Parkens funktioner

I våras presenterade SCB en rapport, som enligt vissa forskare och andra visade att många stadsinvånare i Sverige lider brist på grönska . Nu har nästa blytunga slag kommit som visar på den veritabla skövling av grönt som i det fördolda pågår i våra tätorter (var på er vakt, för det kan vara är oerhört svårt att uppfatta detta med blotta ögat!) Under rubriken Sverige allt gråare  informerar GP om en vidare bearbetning av SCBs studie från i våras. Denna gång har SCB tittat på vegetationsmängden  i de 10 största tätorterna (notera tätort , dvs sammanhängande bebyggt område, inte kommun eller annat).

SCBs rapport är saklig i sin presentation av statistiken, även om man kan få vissa vibbar mellan raderna i summeringarna om vilken agenda de som efterfrågat statistiken kan tänkas ha. Så vad säger den då som får GP att dra slutsatsen att Sverige blir allt gråare? Jo, att "vegetationsgraden", dvs andelen mark med vegetation (träd/buskar) i förhållande till total tätortsareal, mellan 2000 och 2005 minskade med 1,5% i Malmö och Stockholm, 1,1% i Göteborg, och mellan 0,6 och 1,2% i övriga studerade tätorter.

Det framgår också att för tex Göteborg har mängden "grönyta" (all grön yta, inklusive vegetationsfria gräsytor) per invånare minskat från 281 till 272 kvm/inv. GP poängterar också (med visst mått av ironi?) att "de stackars malmöborna" bara har 150kvm grönyta per invånare (vilket inte är helt sant, det är faktiskt 153kvm – så det är åtminstone 3 grader, mätt på djävlighets-termometern med stort D, mindre synd om de grönskeberövade i Parkernas Stad. Den genomsnittlige Malmöitens bostadsyta/pers är <44kvm , så har de har trots allt också över 3 gånger mer grönyta än boyta per stackare).

Ok, här har vi ju då klara fakta som visar att Sverige blir allt gråare! Eller? Tittar man lite på siffrorna visar det sig bla att när det gäller andelen grönyta i förhållande till tätorternas totala areal handlar det om förändringar i bråkdelar av procent. Det som skett är att det blivit fler invånare, inte att grönytorna minskat. För tex Göteborgs tätort ligger andelen grönyta i procent av total yta kvar på 70% under perioden (för sådana som jag som älskar urbana landskap är det smått svindlande att en tätort kan innehålla 70% grönyta och fortfarande kallas stad...).



Vad menar jag med denna bild? Läs vidare...

Men som sagt, vad som också skett (vilket ger viss grund för GPs val av rubrik) är att vegetationsgraden minskat en del. I klartext betyder det att vi fått allt mer gräsmattor. Var hittar vi gräsmattor? Jo, i huvudsak som impediment och "rekreationsytor" vars egentliga syfte är att ge gott om utrymme mellan punkthus så att det blir luftigt, maximalt med lägenhetssol och vida siktlinjer. Kanske dags att fundera lite kring om det verkligen är värt att offra riktig natur för dessa gräsmattor? Att åter ställa frågan om det kvantitet eller kvalitet som är det viktiga när det gäller grönt i staden?

Sverige blir allt gråare? Nej, då får GP komma med något bättre (som kanske att undersöka hur stor del av det som byggs som går i toner av grått).

Nu på onsdag hålls ett intressant seminarium på Liseberg om den hållbara framtidsstaden.
Det är nätverket Plan(t)era staden som arrangerar och temat är odling i staden. Utöver ett antal föreläsningar på temat hållbart stadsbyggande kommer det även att bli en paneldebatt. Jag har blivit inbjuden för att ge YimbyGBG:s syn på stadens utveckling och odlingens plats i det urbana. Det kommer med all sannolikhet att bli en spännande debatt. Tvärtemot vad många tror finns nämligen ingen motsättning mellan ökad urbanisering och omsorgen om stadens växtlighet. Det gäller bara att lyfta blicken en smula från de mest inrotade föreställningarna. Man måste lära sig att se skillnad på lummiga stadsträdgårdar och slybevuxna impediment. Göteborg är oerhört glest och grönt, vilket framgår med all önskvärd tydlighet av satellitbilder. Problemet är inte kvantiteten utan kvaliteten. Vi lider inte brist på "grönytor", vi lider brist på kvalitativa och tillgängliga parkmiljöer. Här finns massor att göra. Framför allt genom att omvandla impediment till antingen stad eller riktig parkmark. Med slutna kvarter skapas väl definierade innergårdar som de boende känner ansvar för och tar hand om. Blomstrande takterrasser skapar vackra och varierade urbana miljöer. Möjligheterna är oändliga.

Kom gärna med tips och synpunkter!

Läs inbjudan