla ha möjlighet att överklaga till Länsstyrelsen, vill man sedan gå vidare bör samma regler gälla som i civilrättsliga mål, då skulle vi kunna minska de överklagningar som sker utan saklig grund.

Susanna Haby, Carl Otto Lange (m), Ann Catrine Fogelgren (fp), Martin Hellström (kd): Detta är en lagstiftningsfråga. Tyvärr styr vi från kommunen inte över den. Den tidigare socialdemokratiska minoritetsregeringen arbetade under många år med olika utredningar som bara ledde till det runda arkivet. Alliansregeringen driver nu flera utrednings- och lagförändringsarbeten inom regeringskansliet, varav några redan är ute på remiss. Vi hoppas att Alliansregeringens arbete blir mer kraftfullt och explicit än vad tidigare socialdemokratiska styren orkat med. I Göteborgs remissvar framförde vi att en överklagandeinstans efter länsstyrelsen kan vara tillräcklig, vilket skulle korta tiderna avsevärt. Om man tidigt i planprocessen involverar lokalbefolkningen ger det oftast en ökad förståelse och acceptans för olika byggprojekt i närområdet, det leder till färre prövningar.

Martin Joneskär (mp): Avstår från att svara.

4. Vad anser du själv är de främsta anledningarna till att blandstadsvisionen inte förverkligas?


Margot Perlitz Ottosson (v): Malmö som har en stadsarkitekt har också en regel som säger att alla hus i centrala staden som byggs ska ha verksamhetslokaler i bottenplanet. Det är ju ett försök i rätt riktning. Det skrivs in i detaljplanen att bottenvåningen ska byggas med högre takhöjd än vad som behövs för bostadshus för att göra det möjligt att inreda som restaurang t ex. Bo 01 byggdes så.

Anneli Hulthén, Mats Arnsmar, Lena Malm (s): Visst utvecklas en blandstadsvision, det finns en rad exempel på byggnation i nordost som visar att vi bygger en blandstad. Även upplåtelseformerna i centrala stan varieras i nybyggnation. Problemet är att bygga hyresrätter i bland annat Askim. Detta beror främst på att Göteborg stad inte äger mycket byggbar mark i den delen av kommunen, vilket gör att vi inte har rådighet i området. Men vi jobbar ständigt med att försöka få till hyresrätter även i dessa stadsdelar.

Susanna Haby, Carl Otto Lange (m), Ann Catrine Fogelgren (fp), Martin Hellström (kd): Att ändra eller bygga en stad tar tid. Vi håller inte riktigt med om påstående att blandstaden inte byggs. Enligt vår uppfattning byggs det ganska blandat. Det kunde naturligtvis vara mer blandning. Som vi skrev ovan är en väsentligt bredare mix av byggentreprenörer, byggherrar och arkitekter en nödvändighet om vi ska lyckas blanda ännu mer.

Martin Joneskär (mp): Avstår från att svara.

5. Kan du nämna en detaljplan, som du varit med om att godkänna, som du tycker lever upp till blandstadsvisionerna i översiktsplanen?

Margot Perlitz Ottosson (v): Norra Älvstranden skulle byggas som en blandstad och lite finns det väl kvar men jag tror att det blivit bättre om vi hade haft en stadsarkitekt.

Anneli Hulthén, Mats Arnsmar, Lena Malm (s): Aktuellast är alla planer som just nu jobbas fram i Biskopsgården. Planen för Frölunda torg. hela omvandlingen av Torslanda, där det tidigare inte fanns några lägenheter. Blandningen av upplåtelseformer runt Sannegårdshamnen. Och inom en snar framtid kommer arbetet med ett helt nytt område i Kärra starta. Utöver detta självklart mycket, mycket mer.

Susanna Haby, Carl Otto Lange (m), Ann Catrine Fogelgren (fp), Martin Hellström (kd): Det vore inte rättvist att bara peka ut en detaljplan. Man måste se till helheten för att kunna bedöma stans utveckling. Men alla detaljplaner bidrar med sin del till det stora pusslet som över tid förändrar och utvecklar staden. Det tar tid och det måste få ta tid, så länge det inte blir ett totalt stopp. Små steg i en ständig utvecklingsström där mixen, variationen och mångfalden i sig själva är garanterna för en sund utveckling. Så gott som alla detaljplaner innehåller målkonflikter, särskilt i centrala stan. Alla detaljplaner i sig själva är därför inte heller direkt kopplade till blandstadsutvecklingen. Det finns även andra aspekter att ta hänsyn till än blandstaden, vilket för övrigt översiktsplanen lyfter fram, i den gamla och den nya.

Martin Joneskär (mp): Avstår från att svara.

- - - - -

Det är intressant att jämföra svaren i vår enkät. Socialdemokraterna och Alliansen verkar vara överens om att man lever upp till den blandstadsvision som finns i översiktsplanen, att man inte behöver en stadsarkitekt och att överklagandeprocessen måste kortas ner. Det finns uppenbarligen en bred samsyn i stadsplaneringsfrågorna. Att detaljplanerna inte följer översiktsplanen är enligt Alliansen tydligen inget problem eftersom de förmodas komplettera varandra i ett "pussel". Problemet är naturligtvis att blandstaden omöjligen kan uppnås genom att två monofunktionella detaljplaneområden läggs bredvis varandra. För Socialdemokraterna verkar "blandstad" framför allt betyda att man blandar hyresrätter och bostadsrätter. En skillnad är också att Alliansen ser ökad konkurrens på byggsidan som en avgörande fråga för att möjliggöra mer blandstad. Vänsterpartiet verkar i huvudsak se tillsättandet av en stadsarkitekt som lösningen på bristerna i stadsbyggandet.

Folkpartiet kräver pengar till Göteborg

Nya löften om höstens infrastrukturbudget börjar nu dimpa ner. Enligt GP kräver folkpartiet pengar till nya satsningar: en ny förbindelse över Göta Älv och en upprustning av Lundbyleden. Man vill dessutom avsätta pengar för att bygga motorväg mellan Göteborg och Stockholm. Även om folkpartiets föreslagna satsningar har en lite märklig övervikt mot bilism är det likväl positivt att Göteborgs infrastruktur nu verkar ha hamnat i fokus hos regeringen. Göteborg har ju under lång tid befunnit sig i infrastrukturskugga.

"Jan Björklund är den första minister som säger offentligt att Göteborg är eftersatt infrastrukturmässigt, en åsikt som det västsvenska näringslivet länge drivit med emfas. Men infrastrukturminister Åsa Torstensson och finansminister Anders Borg har alltid duckat inför frågan. Enligt folkpartiledaren är dock regeringen överens om att Göteborg behandlats styvmoderligt. - Alla i regeringen är medvetna om att under den förra regeringen hamnade Göteborg i strykklass jämfört med övriga storstäder när det gäller infrastruktursatsningar, säger han."

Att regeringen nu vill satsa på Göteborg är lysande. Enligt DN och SvD vill Björklund också satsa på höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg:

"På längre sikt efterlyser Jan Björklund en storstilad svensk satsning på höghastighetståg mellan i första hand landets tre största städer och kontinenten. Han siktar på en restid under två timmar per tåg mellan Stockholm och Göteborg, under tre timmar mellan Stockholm och Skåne och runt 8-10 timmar från Stockholm till kontinenten.
- Då blir tåget konkurrenskraftigt inte bara jämfört med bilen utan även med flyget, menar Jan Björklund.
Höghastighetståg finns inte i dag i Sverige. De ingår i folkpartiets framtidsvision, men redan i höst bör enligt Jan Björklund de första stegen mot målet tas.
- Det innebär att planering, projektering och geografiska studier inleds, fastslår han.
Närmare besked ges dels i höstens budgetproposition dels i den infrastrukturproposition som också väntas senare i år - när dragkampen med övriga regeringspartiet om pengarna är över.
- Men jag tänker inte ge mig, säger Jan Björklund till DN."

Det är förstås fantastiska nyheter och enligt GP har även Göran Johansson mottagit Björklunds besked med glädje, även om Johanssons prioriteringar ser lite annorlunda ut:

 "– Men jag prioriterar nog järnvägen till hamnen framför Lundbyleden. Hamnen har snart kapacitetsbrist på järnvägen och det vore synd om man tvingar upp en massa gods på långtradare. Han saknar också Västlänken, en förutsättning för fungerande pendeltågstrafik, och Götalandsbanan."

Av alla utlovade satsningar är älvförbindelsen särskilt intressant eftersom det är en av de få säkra beskeden och dessutom en av de absolut viktigaste för Göteborg. Det är dock viktigt att det blir rätt sorts förbindelse - en gång-cykel-kollektivtrafiksbro - inte en biltunnel. Därför är det en aning oroväckande att det bara är GP som skriver att Björklund förespråkat en förbindelse över Göta Älv. Enligt DN och SvD talade han om en förbindelse under Göta Älv.
»
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6713 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter