Utskrift från gbg.yimby.se
....

Tredje dimensionens ironi i Johanneberg



För några dagar sedan kom det fram ett förslag på att bygga ett höghus i Johanneberg vid mötet mellan Viktor Rydebergsgatan och Eklandagatan, vilket har uppmärksammats på YimbyGBG:s forum. Platsen är bebyggd idag och innehåller bland annat en enligt uppgifter välbesökt dagligvaruhandel med för små lokaler. White Arkitekter har kommit med ett förslag som skulle ge större handelsutrymme och mer bostäder i detta tämligen centrala läge.

Huset skall i så fall bli 17 våningar. Direkt börjar givetvis folk gnälla över att det är så fruktansvärt högt. Intressant nog står det i GT:s artikel att "[d]en första versionen var hela sex våningar högre - men man befarade negativa reaktioner och sänkte."

Detta är ett lysande exempel på vad Lukes definierat som maktens tredje dimension; nimbyister har så stort inflytande på den politiska processen genom sitt motstånd mot förändring att deras klagosång ger effekt även innan idén presenteras!

Intressant nog ligger tomten i Övre Johanneberg, ett område planerat av funktionalisten Uno Åhrén. Området anses vara av riksintresse för sin tidstypiska, tidiga funkis (nästan varje sten, buske och bräda i Götelaborg anses vara av riksintresse så länge Göran Johansson, Svenska Mässan eller någon annan större aktör inte tycker annorlunda). Inte nog med att huset inte får synas, självklart skall det inte hota stadsbilden i området. Undrar om någon ser ironin i allt detta? Åhrén var nämligen en drivande individ bakom funktionalismens debattbok acceptera från 1931. Låt mig citera avslutningen:

Acceptera den föreliggande verkligheten - endast därigenom har vi utsikt att behärska den, att rå på den för att förändra den och skapa kultur som är ett smidigt redskap för livet. Vi har inte behov av en gammal kulturs urvuxna former för att uppehålla vår självaktning. Vi kan inte smyga oss ut ur vår egen tid bakåt.

Uno Åhrén och hans läromästare Le Corbusier var ju verkligen emot höga hus som stack ut från sin omgiving, eller hur?



Stadsvision signerad Le Corbusier (notera landningsbanan i mitten)

Jag gillar inte mycket Åhrén har sagt och skrivit om något i svensk stadsplanering och arkitektur (nu är jag i och för sig inte så hemskt påläst, men i alla fall), men jag undrar om mannen inte vrider sig en smula i sin grav.

Planerad segregation

GP Debatt skriver Sören Olsson (professor emeritus i socialt arbete) klokt om segregationen i Göteborg. Enligt Olsson skapar den funktionalistiska stadsplaneringen segregation genom att områden isoleras geografiskt, funktionssepareras och likriktas vad gäller prisnivå. Resonemanget bekräftar den analys som Yimbys arbete bygger på. Det är genom att integrera stadsdelar med varandra och bygga varierat och stadsmässigt som vi får ett socialt hållbart stadsbyggande.

Det är glädjande att denna till synes självklara insikt börjar få fäste i den allmänna debatten. Smart stadsplanering kan inte lösa alla problem, men alla problem kan förvärras med dålig stadsplanering. Att den fysiska planeringen direkt påverkar ekonomisk dynamik, ekologisk hänsyn och social integration har blivit uppenbart för allt fler. Förhoppningsvis börjar våra beslutsfattare snart dra slutsatserna av detta och ser till att lägga om vårt stadsbyggande i riktning mot den täta blandstaden.

Ur GP:


Kritiken mot de moderna förorterna har varit omfattande. Så skulle inte staden se ut, inte så storskalig, inte bara med bostäder, inte med trafikseparerade vägar och inte så avskild från övriga staden. Motbilden har funnits i begrepp som funktionsintegrerad stad, i Göteborg i begreppet blandstad som politiskt tagits som en målsättning. En omväxlande, varierad stad med ett attraktivt folkliv och blandad befolkning, så skulle en stad byggas.

Men så har det inte blivit. Enklavplaneringen har fortsatt med stora områden av likartade hus och upplåtelseformer, skilda områden för verksamheter och boende och svaga samband mellan enklaven och omgivningen. Så ser det ut på Norra Älvstranden och i de så kallade trädgårdsstäderna, som Amhult i Torslanda .

Fast den här gången har det inte varit ett byggande för folk med begränsade resurser utan i stället för folk som kunnat betala för sig. Attraktiva utsiktslägen har gynnat prisbilden och selektionen av boende. Nya ensidiga områden har skapats. Och eftersom olikheterna betingar varandra så stärker detta ensidigheten i fattigare områden.

/.../

Det kan te sig billigt och rationellt att ett fåtal stora aktörer bygger likartade byggnadsmassor och att infrastruktur byggs ut i ett svep. Så har man en vana att agera sedan tidigare. Men det är handlingsmönster och tankestrukturer som skulle behöva brytas upp. Småbyggare, långsamt byggande, bevarande av existerande bebyggelse, blandning av verksamheter och boende, blandning av hustyper, lägenheter och upplåtelseformer borde få ett större utrymme.

Då skulle vi kunna tala om att bygga blandstad och då skulle vi kunna se områden med blandad befolkning och ett intressant stadsliv som många skulle uppskatta.

Nybyggen i Göteborg 5: Frölunda kulturhus mörka sida



Funkiskub-idyll mitt i staden fast i naturen och nära till allt


Ja, lite så läggs det faktiskt fram när jag ser det i gepe (ej hittat länk till nätupplaga). Bergsknallen bakom kulturhuset anses vara en otrygg baksida där få vistas. Ett vanligt resultat för de så kallade grönområden som omger de flesta miljonprogramsområden. Eftersom bergsknallen inte kommer till användning använder sig SBK av en parafras på en okänd amerikansk kapten under Vietnamkriget och förstör grönområdet för att rädda det. Däremot skall detta kompenseras genom att parken Positivet mellan det nya området och höghusen längst Mandolingatan rustas upp. Gott så, speciellt eftersom där finns ett fotbollsplan och de kommer fler till nytta än den mer orörda naturen som nu kommer att skärmas av från den befintliga bebyggelsen med nybyggda småhus.



Det södra området


Det är egentligen två områden, radhus i söder och flerbostadshus i två plan bakom Frölunda gymnasium. Bakom är tydligen ett ledord här. Husraderna norr om kulturhuset skall följa bergets nivåkurvor och det är helt enkelt frågan om 100 större bostäder i radhus, kedjehus och flerbostadshus i en liten bostadsenklav i spenaten för att människor i Frölunda skall kunna så kallad bostadskarriär. Att det skulle bli frågan om några andra funktioner än bostäder där, eller för de 75 bostäderna i mer strikt uppradade radhus eller flerbostadshus i norr. Det är Förlunda torg som fortsätter att agera - och tillåts agera - som ett svart hål för all annan näringsverksamhet i området.



Karta över norra området


Jag vill inte bo här. Det skall sägas att jag inte tvunget är emot dylika bebyggelser i utkanten av staden i sak. Det är första steg i de ocentrala lägen för stadens expansion. Men det är färdiga idyller som inte tycks lämna något utrymme för framtida förändring. Nu skulle det behövas förtätning - ja, för-stadning - av mer centrala delar av Frölunda. Men det enda sätt det tycks kunna ske på är genom ett än större Frölunda torg. Det svarta hålet matas i denna stund med än mer materia. Fast det är kanske inte så konstigt, hela Frölunda är byggt enligt perfekta, oflexibla planer som inte anses gå att komplettera eller utveckla.

Lite underhållande är det att läsa hur Riksbyggen - givetvis, det är deras syfte - tar i så att de spricker för att sälja sitt nya område i söder: "På Slottsberget, idylliskt beläget precis intill all bekvämlighet man kan tänka sig vid Frölunda Torg, ska vi skapa ett nytt och modernt bostadsområde med hus och lägenheter." Just det ja, Slottsberget låter lyxigt. Att Slottsberget ligger vid Lindholmen är la irrelevant. Och patriotiska Förlundabor får ursäkta, men det är väldigt svårt för mig att se något idylliskt över det. Byggherrarna fortsätter att försöka sälja Bullerbyn till hoppfulla barnfamiljer som vill leva funkiskub-idyll mitt inne i staden.

Nya Norra Guldheden



I GP stod det för ett tag sedan en del om byggplanerna i norra Guldheden. Helt riktigt skriver tidningen att detta område är att typexempel på modernismens stad i park med byggande anpassat efter höjdkurvorna och med en grannskapstanke i grunden.

I början av året var jag på ett föredrag av professor Claes Caldenby i Frölunda kulturhus där han talade lite om Frölunda och mycket om Tage William-Olsson och där han tog upp just Norra guldheden som ett typexempel på detta. Från Länsstyrelses sida menar man att detta är en unik miljö som är ett riksintresse att skydda. Det skulle därför vara fel att komplettera bebyggelsen. Det första utkastet till program väckte snabbt motstånd bland boende i området och arkitekturhistoriskt intresserade. Under samrådet svarade Länsstyrelsen att kompletteringsbebyggelse skulle innebära påtaglig skada på riksintresset. Där föll tanken på att förtäta staden igen. Och detta är bara ett stenkast från rutnätsstadens Göteborg.

Att bygga upp nya miljonprogramsområden är dock aldrig särskilt problematiskt. Nimbyister och andra vill inte hota luftigt placerade punkthus. Det är faktiskt min största och allvarligaste invändning mot hur staden har byggts i över ett halvsekel - modernismens övertro på långsiktig planering har inneburit att "färdiga" områden har planerats och byggts utan någon möjlighet eller förståelse för att tiderna kommer att ändras. Men nu hotas deras utsikt av ett planerat lamellhus - föga spännande men helt i linje vad som redan finns i området - det som skall kompletteras.

Efter lite letande hittade jag JM:s projektsida för Raketgatan. Det finns förstås ingen bild på huset - processen är trots allt i ett tidigt skede - men lite reklam gör de i alla fall. Behöver jag ens säga vad som lyfts fram? Ja, självfallet handlar allt om utsikten! Det skall - för de som bor högst upp då (ingen bor någonsin på första våningen). Där kan man se att det går att se hela vägen bort till Slottskogen (riktig park!) och över Linnéstaden (riktig stad!) och sedan går det förstås snabbt att ta sig där ifrån också - hus i park verkar dock inte vara något försäljningsargument.

Människans livsmiljö måste enligt min mening förändras i en human takt - med detta menar jag att staden (eller landet också för den delen) i idealfallet hela tiden skall vara stadd i en förändring som samtidigt inte är så snabb och allomfattande att det inte går att känna igen sig. Vem vill bo i ett museum (som aldrig byter basutställning) eller knappt hitta hem på kvällen för att omgivningen hela tiden är stadd i rasande snabb förändring (ja, det senare är måhända ett överdrivet löjligt exempel)?

Om den äldre staden anses klara av förändringar och nya hus men inte William-Olssons Guldheden, så är det väl inte den äldre staden det är fel på? Några av de mindre lägenheterna i det aktuella området byggdes för hembiträden - bor det hembiträden där idag? Människors krav och behov har förändrats.
»
Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland Yimby Göteborg:s 6713 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY GÖTEBORG

Yimby Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.
 
Vi vill att Göteborg ska växa och utvecklas som stad.

Idag byggs det för lite, för dyrt, för glest och för tråkigt. Det måste vi ändra på.

Yimby Göteborg vill ta fasta på de fungerande, levande och roliga stadsmiljöer som redan finns i Göteborg (t.ex. Långgatorna) och bygga mer, mycket mer, på det viset.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga dyra, likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett systemfel som måste rättas till.

Yimby Göteborg vill vara en positiv och konstruktiv röst i debatten, inte bara analysera problemen utan också diskutera möjligheterna. Det är vad Yimby handlar om!


Yimby Göteborg på Twitter